...

Språkutvecklande arbetssätt i förskolan Arbetssätt och bemötande vid andraspråksinlärning

by user

on
Category: Documents
49

views

Report

Comments

Transcript

Språkutvecklande arbetssätt i förskolan Arbetssätt och bemötande vid andraspråksinlärning
Språkutvecklande
arbetssätt i förskolan
Arbetssätt och bemötande vid
andraspråksinlärning
Rukiye Karaca (UKL)
Sule Kocamis (SKL)
Lärarhögskolan i Stockholm
Instutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande
Examensarbete 10 p
Svenska som ett andra språk
Professionellt lärarskap inom det allmänna utbildningsområdet (20 p)
Vårterminen 2007
Examinator: Rolf Paulin
English title: Language developmental operation method in preschool - The way to work and treatment when learning a second
language
Språkutvecklande arbetssätt i
förskolan
Arbetssätt och bemötande vid andraspråksinlärning
Karaca Rukiye & Kocamis Sule
Sammanfattning
Vårt undersökningsområde innefattar barns inlärning av ett nytt språk. Med vår
undersökning har vi försökt få fram hur två utvalda förskolor arbetar för att stimulera
barnens utveckling i det svenska språket och tagit del av pedagogernas tankar kring
deras sätt att arbeta. Vi har intervjuat några pedagoger för att ta reda på hur dessa
förhåller sig till barnens flerspråkighet och hur de bemöter barn som väljer att tala sitt
modersmål i förskolan. Som grund för denna studie ligger tre kvalitativa intervjuer samt
observationer av två språkutvecklande aktiviteter.
Genom vår undersökning har vi kommit fram till att det inte krävs några särskilda
aktiviteter, utan att det räcker om barnet får träna språket i vardagliga situationer. Det
som gynnar majoritetsbarn gynnar även minoritetsbarn. Av informanternas svar
framstår tydlighet, upprepning, variation och trygghet som viktiga faktorer vid arbete
med barn som har ett annat modersmål än svenska.
I de båda förskolorna är pedagogerna medvetna om modersmålets betydelse vid
inlärning av ett nytt språk. För att stimulera barnets kunskaper i modersmålet arbetar de
på olika sätt. I den ena förskolan använder pedagogerna och barnen sitt modersmål i
verksamheten medan man i den andra förskolan försöker höja statusen på språket
genom att intressera sig för barnets språk. De uppmuntrar även föräldrarna att hjälpa
sina barn att utveckla sitt hemspråk genom att läsa och tala med barnen.
Nyckelord:
Tvåspråkighet
Språkinlärning
Språkutveckling
Arbetssätt i förskolan
Språkstimulering.
Förord
Under hela arbetets gång har vårt arbete fungerat väl. Eftersom vi tidigare har arbetat
tillsammans visste vi att vi kunde samarbeta bra ihop. Genom vårt goda samarbete har
denna uppsats skrivits och utarbetats tillsammans. I det förberedande arbetet har vi dock
delat upp all litteratur mellan oss och tagit ansvar för att lyfta fram det som är relevant
för vårt arbete och sedan har vi tillsammans bearbetat informationen. Vi har
tillsammans deltagit i både intervjuerna och observationerna för att sedan tillsammans
sammanställa informationen.
Vi vill tacka våra informanter för att vi har fått ta del av deras värdefulla kunskaper i
arbetet med barn som har ett annat modersmål än svenska genom att både intervjua och
observera deras verksamhet. Vi vill även tacka vår handledare Inger Nordheden för all
den hjälp och stöd vi fått under arbetets gång.
Stockholm Maj 2007
Rukiye Karaca & Sule Kocamis
1
Bakgrund........................................................................................................... 3
Inledning.................................................................................................................................... 3
Bakgrund ................................................................................................................................... 3
Undersökningsområde .............................................................................................................. 4
Syfte .......................................................................................................................................... 4
Problemformulering .............................................................................................................. 4
Teoretiskt perspektiv ....................................................................................... 5
Tidigare forskning...................................................................................................................... 5
Språk..................................................................................................................................... 5
Modersmål ............................................................................................................................ 6
Flerspråkighet ....................................................................................................................... 7
Språkutveckling .................................................................................................................... 8
Stimulering av språkutvecklingen ......................................................................................... 9
Språkutvecklande aktiviteter............................................................................................... 10
Lev Vygotskij....................................................................................................................... 12
Centrala begrepp .................................................................................................................... 13
Metod............................................................................................................... 15
Urval ........................................................................................................................................ 15
Beskrivning av intervjupersonerna ..................................................................................... 15
Etiska aspekter........................................................................................................................ 16
Uppläggning och genomförande............................................................................................. 16
Tillförlitlighetsfrågor ................................................................................................................. 17
Materialbearbetning ................................................................................................................ 18
Resultat ........................................................................................................... 19
Beskrivning av data................................................................................................................. 19
Observation ........................................................................................................................ 21
Intervjuer ................................................................................................................................. 23
Sammanfattning ...................................................................................................................... 27
Analys & Diskussion...................................................................................... 29
Betydelse ............................................................................................................................ 33
Reflektion över forskningsprocessen.................................................................................. 33
Nya frågor ........................................................................................................................... 34
Källförteckning......................................................................................................................... 35
Bilagor ..................................................................................................................................... 37
Bilaga 1 ............................................................................................................................... 37
Bilaga 2 ............................................................................................................................... 38
Bilaga 3 ............................................................................................................................... 39
2
Bakgrund
Inledning
Anledningen till att vi har valt att arbeta tillsammans beror på att vi är intresserade av
samma ämne. Förutom att vi är kusiner har vi växt upp tillsammans och gått i samma
förskola och även i samma klass under grundskolan. Våra föräldrar, som kom till
Sverige från Turkiet under 1970- talet när det var stor efterfrågan på arbetskraft, hade
alltid en tanke på att återvända till hemlandet men så blev inte fallet. Eftersom våra
föräldrar ansåg att språket var en stor del av vår identitet kom vi inte i kontakt med det
svenska språket förrän vi började i förskolan.
Den viktigaste anledningen till att vi har valt att undersöka detta arbetsområde som
behandlar hur man kan arbeta med flerspråkiga barn i förskolan beror på att vi själva har
en negativ erfarenhet av det bemötande vi har fått uppleva under vår egen skolgång. Vi
vet hur lätt det är att få barnen att känna sig mindre värda för att de inte har samma
språkliga förutsättningar som svenska barn. Vår personliga uppfattning är att vuxnas
förhållningssätt till tvåspråkighet kan påverka barnens syn till sitt eget språk. Genom ett
gott bemötande kan man lyckas med att höja deras självkänsla och identitet.
Vi har en positiv erfarenhet från vår tid i förskolan då vi förutom svenska pedagoger
hade tillgång till modersmålslärare. Det var inte förrän vi började i skolan som vi fick
en mer negativ inställning till vårt eget modersmål. Vi kände att modersmålet
uppfattades som ett hinder vid inlärningen av det svenska språket. Detta blev ännu
tydligare då vi i fjärde klass inte fick lära oss engelska för att lärarna ansåg att vi borde
lära oss det svenska språket innan det blev aktuellt med ett nytt språk. Under hela
grundskoletiden fick vi en särskild undervisning i svenska och även i vissa andra
ämnen. Vi kände oss särbehandlade när vi plockades ur från den gemensamma gruppen
och fick en känsla av att vi inte kunde tillräckligt. Därför kände vi oss många gånger
bestraffade för att vi kunde ett annat språk än svenska.
Bakgrund
I dagens samhälle ställs det stora förväntningar på språkförmågan hos alla individer.
Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv
och verksamhet för det är genom språket som kunskap bildas (Skolverket, Grundskolans
kursplan för svenska, 2007).
Med tanke på det mångkulturella samhälle vi lever i kommer vi troligen att stöta på barn
som kan flera språk. Enligt Håkansson (2003) fanns det vid millennieskiftet cirka 140
olika språk representerade i den svenska skolan. Espenakk (2004) påstår att många
minoritetsspråkiga barn kämpar med språkförståelsen när de kommer till skolan. Detta
beror på att de har ett för snävt ordförråd och för grunda begrepp. Därför är det viktigt
att vi i ett tidigare skede arbetar mer målmedvetet med barnens språkinlärning för att
bygga upp barnens självkänsla, utveckla barns färdigheter och förebygga att barnen
upplever misslyckanden när de börjar skolan. I läroplanen för förskola (1998) står det
3
att förskolan ska bidra till att barn med ett annat modersmål än svenska får möjlighet att
både utveckla det svenska språket och sitt modersmål. För att lyckas med detta bör vi ha
kunskaper inom området och på så sätt skapa goda möjligheter för elevernas
språkutveckling.
Undersökningsområde
Vårt undersökningsområde innefattar barns inlärning av ett nytt språk. Med vår
undersökning har vi försökt få fram hur två utvalda förskolor arbetar för att stimulera
barnens utveckling i språket. Förutom vår empiriska undersökning har vi för att få svar
på vår frågeställning sökt fakta i litteratur. Vi har läst litteratur som berör barns
språkliga utveckling, flerspråkighet, betydelsen av modersmålet och olika arbetssätt
som behandlar språkutvecklingen i förskolan.
Syfte
Studien syftar till att undersöka om det finns behov av ett särskilt arbetssätt för barn
som har ett annat modersmål än svenska och vilket stöd man kan ge för att barnen ska få
möjlighet att utveckla svenska språket. Syftet avser även att ta reda på hur pedagoger
förhåller sig till barnens flerspråkighet och hur de bemöter barn som väljer att tala sitt
modersmål i förskolan.
Problemformulering
Syftet undersöks med hjälp av följande frågeställningar som vi tar reda på genom att
observera och intervjua två förskolor:
•
Upplever pedagogerna i de utvalda förskolorna att det behövs ett särskilt
arbetssätt för barn med ett annat modersmål än svenska?
•
Hur gör pedagogerna för att stimulera de flerspråkiga barnens språkutveckling i
de utvalda förskolorna? Vad är deras bakomliggande tankar?
•
Vad anser pedagogerna i förskolan om de barn som talar sitt modersmål i
förskolan?
4
Teoretiskt perspektiv
Det teoretiska perspektivet inleds med en beskrivning av vad språk är och vilken
betydelse modersmålet har vid inlärningen av ett nytt språk. Därefter beskriver vi vad
flerspråkighet innebär där vi bland annat tar upp vilken påverkan barnets och
omgivningens inställning har för barnets språktillägnande. Vi gör även en kort
beskrivning av språkets utveckling, nämner hur man kan stimulera den språkliga
utvecklingen och lyfter fram några språkutvecklande aktiviteter som är vanligt
förekommande i förskolor. Vi avslutar den teoretiska delen med att lyfta fram
Vygotskijs tankar kring barnens språkutveckling.
Tidigare forskning
Vi hade inga större svårigheter med att finna lämplig litteratur kring vårt ämne. Vi har
funnit vår litteratur främst genom att söka på bibliotekskataloger som tillhör olika
kommundelar och på Lärarhögskolans bibliotekskatalog. Vi har även sökt relevanta
böcker och artiklar genom att söka på Libris. Referensavdelningen på Lärarhögskolans
bibliotek var också ett ställe som vi ofta besökte för att finna bra böcker och samtidigt
få en inblick i vad dessa kunde innehålla.
De sökord vi har använt oss av är tvåspråkighet-, språkutveckling-, arbetssätt-,
språkinlärning- och språkstimulering i förskolan. Flest relevanta böcker som behandlade
våra frågeställningar hittade vi genom att söka på ordet språkutveckling i förskol*. Men
vi hittade även många bra böcker när vi sökte på ordet tvåspråkighet. Det sökord som
gav lägst antal träffar var när vi sökte på ordet arbetssätt i förskolan.
Ordlista
Kodväxling: Kodväxling är en medveten blandning av språket i tvåspråkiga situationer.
Språkpåsar: Språkpåsar innehåller olika sånger, rim och ramsor och sagor med
tillhörande konkreta material som man visar för barnen. Språkpåsar använder man för
att utveckla språket hos barn som inte ligger på samma språknivå som den övriga
barngruppen.
Sångpåsar: Sångpåsar innehåller samma material som språkpåsar men man använder
dessa med hela barngruppen.
Språk
Espenakk (2005) hävdar att språk är en produkt av arv och miljö. De menar att språket
inte är medfött och att barnet från födseln har en medfödd förutsättning att utveckla
språket.
Samtidigt som biologin sätter gränser, är miljön helt avgörande för en normal språkutveckling.
En miljö där inte någon aktivt kommunicerar med barnet, är en allvarlig riskfaktor. (Hagvet,
2004, s 103)
5
Enligt Arnqvist är språkets primära roll att förmedla budskap. ”Barn använder språket
för att förmedla sina behov, känslor och attityder till omvärlden.” (Arnqvist, 1993, s 10)
Språkets syfte är även att förändra och fånga andra människors uppmärksamhet. Genom
att säga något vill vi göra andra delaktiga i det som vi själva har uppmärksammat
(Madsen & Fisher, 1984). Med hjälp av språket kan vi förstå vår omgivning och den
kultur vi lever i och strukturera våra erfarenheter. Barnet använder språket som stöd för
att organisera sin omvärld och utveckla tankar (Arnqvist, 1993).
Ladberg (2003) hävdar att det inte finns någon gräns för hur många språk man kan lära
sig. Förutsättningen är att barnet har en relation till personer som det tycker om, som
gör barnen motiverade till att lära sig flera språk. Därför anser hon att det inte finns
någon anledning till att vänta för att det ska lära sig ett nytt språk. Det som är avgörande
för att barnet ska tillägna sig ett nytt språk är barnets eget behov av språket och det
tillfällen det har att använda det. Antalet språk som barn tillägnar sig sker oberoende av
begåvning.
Barn gör inte skillnad mellan ett annorlunda språk och ett som liknar det man redan kan.
Får barn möjlighet att lära sig ett språk tidigt i livet kan det därför lättare lära sig basen
och få en djupare känsla för språket, samtidigt som det får längre tid på sig och kan tala
språket i flera sammanhang. Den språkliga basen sker ungefär före skolåldern. Dess
beståndsdelar utgörs av uttal, grammatik och automatiserat språk. Den som har basen
identifieras som infödd av dem som har språket som modersmål. Den språkliga basen är
förutsättningen för att känna sig avslappnad när man talar. Barn kan lära sig språkets
bas även i mycket torftiga språkliga miljöer men det krävs att det används tillräckligt
ofta. Det beror på att uttal, grammatik och automatiserat språk förekommer i allt språk
(Ladberg, 2003).
Hammarberg (ref. i Hyltenstam och Lindberg, 2004) skriver om den undersökning som
gjorts av Klein och Dittmar. Dessa forskare påstår att de faktorer som har starkast
samband med språkutvecklingen var ålder och kontakt med infödda på fritiden. Enligt
Håkansson (1998) anses åldern som den viktigaste faktorn för lyckad språkinlärning. Ju
tidigare man utsätts för språket, desto bättre går det.
Modersmål
Ladberg (2003) anser att det blir lättare att ta till sig ett nytt språk om man har ett starkt
språk från början. Hon menar att språk stöder varandra. Harding och Riley (1994)
menar att ju bättre ett barn lär sig sitt modersmål, desto bättre lär de sig också det nya
landets språk. Ladberg menar att det är under det första året som barnet lägger en grund
för språket genom att kommunicera och bekanta sig med sitt modersmål. De begrepp
som barnet har ord för på modersmålet kan det lätt tillägna sig ord för på ett nytt språk.
Enligt Ladberg (2003) är inte inlärningen av ordet utan inlärningen av begreppet som är
den komplicerade processen. Barnet måste få tillräckligt med erfarenheter för att dra
slutsats om vad som är det gemensamma hos en företeelse. Det är mer komplicerat att
lära sig både ett nytt begrepp och ett nytt ord och att det därför tar längre tid.
Barn som har svårt att utveckla sitt svenska språk och "fastnar" på en lägre nivå, kan behöva
hjälp med att fortsätta utveckla sitt modersmål. När modersmålet går framåt "lossnar" det även
för det nya språket. (Ladberg 2003 s 101)
6
Men det är inte tillräckligt med inlärning av begrepp och ord. Tuomela (ref. i ”En bok
för alla” 2005) menar att många har uppfattningen att språkutvecklande arbetssätt till
stor del bör bestå i att barnen ska tillägna sig nya ord och begrepp. Men att det i själva
verket är otillräcklig, han menar att barn med svenska som andraspråk måste förutom
basordförrådet i svenska tillägna sig bland annat språkets uttal, talspråksgrammatiken
samt förmågan att berätta vilket inte kommer av sig själv.
Enligt Arnberg (2004) får det negativa effekter på barnens kognitiva utveckling när
barnet får lära sig sitt andra språk på bekostnad av sitt första språk. Detta går att
förhindra om barnet får åldersanpassade kunskaper i åtminstone ett språk. Utvecklas
barnets första och andra språk samtidigt får det positiva effekter på både barnets
språkkunskapsnivå i de båda språken och på barnets kognitiva kapacitet. Berövas barn
möjligheten att tillägna sig ett första språk tidigt i livet kommer det att uppnå en lägre
nivå i jämförelse med barn som har uppnått en normal infödd nivå. Detta gäller
nödvändigtvis inte sena andraspråksinlärare som har uppnått en normal
förstaspråksinlärning enligt Hyltenstam och Abrahamsson (ref. i Hyltenstam &
Lindberg 2004).
Barnens attityder till modersmålet eller till ett andra språk samt till talare av dessa språk
påverkar barnens motivation att lära sig språket (Tuomela, 2001). Ladberg (2003) anser
att man i förskolan behöver lyfta fram barnets modersmål för att barnen ska kunna få
positiva upplevelser av språket. Det kan man göra på många olika sätt. Man kan t.ex.
lära sig några ord på barnens språk eller lära sig någon ramsa, lek eller sång. Personalen
behöver även visa genom sitt kroppsspråk att barnets språk inte är något negativt. Det är
också bra att placera barn med samma modersmål i samma grupp. På det sättet kommer
barnet kunna få möjlighet att använda sitt modersmål.
Positiva faktorer för en lyckad språkutveckling är enligt Förskoletidningen (2001)
•
Om attityderna till barnets språk och kultur är negativ uppstår det brister i
barnets språkutveckling.
•
Barnen måste känna sig trygga och ha en stark självkänsla.
•
En god utveckling av det första språket.
•
Att barnens omgivning har positiva förväntningar på att barn klarar av flera
språk.
För att få språket att kännas viktigt kan man fokusera på det som barnen har med sig av
kultur, identitet, religion och sätt att leva. Genom att använda sig av det som barnet
känner är viktigt och som gör barnet engagerad utvecklas språket (Nordheden, 2000).
Flerspråkighet
Ladberg (2003) säger att människor i Sverige inte ser flerspråkighet som något
värdefullt. Många tror att barn kan bli halvspråkiga eller att språken kommer att störa
och konkurrera med varandra om man kan flera språk. Anledningen till denna tanke kan
vara kodväxlingen som kan förekomma hos flerspråkiga barn. Kodväxlingen uppfattas
som att barnet inte kan hålla isär språken. Därför tycker många att barn först måste lära
sig ett språk för att sedan lära sig ett nytt språk. Ladberg anser även att vuxnas
förväntningar på barn är en viktig faktor för deras framgång eller svårigheter. Låga
7
förväntningar på det flerspråkiga barnet kan begränsa barns möjligheter. Om vuxna
förväntar sig att flerspråkighet är något negativt som hindrar barns utveckling och deras
lärande är det stor risk att det också blir på det sättet. Singelton (ref. i Harding och
Riley, 1994) hävdar att det viktigaste vid inlärningen av nytt språk är inställningen. Om
barnet har en positiv inställning till det nya landet kommer den även att känna
motivation att lära sig språket för att kunna tala med dem nyfunna kamraterna.
Enligt Tuomela (2001) visar tvåspråkiga barn i skolåldern större variation i sin
språkutveckling både när det gäller de grundläggande aspekterna av språken och av de
fördjupade språkdragen än enspråkiga barn. Största orsaken är att det finns skillnader
mellan hur mycket dessa barn har kontakt med sina två språk. Harding och Riley (1994)
skriver att tvåspråkigheten kan variera enormt beroende på vad man gör på vilket språk
och i vilket förhållande man står till dem man talar med och vad man talar om. Det finns
ämnesområden som den tvåspråkige bara har sysslat med på ena språket och därför
behärskar vissa begrepp bättre i ena språket. När en tvåspråkig person inte talar sina
språk precis lika bra, säger man att det ena språket dominerar. Det är enligt Ladberg
(2003) ovanligt att kunna flera språk lika bra för språken används på olika sätt och i
olika sammanhang.
Språkutveckling
Enligt Harding och Riley (1994) tror många forskare att alla barn uppvisar en likhet i
sin språkutveckling alltså att de går igenom vissa stadier vid vissa åldrar där de lär sig
olika strukturer och funktioner.
Innan barnet börjar prata övar det under jollerperioden på olika talljud (Börestam &
Huss, 2001). Det första ordet brukar komma efter ett års ålder och med det börjar
barnets ordsamlarperiod. Tvåordssatserna brukar först komma kring två års ålder och
sedan brukar det med två- och treordssatserna uppkomma mer komplicerade yttranden.
När barnet har hunnit bli tre år brukar det ha tillägnat sig sitt modersmåls
grundläggande grammatik. Enligt Börestam & Huss förekommer det hos alla barn
övergeneraliseringar. Det kan handla om att barnet i sitt tal ersätter specifika regler i
grammatik med allmänna regler eller att barnet kallar alla fyrbenta djur för hundar.
När barn ska lära sig ett andra språk enligt Börestam & Huss (2001) börjar det använda
fraser som det har hört användas vid olika tillfällen. Dessa analyserar barnet vid det
andra stadiet och kombinerar med nya ord för att kunna kommunicera bättre och till sist
korrigerar barnet sina yttranden för att de ska bli korrekta.
Enligt Håkansson (2003) sker förstaspråkinlärningen före treårsåldern och som kan
innebära inlärning av ett eller flera språk. När förstaspråksinlärningen etablerats efter
cirka tre års ålder äger andraspråksinlärningen rum. Ladberg och Nyberg (1996) hävdar
att ju tidigare ett barn börjar tala ett nytt språk desto lättare är det att få flyt och behärska
grammatik. Däremot kan man under hela livet öka sitt ordförråd och sin kulturella
språkbehärskning. Epenakk (2005) påstår att språkinlärningen hos flerspråkiga barn är
något långsammare jämfört med enspråkiga barn. Tuomela (2001) hänvisar till olika
studier som gjorts av bland annat Cummins, Thomas och Collier där man hävdar att det
i genomsnitt tar mellan 5 till 8 år att tillägna sig andraspråket till samma nivå som
infödda talare. Åldern är en viktig faktor för utvecklingen av språket där man kan uppnå
8
större framgång ju tidigare man börjar med inlärningen av språket. Tuomela (2001)
skriver att vuxna och främst äldre barn verkar lära sig grammatik och ordförråd fortare
än yngre barn på tidigare stadier. Enligt den studie som gjorts av Collier (ref. i Tuomela,
2001) så når barn i förpuberteten (8-11 år) den åldersadekvata nivån i språket snabbast,
medan något yngre barn i åldrarna 5-7 år var långsammare. Vidare hävdar man enligt
studien att det är svårare att nå en åldersadekvat nivå hos äldre barn mellan 12-15 år.
Tuomela (2001) understryker att barnet har tillägnat sig en mängd olika grundläggande
språkliga färdigheter i slutet av förskoleåldern. De beräknas ha ett receptivt ordförråd på
mellan 8000 och 10000 ord. Ladberg (2003) belyser att alla barn lagrar ord innan de
börjar använda dem. Hon menar att barn förstår hela tiden mycket mer än vad de själva
kan säga. Dessa ord använder barn när de känner att det finns ett behov. Hon hävdar att
en människas ordförråd ökar genom erfarenheterna hon gör i livet. Barnet lär sig först
ord för det som barnet ser, hör och för det som det känner igen. Barn som kommer från
miljöer där det talas mycket, lär sig fler ord än barn som kommer från miljöer där det
talas lite (Hagtvet 2004).
Enligt Loken & Melkeraaen (1996) reagerar en del barn med tillbakadragenhet och
tystnad när det märker att det inte förstår eller blir förstådd. Barnet använder tiden till att
observera och lyssna till språkljuden. Det börjar prata när det blir helt säker på att det
kan uttrycka sig riktigt. Andra barn använder de få ord som det har lärt sig även om det
inte helt vet vad det pratar om. Får de tysta barnen känna sig trygga och accepterade
kommer de att prata till slut.
Stimulering av språkutvecklingen
Enligt Nordheden (2000) behöver man inte ge någon särskild undervisning till barn med
ett annat modersmål än svenska. Hon menar att pedagoger bör inse vikten av att det som
är bra för alla barn är även viktig för minoritetselever. Vidare säger hon att man bygger
upp språket genom vardagskunskaper, alltså att språket bäst lärs in då barnet får
använda språket i vardagen. Därför är det viktigt att man skapar inlärningsmiljöer där
barnen får möjlighet att träffa många olika människor som talar och skriver bra svenska
(Nordheden, 2000). Hon anser att det är pedagogens uppgift att försätta barnen i många
situationer då det får använda språket muntligt. För att få en mer avancerad
språkutveckling bör man enligt Swain (ref. i Tuomela, 2001) ställa krav på inläraren att
uttrycka sig så precist och adekvat som möjligt.
Genom att bemöta barns tal som uttryck för kommunikation grundlägger man hos barnet ett
språkligt självförtroende och fortsatt lärande av språkets framväxt. Barn får också förebilder för
hur man tar sig in i språket genom att delta i sammanhang där det vuxna tar initiativ och
inbjuder barn att delta. (Samuelsson & Sheridan, 1999, s 72)
Harding och Riley (1994) påstår att det bästa sättet att hjälpa barn att lära sig sitt första
eller andra språk är att ge dem så rika och varierande möjligheter som möjligt. Det är
viktigt att man talar, leker, sjunger och umgås tillsammans för att de ska få möjlighet att
lära sig språket på bästa sätt. Förutom att tala om det som sker under en dag för att
barnet ska få ett välutvecklat tankespråk behöver barnet också utveckla språket genom
att tala om det som är frånvarande. Enligt Hagtvet (2006) kan samtal och förklaringar
9
som ligger på barnets aktuella utvecklingsnivå bidra till att erfarenheter bearbetas på ett
mer medvetet sätt.
Det är viktigt att vuxna lyssnar och intresserar sig för vad barnen har att säga och att
man visar att man respekterar deras åsikter. Det stärker barnens identitet och gynnar
deras språkutveckling (Samuelsson & Sheridan, 1999). Isaksson (ref. i ”En bok för alla”
2005) menar att språk förutsätter någon att tala med och som har tid att svara och tänka
högt med. För att tillägna sig ett språk behöver man bli hörd, sedd och lyssnad. Barn gör
framsteg och utvecklar sitt språk när det genom en vuxen får höra sitt yttrande i en
utvidgad och ändrad form och när det blir indragen i samtal som intresserar barnet.
Barnet blir också motiverat till att tala om pedagogen är aktiv och lyssnar på barnet
(Arnberg 2004)
Enligt Ladberg (2003) är kroppslig närkontakt nödvändig för att små barn ska ta till sig
ett språk. Hon menar att kontakten kommer först och ur den växer behovet att tala.
Söderberg (ref. i Arnqvist, 1993) ger följande råd till vuxna som vill hjälpa barnet att
utveckla förmågan att föra dialog:
•
•
•
Knyta an till barnets yttrande. Detta gör man genom att ställa följdfrågor till
barnet.
Introducera nya begrepp som knyter an till samtalsämnet.
Frigör barnet från den konkreta situationen genom att knyta an till det som hänt
tidigare eller att samtala om vad som skall hända senare.
Enligt Tuomela (ref. i ”En bok för alla”, 2005) kan barn komma i kontakt med det
svenska språket genom att pedagogerna språkligt beskriver vad de gör.
En viktig faktor i barns inlärning av ord är det Høigård (1999) kallar för barnanpassat språk som
karaktäriserar vårt sätt att prata med små barn. Det gäller både sättet vi säger saker på tydligt,
långsamt och med stor röstvariation och där vi låter handling åtföljas av tal. (Espenakk, 2005, s
23)
Man kan även hjälpa barnet att utveckla sitt språk genom språkliga stöttningar
(scaffolding) som kan ske i form av tolkningar, rättelser, ifyllnader, omformuleringar.
Hammarberg (ref. i Hyltenstam & Lindberg, 2004) påstår att scaffolding är ett viktigt
konstruktivt inslag i det sagda och som inläraren kan dra nytta av om det ligger inom
den närmaste utvecklingszonen.
Språkutvecklande aktiviteter
Enligt Ladberg (2003) behöver barnen höra samma ord många gånger för att lära sig
dem. Loken & Melkeraaen (1996) anser att det är viktigt att repetera när man arbetar
med flerspråkiga barn för det tar längre tid för barnen att förstå vad som händer och vad
som blir sagt när aktiviteterna sker på ett annat språk. Upprepningar av aktiviteter är ett
bra tillfälle till inlärning av centrala ord och begrepp. Det hjälper också barnen att få
överblick över verksamheten. Tryggheten av att veta vad som kommer att hända under
dagen ger en känsla av att kunna något som i sin tur förstärker barnens självbild. Enligt
Hagtvet (2004) underlättar kända ramar den språkliga förförståelsen och ger barnet
trygghet att utforska och prova nya språkliga färdigheter. Barn kan enligt Loken &
Melkeraaen lätt känna sig otrygga om det inte förstår så mycket av det som händer.
10
Lek
Att leka är en förutsättning för att utveckling och lärande skall äga rum. Genom leken
lär barnet känna sig själv och omgivningen och de lär sig samspela med andra. Leken
utmanar barnet intellektuellt, språkligt, socialt, fysiskt och motoriskt (Grindberg &
Jagtoien, 2000). Leken är viktig för både modersmålet och svenskan. Det behövs
utrymme som ger ro och inspirerar till lek. När man organiserar lekmiljön så att material
för lek och skapande ordnas i tydliga sammanhang t.ex. genom avgränsade rum eller
hörnor kan man utveckla barnens tänkande och språk. På det sättet blir det lättare för
barnen att överblicka hur olika föremål hänger ihop och barnen kan skapa sammanhang
i sin lek. Det kan lätt inspirera barnen till lek. (Ladberg 2003)
Sammanhang mellan saker ger sammanhang i tankar och associationer och i ordinlärningen.
(Ladberg 2003 s 149)
Harding och Riley (1994) påstår att ju äldre barnet blir desto viktigare blir barnets
lekkamrater för deras språkliga utveckling. Kamrater är viktiga för barns behov av ett
språk men det krävs att barnet kommer in i kamratgruppen (Ladberg och Nyberg, 1996).
Ladberg (2003) anser att det är lättare för barn att tala med personer som de känner sig
trygga med. Det blir enklare att uttrycka sig när vi känner oss lugna och avspända. Brist
till tillit vid kommunikationen kan leda till att barn kan dra sig undan språkliga
aktiviteter eller lekar. De kan vara rädda att göra bort sig genom att säga fel. Hon menar
vidare att barn har lättast att ta till sig språket genom att ge ord och uttryck som det inte
har och hjälpa barnen att förklara för varandra vad de menar och att förstå varandra i
lekar och aktiviteter.
Det är enligt Ladberg (2003) viktigt att ge barnen tillgång till ett rikt språk som de kan
använda sig av i sina lekar och samtal sinsemellan. Pedagogen kan bidra med inflödet
genom att läsa barnböcker, berätta sagor och vardagliga episoder. När barnen får
möjlighet att möta samma berättelse i många olika former växer sig språket starkt hos
barnen.
Rim och ramsor
Under de första åren bekantar sig barnet med språkets melodi och uppbyggnad genom
att leka med språket. Det gör barnet genom rim och ramsor och genom att sjunga med
nonsensord (Ladberg, 2003). Detta är bra pedagogiska hjälpmedel vid språkinlärningen
då det ger barnen en lustfylld upplevelse, samtidigt som det bekantar sig med språkets
ljud och uppbyggnad. För att förtydliga ordens betydelse använder man gester, dans och
gestaltning (Udden, 2001). När det som sägs blir kopplade till konkreta handlingar och
visuella hjälpmedel som bilder och föremål blir det enligt Loken & Melkeraaen (1996)
lättare för barnen att förstå språket. Enligt Espenakk (2005) förutsätter språklig
utveckling ”upplevelser och nya erfarenheter genom handling och användning av olika
sinnen. (…) De måste höra, röra och göra så att orden kan bli meningsfulla, användbara
begrepp för dem.” (s. 76) Barnet lär sig språket utantill när det använder ramsor eller
sjunger det (Espenakk, 2005).
11
Tematiskt arbete
Enligt Ladberg (2003) underlättar tematiskt arbete språkinlärningen. Arbetar man med
samma tema under lång tid och låter arbetet fördjupas och utvecklas i olika riktningar
gynnas barnens tanke och språkutveckling. Genom att låta barnen sätta ord och berätta
för varandra det de gör utvecklas deras språk.
Enligt Naucler, Welin & Ögren (1988) bör man arbeta med små barngrupper om
pedagogen inte har samma språk för att kunna få kontakt med barnet. Det är bra för
språkinlärningen för man hinner både observera och gå barnet till mötes genom att
bland annat ställa frågor och svara på frågor som barnet har. När pedagogen på detta sätt
får möta barnet individuellt kan man skapa en ömsesidig förståelse och pedagogen får
möjlighet att sätta ord på det som barnet inte kan uttrycka sig med ord, samtidigt som
barnet anstränger sig för att få pedagogen att förstå vad det menar.
Samling
Ladberg (2003) anser inte att samlingen är en så bra språksituation för barn och allra
minst för barn med ett annat modersmål. Hon menar att det svårt att lyssna i stor grupp
som är nybörjare i ett språk. I samlingen får barn enligt henne inte tillfälle att samtala.
Hon hänvisar till studier som gjorts där man påstår att ju mer aktiviteterna är
pedagogiskt styrda desto sämre blir språkinlärningen på grund av att barnets utrymme
för tal blir så litet. När det finns flerspråkiga barn i en samling ska pedagogen enligt
Loken & Melkeraaen (1996) undvika att prata oavbrutet. Istället ska pedagogen ta
tillvara barnens initiativ och göra de till deltagare istället för passiva åskådare.
Lev Vygotskij
Vygotskij levde under perioden 1896-1934 i Vitryssland. Han forskade om barns
utveckling och lärande. Hans grundtanke var att människor lär sig i samspel med andra
och att vi behöver modeller att imitera för att komma vidare i vår inlärning (Strandberg
2006). Enligt Strandberg hävdar Vygotskij att barnet genom språkliga samspel skaffar
sig det verktyg som vi kallar för språk. Språket använder barnet för att utveckla sitt
tänkande. Barnets vilja att kommunicera och upprätthålla en relation med sin omgivning
blir ett medel för att utveckla språket (Säljö, 2000).
Till att börja med har språket en kommunikativ och social funktion för att sedan även ha en
individuell och intellektuell funktion. (Strandberg, 2006, s 48)
Samspel
Enligt Vygotskij (ref. i Hagtvet 2004) konstruerar barnet sin kunskap och sina
färdigheter vid den pedagogiska verksamheten genom dialog med vuxna och duktiga
kamrater. Vygotskij hävdar att de utmaningar som barn löser tillsammans med vuxna är
en viktig början på deras utveckling. Den vuxna ska vara den som vägleder barnet mot
självständigt problemlösning genom att först och främst ge ledtrådar, ställa frågor och
föra dialog om gemensamma funderingar och utvecklingsanpassade förklaringar.
Samtal och förklaringar som ligger på barnets aktuella utvecklingsnivå kan bidra till att
erfarenheter bearbetas på ett mer medvetet sätt. Vygotskij menar att sättet som den
vuxne talar med barnet på och även de problemlösningsstrategier de använder, bearbetas
12
och utvecklas av barnet, för att bli till dess egna strategier. Vid samtal med vuxna får
barnet stöd och klarar därför av att ge innehåll åt ord. Den språkliga anpassningen som
vuxna gör när det talar med barn har stor betydelse för språkutvecklingen (Håkansson,
1998).
Strandberg (2006) hävdar att de förskolor som skapar många samspel mellan barn och
vuxna, och mellan barn och barn kommer att skapa en kraftfull plattform för barnets
lärande och utveckling.
Imitation
Barn kan enligt Vygotskij (2001) endast imitera det som ligger inom området för dess
egna intellektuella möjligheter. Barnet imiterar det som står på tur att läras in. Vygotskij
(ref. i Strandberg, 2006) kallar detta för den proximala utvecklingszonen. När barnet är i
interaktion med vuxna får det tillgång till modeller och metoder som det kan imitera.
Med hjälp av imitationen få barnet möjlighet att öva och praktiskt prova det som det
inte kan själv men ändå kan tillsammans.
… det som barnet kan göra idag i samarbete kommer det imorgon att kunna göra självständigt.
(Vygotskij, 2001, s 333)
Vygotskij (2001) menar att barnet alltid kan göra mer i samarbete än vad det kan göra
på egen hand men att den förmågan är beroende av tillståndet hos dess utveckling och
av dess intellektuella möjligheter. Gibbons (2006) nämner att barn enligt Vygotskij bör
ställas inför kognitivt utmanande uppgifter. Han menar inte att det ska överskrida
barnets kapacitet men det ska vara tillräckligt utmanade så att barnet med hjälp av en
partner klarar av att lösa uppgiften. Ett barn lär sig något när det behöver stöttning för
det är då som barnet arbetar inom sin närmaste zon för utveckling.
Att lära barnet något som det inte är i stånd att lära sig är lika fruktlöst som att lära det något
som det redan kan göra på egen hand. (Vygotskij, 2001, s 338)
Centrala begrepp
Eftersom vårt arbete syftar till att undersöka hur man kan arbeta för att stimulera barnets
utveckling i det svenska språket anser vi att begreppet ”språkutvecklande arbetssätt” är
det mest centrala begreppet i vårt arbete. Men det gäller att pedagogen utgår från
barnens proximala utvecklingszon när man planerar aktiviteter och att man anpassar sitt
språk till barnets ”språkålder” på första- respektive andraspråket och inte till barnets
kronologiska ålder eller fysiska storlek för att hjälpa barnet att utveckla det svenska
språket. Man bör också ta hänsyn till barnets modersmål, då man lättare kan tillägna sig
ett nytt språk om man har grundläggande kunskaper i modersmålet.
Språkutvecklande arbetssätt: Metoder och material som pedagoger använder sig av för
att främja barnens språkliga utveckling.
Den proximala utvecklingszonen: Det närmaste belägna utvecklingssteget en individ
inte klarar själv, men klarar tillsammans med en kamrat.
Barnanpassat tal: När en person anpassar sitt språk till barnens språkliga
utvecklingsnivå.
13
Modersmål: Det är det språk som modern och fadern använder vid samtal med barnet.
Ett barn kan ha flera modersmål om det lär sig språken samtidigt. Det kan t.ex. vara
barn som har föräldrar som talar flera olika språk med barnet.
14
Metod
Vi har i vår undersökning använt oss av kvalitativa forskningsmetoder. Den empiririska
delen av studien som består av intervjufrågor och observationer har för avsikt att svara
på våra frågeställningar.
Urval
Vi har valt två förskolor i närområdet som vi vet har många barn med ett annat
modersmål än svenska. Vi har sedan tidigare haft kontakt med dessa förskolor och
därför var det enkelt för oss att få möjlighet att intervjua och observera deras
verksamhet. Anledningen till att vi förutom intervjuerna hade med observationer beror
på att vi antog att vi på detta sätt skulle undgå att gå miste om det som kanske är
självklart för pedagogerna och som de därför inte tar upp på intervjuerna. Vår tanke var
att få en mer riktig helhetsbild av den språkstimulerande verksamheten.
Vi valde att intervjua två pedagoger från varje förskola. På grund av sjukdom uteblev
den ena intervjun på en av förskolorna. Vi frågade efter en ny intervjuperson men det
var ingen som var intresserad av att ställa upp. Därför nöjde vi oss med tre intervjuer.
Beskrivning av intervjupersonerna
De angivna namnen på personerna och förskolorna är fingerade för att skydda barnens
och informanternas identitet.
Anna
Anna som arbetar i förskolan Kobran har arbetat inom barnomsorgen sedan 1971 men
började arbeta som förskollärare år 1991. Hon arbetar med barn mellan tre till fem år
men har huvudansvar för barn som är födda år 2003.
Lina
Lina som också arbetar i förskolan Kobran började arbeta som förskollärare år 1980.
Hon arbetar med tre till femåringar, men hon har huvudansvar för barn som är mellan
fyra och fem år under stationsverksamheterna.
Siv
Siv som arbetar i förskola Björnen har arbetat inom barnomsorgen i 21 år varav tio år
som förskolelärare. Hon började arbeta som tvåspråkig barnskötare i en finsk-svensk
förskola. Där kände hon att det var svårt att hålla sig till ett språk då hon var tvungen att
tala svenska med svensktalande barn och finska med finska barnen. I den här förskolan
har hon arbetat i fem år. Just nu arbetar hon med ett till tvååringar.
15
Etiska aspekter
Vi har följt Hartmans (2002) rekommendationer kring etiska aspekter och informerat de
berörda pedagogerna i ett brev och förklarat vårt syfte med besöket och informerat både
skriftligt och muntligt att förskolan och alla deltagare i undersökningen kommer att vara
anonyma. Även föräldrar till barnen informerades i ett brev om valmöjligheten att låta
deras barn bli observerad (Se bilaga 2 & 3). Enligt kravet som utarbetats av
Humanistisk-samhällsvetenskapligforskningsområdet (ref. i Einarsson och Chiriac,
2002) ska man informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift
i projektet och de villkor som gäller för deras deltagande. Därför beskrev vi både
muntligt och skriftligt syftet med studien och gav en beskrivning över hur den skulle
genomföras. Vi har även informerat deltagarna om var forskningsresultatet skall
publiceras.
Vi är medvetna om att det finns en risk med att fullständigt ange studiens syfte som kan
medföra att det påverkar gruppens beteende i samband med observationen vilket i sin
tur kan påverka studiens validitet (Einarsson och Chiriac, 2002).
Uppläggning och genomförande
Observation
Vi valde att observera en språkutvecklande aktivitet som vi bad pedagogerna själva
rekommendera. Vi deltog inte aktivt i gruppens arbete, eftersom vårt syfte var att
observera gruppen. Einarsson och Chiriac (2002) hävdar att observation är en lämplig
metod för att få information om händelser i sitt naturliga skeende. De menar att man
med fördel kan göra observationen i verkligheten. Det krävs alltså inga särskilda
arrangemang för att kunna observera det som sker. Författarna menar att man med hjälp
av observationer kan studera svårfångade fenomen som icke-verbalt beteende och
känsliga frågor som är svårt att få fram genom intervju.
Vid våra observationer har vi utgått från Einarssons och Chiriacs modellbeskrivning
som benämns som ”låg grad struktur”, vilket innebär att man inhämtar så mycket
information som möjligt inom ett visst område. Som utgångspunkt för våra
observationer hade vi våra frågeställningar (se sid. 4) som fick oss att fokusera på det vi
ville få fram.
För att registrera så mycket som möjligt försökte vi noggrant skriva löpande
anteckningar under observationens gång. Som stöd för anteckningarna spelade vi även
in ljuden och fotograferade vissa sekvenser för att lättare komma ihåg händelsen. Vi
använde inte videokameran medvetet för att inte riskera att distrahera barnen och
pedagogen under aktivitetens gång.
Intervju
Som metod valde vi att göra en kvalitativ intervju där vi försökte utgå från
informanternas eget perspektiv. Kvalitativ forskning är den intervjuform där forskaren
utövar minst styrning när det gäller undersökningspersonerna (Holme & Solvang 1997).
Vårt mål var att låta informanterna få påverka samtalets utveckling. Därför
16
uppmuntrade vi informanterna att komma med egna funderingar. Vi försökte även få
informanterna att utveckla sina svar genom att ställa följdfrågor. På det sättet kan man
enligt Bryman (1997) lyckas med att ta reda på det som är viktigt för personen ifråga.
Några dagar innan intervjudagen lämnade vi över frågorna till informanterna för att de
skulle få möjlighet att tänka igenom och förbereda sig inför frågorna. Patel och
Davidson (2003) menar att man ibland kan vara så pass insatt i problemområde t att
mycket kan förefalla självklart. Därför är det enligt författarna bra att låta någon läsa
frågeställningarna för att betrakta frågorna utifrån. Av den orsaken lät vi innan vi
lämnade över frågorna till informanterna en lärarstudent gå igenom de för att komma
med synpunkter. Efter hennes rekommendationer ändrade vi sedan ordningsföljden på
frågorna. Som stöd för minnet spelade vi in intervjuerna och antecknade fortlöpande för
att inte ta eventuella risker vid tekniska problem. Intervjufrågorna bifogas (se bilaga 1).
Tillförlitlighetsfrågor
Vi har baserat vårt arbete på våra intervjuer, observationer och fördjupat våra kunskaper
med hjälp av litteraturstudier. Vid intervjutillfällena har vi utgått från samma
intervjufrågor men ställt olika följdfrågor beroende på det svar som vi fått under
intervjuerna och det vi sett under observationerna.
Vi vill lyfta fram begreppet reflexivitet eftersom vi är medvetna om att våra egna
erfarenheter kommer att påverka resultatet och analysen.
Det går inte att beskriva verkligheten utan att påverka den. Detta behöver dock inte leda till
vetenskapliga bankrupt. Istället för att vara ett hot mot sökandet efter välgrundat kunskap, kan
forskarens subjektivitet – dvs medvetenheten om den egna närvarons betydelse – bli en väg till
djupare insikt om hur kunskap kommer till. (Ehn & Klein, 1994, s 10)
Observation
Det finns både fördelar och nackdelar med observationer som metod vid
undersökningar. För att få en rättvis bild av verksamheten tror vi att det krävs flera
tillfällen att observera aktiviteterna. När man endast utgår från ett observationstillfälle
riskerar man att gå miste om information och att man inte får med hela bilden. Men på
grund av den begränsade tiden har vi valt att utgå från endast ett observationstillfälle.
Vi har varit medvetna om att vår medverkan vid observationerna kan påverka resultatet.
Einarsson och Chiriac (2002) bekräftar detta genom att säga att det finns en risk att
observatörens medverkan kan leda till en snedvridning av resultaten. Det kan vara t.ex.
vara att pedagogen väljer att lyfta fram det som den tycker är språkutvecklande. Även
observatören kan påverka resultaten genom exempelvis sitt fysiska tillstånd som
emotioner, spänningar och aktuella prioriteringar. Däremot är en fördel med observation
att man kan komma tillbaka till den nära ursprungliga skick för att kunna analysera
materialet med olika utgångspunkter (Einarsson och Chiriac, 2002).
17
Intervju
Vi är även medvetna om att informanterna kan undvika att lyfta fram vissa aspekter av
informationen för att den vet att andra också ska få tillgång till informationen och
eventuellt bli granskad och ifrågasatt.
Innan intervjutillfällen gjorde vi klart för informanterna att vi var två och frågade om
deras godkännande. Vi var medvetna om att vi som intervjuare var i maktposition, men
försökte jämna ut det genom att endast en av oss var aktiv intervjuare medan den andra
var passiv och antecknade.
Bandspelare & anteckning
Fördelen med bandinspelning är enligt Patel & Davidson (2003) att intervjupersonernas
svar registreras exakt. Medan nackdelen kan vara att intervjupersonen känner obehag
inför inspelningen. De kan bero på att intervjupersonerna känner större krav på sig att
formulera sig väl (Thomson, 2002).
Materialbearbetning
Efter observationerna och intervjuerna lyssnade vi på det inspelade materialet och
gjorde noteringar när vi fann uppgifter som besvarade våra frågeställningar. Sedan
lyssnade vi åter igen på det inspelade materialet och skrev ner de sekvenser som var
relevanta för vårt arbetsområde och kompletterade vid behov med våra anteckningar
och bilder tagna ur observationstillfällena.
Vid uppspelningen av den första intervjun med Anna mötte vi inga tekniska problem,
men när vi skulle spela upp intervjun som vi gjorde med Lina upptäckte vi att det inte
gick att spela upp det inspelade materialet. Därför utgick vi från de anteckningar som
gjorts under intervjutillfället då vi sammanställde intervjusvaret. För att förhindra
misstolkningar lät vi informanten i fråga läsa igenom sammanställningen.
Vi skrev ut den sammanställning som vi gjort och granskade svaren. Vi försökte
kategorisera genom att söka efter likheter och olikheter och sammanställde dessa under
olika rubriker.
18
Resultat
Beskrivning av data
Förskolan Kobran
Förskolan ligger i en Stockholms förort i ett höghusområde med många barn med ett
annat modersmål än svenska. Förskolan är byggd under 70- talet. Den har ljusa och fina
lokaler med stora rum, som består av fyra avdelningar, varav två är
småbarnsavdelningar med barn mellan ett till tre år. I storbarnsavdelningarna finns det
barn mellan tre till fem år. De har även en stor gemensam lekhall där de brukar ha stora
sångsamlingar och gymnastik.
Vi har valt att observera de äldsta barnen som är mellan fyra till fem år. I
storbarnsavdelningarna finns det sex pedagoger bestående av både förskollärare och
barnskötare och en resurspersonal. Varje pedagog ansvarar för sin barngrupp som är
åldersindelad och som består av sex till sju barn. Anledningen till att man i förskolan
har delat upp barnen i små grupper beror på att de annars fick för stora barngrupper och
för att de ville anpassa aktiviteterna efter barnens mognad. Innan upplevde pedagogerna
att det blev svårt att uppmärksamma alla barn och att barnen inte fick tillräckligt tid med
pedagogerna. Genom att arbeta på detta sätt känner pedagogerna att de får tid och
möjlighet att lyssna och tala med varje barn och även följa barnens utveckling. De får
även möjlighet att anpassa aktiviteterna efter barnens utvecklingsnivå.
Förutom att pedagogen är tillsammans med samma barngrupp under
stationsaktiviteterna äter de även lunch tillsammans. Anna uttryckte att matsituationen
var ett bra språkutvecklande tillfälle då man sitter och talar om händelser som barnen
själva lyfter fram. Det är inte pedagogen som styr samtalet utan det är barnen själva som
väljer vad det ska tala om.
På eftermiddagarna när det är mer fria aktiviteter är alla pedagoger ansvariga över hela
barngruppen. Även under den stora samlingen får barnen möjlighet att träffa varandra
och lära känna varandra och det stärker i sin tur gruppdynamiken.
Pedagogerna i dessa två avdelningar har valt att slå ihop avdelningarna, men man har
valt att dela upp rummen i olika verkstäder där varje barngrupp får vistas i en station
under en månads tid varje förmiddag tre gånger i veckan. Stationerna består av verkstad,
skapande, spel och pussel, saga och drama, bygglek, hemvrå och experiment. Förskolan
har även gymnastik och rörelse som återkommande aktivitet. Samma pedagog ansvarar
för samma barn under hela vistelsen i förskolan.
Barnen samlas flera gånger om dagen för att bland annat informeras om dagens
händelser eller för att ha gemensamma sångsamlingar. Ibland brukar man dela upp
barnen i en stor och en liten grupp. Under dessa samlingar som pågår under cirka tjugo
minuter brukar man sjunga eller läsa. Den lilla gruppen som samlas med den ansvariga
pedagogen inriktar sig mer på språket. Informanten berättar att man under dessa
samlingar brukar läsa en saga eller låta barnen återberätta en saga med hjälp av konkreta
föremål.
19
Enligt informationsbladet som delas ut av förskolan är samlingen ett tillfälle för barnen
att lära sig att bry sig om varandra, stärka gruppkänslan att lyssna på varandra, stärka
det egna jaget, att utveckla språket och träna koncentrationen och uppmärksamheten.
Förskolan tycker att musik och sång är en viktig del av verksamheten där barnen bland
annat utvecklar språket. Barnen får också tillgång till olika instrument som är anpassade
för barnen.
Förskolan anser att det viktigt med utevistelse då de går ut minst en gång per dag. Även
skogsutflykter i närområdet är en återkommande aktivitet där de får tillfälle att få
sinnliga upplevelser och lära sig om olika växter och djur.
Fri lek är någonting som förskolan anser är viktig för barnens utveckling där de får träna
sin förmåga att samarbeta, pröva sig fram, bearbeta känslor och upplevelser. Enligt
förskolan genomsyras hela verksamheten av språklig träning.
Förskolan Björnen
Förskolan ligger i samma område som förskolan Kobran. Sammanlagt finns det 56 barn
i hela förskolan och 48 av dem har ett annat modersmål än svenska. Förskolan består av
tre avdelningar.
Vi var på en småbarnsavdelning med barn mellan ett och två år vid
observationstillfället. Avdelningen består av 17 barn och tre pedagoger. Enligt
pedagogen finns det cirka tjugo språk representerade i förskolan. Utav alla barnen i
avdelningen var det bara en som var enspråkig. Resten hade ett annat modersmål än
svenska.
När barnen blir äldre flyttar pedagogerna med barnen till en annan avdelning som är
mer åldersanpassad. Där får barnen stanna tills de blir tre och ett halvt år. Sedan flyttar
barnen vidare till storbarnsavdelningen och pedagogerna får nya barn. Pedagogerna
följer barngruppen vid flytten för att barnen ska känna sig trygga.
I småbarnsavdelningen försöker pedagogerna lägga grunden för språket medan man i
storbarnsavdelningen försöker arbeta mer med språkutvecklande aktiviteter t.ex. med
bilder, berättelser och sagor.
Informanten berättade om den förändring som skedde i deras arbetssätt efter Tuomelas
besök i förskolan för två år sedan. Veli Tuomela är fil dr i tvåspråkighet, konsult och
utbildare i förskola och skola inom området språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.
Han hade auskulterat pedagogernas sätt att arbeta vid cirka fem tillfällen. Efteråt hade
han uppföljningssamtal med berörda pedagoger där han gav råd om hur de kan arbeta
för att främja barnens språkutveckling.
Enligt informanten arbetade man förr mycket med bland annat rim och ramsor och
språkpåsar. Men detta såg Tuomela som punktinsatser. Han menade att
språkmedvetenheten kan utvecklas genom olika former av punktinsatser men att
språkutvecklingen sker i vardagen då man använder språket. Men man bör noga tänka
igenom hur man ska utforma dagen så att alla aktiviteter på förskolan blir
språkutvecklande. Man måste hela tiden fråga sig hur man t.ex. kan få måltiderna,
påklädningen, utevistelsen språkutvecklande. Han menar att man bör hitta ett
förhållningssätt och skapa talutrymme. Barnen måste både få tala och höra språk. Ur de
20
minnesanteckningar som förskolepersonalen har tagit del av under föreläsningstillfället
kan vi läsa att Tuomela lyfter fram fyra språkpedagogiska principer:
•
Samtalet och dialogen är A och O, själva grunden i språkutvecklingen.
•
Berättandet är en viktig del.
•
Högläsning är mycket viktigt.
•
Ett rikt språk – bli medveten om vilket språk man har i arbetet med barnen.
Observation
Förskolan Kobran
Vid det första observationstillfället fick vi tillfälle att observera en av
stationsverksamheterna där det fanns en pedagog närvarande tillsammans med fem barn
varav en svensk pojke och resten flickor med ett annat modersmål än svenska. Ingen av
barnen som deltog i observationen hade ett gemensamt modersmål. Observationen
varade i cirka 20 minuter.
Beskrivning av aktivitet
Barnen skulle plantera frön från kottar, som de hade plockat i skogen vid ett tidigare
tillfälle. Barnen samlades runt bordet och var klädda i förkläden. Pedagogen började
med att ställa fram skålen med kottar på bordet. Barnen började genast berätta för
varandra att de hade plockat kottarna i skogen. Det verkade inte som barnen berättade
det för någon mottagare utan det var mer som om de tänkte högt för sig själv. Det
gjorde de spontant utan att pedagogen ställde någon fråga till barnen. Pedagogen riktade
barnens uppmärksamhet till sig genom att börja berätta:
Kommer ni ihåg, igår var vi ju i skogen men i går plockade vi inte det här, vad är det för
någonting?
Ett av barnen svarar kottar medan ett annat barn svarar ”kottor”. Precis efter bekräftar
ytterligare ett annat barn barnets svar genom att upprepa ”kottor”. Pedagogen svarar
tillbaka:
Det är en massa kottar i skålen.
Sedan började pedagogen berätta när de hade hittat dessa kottar i skogen. Hon frågade
barnen i vilka träd man kan hitta dessa kottar. En av flickorna svarade:
Det kommer från, det kommer blad.
Pedagogen svarar:
Ja, det kommer inte riktigt från blad, det heter något annat.
Pedagogen väntar in svaret en liten stund. När ingen av barnen svarar räknar hon upp
några träd som består av kottar. Pedagogen talade tydligt och sakta till barnen. Vissa
ord, som namnen till kottarna, betonade pedagogen och det hände att barnen upprepade
orden. Pedagogen frågade barnen vem som tycker om att äta frön. Ett av barnen
svarade:
A, jag vet vem, det är den!
21
Sedan pekade hon mot ekorren på bilden som hängde på väggen. Pedagogen frågade
vad den heter och barnen svarade att det är en ekorre. Efter det sjöng de en sång om
ekorren. Barnen och pedagogen använde sig av rörelser för att förtydliga betydelsen av
orden.
Pedagogen var tydlig och förklarade vad barnen skulle göra genom att demonstrera och
samtidigt förklara med ord hur barnen skulle göra när de planterade fröna.
Barnen ville ofta få bekräftelse av pedagogen genom att be pedagogen titta på vad de
hade upptäckt. När något barn upptäckte något och ville visa för gruppen var det ofta
något annat barn som upprepade det barnet sa för att själv också få uppmärksamhet.
Barnen fortsatte att ropa efter pedagogen tills de fick en bekräftelse från henne.
Pedagogen ställde öppna frågor utan att kräva något rätt svar. Så här kunde en av
frågorna se ut:
Vad tror ni har hänt med den här kotten?
Pedagogen bad barnen reflektera över en kotte som såg annorlunda ut och barnen fick
komma med förslag. Även slutna frågor ställde pedagogen. Det ställde hon när hon ville
att barnen skulle få ord för begreppen, t.ex. kunde hon fråga barnen vad det finns för
olika kottar.
Vissa barn pratade inte så mycket medan andra barn kommenterade vad de gjorde och
tänkte och kommenterade händelser.
Förskola Björnen
Det var en eftermiddag och det fanns åtta barn i avdelningen. Pedagogen förklarade att
barnen just hade börjat vakna från vilan och att de skulle få nya blöjor. Fyra personal
var närvarande under observationstillfället varav två var ordinarie, en vikarie och en
praktikant. Observationen varade i cirka 20 minuter.
Beskrivning av aktivitet
Pedagogerna tog till vara på alla tillfällen och förklarade sina handlingar i ord. Istället
för att säga ”kan du lägga dig där” sa hon exempelvis ”kan du lägga dig på den blåa
mattan”.
Pedagogen vände sig mot barnen och sa högt och tydligt:
Nu ska vi byta blöja.
Sedan vände hon sig mot den ena flickan och frågade:
Ska vi byta blöja på dig? Kan du lägga dig på den blåa mattan?
Hon förde barnet till den blåa mattan och la ner henne. Under blöjbytet kommenterade
pedagogen hela tiden det hon gjorde med barnet. Hon förklarade att hon drog ner
byxorna och strumpbyxorna. En pojke satt bredvid och observerade pedagogen medan
hon bytte blöja på flickan och väntade på sin tur.
Pedagogerna försökte utveckla barnens svar när de gav uttryck för enstaka ord. Den ena
pedagogen vände sig mot en flicka, hon böjde sig lätt och tittade flickan i ögonen och
frågade med låg röst:
22
Har du varit ledig hela förra veckan. Var du hemma med mamma?
Flickan svarade:
Mamma.
Pedagogen bekräftade barnets svar genom att svara:
A, med pappa också. Du har varit hemma hela förra veckan.
Samma flicka gick till en annan pedagog och sa ”pappa” och pedagogen svarade:
Pappa sover. Pappa ligger hemma och sover, pappa har jobbat natt, han är hemma och sover
och mamma jobbar. Mamma ska komma och hämta dig när hon har jobbat klart.
Pedagogen tog fram en stor tavla med en bild på ”Nalle Puh” och hans vänner. Barnen
blev förtjusta över bilden och gick fram och pekade på figurerna. Pedagogen benämnde
figurerna som barnen pekade på och beskrev hur de såg ut och hur de kände sig.
Alla på bilden är glada. Där är kaninen. Vad långa öron den har. Jätte långa hängande öron.
Det ena barnet gick mot diskbänken och pekade på vattenkranen. Pedagogen som såg
detta böjde sig fram och frågade lugnt till barnet om det ville ha vatten. Barnen försökte
med kroppsspråket visa vad det ville förmedla till pedagogen som i sin tur gav ord för
det som barnet menade.
Intervjuer
Arbetssätt
Det gemensamma för alla tre pedagoger är att de anser att man inte behöver någon
särskild undervisning för barn med ett annat modersmål än svenska utan det räcker med
att barnet får träna på språket i vardagliga situationer.
Lärandet i förskolan, det är ju genom att vara med, att vara delaktig, och liksom höra och se
och få prova. (Anna)
De menar att man bör ha samma aktiviteter för tvåspråkiga barn som enspråkiga. Det
viktiga är att man talar tydligt till barnen så att de förstår och att man tänker på hur man
pratar och uttrycker sig.
I förskolan Björnen har man inga planerade aktiviteter utan följer barnens rytm.
Pedagogerna försöker följa barnens intresse och menar att alla barn inte är intresserade
av samma sak och att barnen därför måste få möjlighet att göra något annat.
Siv nämnde att de förr hade många samlingar och språkpåsar men enligt Tuomela var
samlingar det sämsta språkutvecklande aktiviteten eftersom alla barn inte kom till tals.
Pedagogen berättar att det fortfarande har sångsamlingar och sångpåsar men att de är
mer medvetna om att hela dagen ska vara språkutvecklande.
Från det att barnen kommer på morgonen tills de går hem måste vi tala hela tiden. Vi är så
himla välartikulerade. (Siv)
Pedagogerna i förskolan Björnen ger alltid förslag till olika aktiviteter som barnen får
välja mellan. Man har de flesta material framme och man har placerat föremålen på
23
barnens nivå för att de själva ska gå och hämta det som de vill arbeta med när det får
lust till det. Barnen blir på det sättet mer självgående och inte lika beroende av
pedagogerna.
Fånga barnens intresse
Pedagog Anna berättar att de blivit inspirerade av en föreläsare som de har lyssnat på
för två år sedan, där hon uttryckte hur viktigt det är att man gör sagostunderna mer
spännande för att fånga barnens intresse och engagemang t.ex. genom att klä ut sig till
olika roller. Detta har pedagogerna tagit till sig, inte bara under sagostunderna utan även
under andra aktiviteter. De brukar ibland klä ut sig till häxor. Pedagogen menar att det
inte krävs så mycket för att fånga barnens intresse. Pedagogen uttrycker det så här:
Det är så små grejer ibland som gör att man fångar en jätte stor barngrupp…
Tydlighet och upprepning
Tydlighet och upprepning är något som de tre pedagogerna anser är viktigt vid arbetet
med barn som har ett annat modersmål än svenska för att barnen ska lära sig orden. De
anser att det är viktigt att man benämner allt och att man använder många ord för
samma begrepp för att det ska få ett rikt ordförråd.
Det är viktigt att benämna orden istället för att säga: kan du ge mig den där. (Lina)
Förut kanske vi hade sagt bara frukt men nu benämner vi vilken frukt. (Siv)
Man ska benämna allting, man ska säga vad man gör, (…) det är jätte bra för barnen, de lär
sig. (Siv)
Barnet behöver höra ordet flera hundra gånger och förstå det och sätta det i ett sammanhang.
(Siv)
Lina anser att det är viktigt att tänka hur man pratar och uttrycker sig när man är med
barnen. Så här uttrycker hon det:
Det ska alltid vara snäppet över det man tror att barnen förstår för att de ska utvecklas. Ofta
förstår barn mer än dem talar.
Enligt Siv benämner de allt med det rätta begreppet. Istället för att säga ”vovve” säger
de hund och istället för att säga fågel säger de vilken sort det är om det t.ex. är en kråka
eller en skata. Det gör de för att berika barnens språk. Pedagogerna upplever att
arbetssättet ger resultat. Barnen kan nu säga svåra ord. Hon berättade att pedagogerna
tidigare ofta använde korta ord för att barnen skulle förstå vad de menade. Efter att de
har börjat arbeta på detta sätt har det märkt att barnen kan formulera längre ord om man
jämför med de tidigare barnen som inte har influerats av detta arbetssätt.
Vi har beviset på att barnen klarar av längre ord: ballongpump, brandbil, limefrukt, de kan det
här. (Siv)
Siv nämner även att det tidigare använde för mycket kroppsspråk och att det bidrog till
att de inte benämnde. Istället för att bara använda kroppsspråket har de börjat benämna
allt.
Vi i förskolan pratade så mycket med kroppen. Vi använde händerna. Vi hade pekat…
24
Pedagogerna i förskolan Björnen kom till insikt om att barnen inte förstod vad de sa
utan barnen lärde sig tyda signalerna som de använde.
Hade vi vänt ryggen hade de inte förstått vad vi menade. (Siv)
Nu har det istället börjat förklara saker och ting med ord och slutat förenkla meningar i
rädsla av att barnen inte ska förstå.
Vi försöker verkligen prata och med långa meningar, inte bara med korta. (Siv)
Exempelvis
Kan du hämta den orangea bollen som ligger under bokhyllan, och inte bara kan du hämta
bollen. Och man pekade ju samtidigt mot bollen och då visste ju barnet var det skulle hämta
bollen ifrån. (Siv)
Syftet med det är att barnet ska få ett rikt ordförråd.
Siv var nöjd med detta arbetssätt. I början var det svårt att bryta invanda mönster men
det börjar vänja sig vid arbetssättet. Fortfarande händer det att de får påminna varandra
om att benämna allt.
Hela förskoleverksamheten präglas av detta synsätt och de är måna om att alla vikarier
som kommer till denna förskola följer denna norm.
Konkret material
Det sätt som förskolan Kobran arbetar med och som enligt Anna har gett resultat är att
vara konkret i sitt arbete med barn. Hon uttrycker detta på följande sätt:
Viktigt att ha saker att visa, du har små kort, du har bilder, du pratar, du benämner hela tiden
vad du gör…
Även Lina uttrycker vikten av att använda konkret material.
Att använda konkret material samtidigt som man pratar eller sjunger. Det kan vara bilder eller
föremål som man visar upp för barnen. På det sättet blir det lättare för barnen att förstå
betydelsen av orden. (Lina)
Trygghet
Trygghet är ett begrepp som båda pedagogerna från förskolan Kobran tar upp. Anna
menar att barnen väntar med att tala tills det känner sig säker på att det kan uttrycka sig.
Det beror enligt pedagogen på att barnen inte vill utsätta sig för att säga fel. Därför bör
man enligt pedagogen ge trygghet för att de ska våga tala. Så här uttrycker hon det:
… att ge trygghet så att det vågar uttrycka sig och att hela tiden berömma barnen.
Anna menar att det är viktigt att få alla barn att komma till tals. Det kan hända att vissa
barn pratar för mycket och inte ger plats till de barn som inte vågar ta för sig och då
tycker pedagogen att man kan styra samtalet så att även de andra barnen får möjlighet
att tala.
Enligt Lina är det viktigt med återkommande rutiner. På det sättet känner barnen igen
sig och blir trygga. Genom rutiner får barnet begrepp för olika sammanhang, hon menar
på att man lär sig genom upprepning.
25
Det är viktigt med rutiner för att barnen ska känna sig trygga och veta vad som ska hända
under dagen. (Lina)
Siv däremot anser att regler och rutiner är mer till för vuxna än för barn. Hon menar att
det är barnen själva ska välja den aktivitet som den vill ägna sig åt. Pedagogen ska
finnas som stöd och ge förslag på aktiviteter men det är barnen som ska göra det
slutgiltiga valet. Hon menar att valfriheten av att vara delaktig i aktiviteter ger barnen
trygghet.
Genom att hela tiden fråga barnen om de vill vara med istället för att tvinga barnen genom att
säga ”nu ska vi” så blir barnen mindre trotsiga och aktiviteten blir mer meningsfull. (Siv)
Kamratrelationer
Kamrater är också en viktig faktor vid språkinlärningen enligt Anna då barnen
tillrättavisar barnet när det uttrycker sig fel. Enligt pedagogen gör barnen detta i
välmening för att hjälpa barnet att rätta till språket.
Modersmålet
Enligt Anna och Lina får barnen prata sitt modersmål med varandra men de hävdar att
det inte är några barn som väljer att tala sitt modersmål i förskolan.
De är duktiga, de vet att hemma pratar jag turkiska, här pratar jag svenska och det är väldigt
sällan som de blandar. (Anna)
Lina berättar att det har funnits föräldrar som inte har varit så positivt inställda till att
barnen använder sitt modersmål i förskolan. För dessa föräldrar beskriver hon
fördelarna med att tala sitt modersmål. Pedagogen förklarar orsaken till att barnen
använder sitt modersmål. Så här uttrycker hon det:
Barnen kanske har ett behov av att prata sitt modersmål för att de kanske inte kan uttrycka sig
lika bra i det svenska språket. (Lina)
Samtidigt menar hon att om man märker att ett barn talar sitt modersmål för ofta och
inte utvecklar det svenska språket ska man som pedagog uppmuntra barnen till att
använda det svenska språket mer för att de ska kunna öka sitt ordförråd.
Anna berättar att hon försöker höja statusen hos barnens språk genom att t.ex. fråga
efter ord på deras språk. Hon uttrycker sig på följande sätt:
Vi vill ju höja deras hemspråk och vi vill få de att känna sig stolta.
Huvudsaken är att man kan hålla en öppen dialog med de om det här med olika språk och flera
språk… och att tala om att deras språk är precis lika bra som nått annat språk. (Anna)
För att de tvåspråkiga barnen skulle få en bättre förståelse för innehållet i böckerna
involverades föräldrarna i verksamheten. Pedagogen berättar:
För att barnen ska förstå innehållet i böckerna brukar vi ha böcker på olika språk som
föräldrarna får låna hem. Men tyvärr har vi av ekonomiska skäl endast böcker översatta på
turkiska och arabiska. (Lina)
Lina nämnde vidare vikten av att välja rätt böcker. Hon menade att språket inte ska vara
för svår utan att det ska vara anpassat efter barnens språk.
26
… barnen kan lätt tappa intresset om de inte förstår. (Lina)
Siv berättade att det fanns cirka tjugo språk representerade i förskolan. Pedagogen såg
positivt på den mångkulturella variationen. Hon antog att den positiva synen berodde på
att hon själv var tvåspråkig och att de flesta i personalen var flerspråkiga.
Siv hade en positiv inställning till att barnen använde sitt modersmål med varandra i
förskolan. Hon menade även att personalen uppmuntrade barnen till att tala sina
hemspråk genom att själva tala hemspråket med barnen. Själv talade hon finska men det
fanns även arabisk-, turkisk-, ungersk- och kurdisktalande personal. Enligt pedagogen
hade barnen inga problem med att sära på språken. Hon menade att barnen redan som
tvååringar visste vilka de kunde tala sitt modersmål med och med vilka det skulle
använda svenska språket. Pedagogerna lärde sig ord på barnens språk för att ge barnen
trygghet och glädje över att höra sitt språk och bli förstådda. Pedagogen ansåg att detta
var viktigt för att stärka barnens identitet.
Hur pedagogerna skulle vilja arbeta
Lina skulle vilja arbeta i mindre grupper för att kunna se alla barn. Hon menar att man
inte kan se hur mycket varje barn förstår vid t.ex. litteratur bearbetning. Därför tycker
hon att man skulle dela in grupperna efter barnens ålder och språkkunskaper. Hon skulle
vidare önska sig en tolk under den första tiden som barnen befinner sig i förskolan. På
det sättet tror hon att barnen skulle bli mer trygga och det skulle underlätta
språkinlärningen. Hon skulle även vilja ha mer tvåspråkigpersonal som förstår barnens
språk.
Anna önskade sig mer kunskaper kring ämnet. I allmänhet känner hon sig nöjd med det
nuvarande arbetssättet. Hon uttrycker sig så här:
Jag känner mig nöjd men det går säkert att utveckla
Även Siv var nöjd med sitt arbetssätt. Hon har sett vilka positiva effekter deras
nuvarande arbetssätt har medfört. Det gör att hon varken vill gå tillbaka till sitt
ursprungliga arbetssätt eller påbörja något nytt.
Sammanfattning
Vi har genom vår undersökning med stöd av bl.a. Nordheden (2000), Tuomela (2005)
och informanternas utsagor kommit fram till att det inte behövs någon särskild
undervisning för minoritetsbarn. Det som gynnar majoritetsbarn gynnar även
minoritetsbarn. Hela dagen bör enligt informanterna vara språkutvecklande. För att
utveckla språket hos alla barn kan man arbeta på olika sätt. Informanterna nämnde bland
annat dessa faktorer:
•
Prata med barnen på ett tydligt sätt.
•
Konkret material för att barnen ska få en förståelse för betydelsen av orden.
•
Benämna ord och använda många ord för samma begrepp.
•
Öka ordförrådet genom att uttrycka det man gör i ord och få med många ord i en
mening.
27
•
Rutiner och upprepningar har betydelse för språkinlärningen.
•
Formulera om barnens svar och ge den rätta versionen.
•
Arbeta i små grupper för att göra det möjligt att se alla barn och för att barnen
ska få en större chans att säga sin mening.
•
Låta barnen komma till tals och ge plats till de barn som inte vågar ta för sig.
•
Ställa öppna frågor för att utveckla barnens svar.
•
Fånga barnens intresse för att kunna engagera barnen i aktiviteten.
•
Modersmålet har stor betydelse vid inlärningen av ett andra språk.
•
Höja statusen på barnens språk genom att intressera sig för barnens språk.
•
Engagera föräldrarna i språkarbetet genom att uppmuntra föräldrarna att tala och
läsa för sina barn på deras modersmål.
•
Ge barnen trygghet och beröm för att de ska kunna uttrycka sig och få en stark
självkänsla.
•
Attityderna till barnens språk och kultur påverkar barnens språkutveckling.
•
Barnens omgivning bör ha positiva förväntningar på att barn klarar av flera
språk.
28
Analys & Diskussion
Vårt syfte med vår undersökning var inte att ta reda på det mest lämpliga arbetssättet
vid arbetet med barn med ett annat modersmål än svenska. Vår ambition var att ta reda
på hur pedagoger arbetar språkutvecklande med flerspråkiga barn och deras
bakomliggande tankar. Vi har försökt koppla deras metoder till teoretiska förklaringar
genom att söka information i litteratur. Vi ville även ta reda på vilka funderingar
pedagogerna hade kring barnens val av språk i förskolan och hur de agerar vid dessa
situationer då barnen väljer att tala sitt modersmål med sina kamrater.
Vi hade en uppfattning om att det krävdes särskild undervisning för barn med ett annat
modersmål än svenska när vi bestämde oss för att skriva om ämnet. Men genom vår
undersökning har vi kommit fram till att det räcker om barnet får träna språket i
vardagliga situationer och att det inte krävs några särskilda aktiviteter för dessa barn.
Observationsdiskussion
Förskolan Kobran
Språket har som syfte att förändra och fånga andra människors uppmärksamhet. Genom
att säga något vill vi göra andra delaktiga i det som vi själva har uppmärksammat
(Madsen & Fisher, 1984). Detta kunde vi se när vi observerade barnen då de planterade
frön. När barnen vid nya upptäckter kom med upplevelseutrop fångade de genast de
andra barnens uppmärksamhet och det hände att de upprepade glädjeutropet. Det kan
bero på att barnen blev uppmärksam på samma fenomen som de tidigare inte hade
upptäckt, samtidigt som de bekräftade varandras iakttagelser. Enligt Hagtvet (2004)
håller upprepningarna dialogen igång, samtidigt som det bekräftar att samtalspartnern är
med. Pedagogens bekräftelse var också viktig vid nya upptäckter. För att dra till sig
pedagogens uppmärksamhet ropade de ofta ”titta här” och de upprepade pedagogens
namn tills de fick bekräftelse.
För att barnen lättare skulle förstå instruktioner valde pedagogen att visa konkret och
beskriva i ord hur barnen skulle göra vid planteringen. Enligt Hagtvet (2006) är ett av
den viktigaste språkstimuleringen i förskoleåldern att en vuxen eller ett annat barn
namnger saker och kommenterar det som sker. Hon menar att ordens betydelse blir
tydligt för barnet med hjälp av det konkreta materialet samtidigt som barnet får ett
ordförråd. Enligt Ekström (ref. i ”En bok för alla”, 2005) kan då språket vara mer
komplext genom att vara mer nyanserad och att man kan använda längre meningar.
Vid observationstillfället då pedagogen undrade vem som gillade kottar visade ett av
barnen bilden av en ekorre. Barnen kände inget behov av att namnge djuret fastän de
hade ordet för det. Men när pedagogen frågade efter namnet kunde de berätta vad djuret
hette utan problem. Detta stämmer överens med Ladbergs (2003) påstående om att barn
lagrar ord innan det börjar använda dem och att de använder orden när det känner att det
finns ett behov.
För att få i gång ett samtal och utveckla barnens tankar kunde pedagogen under
aktivitetens gång ställa både öppna och slutna frågor Hon kunde t.ex. ställa en fråga
som ”Vad tror ni har hänt med den här kotten?” där det inte fanns någon rätt eller fel
29
svar och barnen kunde använda sin kreativitet och uttrycka sina tankar i ord eller t.ex.
ställa en fråga som ”vad tror ni det här är för någonting”, där barnen kunde svara med
färre ord. Vi upplevde att det var ett effektivt tillvägagångssätt för att få igång det
tystlåtna barnet att börja tala. Hur man ställer frågorna till barnet kan enligt Hagvet
(2004) påverka barnets svar. Om man vill att barnets ska använda sin kreativitet och
tankekraft i reflekterande och språkstimulerande samtal, bör man använda sig av
frågeord som ”hur” och ”varför”. Men om man önskar ett faktororienterat och
kunskapsutvecklande samtal kan ”vad”- och ”vem”- frågor vara givande. Om man
väljer att ställa ”Ja - nej frågor” kan det hjälpa barnen att delta i dialogen. Barnen får
uppleva att det bidrar till att skapa sammanhang i både dialogen och gemenskapen, även
om det inte får så mycket sagt. ”Ja - nej frågorna” är också bra för barn som är socialt
osäkra. Emellertid ger ”ja - nej frågorna” begränsad språklig stimulans (Hagtvet 2004).
Under observationen av aktiviteten kunde vi iaktta hur pedagogen omformulerade
barnets svar och gav den rätta versionen. T.ex. då pedagogen undrade vad som fanns i
skålen svarade några barn ”kottor” och pedagogen formulerade om barnets svar genom
att svara att det låg en massa kottar i skålen. Enligt Hammarberg (ref. i Hyltenstam &
Lindberg, 2004) är språkliga stöttningar (scaffolding) som inläraren får från sin
samtalspartner i form av tolkningar, rättelser, ifyllnader, omformuleringar ett viktigt
konstruktivt inslag i det sagda och som inläraren kan dra nytta av om det ligger inom
den närmaste utvecklingszonen.
Alla barnen var aktiva och engagerade under hela aktivitetens gång. Vi tror att det kan
bero på att barnen hela tiden fick arbeta konkret. Även pedagogens deltagande i
aktiviteten medförde att hon lättare kunde fånga barnens intresse och att de tillsammans
med pedagogen upptäckte nya saker. Enligt Hagtvet (2004) lyckas barnen lättare med
att lära sig språket om det får knyta an till den aktivitet som upptar barnens intresse.
Förskolan Björnen
I förskolan har de slutat med att ha särskilda språkutvecklande aktiviteter och material
som t.ex. språkpåsar för barn med ett annat modersmål än svenska. Det beslutet tog de
efter Tuomelas besök på förskolan. Tuomela hade berättat att det inte finns någon
särskild metod eller språkutvecklande material som är tillräcklig för att barnet ska
tillägna sig språket utan man bör istället satsa på vardags- och rutinsituationerna där
berättandet bör ha stort utrymme för att barnet ska utveckla sin språkförmåga på en hög
nivå. Tuomela är inte emot aktiviteter och material men han anser att dessa är
otillräckliga, eftersom det endast används under en liten del av dagen och det resulterar i
att barnet kommer i en alltför begränsad kontakt med det svenska språket. Han menar
att dessa aktiviteter kan ske på bekostnad av det språkutvecklande arbetet i vardag soch rutinsituationerna (”En bok för alla”, 2005). Så här uttrycker han det:
Förskolepersonal kan lägga ner så mycket kraft på punktinsatserna att det finns alldeles för lite
energi och intresse kvar till att utveckla vardags- och rutinsituationerna. (”En bok för alla”, 2005,
s 73)
Även Ekström (2005) betonar vikten av att hela dagen måste vara språkutvecklande.
Det räcker inte alls med strukturerade språksamlingar; varje tillfälle måste tas tillvara! (”En bok
för alla”, 2005, s 13)
30
Enligt Tuomela (ref. i ”En bok för alla”, 2005) kan barn komma i kontakt med det
svenska språket genom att pedagogerna språkligt beskriver vad de gör. Vi upptäckte att
pedagogerna förankrade begreppen i barnens verklighet genom vardagliga erfarenheter.
Detta gjorde de genom att sätta ord på vardagslivet. De berättade vad de gjorde med
barnen och försökte hela tiden benämna allting. De använda även många ord i en
mening för att utveckla barnens ordförråd. För att barn ska tillägna sig språket behöver
man enligt Ladberg (2003) höra samma ord många gånger och därför är det bra med
återkommande vardagssysslor och rutiner där barnen får tillfälle att benämna och tala
om det de får uppleva.
När barnen ville säga någonting genom att använda enstaka uttryck utvecklade
pedagogen barnens svar. Enligt Arnberg (2004) gör barn framsteg och utvecklar sitt
språk när det genom en vuxen får höra sitt yttrande i en utvidgad och ändrad form.
Samuelsson & Sheridan (1999) hävdar att man genom att bemöta barns tal som uttryck
för kommunikation grundlägger hos barnet ett språkligt självförtroende och fortsatt
lärande av språkets framväxt.
Förskolan har valt att bryta sina invanda mönster efter Tuomelas besök i förskolan.
Innan så arbetade de bland annat mycket med rim och ramsor och språkpåsar. Men detta
såg Tuomela som punktinsatser. Han menade att språkmedvetenheten kan utvecklas
genom olika former av punktinsatser men att språkutvecklingen sker i vardagen då man
använder språket. Trots att det finns forskning som gjorts kring särskilda arbetssätt som
uppmuntrar pedagoger att t.ex. använda språkpåsar för att utveckla språket hos barn som
har ett annat modersmål än svenska har personalen valt bort dessa och slutat ha
särskilda undervisningar med dessa barn. Istället har de kvar gemensamma
sångsamlingar med sångpåsar med hela barngruppen.
Tuomelas besök har haft ett stort inflytande över pedagogernas sätt att arbeta och tänka.
Pedagogerna var villiga att ändra sin syn på hur man kan arbeta för att gynna barnens
utveckling i det svenska språket. De försöker sätta barnen i fokus istället för att hålla sig
fast vid det ursprungliga sättet att arbeta genom att förändra och utveckla sitt arbete
efter den nyare forskning som gjorts kring området.
Vi tror att många är rädda att bryta sina invanda mönster på grund av osäkerheten kring
hur man kan arbeta eller att man inte har tillräckligt med teoretiska kunskaper eller
praktiska exempel på hur arbetet skulle kunna utformas. Det räcker inte bara med att
några få inom personalgruppen vill göra förändringar utan man måste få med hela
gruppen i processen och alla måste vilja förändra, vilket kan ta lång tid att genomföra.
Därför måste man ha tålamod och inte ge upp så lätt. Siv berättar att deras
förändringsarbete har pågått under en lång tid och att de precis har börjat vänja sig vid
arbetssättet efter två års tid. Fortfarande händer det att de får påminna varandra när de
ser att någon avviker från det överenskomna sättet att arbeta. Även nyanställda
pedagoger, vikarier och praktikanter blir informerade om hur de ska arbeta med barnen.
Efter att ha provat denna metod under en tid så känner pedagogerna sig mycket nöjda
med den inverkan som hans metod har haft på alla barnen.
31
Intervjudiskussion
Pedagogerna i de utvalda förskolorna arbetade medvetet på ett språkutvecklande sätt.
De har genom åren provat flera olika sätt att arbeta och känner för tillfället att deras
nuvarande arbetsmetoder ger bra resultat.
Vi har lagt märke till att informanternas svar har likheter när det gäller synsättet kring
hur man ska arbeta med flerspråkiga barn. Informanterna var eniga om att hela
verksamheten är språkutvecklande men att man som pedagog kan främja utvecklingen
av språket genom att bland annat vara tydlig och tala mycket med barnen. Men det
viktigaste är att barnen upplever trygghet och att vuxna lyssnar och visar intresse för det
barnet har att säga för att de ska våga uttrycka sig. Enligt Bea (ref. i Hagtvet, 2004) är
”uppskattande kommunikation” där den vuxna intresserar sig för det barnet gör
identitetsskapande och utvecklande för självbilden.
Många forskare bland annat Tuomela (2001) lyfter fram vikten av att barnen har
grundläggande kunskaper i sitt modersmål för att kunna utveckla sina språkliga
kunskaper vid inlärningen av ett nytt språk. De begrepp som barnet har ord för på
modersmålet kan det lätt tillägna sig ord för på ett nytt språk enligt Ladberg (2003). I
båda förskolorna uppmuntrades barnen till att tala sitt modersmål av pedagogerna, men
det var bara i den ena förskolan som barnen valde att använda sitt modersmål. Vi tror att
det kan bero på att det i den ena förskolan fanns många pedagoger med ett annat
ursprung som talade sitt modersmål med barnen. De blev förebilder för barnen som i sin
tur uppfattade det som naturligt att använda sitt modersmål. I den andra förskolan fanns
det bara svensktalande pedagoger. De försökte höja barnens språk genom att t.ex.
uppmuntra barnen att sjunga eller fråga om ord på deras modersmål. De försökte även
engagera föräldrarna till att använda sitt modersmål med barnen och uppmuntrade
föräldrarna att läsa böcker på deras eget språk och hade böcker tillgängliga som de fick
låna hem. Ändå valde barnen att inte tala sitt modersmål. Därför tror vi att det krävs
både förebilder och motivation för att barnen ska tala sitt språk. Enligt Ladberg (2003)
väljer flerspråkiga barn att tala ett språk om det i omgivningen inte är naturligt att tala
flera språk. Även barnens attityder till modersmålet eller till ett andra språk samt till
talare av dessa språk påverkar barnens motivation att lära sig språket (Tuomela 2001).
En av informanterna belyste vikten av att anpassa sitt språk efter barnen språkliga
kunskaper. Hon menade att barnen förstår mer än vad de kan tala, därför bör samtalet
ligga snäppet över det man tror att barnen förstår. Enligt Håkansson (1998) har den
språkliga anpassningen som vuxna gör när det talar med barn stor betydelse för
språkutvecklingen. Hagtvet (2004) påstår att det är barnets språkliga kunskaper som ska
avgöra anpassningen av språket. Så här uttrycker hon det.
Vid stimulering av tvåspråkiga barn bör de som har hand om barnen vara väl medvetna om
betydelsen av att anpassa sitt språk till barnets ”språkålder” på första språket respektive
andraspråket, och inte till barnets kronologiska ålder och fysiska storlek. De bör hela tiden
kontrollera att barnen har begreppsmässig täckning för de ord som används. (Hagtvet, 2004, s
161)
32
Små grupper
Många författare bland annat Ekström och Isaksson (ref. i ”En bok för alla” 2005)
framhåller vikten av att arbeta i små barngrupper där varje barn får tillfälle att komma
till tals och ha någon som har tid och intresse att lyssna på det barnet har att säga. I
förskolan Kobran arbetar pedagogerna med stationsverksamheter där barnen ingår i små
grupper. Främst på grund av viljan att ge alla barn uppmärksamhet. Anna berättade att
de tidigare upplevde att varje barn inte fick tillräckligt med tid tillsammans med
pedagogerna, vilket gav de dåligt samvete. För att förhindra känslan av att komma hem
och tänka att man inte har sett det ena eller det andra barnet under dagen har därför lett
till att de har strukturerat upp arbetet på detta sätt. Nu när de arbetar med samma barn
under hela barnens tid i förskolan känner de att de både har tid och möjlighet att lyssna
och tala med varje barn och även följa barnens utveckling genom att föra fortlöpande
dokumentationer. Isaksson (ref. i ”En bok för alla” 2005) menar att språk förutsätter
någon att tala med och som har tid att svara och tänka högt med. För att tillägna sig ett
språk behöver man bli hörd, sedd och lyssnad. När barnen ingår i små grupper tror vi
även att barn vågar tala bland andra barn. Men för att barn ska våga tala ”gäller det att
barnen får tillit till sitt eget grundjag och motivationen till det är glädje” (Isaksson ref. i
”En bok för alla”, 2005, s 68). Fördelen med gruppindelningar är även att det kan ge
föräldrarna trygghet när det får information om barnets utveckling av den pedagog som
är ansvarig för barnet. Förutom att pedagogen är tillsammans med samma barngrupp
under stationsaktiviteterna äter de även lunch tillsammans. Anna uttryckte att
matsituationen var ett bra språkutvecklande tillfälle då man sitter och talar om händelser
som barnen själva lyfter fram. Det är inte pedagogen som styr samtalet utan det är
barnen själva som väljer vad det ska tala om.
På eftermiddagarna när det är mer fria aktiviteter är alla pedagoger ansvariga över hela
barngruppen. Även under den stora samlingen får barnen möjlighet att träffa varandra
och lära känna varandra och det stärker i sin tur gruppdynamiken.
Betydelse
Med tanke på det mångkulturella samhälle vi lever i kommer vi troligen att stöta på
många barn som kan flera språk. Genom våra nyfunna kunskaper kommer vi att kunna
bemöta barn som har ett annat modersmål än svenska på ett mer målmedvetet sätt.
Vår undersökning har gett oss djupare förståelse för det arbetssätt som kan användas för
att främja barnens språkliga utveckling. Under arbetets gång har vi fått möjlighet att
reflektera över frågeställningar som vi troligen kommer att stöta på i vårt yrkesliv. Vi
har även fått teoretiska förklaringar för det arbetssätt som vi sett användas ute i
verksamheterna. Nu när vi både har en teoretisk grund att stå på och exempel på hur
arbetet kan se ut i verkligheten kommer vi känna oss mycket tryggare som pedagoger.
Reflektion över forskningsprocessen
Vårt mål med arbetet var att lära oss så mycket som möjligt om olika metoder vid
arbetet med barn med ett annat modersmål en svenska, vilket vi känner att vi har lyckats
med att få fram. De val som vi har gjort har varit ett resultat av vårt samarbete med
varandra och vår handledare. Alternativa metoder för att undersöka samma problem kan
tänkas vara att ha fokusgruppssamtal för att synliggöra andra aspekter som kan vara
33
svårt att få fram genom enskilda intervjuer. För att få en mer rättvis bild skulle vi även
göra fler observationer.
Trots att vi stött på både medgångar och motgångar så har det känns roligt att ta sig
igenom hela processen för att vi känner att det har varit mycket givande och lärorikt.
Nya frågor
För att barn med ett annat modersmål än svenska ska tillägna sig det svenska språket i
förskolan måste de ges rikliga tillfällen att aktivt komma i kontakt med språket varje
dag. Därför måste man ge dessa barn många möjligheter att samtala på svenska såväl
med andra barn som med vuxna. Men hur gör man i en förskola där de flesta barn inte
har tillgång till andra barn som har svenska som modersmål. Blir pedagogerna
tillräckliga som språkliga förebilder i majoritetsspråket.
34
Källförteckning
Arnberg L. (2004) Så blir barn tvåspråkiga. Vägledning och råd under förskoleåldern.
Falun: Wahlström & Widstrand
Arnqvist A (1993) Barnsspråkutveckling. Lund: Studentlitteratur
Bjar, L. & Liberg, C. (2003) Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur
Bryman A. (1997) Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund:
Studentlitteratur
Börestam U. & Huss L. (2001) Språkliga möten. Tvåspråkighet och kontaktlingvistik.
Lund: Studentlitteratur
Ehn B. & Klein B. (1994) Från erfarenhet till text. Om kulturvetenskaplig reflexivitet.
Stockholm: Carlsson
Einarsson C & Chiriac E.H. (2002) Gruppobservationer. Teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur
Espenakk U. m.fl. (2005) TRAS : tidig registrering av språkutveckling : handbok om
språkutveckling hos barn. Herning: SPF-utbildning.com, Special-paedagogisk Forlag
Gibbons P. (2006) Stärk språket. Stärk lärandet. Språk- och kunskapsutvecklande
arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. Uppsala: Hallgren & Fallgren
Grindberg T. & Jagtoien G. L. (2000) Barn i rörelse : fysisk aktivitet och lek i förskola
och skola. Lund: Studentlitteratur
Hagtvet B. E. (2004) Språkstimulering. Del 1: Tal och skrift i förskoleåldern.
Stockholm: Natur och kultur
Hagtvet B. E. (2006) Språkstimulering. Del 2: Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern.
Stockholm: Natur och kultur
Harding E. & Riley P. (1994) Den tvåspråkiga familjen: en handbok i tvåspråkighet.
Uppsala: Påfågeln
Hartman S. G. (2003) Skrivhandledning för examensarbeten och rapporter. Stockholm:
Natur och kultur
Holme I. M. & Solvang B. K. (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och
kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur
Hyltenstam K. & Lindberg I. (2004) Svenska som andra språk - i forskning,
undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur
Håkansson G. (1998) Språkinlärning hos barn. Lund: Studentlitteratur
Håkansson G (2003) Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur
Ladberg G. & Nyberg O. (1996) Barnen och språken. Tvåspråkighet och flerspråkighet
i familj och förskola. Lund: Studentlitteratur
Ladberg G. (2003) Barn med flera språk. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,
förskola, skola och samhälle. Stockholm: Liber
35
Loken A. & Melkeraaen Å. (1996) Fånga språket! När svenska är barnens andra
språk. Runa Förlag AB
Madsen B. L. & Fisher U. (1984) Titta här! Malmö: Liber förlag
Naucler K, Welin R. & Ögren M. (1988) Kultur- och språkmöten. Om tvåspråkigt
arbetssätt i förskolan. Stockholm : Socialstyrelsen: Utbildningsförlaget
Nordeheden I. (2000) Livet lever vi nu. Om språkutveckling i vardagen i en
mångkulturell skola. Norsborg: Kastanjen
Patel R & Davidson B. (2003) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Studentlitteratur. Lund
Samuelsson, I & Sheridan, S (1999) Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur
Strandberg L. (2006) Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar.
Stockholm: Norstedts akademiska förlag
Säljö R. (2000) Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma
Thomson H ( 2002) Reflexiva intervjuer. Studentlitteratur. Lund
Tuomela V. (2001) Tvåspråkig utveckling i skolåldern. En jämförelse av sverigefinska
elever i tre undervisningsmodeller. Stockholm : Universitet
Tuomela V., Ekström S. m.fl. (2005) Fickla, avloppsrör och stjärnprickig: om små
barns språkvärld. Stockholm: En bok för alla
Udden B. (2001) Tanke, visa, språk: musisk pedagogik med barn. Lund.
Studentlitteratur
Vygotskij L. (2001) Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos
Läroplan
Läroplan för förskolan (Lpfö 98) Lärarboken från lärarnas riksförbund. (2003)
Internetlänk
Skolverket (2007) Grundskolans kursplan för svenska. http://www.skolverket.se
Tidskrifter
Förskoletidningen (2001) nr. 6
36
Bilagor
Bilaga 1
Intervjufrågor
• Hur länge har du arbetat inom barnomsorgen?
• Med vilken ålderskategori arbetar du med?
• Hur många barn och personal har ni på er avdelning? Hur många
av dessa barn har ett annat modersmål än svenska?
• Hur ser ni på barn som pratar sitt modersmål i förskolan? Kan ni
förklara?
• Anser ni att det finns behov av ett särskilt arbetssätt för barn med ett
annat modersmål än svenska? Kan ni beskriva ert arbetssätt och era
bakomliggande tankar kring det?
• Skulle du vilja arbeta på ett annat sätt för att främja
språkinlärningen?
37
Bilaga 2
Informationsbrev till föräldrar
Hej!
Vi är två studenter (Sule Kocamis & Rukiye Karaca) som studerar på
Lärarhögskolan i Stockholm. För närvarande skriver vi vårt
examensarbete som handlar om tvåspråkighet där vi fokuserar kring olika
arbetssätt för att stimulera barnens språkutveckling.
Under vecka (……) kommer vi att göra ett studiebesök på er avdelning för
att observera en språkstimulerande aktivitet. Vid observationerna kommer
vi att använda oss av digitalkamera och bandspelare som stöd för minnet.
Vi kommer även att göra anteckningar. Bilderna och röstinspelningarna
kommer endast att användas vid bearbetningen av informationen. Alla som
medverkar i vår undersökning kommer att vara anonyma.
Om ni inte vill att vi ska observera ert barn får ni meddela det till
personalen i god tid.
Vi tackar på förhand för er medverkan!
Sule Kocamis & Rukiye Karaca
38
Bilaga 3
Informationsbrev till personal
Hej!
Vi är två studenter (Sule Kocamis & Rukiye Karaca) som studerar på
Lärarhögskolan i Stockholm. För närvarande skriver vi vårt
examensarbete som handlar om tvåspråkighet där vi fokuserar kring olika
arbetssätt för att stimulera barnens språkutveckling.
Under vecka (……) kommer vi att göra ett studiebesök på er avdelning för
att observera en språkstimulerande aktivitet som ni själva får
rekommendera. Vid observationerna kommer vi att använda oss av
digitalkamera och bandspelare som stöd för minnet. Vi kommer även att
göra anteckningar. Bilderna och röstinspelningarna kommer endast att
användas vid bearbetningen av informationen. Alla som medverkar i vår
undersökning kommer att vara anonyma.
Efter cirka en vecka vill vi komma tillbaka för att intervjua er. Vi kommer
några dagar innan att lämna våra intervjufrågor så att ni får tid till att
förbereda er inför frågorna. Vi vill poängtera att det är frivilligt att
medverka men vill samtidigt framhålla att era erfarenheter och kunskaper i
detta ämne är mycket värdefulla för vårt arbete.
Vi tackar på förhand för er medverkan!
Sule Kocamis & Rukiye Karaca
39
Lärarhögskolan i Stockholm
Besöksadress: Konradsbergsgatan 5A
Postadress: Box 34103, 100 26 Stockholm
Telefon: 08–737 55 00
www.lararhogskolan.se
Fly UP