...

Konst i omlopp: Mening, medier och marknad

by user

on
Category: Documents
93

views

Report

Comments

Transcript

Konst i omlopp: Mening, medier och marknad
Sonya Petersson, Konst i omlopp: Mening, medier och marknad
i Stockholm under 1700-talets senare hälft (diss. Stockholm 2014)
Upplaga för elektronisk publicering via Stockholms universitet på
http://su.diva-portal.org, enligt DiVA:s publiceringsavtal, för
lärosätets forsknings-, utbildnings- och biblioteksverksamhet och
ej för kommersiella ändamål.
Publicerad med tillstånd från Makadam förlag.
Tryckt utgåva finns i bokhandeln: isbn 978-91-7061-141-4
Makadam förlag, Göteborg & Stockholm
www.makadambok.se
Sonya Petersson, Art in Circulation: Meaning, Media, and Market
in Eighteenth-Century Stockholm (diss. Stockholm University, 2014)
Edition to be published electronically through Stockholm University at
http://su.diva-portal.org, according to the publication terms of DiVA,
for the research, educational and library needs of the university and
not for commercial purposes.
Published by permission from Makadam Publishers.
A printed version is available through book stores: isbn 978-91-7061-141-4
Makadam Publishers, Göteborg & Stockholm, Sweden
www.makadambok.se
konst i omlopp
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
KONST I OMLOPP
Mening, medier och marknad i Stockholm
under 1700-talets senare hälft
Sonya Petersson
makadam förlag
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
makadam förlag
göteborg . stockholm
www.makadambok.se
INNEHÅLL
FÖRORD 9
Utgiven med stöd från
Berit Wallenbergs stiftelse
Gunvor och Josef Anérs stiftelse
Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur
Stiftelsen Längmanska kulturfonden
INLEDNING 11
Ämne, syfte och innehåll 11
Syfte och innehåll 12
Konstbegrepp 13
Marknadsorienterad mediekultur 19
Val och avgränsningar 23
Teori 25
Kopiering eller annat mångfaldigande
kräver förlagets särskilda tillstånd.
Begreppsliga regelbundenheter 26
Mediala regelbundenheter 28
Sociala regelbundenheter 30
Metod 31
Konst i omlopp. Mening, medier och marknad i Stockholm
under 1700-talets senare hälft
Avhandling för filosofie doktorsexamen i konstvetenskap vid
Stockholms universitet med disputation den 25 april 2014
© Sonya Petersson och Makadam förlag 2014
© omslagsbilder och övriga bilder, se bildförteckning s. 314
Konstruktion av textkorpus 31
Begreppsliga relationer 33
Intermediala relationer 34
Relationer mellan utsagor 35
Material och urval 36
Textkorpus 37
Grafik 38
Kompletterande material 40
Tidigare forskning 40
Tryck Bulls Graphics, Halmstad 2014
isbn 978-91-7061-141-4
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1.KONSTBEGREPP: DEFINITIONER I
OMLOPP 45
Lexikala definitioner 45
Flera och flytande begrepp 45
Den lexikala definitionen som typ 52
Lexikalt definierad konst: ordning enligt sinneskapaciteter 55
Ett perceptuellt perspektiv 64
Konst som tryckmedialt konsumtionsobjekt 73
Konst i sammandrag 73
Medialt privilegierad subjektivitet 81
Socialt klassificerad publik 86
En implicit definition 92
Presentation av lyxbegreppet 92
Korsningen konst och lyx 98
Korsningen lyx och progression 100
Lyxens fixpunkter: begär och kropp 109
Korsningen lyx och behag 116
Korsningen lyx och borgerlighet 125
Sammanfattning 130
2.EXPOSITIONER: ÖVERLAPPANDE MEDIER
OCH INTERAKTIONS­MODELLER 135
En intermedial expositionspraktik 137
Spektaklet som interaktionsmodell 141
Perceptuell legitimering av spektaklet 148
Specialiserade expositioner 153
Terminologi i omlopp 155
Publikbegreppen allmänhet och kännare 166
Expositionernas publik 196
Blandade publiker 196
Sammanfattning 202
3. GRAFIK: MEDIER OCH MENING I RÖRELSE
PÅ MARKNADEN 207
Grafiken på marknaden 212
Utbud av variation och alternativ 214
Socialt omlopp 221
Intermedialitet och mediebruk 224
Kunskapsmedier 224
Samlartaxonomier 226
Det visuella kunskapsmediet: ett implicit erfarenhets­
objekt 231
Se och veta mer! 231
Dubbla kunskapsperspektiv 241
Grafisk visualisering i perceptuellt perspektiv 244
Referentialitet mellan kognitiva och sociala kategorier 254
Legitimering av grafik som kunskap och nöje 256
Sammanfattning 258
AVSLUTNING: GRÄNSÖVERSKRIDANDEN 263
Internationell mediekultur 263
Alternativa snitt 265
SUMMARY: Art in Circulation. Meaning, Media, and
Market in Eighteenth-Century Stockholm 273
Expositioner och omdöme 174
Omdömesbegreppet och konstkritik som genre 177
Imitationsbegreppet i rörelse 184
Effektbegreppet i rörelse 190
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
MATERIAL OCH LITTERATUR 289
Material i arkiv och samlingar 289
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Material på Internet 290
Tryckt material 290
Encyklopedier 290
Tidningar 291
Övrigt tryckt material 295
Litteratur 300
FÖRORD
BILDFÖRTECKNING 314
FÖRKORTNINGAR 315
BILAGA 316
Kvantitativa resultat i kapitel tre 316
Grafikimport 316
Annonsering för grafiska blad 1779 317
Bokhandlare som sålde grafik 318
NAMNREGISTER 320
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Utan hjälp av andra skulle min avhandling varken ha påbörjats e­ ller
avslutats. Med stor tacksamhet vill jag först nämna Margaretha Ross­
holm-Lagerlöf och Marta Edling, mina handledare, som har kriti­serat,
kommenterat, uppmuntrat och genom skarp granskning och mänskligt stöd på alla sätt hjälpt mig att hitta vägen fram. Tack för ert enga­
gemang!
Hedvig Brander Jonsson, min lärare på magisterkursen i konst­ve­
tenskap vid Uppsala universitet, hade initialt stor betydelse för att det
överhuvudtaget blev något avhandlingsprojekt att arbeta med. Tack
för att du uppmuntrade mig att söka till forskarutbildningen!
En stor del av arbetet med avhandlingen har utförts på plats på
Konstvetenskapliga institutionen i Stockholm, inte minst skrivandet
de sista åren. Detta arbete hade varit mycket tråkigare och svårare om
det inte hade funnits småprat i korridorer och över kaffekoppar. Ett
stort kollektivt tack går till alla doktorandkollegor och lärare som genom åren deltagit i högre seminariet och genom sina synpunkter hjälpt
mig att förbättra mina texter. Särskilt vill jag tacka Sabrina NorlanderEliasson, Roussina Roussinova, Anna-Maria Hällgren, Fredrik Krohn
Andersson (även tack för trevligt rumssällskap), Karolina Uggla, Johan
Linder, Jessica Sjöholm Skrubbe, Malin Hedlin Hayden, Mårten
Snickare och Anna Dahlgren. Tack för era läsningar och tack för alla
andra inspirerande diskussioner! Ett särskilt tack går också till Anna
Bengtsson Alzén och Hans Hayden för hjälp med forskarutbildningsfrågor.
Jag har även haft möjlighet att diskutera delar av avhandlingen
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
9
10 konst i omlopp
på tre tvärvetenskapliga seminarier: 1700-talsseminariet arrangerat av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet,
Seminariet för konsumtion och manifestation (Koma) på Historiska
institutionen vid Uppsala universitet och ett seminarium arrangerat
av forskningsgruppen för Utbildnings- och kultursociologi (SEC) vid
Uppsala universitet. Tack för alla värdefulla synpunkter vid dessa tillfällen!
Inför skrivandets slutfas fick jag hela manuset läst och kommenterat av Mikael Ahlund och Dan Karlholm. Dessa läsningar ledde inte
bara till bortrensning av en hel del tankeskrot utan också till en mer
begriplig framställning. Ett stort tack till er båda!
Avhandlingsarbetet har kunnat avslutas tack vare generösa forskningsmedel från Birgit och Gad Rausings stiftelse för humanistisk
forskning, Berit Wallenbergs stiftelse, Gunvor och Josef Anérs stiftelse,
Johan och Jakob Söderbergs stiftelse och Kungl. Vetenskapsakademiens
fonder (Stiftelsen Hierta-Retzius stipendiefond).
Till min familj och mina vänner vill jag säga: våra sammankomster
har givit mig energi att fortsätta och påmint mig om att det finns ett
viktigare liv utanför avhandlingen. Erik, mitt största tack går till dig.
Du har från början till slut varit mitt största stöd. Utan din tilltro och
vårt gemensamma liv hade allt annat varit meningslöst. Jag tillägnar
dig denna bok.
Stockholm i mars 2014
Sonya Petersson
INLEDNING
Scenen var staden. Bland krogar, kaffehus, bokhandlare, nöjesetablissemang och salustånd lästes Almänna Tidningar, Stockholms Posten och
Extra Posten för nyheter och kulturdebatter. Tidningarna kunde innehålla strider om internationella filosofer lika gärna som upprörda brev
om stängningen av danslokalen Wauxhallen i Kungsträdgården. Det
var i staden Konstakademien höll sina utställningar och det var där utbudet av grafik – allt från internationella och svenska porträtt till stadsvyer, ballonguppstigningar och kröningar till målerireproduktioner
– fanns till salu och till åskådande på plats. Den under 1700-talet både
i Stockholm och andra europeiska städer expanderande kulturmarknaden var ett myller av tidningar, småskrifter, grafik, måleriutställningar,
konserter, teaterföreställningar, maskerader, resande underhållningssällskap, handel med modevaror och mycket annat.
Ämne, syfte och innehåll
Ur detta livliga kulturutbud har i avhandlingen press, utställningar och
grafik lyfts fram för närmare undersökning. De hade flera gemensamma nämnare. Först och främst var de publika medier. Dessutom hade
de en bestämd relation till konst. I tidningarna diskuterades konst,
på utställningarna exponerades konst och grafiken var en konstform.
Men lika viktigt är att press, utställningar och grafik var medier som
också inlemmade konst i andra än mer konstspecifika sammanhang.
Konstbegrepp i pressen hörde ihop med frågor om samhällsnytta och
moral, utställningarna relaterade till andra nöjen och grafiken var ett
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
11
12 konst i omlopp
visuellt massmedium bland böcker, tidningar och småskrifter. Press,
utställningar och grafik bildar i denna undersökning utgångspunkt
för att diskutera frågor om hur konst distribuerades, marknadsfördes,
medierades, kommenterades, värderades och kritiserades – helt enkelt
hur konst synliggjordes på en marknad som var orienterad mot en
allmänhet.
Syfte och innehåll
Avhandlingens syfte är att undersöka hur konst gavs mening och medierades på kulturmarknaden i Stockholm under 1700-talets senare
hälft och inkluderar följande relaterade frågor: Hur spreds konst som
föremål och föreställning på marknaden? Hur skapades och vad var
konstens mening och värde? Den första frågan handlar om vilka me­
die- och marknadspraktiker som var involverade i spridning av konst,
antingen det gällde grafiska blad i handeln eller konstbegrepp i pressen. Den andra frågan är dubbel och gäller dels den produktiva aspekten, hur mening och värde skapades, dels den innehållsliga aspekten,
vad mening och värde handlade om.
I syftet ingår även ambitionen att problematisera spridning, utifrån
insikten att de begrepp och föreställningar som på marknaden användes för att beskriva konst också fanns artikulerade på annat håll, exempelvis i tidens filosofiska och konstteoretiska facklitteratur. I denna
studie undersöks spridning i nya medie- och marknadssammanhang
som en fråga om meningsförskjutning och omvärdering snarare än
likhet. På motsvarande sätt vill jag även undersöka förekomsten av
begrepp och föreställningar från skilda håll som en fråga om blandning snarare än renodling i motsatser som elit eller populärt, konst
eller underhållning.
Avhandlingen är upplagd i tre kapitel. Det första tar sig an konst
som begrepp i tidningar och småskrifter. Diskussionen förs längs två
spår, det ena med tyngdpunkt på medier och det andra med tyngdpunkt på definitioner. I kapitlet beskrivs hur begrepp cirkulerade mellan medier och hur de förhöll sig till social klass och till i pressen uttalade föreställningar om subjektivitet. Diskussionen om begrepp och
definitioner betonar multiplicitet och parallellitet, men även motstridighet. Konst var inte ett begrepp utan flera; det hade inte bara en utan
flera möjliga definitioner.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
I det andra kapitlet behandlas Konstakademiens välkända utställningar i förhållande till en närstående men sällan undersökt publik
plats för visning av konstföremål, nämligen Auktionskammaren. Min
studie visar hur dessa relaterade till varandra som expositionsmedier
och hur konst ingick i två parallella interaktionsmodeller. Även i detta
kapitel diskuteras subjektivitet, publik och mediebruk i förhållande
till social klass.
I det tredje kapitlet undersöks grafiken på marknaden. Under­
sökningen visar hur grafiken tillfördes värdeegenskaper genom marknadstillhörighet. Frågorna om meningsskapande på marknaden leder
till en diskussion om grafikens status som visuellt massmedium, hur
den inordnades bland andra tryckta medier och hur den tillfördes kunskapsvärden – nyttovärden – vilka inte uteslöt att grafiken också var
en ”skön konst”.
Konstbegrepp
I avhandlingen fungerar konst som ett öppet och tentativt begrepp, vars
innebörd kommer att diskuteras som en del av undersökningen och
inte i förväg.1 Min grundläggande inställning till 1700-talets konstbegrepp är att de kan undersökas som lika mångfacetterade som de är
i dag. Jag förhåller mig därmed kritisk till en välkänd historiografisk
tradition som i korthet går ut på att före 1700-talet fanns konster, efter
1700-talet fanns konst. 2 De ”gamla” konsterna inkluderade hand- och
tankearbete överhuvudtaget, de ”nya” endast en grupp av sköna konster (måleri, skulptur, arkitektur, musik, litteratur), utpekade som för1. Detta resonemang motsvarar diskussionen kring det öppna mediebegreppet
i Solveig Jülich, Patrik Lundell & Pelle Snickars (red.), ”Mediernas kulturhistoria:
En inledning”, Mediernas kulturhistoria, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm,
2008, s. 12–17; Anders Ekström, Solveig Jülich & Pelle Snickars (red.), ”I medie­
arkivet”, 1897: Mediehistorier kring Stockholmsutställningen, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2006, s. 12–19.
2. Paul Oskar Kristeller,”The Modern System of the Arts: A Study in the History of Aesthetics”, Journal of the History of Ideas, vol. XII–XIII, 1951–52; Paul Mattick Jr (red.), Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction of Art, Cambridge
University Press, Cambridge, 1993; Preben Mortensen, Art in the Social Order: The
Making of the Modern Conception of Art, State University of New York Press, Albany,
1997; Larry Shiner, The Invention of Art: A Cultural History, University of Chicago
Press, Chicago, London, 2001.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
13
14 konst i omlopp
enade av gemensamma och konstspecifika egenskaper.3 Formeringen
av sköna konster har kallats uppkomsten av det ”moderna konstbegreppet” och vidare satts i nära relation till den mer eller mindre samtida uppkomsten av estetikämnet.4 Denna väl etablerade berättelse
vilar på särskilt en mönsterbildande text, Paul Oskar Kristellers fortfarande ofta refererade artikel från 1950-talet, ”The Modern System of
the Arts” (1951–52).5 Kristellers relativt korta och översiktliga histo3. Särsk. Shiners modell för att analysera konstbegreppets förskjutningar över
tid bygger på bilden av två ”system” skilda av ett brott under 1700-talet, en modell
som i sina bärande delar motsvarar Kristeller 1951–52. Shiner 2001, s. 5–16.
4. För diskussioner om relationer mellan formeringen av det moderna
konstbegreppet och estetiken, se Shiner 2001, kap. 5–12, s. 79–224; Mortensen
1997, kap. 6–15, s. 63–183; Sven-Olov Wallenstein, Bildstrider: Föreläsningar om
estetisk teori, AlfabetaAnamma, Göteborg, 2001, s. 56–82. Mattick Jr (red.) 1993,
”Introduction”, s. 4–6 kritiserar en ibland förutsatt kausalitet mellan det moderna
konstbegreppet och estetiken, vilket även är ståndpunkten hos James I. Porter,
”Is Art Modern? Kristeller’s ’Modern System of the Arts’ Reconsidered”, British
Journal of Aesthetics, vol. 49, nr 1, 2009, s. 18–19. Sven-Olov Wallenstein uttrycker
i en annan text saken så här: ”Som ett korrelat till denna [Baumgartens] idé om
estetiken som en särskild filosofisk disciplin kan man betrakta framträdandet av
de sköna konsterna, som vid samma tid börjar formeras till ett ’system’ [referens
till Kristeller 1951–52] inom vilket de objekt framträder på vilka estetiken kan
appliceras.” Sven-Olov Wallenstein, ”Efterskrift”, Gotthold Ephraim Lessing, Laokoon eller om gränserna mellan måleri och poesi (1766), övers. o. efterskrift Sven-Olov
Wallenstein, Daidalos, Göteborg, 2011, s. 216–217. Kursiv i orig.
5. Kristellers artikel refereras t.ex. i följande specialstudier i estetik och konstteori: Mortensen 1997, s. 5, 64; Shiner 2001, s. 10, 37, 71, 81; Arnold Berleant, Rethinking Aesthetics: Rogue Essays on Aesthetics and the Arts, Ashgate, Aldershot, 2004,
s. 22 not 5, 34–35; Mattick Jr (red.) 1993, ”Introduction”, s. 3, 4; Annie Becq,
”Creation, Aesthetics, Market: Origins of the Modern Concept of Art”, EighteenthCentury Aesthetics and the Reconstruction of Art, red. Paul Mattick Jr, Cambridge University Press, Cambridge, 1993, s. 240; Claire J. Farago, ”The Classification of the
Visual Arts in the Renaissance”, The Shapes of Knowledge from the Renaissance to the
Enlightenment, red. Donald R. Kelly & Richard H. Popkin, Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991, s. 23–24; Carl Goldstein, Teaching Art:
Academies and Schools from Vasari to Albers, Cambridge University Press, Cambridge,
1996, s. 253 not 2; Dabney Townsend (red.), Eighteenth Century British Aesthetics,
Baywood Publishing Company, Amityville, 1999, s. 10; Peter Kivy, The Seventh
Sense: Francis Hutcheson & Eighteenth-Century British Aesthetics, Oxford University
Press, Oxford, New York, 2003, s. 266; Paul Guyer, Values of Beauty: Historical Essays
in Aesthetics, Cambridge University Press, Cambridge, 2005, s. 4–5; Wallenstein
2001, s. 60, 69; Wallenstein 2011, s. 217 not 62. Kristellers artikel utgör även en
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
rieskrivning har senare expanderats, nyanserats och problematiserats,
bland annat av Preben Mortensen i Art in the Social Order: The Making
of the Modern Conception of Art (1997) och Larry Shiner i The Invention
of Art: A Cultural History (2001). Men varken Mortensen eller Shiner
har övergivit huvuddragen i Kristellers framställning. 6
Ett av problemen med Kristellertraditionen är att den har gjort
1700-talet till synonymt med det moderna konstbegreppets uppkomst.
Därmed har den även kommit att fungera som en tyst uppmaning att i
1700-talet söka födelsen och etableringen av en historiografiskt redan
känd konstruktion. I denna undersökning föredrar jag att söka efter
blandningar och överlappningar mellan parallella och möjligt motstridiga begrepp, men utan att dessa behandlas som avvikelser att sedan
föra till en större begreppslig konsolidering.7
Ett annat problem har diskuterats av James I. Porter i artikeln ”Is
Art Modern? Kristeller’s ’Modern System of the Arts’ Reconsidered”
(2009). Det autonoma konstbegrepp som under namnet sköna konster
skulle ha formerats under 1700-talet identifierar Porter som i första
hand en produkt av 1950-talet och Kristellers egna utgångspunkter.
Bland de senare ingick autonomi som det redan givna konstkriterireferens i följande texter av översiktstyp: John A. Fisher, ”High Art Versus Low
Art”, s. 529 och Roger Seamon, ”Criticism”, s. 403, båda i The Routledge Companion to Aesthetics, red. Berys Gaut & Dominic McIver Lopes, Routledge, London,
New York, 2005 (2002); Monroe C. Beardsley, Aesthetics From Classical Greece to the
Present: A Short History, University of Alabama Press, Tuscaloosa, London, 1966,
s. 160, 165; Moshe Barasch, Theories of Art: 1. From Plato to Winckelmann, Routledge, New York, London, 2000 (1985), s. 111. Exempel på kulturmarknads- och
-konsumtionsstudier som lutar sig mot Kristeller är John Brewer, ”’The Most
Polite Age and the Most Vicious’: Attitudes Towards Culture as a Commodity
1660–1800”, The Consumption of Culture 1600–1800: Image, Object, Text, red. Ann
Bermingham & John Brewer, Routledge, London, New York, 1995, s. 350; John
Brewer, The Pleasures of the Imagination: English Culture in the Eighteenth Century,
Harper Collins Publishers, London, 1997, s. 87–88, 669.
6. Mortensens utvidgning av Kristellers perspektiv gäller relationen mellan
teorier om konst och teorier om erfarenhet och subjektivitet, Shiners utvidgning
gäller i första hand konstinstitutioner och konstpublik. Jfr Mortensen 1997, del 2,
s. 63–183; Shiner 2001, kap. 5–9, s. 79–186.
7. Jfr t.ex. Shiners presentation av ”countercurrents” i förhållande till ramberättelsens två ”konstsystem”, skilda av brottet under 1700-talet. Shiner 2001,
s. 3–16, 153–168.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
15
16 konst i omlopp
et.8 Med andra ord är det väsentligt att skilja den historiografiska traditionens ”skön konst” från ”sköna konster” som benämning under
1700-talet – en benämning bland andra och i princip alltid i plural.
Dessa punkter kan konkretiseras med ett exempel som jag skall
återkomma till i kapitel ett. I bilden Adolf Fredrik och de fria konsterna
(bild 1) förekommer dubbla påståenden om konst. I inskriptionen talas det om ”fria konster”, vilka visuellt representeras av puttifigurer
med måleriets, grafikens, skulpturens och arkitekturens attribut. De
fria konsterna bildar en egen puttigrupp. Detta är en samordning av de
visuella konsterna som utgår från att dessa hade en gemensam grund
i teckningen. Carl Goldstein har diskuterat detta konstbegrepp som
grundläggande för konstakademitraditionen från renässansen till en
bit in på 1800-talet.9 I konstakademierna intellektualiserades de fria
konsterna genom samhörigheten med den idébaserade teckningen och
höjdes därmed över nyttan förknippad med kroppsligt och ekonomiskt
betingat arbete.10 Denna gruppering av de visuella konsterna var aktuell under 1700-talet vid sidan av begreppet sköna konster. Det intressanta med denna bild är dock inte påståendet om vilka de fria konsterna var, utan att det görs tillsammans med ett annat och, till synes,
motstridigt påstående. Bilden visar Minerva, konsternas och vetenskapernas gudinna, som introducerar de fria konsterna för den svenske
kungen omgiven av de allegoriska figurerna Religionen (till vänster),
Handeln (i mitten) och Jordbruket (till höger). Kungen välkomnar
konsterna med öppna armar. Av de allegoriska figurerna är det endast
Handeln som genom att luta sig fram mer aktivt visar ett intresse för
konsterna. De andra personifikationerna, Religionen och Jordbruket,
står orörliga vid sidan av den interaktion som pågår mellan Handeln,
Minerva, kungen och konsterna.
8. Porter 2009, s. 1–24, jfr särsk. kommentarerna på s. 13, 21 samt diskussionen
om Kristellers utgångspunkter på s. 19.
9. För en diskussion om akademitraditionens bestående över tid, se Goldstein
1996, s. 6, 47, 58, 61, 70–72, 88, 147, 251, 296.
10. Goldstein 1996, särsk. s. 13–19, 31–36, 46–48, 89, 118–119, 124, 138–140,
147–151, 225, 244. Detta konstbegrepp diskuterar Goldstein bl.a. med referens till
Vasari. För den neoplatonska traditionen och teckningsbegreppet, se Erwin Panofsky, Idea: A Concept in Art Theory, övers. Joseph J. S. Peake, University of South
Carolina Press, Columbia, 1968.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
bild 1. Del av Adolf Fredrik och de fria konsterna, 1761, Per Floding.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
18 konst i omlopp
Verkar det inte misstänkt nyttoinriktat att detta samspel just involverar Handeln, förknippad med ingenting annat än ekonomisk vinst?
Och verkar det inte lika misstänkt tjänande att de fria konsterna är inympade i bildgenren ”konsterna välkomnas i riket”, med en tillhörande retorik som placerar konsterna på civilisationens krön, som prydnader för den progressiva och kulturellt alltmer avancerade nationen?11
Till antagandet om etableringen av sköna konster som ursprunget
till det moderna konstbegreppet hör inte bara upprättandet av distinktioner gentemot nytta, kunskap, handel och hantverk, utan också
en betoning av en allt större skillnad mellan sköna konster och ett
svårdefinierat område som har beskrivits med ord som populärkultur,
underhållning och nöje. Ibland har denna separation diskuterats utifrån teorier om konst, estetik och intresselöshet.12 I kulturmarknadsorienterad forskning har separationen däremot diskuterats utifrån ett
argument om social distinktion. När konst blev mer tillgängligt i takt
med att kulturmarknaden växte, blev det också viktigare att skilja ”vulgär” från förfinad smak.13 Båda argumentationslinjerna fokuserar på
11. Jfr William Wynne Rylands gravyr Britannica Directing Painting, Sculpture
and Architecture to Address Themselves to Royal Munificence, who Receives and Offers them
Protection and Rewards 1779, reproducerad hos Brewer 1997, s. 243.
12. T.ex. hos Mortensen, som sammanfattar distinktionen så här: ”[…] already Addison and Shaftesbury found it necessary to distinguish the high from the
popular arts, though they did not do so in these terms. The distinction was, we have
seen, clearly present and a matter of some concern for Moritz, Kant, and Schiller
at the end of the eighteenth century. Kant and Schiller rejected the popular arts
for much the same reason that they are frequently rejected today: they are mere
entertainment, and do not contribute to enlightenment or moral edification, and
they appeal to the sensuous rather than the rational part of man.” Mortensen
1997, citat s. 177, se även s. 122, 136, 157, 159, 175–179. Andra som har diskuterat
en uppdelning under 1700-talet mellan elitkonst och -kultur kontra populär/mer
kommersiellt tillgänglig konst och kultur, är Ann Bermingham, ”Introduction”,
The Consumption of Culture, 1600–1800: Image, Object, Text, red. Ann Bermingham
& John Brewer, Routledge, London, 1995, s. 3, 5, 14. Berminghams argument är
även historiografiskt. Hon pekar ut separationen under 1700-talet som en tradition
vilken har fortlevt i ett romantiskt konstbegrepp och senare modernistisk estetik.
13. Jfr t.ex. Brewer 1997, s. xiv–xxi, 87–98; John Mullan & Christopher Reid
(red.), Eighteenth-Century Popular Culture: A Selection, Oxford University Press, Oxford, New York, 2000, s. 4; Jennifer Tsien, The Bad Taste of Others: Judging Literary
Value in Eighteenth-Century France, University of Pennsylvania Press, Philadelphia,
2012, s. 14–37.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
etablering av skillnader i teori och social praktik. Den infallsvinkel jag
öppnar för är precis motsatt. Må vara att det då liksom nu existerade
skiljelinjer mellan högt och lågt, mellan populära och sköna konster,
men det intressanta är att undersöka hur mer elitdefinierade värden
stod i relation till sådana som ibland, både då och senare, kunde degraderas till ”bara” nöje.
Marknadsorienterad mediekultur
I likhet med konst är mediekultur ett begrepp som i undersökningen
fungerar öppet och tentativt i den bemärkelsen att det kommer att
preciseras utifrån undersökningens resultat. Med detta ansluter jag
mig till en diskussion kring mediedefinitioner som har förts i den kulturhistoriskt orienterade medieforskningen.14 Med avstamp i denna
diskussion bygger mitt mediekulturella perspektiv på att förutsätta
ett dåtida landskap av interrelaterade medier. Hur relationerna mellan
dem såg ut har däremot tagits som en fråga att undersöka i förhållande
till historiskt situerade exempel. I avhandlingen presenteras en me­
diekultur som var en del av en större kulturmarknad och sammanhållen av distributionsmässig närhet, av i samtiden erkända modeller för
interaktion och mediebruk och av att vara relaterad till gemensamma
subjektskonstruktioner och publiker. De medier undersökningen tar
som utgångspunkt, press, utställningar och grafik, har vidare uppmärksammats både för sin relation till konst och för sin räckvidd även utanför mer avgränsade och konstnärligt specialiserade kretsar.
Även dessa punkter skall konkretiseras med exempel, först med
hjälp av Adolf Fredrik och de fria konsterna. Bildens tillkomsthistoria illu­
strerar skillnaden mellan mer avgränsad och mer allmän spridning och
visar att de skall betraktas som parallella. Initialt tillkom bladet i ett
samarbete mellan Per Floding, svensk gravör som studerade vid den
franska konstakademien och dennes lärare Charles-Nicolas Cochin
d.y., fransk akademimedlem, målare, gravör och teoretiker, samt den
svenska numismatikern och grafiksamlaren Carl Reinhold Berch, vid
tiden för bladets produktion stationerad på Drottningholm i arbete
med drottningens samlingar. Berch gav råd om kompositionen, in14. Jfr Jülich, Lundell & Snickars (red.) 2008, s. 12–17; Ekström, Jülich &
Snickars (red.) 2006, s. 12–19.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
19
20 konst i omlopp
skriptionen och de allegoriska figurerna, Cochin målade en förlaga i
olja och Floding utförde gravyren. Dessa kännare, konstnärer och samlare var knutna till konstakademierna i Paris och Stockholm och var
involverade i samlarpraktiker utanför en mer allmän marknad. Men
detta är aktörer och institutioner som inte har någon plats i denna avhandling. De är väl undersökta i tidigare forskning, vilket även gäller
samlandet i det sociala skikt där Adolf Fredrik och de fria konsterna till en
början introducerades.15 En laddning tryck sändes från Floding i Paris
till Berch i Stockholm och delades ut vid hovet, till några ”amateurer”
och till samtliga personer i de viktigaste politiska utskotten. Mindre
uppmärksamhet har däremot riktats mot de andra platser där bilden
mer eller mindre samtidigt också distribuerades. En laddning tryck lades ut till försäljning i en butik i Gamla stan och andra exemplar kom
under följande decennier att cirkulera på andrahandsmarknaden.16
Förutom den materiella spridningen är mediering en aspekt av me­
diekulturella processer denna undersökning uppmärksammar. Detta
har bland annat att göra med hur lån från skilda håll anpassas efter
ett lånande mediums konventioner och funktioner. När exempelvis
artikeln ”Om Målare-Konsten; af Mercier” publicerades i kultur- och
nyhetstidningen Stockholms Posten rörde det sig om, som rubriken antyder, en fransk text som översattes, bearbetades och kortades, helt
enkelt justerades för att passa i en tidning.17 Här ges med andra ord
skäl att sätta textens innehåll mindre i relation till Mercier och mer i
15. För aktörer, institutioner och elitsamlande inom svenskt 1700-tal, se t.ex.
Merit Laine, ”En Minerva för vår Nord”: Lovisa Ulrica som samlare, uppdragsgivare
och byggherre, diss., Konstvet. inst., Uppsala univ., 1998; Merit Laine & Carolina
Brown, Gustaf Lundberg 1695–1786: En porträttmålare och hans tid, Nationalmuseum,
Stockholm, 2006.
16. Produktionsomständigheterna kring Adolf Fredrik och de fria konsterna beskrivs i en samling brev från Berch till Floding i KAA. För Berchs råd om motivet, se breven 13/10 1758 och 25/2 1759; för råd om inskriptionen, se brevet 21/3
1760 med en bifogad fransk anvisning till Cochin; för distributionen vid hovet,
till ”amateurer” och till sekreta utskottet, handels- och manufakturdeputationen,
manufakturkontoret och slottsdeputationen se brevet 3/7 1761. För försäljningen
i handeln, se Berchs balansräkning över hans och Flodings gemensamma utgifter
i brevet 29/6 1762. Vidare diskussion om denna bild och ytterligare referenser ges
i kap. 1.
17. ”Om Målare-Konsten; af Mercier”, Stockholms Posten (fortsättningsvis SP)
1796, nr 236, 15/10.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
relation till föreställningar om hur konst som ett ämne i pressen skulle
uppfattas och uppskattas.
Detta exempel belyser även relationer mellan medier genom att
texten innehåller en kommentar om grafikens dubbla status som både
konst och visuellt massmedium. Artikeln avslutas med en konventionell fras, som är viktig i flera andra avseenden än att den då skulle
ha varit särskilt nydanande: ”Utan Kopparsticket, som öfwersätter
Måleriet, skulle denna Konst wara föga bekant för mängden.”18 Över­
sättaranalogin ingick i en standardbeskrivning av förhållandet mellan
måleri och (reproduktions)grafik. Artikeln uttalar sig alltså om grafikens mediespecifika egenskaper. Och det är inte oviktigt att detta uttalande ägde rum i en tidning. Om uttalandet betraktas med tidningen
som avsändare framträder en aktualisering av grafiken som visuellt
massmedium i ett medium som också var tryckt, mångfaldigat och
offent­ligt spritt. Dessa egenskaper var förstådda som gemensamma för
tidningen och grafiken. Till detta kommer att citatet också ger uttryck
för att grafiken som konstform intog ett reproducerande förhållande
till måleriet – ett konstvärde som jag diskuterar i kapitel tre i relation
till en alternativ definition av grafik som kunskapsmedium.
Vidare föreslår båda exemplen en analysriktning som tar fasta
på överskridanden av geografiska, mediala och diskursiva områden.
Exemplen pekar på luddiga distinktioner mellan svenskt och internationellt. Adolf Fredrik och de fria konsterna producerades i Paris, den
förmedlades i Stockholm inom kännarkretsar, inom den högsta samhällseliten och på en bredare marknad, medan Merciertexten i den lokala tidningen Stockholms Posten var en översättning av en fransk författare. När det gäller förflyttningar över mediala gränser illustrerar
Merciertexten en bearbetning av ord från bok till tidning. Båda exponerar även påståenden om konst som korsar diskursiva områden. Dessa
påståenden kan lätt härledas till konstnärligt specialiserade teorier i
akademier och hos filosofer, som gäller de fria konsterna som en grupp
av teckningens konster och grafiken som en översättning av måleriet.
Samtidigt ger gravyren och artikeln uttryck för andra påståenden om
konst: något om konsternas nytta och något om grafik som ett visuellt massmedium.
18. ”Om Målare-Konsten; af Mercier”, SP 1796, nr 236, 15/10.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
21
22 konst i omlopp
När det gäller medial och marknadsmässig spridning är det för
1700-talets del inte frågan om den omfattning som vanligen associeras med massmedier, ett begrepp som är modellerat efter massmedier
under 1900-talet.19 Tidningen Extra Posten, innehållsmässigt jämförbar med Stockholms Posten, hade på 1790-talet omkring 800 prenumeranter, vilket är en siffra som presshistoriker har ansett vara hög.20
Grafiska blad kunde läggas ut i handeln i partier från några få exemplar
till hundratals. Det kan även tilläggas att dessa siffror, som bygger på
uppgifter om tryck och distribution, säger ganska lite om den sällan
dokumenterade spridningen i form av antal läsare eller åskådare. Det
lilla antalet utesluter dock inte att spridningen då i vissa avseenden kan
jämföras med moderna massmedier och masskonsumtionsfenomen.21
Till dessa hör överskridandet av nationella och geografiska gränser,
vilket framgår av ovanstående exempel.
Något som exemplen mer antyder än visar och som det återstår att
undersöka närmare är överskridanden av gränser mellan vad som
­ibland har kallats elitkonst respektive populär konst och vidare relaterats till en serie av dikotomier som esteticism kontra nöje eller intresse­
löshet kontra förströelse.22 Detta är polariseringar som ofta har angri-
inledning
pits som delar av ett kantianskt estetiskt paradigm.23 Därtill kommer
att de även har fäste i sociologiska förklaringsmodeller, med ett paradexempel i Pierre Bourdieus distinktionsteori. Min orientering mot
blandning är ett avståndstagande från båda analystraditionerna.24
”Publika medier” och ”marknadsorientering” är uttryck som per
definition innefattar en mottagare i form av en publik, köpare eller
åskådare. På plats i undersökningen kommer det att stå klart vilken
sorts mottagare det i olika fall rör sig om. Avhandlingen ger två principiellt skilda perspektiv på vem mottagaren var. Dels genom att diskutera föreställningar om subjektivitet och däri inkluderade tolknings­
företräden, dels genom att diskutera klass utifrån den publik som genom handling eller mediekonsumtion inkluderade press, utställningar
och grafik i sina konsumtionsvanor.
Val och avgränsningar
Valet av undersökningsområden, det vill säga konstbegrepp i pressen,
expositionsmedier och grafik på marknaden, skulle inte kunna bytas
ut mot andra likvärdiga exempel. De är valda med utgångspunkt i den
19. Om massmedier, jfr diskussionen om olika mediebegrepp i Ekström, Jülich
& Snickars (red.) 2006, s. 14–26; Jülich, Lundell & Snickars (red.) 2008, s. 13.
20. Viktor J. Johansson, Extra Posten 1792–1795: Studier i 1790-talets svenska
press och litteraturhistoria, vol. 1–2, Göteborg, 1936, vol. 1, s. 32, 243. Mot slutet
av 1750-talet hade t.ex. litteraturmagasinet Swenska Mercurius omkr. 500 prenumeranter. Otto Sylwan, Svenska pressens historia till statshvälfningen 1772, Gleerup,
Lund, 1896, s. 205. Folkmängden i Stockholm under 1700-talets senare del var
omkr. 70 000.
21. Här skall det även påpekas att jag tar avstånd från den pejorativa inne­
börden i prefixet ”mass-”. Exempelvis hos Habermas betecknar det en passiv och
eskapistisk kulturkonsumtion förknippad med en homogen masspublik och lika
homogena massmedier (tv, radio). Jürgen Habermas, Borgerlig offentlighet: Ka­te­
gorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället, övers. Joachim Retzlaff, Arkiv förlag, Lund, 1984 (1962), s. 155–168.
22. Intresselöshet är en teori om en särskild sorts attityd eller uppmärksamhet som har varit estetikhistoriskt betydelsefull sedan 1700-talet och tidigt finns
formulerad hos brittiska filosofer som Shaftesbury och Hutcheson före Kant. I
allmänna ord handlar intresselöshet om en beskrivning av estetisk erfarenhet som
avskuren från partikulära, vardagliga angelägenheter. Det estetiska objektet är i
detta perspektiv föremål för uppmärksamhet för sin egen skull, utan inblandning
av exempelvis materiella, kognitiva eller sociala intressen. För referenser, se not
299 nedan.
23. T.ex. Berleant 2004, s. 15–17, 26–29.
24. Inte minst Bourdieus Distinction utgör en sociologisk kritik av den kantianska estetiska traditionen där konst och kultur har sublimerats till något avskilt
och intresselöst. Bourdieus alternativ är att situera kulturell tillägnelse i en social
värld av ”vanlig” konsumtion. De polariseringar mellan former för (elit)estetisk
tillägnelse och ”bara” nöje som Bourdieu kritiserar som estetiskt grundade är
dock fast förankrade i hans egen analys, med skillnaden att vara hänvisade till en
strukturell social kamp för distinktion och inte estetiskt värde. Intresselöshet är
hos Bourdieu en social attityd och ett socialt intresse i en kulturell ekonomi närd
av värdeskillnader som form kontra innehåll, intellektuell avantgardism kontra
borgerlig naturalism. Jfr Pierre Bourdieu, Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste, övers. Richard Nice, inledn. Tony Bennett, Routledge, London, New
York, 1984 (1979), se särsk. kritiken mot kantiansk estetik, s. xxix; resonemanget
om polariteter som bestämmer konsumtionsmönstrens struktur utifrån kapitalfördelning och habitusdispositioner, s. 171–222; om kultur som distinktionsredskap, kap. 1, s. 3–89; om social kamp, s. 241–254. Jfr även min synpunkt här med
resonemanget i Richard Shusterman, Pragmatist Aesthetics: Living Beauty, Rethinking
Art, Rowman & Littlefield Publishers, Lanham, Boulder, New York, Oxford, 2000
(1992), s. 192–200.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
23
24 konst i omlopp
dubbla funktionen att exemplifiera konst, genom att själva vara eller
säga något om konst, och samtidigt vara marknadsorienterade medier.
I tid och rum var de mer eller mindre ensamma om denna dubbla
funktion. Undersökningsperioden är också vald utifrån den historiska
förändring som brukar kallas kulturmarknadens expansion.25
I fråga om tidsramens inre kronologi behöver dock vissa kommentarer göras. I avhandlingen profileras inte diakrona förlopp eller förändringar över tid. Även om mina exempel har en tyngdpunkt på den
senare delen av perioden och även om jag i enstaka fall kommenterar
tidsmässiga förskjutningar, blandas genomgående exempel från olika decennier utan kronologisk ordning. En effekt av detta synkroni­
serande arbetssätt är att perioden homogeniseras. Det finns emellertid
en viktig skillnad mellan att beskriva periodens kronologi i förhållande till ett fenomen och att beskriva ett fenomen under en period.
De begrepp och mediepraktiker jag behandlar är alltigenom historiska
i den bemärkelsen att de behandlas som producerade i tid och rum.
Men däremot betonas andra axlar än den tidsmässigt linjära. Vinsten
med att inte knyta upp framställningen kring en linjär förändrings­
kronologi är att istället betona relationerna mellan mening, medier
och marknad för att få syn på andra typer av skillnader. Det är en
självklarhet att varken tid eller rum är statiska. Följande analys är inriktad på relationer i rum på bekostnad av kronologi men inte på bekostnad av historicitet.26
Den geografiska platsen för undersökningen är å ena sidan loka­
li­serad till Stockholm. Å andra sidan behandlas fenomen som inte på
något entydigt sätt kan nationaliseras. Tvärtom är det av vikt och ett
inledning
genomgående tema i denna undersökning att lyfta fram kulturella processer som överskrider geografiska gränser.
Teori
Undersökningens meningsbegrepp är modellerat utifrån den diskursteori Michel Foucault utvecklar i Vetandets arkeologi (2002, 1969).27 Jag
har tagit fasta på att behandla mening som en historisk konstruktion
och som en produkt av regelbundenheter vilka inte undersöks i förhållande till kända eller okända, individuella eller institutionella intentioner.28 Andra ord för regelbundenheter är funktioner och mekanismer.
Min analytiska ingång handlar om att uppmärksamma hur regelbundenheter samspelar, begränsar och möjliggör varandra och hur mening
produceras och villkoras i detta samspel.29 En annan grundläggande
punkt är att mening i detta perspektiv inte är synonymt med bara
teori, utan undersöks utifrån sin tillhörande materialitet och existens
i praktik och handling. Allt detta kan belysas närmare med den för
diskursteorin centrala definitionen av utsagan.
Utsagor kan liknas vid diskursiva byggstenar. Metodologiskt inne­
bär detta att skapa diskursiva mönster genom att söka relationer mel-
25. När det gäller denna omfattande förändring är det viktigaste för min
undersökning att konst inte längre i första hand tillhörde hovens, statens och
kyrkans representation utan fick ett nytt associationsområde som inkluderade
urbanitet, fritidsaktivitet och föreställningar om modern smak och civilisation.
Brewer 1997, s. xv–xxiii. Se särsk. kommentaren om transnationalitet på s. xviii.
Jfr även Habermas’ resonemang om konst- och kulturprodukters inträde i vad
han kallar den samhälleliga marknadssfären, i Habermas 1984 (1962), s. 43–49.
26. Med detta menar jag att min ambition att historisera är villkorad av ett
nu som rastret för ett då. I denna bemärkelse inkluderar historicitet mina utsagors
historicitet idag och mitt ämnes historicitet i det förflutna. Jfr diskussionen i Keith
Moxey, The Practice of Theory: Poststructuralism, Cultural Politics, and Art History, Cornell University Press, Ithaca, London, 1994, s. xii–xiii.
27. Michel Foucault, Vetandets arkeologi, övers. C. G. Bjurström, aktualiserad o.
genomgången av Sven-Erik Torhell, Arkiv förlag, Lund, 2002 (1969).
28. Historiskt här skall förstås som i not 26 ovan, som inkluderande ett nu och
ett då. Meningsproduktionen som äger rum i forskandets presens är en aktivitet
som inkluderar förflutna meningskonstruktioner. Redan att utse något som värt
att utforska är att konstruera det som ett studieobjekt, att ympa det till en diskurs
som omskapar det.
29. Jfr Foucaults presentation av diskursens ”objektsbildning”, där ”objekten” beskrivs som historiska produkter konstituerade av ett antal för tid och rum
specifika relationer mellan kunskapsproduktiva mekanismer: ”Det [diskursiva
objektet] existerar under de positiva villkor som består av en invecklad knippa
av förbindelser. […] Dessa [objektkonstituerande] relationer upprättas mellan
institutioner, ekonomiska och sociala processer, beteendeformer, normsystem,
tekniker, klassifikationstyper, karaktäriseringssätt; och dessa relationer är inte
närvarande i objektet […]. De definierar inte dess [objektets] inre konstitution
utan det som gör det möjligt för det att uppträda, att ta plats sida vid sida med
andra objekt, placera sig i förhållande till dem, definiera sin skillnad, sin oreducerbarhet, eventuellt sin heterogenitet, kort sagt att placeras i en exterioritet.”
Foucault 2002 (1969), s. 62–63.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
25
26 konst i omlopp
lan utsagor och knyta dem till gemensamma regelbundenheter.30
Definitionen av utsagan innehåller alla diskursteorins typiska kännetecken och bygger på fyra utsagekriterier, vilka preciserar utsagan till
vad Foucault kallar en funktion och en händelse.31 Det första handlar
om utsagan som verksam i tid och rum, att den ingår i och gör (om
än aldrig så liten) skillnad inom ett möjligt utsageområde. Det andra
handlar om utsagan som knuten till en subjektsposition. Denna motsvarar inte ett psykologiskt ursprung, inte heller ett grammatiskt subjekt, utan vad Foucault kallar en tom plats som kan intas av vem som
helst som behärskar diskursens språk.32 Det tredje handlar om utsagans
marginaler och det fjärde om dess materialitet. Bland det viktigaste i
denna definition är att utsagan inte är bunden till exempelvis lingvistiska språk.33 Tvärtom inkluderar den text och bild, teori och praktik.
Praktiken lika väl som den singulära handlingen har jag med andra
ord behandlat som meningsproduktiv, en utsaga som gör skillnad. På
motsvarande sätt har jag behandlat den mediala materialitet i vilken
ett (lingvistiskt/visuellt) påstående uppträder som en utsaga, som skillnadsskapande för påståendets innehåll.
Begreppsliga regelbundenheter
Foucault skriver: ”En utsaga har alltid marginaler befolkade av andra
utsagor.”34 Vilka marginaler en utsaga aktualiserar utgör för mig en
fråga om möjliga referensramar i ett kulturellt och medialt bestämt
inledning
rum snarare än en fråga om exempelvis relationer inom en œuvrekonstruktion. Mer generellt uttryckt är ingången här att jag uppfattar
marginaler som förda till och produktiva för den utsaga som för tillfället står i fokus.35 Till marginaler hör även det mer eller mindre banala påståendet att mening alltid står i förhållande till redan befintlig
mening. Det bör dock betonas att detta förhållande kan vara mycket
flexibelt. Det behöver långt ifrån alltid handla om att ”hålla med om”
eller ”tycka lika”. Föreställningar och begrepp bearbetades – som när
Mercier översattes i Stockholms Posten – och fick i denna process nya
marginaler. Med detta knyter jag även an till Michael Baxandalls kritik
av inflytandestudier och diskussion kring (konstnärligt) bruk av referenser. Baxandall lyfter fram förhandlingsutrymmet och aktiviteten i
relationer vilka ibland har beskrivits som att passivt stå under inflytande snarare än att aktivt göra bruk av befintliga kulturella resurser.
Utgångspunkten är att betrakta inflytandemodellens influerade part
som den aktiva parten i en referensrelation. De ord Baxandall föreslår
för att uttrycka referensrelationer illustrerar variation bortom likhet.
Den som refererar ägnar sig åt den aktiva handlingen att – bland annat
– förvränga, förbättra, variera, motstå, angripa, citera, parafrasera. 36
Min undersökning delar Baxandalls byte av utgångspunkt. Min analys
startar så att säga med den utsaga som aktivt bearbetar en annan.37
Min diskussion om begreppslig spridning är relaterad till frågan
30. Jfr Foucaults diskursdefinition: ”Med diskurs betecknar man en mängd
utsagor i den mån de beror av samma diskursiva formation […]; den [diskursen]
består av ett begränsat antal utsagor för vilka man kan definiera en mängd existensvillkor.” Foucault 2002 (1969), s. 144–145.
31. För kommentar om utsagan som händelse, se Foucault 2002 (1969), s. 43.
För de fyra utsagekriterierna, se Foucault 2002 (1969), s. 111–115 om utsagans
tidsliga och rumsliga koordinater; s. 68–73, 115–120 om utsagans subjektsposition
och ”utsägelsemodaliteter”; s. 120–125 om utsagans marginaler; s. 125–131 om
utsagans materialitet.
32. Med Foucaults begreppsapparat handlar detta om subjektets ”utsägelsemodaliteter”, se Foucault 2002 (1969), s. 68–73.
33. Att i stort sett samtliga av Foucaults exempel tillhör denna kategori är en
annan och ovidkommande sak. Se dock exemplet med måleri när Foucault avslutningsvis diskuterar ”andra arkeologier”. Foucault 2002 (1969), s. 230.
34. Min kursiv. Foucault 2002 (1969), s. 122.
35. ”Marginaler” hos Foucault kan i produktionsavseende jämföras med intertextualitetsbegreppet enligt definitionerna hos Julia Kristeva, ”The Bounded
Text” (1969), s. 36 och ”Word, Dialogue, and Novel” (1969), s. 66, båda i Desire
in Language: A Semiotic Approach to Literature and Art, red. Leon S. Roudiez, övers.
Thomas Gara, Alice Jardine, Leon S. Roudiez, Columbia University Press, New
York, 1980. Kristeva betonar ”ordets” produktivitet i förhållande till en lingvistisk
och kulturell ”text”, vilket är centralt även i Jonathan Culler, The Pursuit of Signs: Semiotics, Literature, Deconstruction, Routledge & Kegan Paul, London, Henley, 1981,
s. 100–118; John Frow, ”Intertextuality and Ontology”, Intertextuality: Theories and
Practices, red. Michael Worton & Judith Still, Manchester University Press, Manchester, New York, 1990, s. 45–55; Norman Fairclough, Discourse and Social Change,
Polity Press, Cambridge, Malden, 1992, s. 101–136. Om ”ordets” produktivitet hos
Kristeva, jfr även kommentarer hos Mary Orr, Intertextuality: Debates and Contexts,
Polity Press, Cambridge, Malden, 2003, s. 27–28.
36. Michael Baxandall, Patterns of Intention: On the Historical Explanation of Pictures, Yale University Press, New Haven, London, 1985, s. 59.
37. Jfr även Baxandall 1985, s. 59–62.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
27
28 konst i omlopp
om utsagans marginaler och har hämtat näring från en passage hos
Foucault.
Påståendet att jorden är rund eller att arterna utvecklas utgör inte
samma utsaga före och efter Kopernikus, före och efter Darwin.
Det beror inte, för så enkla formuleringar, på att ordens innebörd
förändrats; det som förändrats är förhållandet mellan dessa och andra
påståenden, de villkor under vilka de kan begagnas eller återinvesteras,
det är fältet av erfarenheter, möjliga verifieringar, problem att lösa
som man kan hänföra dem till.38
För att undersöka begreppslig parallellitet har jag som analytiskt
hjälpmedel infört en skillnad mellan namn och (begrepps)definition.
Namnet kan vara detsamma inom flera diskursiva områden, skilda av
tid, tema och rum. Men däremot inte definitionen när den betraktas
utifrån sina relationer till omkringvarande begrepp, till medietillhörighet, till tolkningsföreträden och till de skiftande axiomatiska utgångspunkter som betingar ett ofta tyst men närvarande perspektiv på ”saken” definitionen gäller. Mieke Bal har i ett annat sammanhang träffande talat om begrepp som ”vandrar” över diskursiva områden och
genom sina förflyttningar ständigt upptas i nya relationer.39 Därmed
får de också nya, både implicita och explicita, definitioner. De tillförs nya applikationsområden, nya axiom och nya kriterier för värde.
Utifrån detta anmäler sig även en fråga om vad begrepp i nya sammanställningar eventuellt delar med sina föregående eller samtida parallella
namn i andra sammanställningar. Mitt svar är att detta bör betraktas
som en öppen fråga, att diskutera utifrån specifika jämförelser.
inledning
New Media (1999).40 Det jag har tagit fasta på är antagandet att mediering
inkluderar både ett innehåll, något som ”sägs”, och en referens till ett
annat medium.
Det förra, mediering av ett innehåll, har jag satt i relation till mediala framställningskonventioner, vilka kan röra retorik, genretill­hörighet
och modus lika väl som exponeringspraktiker. På detta sätt betingar
mediet ett epistemologiskt villkor för hur det representerar.41 Det senare, mediets referens till ett annat medium, bygger på mitt antagande
att ett medium, med sitt sätt att mediera, står i relation till liknande
medier och sätt att mediera. När Bolter och Grusin diskuterar hur
fotorealistisk datagrafik ”must appeal to us through the traditions of
linear-perspective painting and photography” kunde det lika gärna
ha handlat om, exempelvis, Auktionskammarens visningar i förhållande till Konstakademiens utställningar.42 Antagandet är att ett visst
medium för mottagaren återkallar andra medier genom att de delar
framställningskonventioner, men också associerade modeller för interaktion och gemensamma värden som medier.
I min undersökning fungerar medier som en länk mellan begreppsliga och sociala regelbundenheter. Dels betraktar jag dem som både
epistemologiska och materiella villkor. Dels behandlar jag dem som
föremål för socialt definierade konsumtionsvanor.
38. Foucault 2002 (1969), s. 128–129. Min kursiv.
39. Mieke Bal, Travelling Concepts in the Humanities: A Rough Guide, University
of Toronto Press, Toronto, Buffalo, London, 2002, jfr särsk. s. 22–29, 33, 39, 51.
40. Jay David Bolter & Richard Grusin, Remediation: Understanding New Media,
The MIT Press, Cambridge, Massachusetts, London, 1999. Bolters & Grusins ”remediation” motsvarar min följande beskrivning av mediering; för en kondenserad
definition, se s. 45.
41. Jfr Bolter & Grusin 1999, s. 55–56. I Anders Ekström, ”Kulturhistorisk
medieforskning: Fyra spår”, Mediernas kulturhistoria, red. Solveig Jülich, Patrik
Lundell & Pelle Snickars, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2008, s. 43 uttrycks saken så här: ”nya representationstekniker [jfr medier] öppnar världen på
nya sätt, inför nya möjligheter och begränsningar i vårt sätt att ordna och framställa
världen”. Jfr även Lisa Gitelman & Geoffrey B. Pingree (red.), ”Introduction:
What’s New About New Media?”, New Media, 1740–1915, MIT Press, Cambridge,
Massachusetts, London, 2003, s. xiv, xix; Pelle Snickars, ”Mediearkeologi: Om
utställningen som mediearkiv”, 1897: Mediehistorier kring Stockholmsutställningen,
red. Anders Ekström, Solveig Jülich & Pelle Snickars, Statens ljud- och bildarkiv,
Stockholm, 2006, s. 129.
42. Bolter & Grusin 1999, citat s. 115.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Mediala regelbundenheter
När mediekultur introducerades ovan föreslog jag en definition som
bygger på ett antagande om ett historiskt specifikt landskap av inter­
relaterade medier. I detta sammanhang nämndes även mediering. Detta
är ett begrepp jag har förstått utifrån Jay David Bolters och Richard
Grusins diskussioner kring ”remediation” i Remediation: Understanding
29
30 konst i omlopp
Sociala regelbundenheter
Ovan distanserade jag mig från vissa analysriktningar i Bourdieus
Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste (1984, 1979). Från
detta håll har jag däremot hämtat ett perspektiv som belyser kulturella
produkter, närmare bestämt konst och medier, som konsumtionsobjekt.
Detta perspektiv knyter materiella föremål, föreställningar om deras
värde och föreställningar om sätt att uppskatta dem till social klass.43
Utifrån Bourdieus teoribildning är konsumtionsobjekt, genom att
vara föremål för en social grupps val och preferenser, inordnade bland
andra med gruppen förknippade egenskaper, som till exempel yrke,
samhällsposition, urbanitet och modernitet. I detta perspektiv utgör
konsumtion och tillägnelse socialt klassificerade och klassificerande
handlingar, vilket inbegriper följande två antaganden. En konsumtionshandling står i en ideal situation i relation till vad som uppfattas
vara legitimt för en egen sociokulturell tillhörighet. Man kan säga att
genom val och tillägnelse upprättas en länk ”inifrån” mellan konsumtionsobjektet och subjektets klasstillhörighet. I samma process möjliggörs associationer ”utifrån”. Materiella objekt liksom attityder och
preferenser blir med andra ord socialt klassificerbara av andra och får
sin funktion av vad Bourdieu kallar sociala tecken.44 I min undersökning är det senare att jämställa med utsagan. Detta innebär att jag behandlar sociala tecken som meningsskapande utan den för Bourdieu
springande punkten: den sociala teckenekonomin eller den strukturella kampen för distinktion.45
43. När det gäller klass har jag i undersökningen förutsatt att sociala klasser
konstitueras genom skillnad mot andra och binds samman av egenskaper som
omfattar yrken, ut/bildning, välstånd, intressen och inte minst kulturella konsum­
tionsvanor.
44. Ovanstående punkter är utvecklade i diskussioner om habitus och social
distinktion, jfr Bourdieu 1984 (1979) om socialt klassificerad och klassificerande
perception i anslutning till resonemang om habitusprincipen, s. 165–171, 473–474;
om sociala tecken i anslutning till resonemang om distinktion, s. 238–254. En
mer kondenserad definition av habitus (en internaliserad handlingsberedskap eller
dispositionen att uppfatta, gilla, avvisa och agera i korrelation med den sociala tillhörighet och omgivning där habitus är ”innött”) finns i Pierre Bourdieu, The Logic
of Practice, övers. Richard Nice, Polity Press, Cambridge, 1990 (1980), s. 52–65. Om
sociala tecken, jfr även Jean Baudrillard, For a Critique of the Political Economy of the
Sign, övers. o. inledn. Charles Levin, Telos Press, St. Louis, 1981, kap. 1–2, s. 29–87.
45. Se särsk. Bourdieu 1984 (1979), kap. 4, s. 223–254.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
Utifrån ovanstående föreslår jag ytterligare två relationer mellan
meningsproduktiva regelbundenheter. För det första, att värden och
medier existerar som föremål för tillägnelse. Vidare, att de därmed kan
betraktas som betecknande för klasstillhörighet. Genom att räkna med
dessa förbindelser ger min undersökning ett perspektiv på konstvärde
och subjektivitet som legitimt eller illegitimt i förhållande till klass.
Detta gäller med andra ord klass som en parameter både för privilegierade tolkningsföreträden och för värden eller spänningsmoment i
föreställningar om konst.
Metod
Nedan redogör jag för metoder som underbygger hela undersökningen.
Dessa kompletteras i enstaka fall av mer materialspecifika metoder och
urval, vilka kommenteras i noterna på plats i respektive kapitel samt
i bilagan.
Konstruktion av textkorpus
En övervägande del av materialet utgörs av en textkorpus bestående av
ett tematiskt urval av artiklar huvudsakligen från Stockholmstidningar
och internationella encyklopedier (presenteras närmare under ”Mate­
rial och urval”). Det tematiska urvalet inkluderar texter som förhåller sig till frågor om vad konst var under denna tid, vad den hade för
värde och för vem den hade värde; det senare handlar om vilken typ
av subjektivitet som sammanfördes med konstens vara och värde. Det
bör nämnas att långt ifrån alla texter jag citerar handlar om konst eller har frågor om konst som sina huvudsakliga teman, även om de är
valda och citerade för att belysa konst.
Snittet i materialet har därmed inte tagit hänsyn till vad texter (och
bilder) kan uttrycka som sina huvudsakliga syften eller till de teman
som de i sin helhet kan uppehålla sig kring. Samtliga texter har skurits ned till analysställen som har korslästs med varandra. Mina analysställen kan alltså vara marginaliserade i förhållande till texternas
huvudteman.46 Detsamma gäller bildanalyserna i avhandlingen, i den
46. Valet att arbeta med citat framför snitt som artiklar eller ”hela” texter,
har generellt att göra med att de frågor jag ställer idag inte sammanfaller med vad
som uttryckligen var angeläget att skriva om konst under 1700-talet. De frågor
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
31
32 konst i omlopp
bemärkelsen att det jag uppmärksammar inte behöver sammanfalla
med vad som utifrån tidens dominerande tolkningsteorier skulle vara
motivets centrala retorik.47
Följande framställning är i hög grad knuten till textcitat. Vad gäller
citeringsteknik återger jag inte växlingar mellan fraktur och antikva
eller spärrningar och fetstilar när dessa i första hand utgör antingen
formalia eller betoningar som är irrelevanta för det citatet är tänkt att
belysa.48 När kursiveringar i citaten är gjorda av mig framgår detta av
noten.
min analys uppehåller sig vid har ofta implicita svar i form av kommentarer fällda
i förbigående, omskrivningar eller lakuner. Ett mer materialspecifikt skäl handlar
om pressmaterialets under perioden disparata karaktär. Tidningar behandlade lite
av varje i korta texter och blandade redaktionellt nyhetsstoff med skämt, läsarbrev,
debatter och kulturfrågor. Den typiska ämnesblandningen har följden att konst
dyker upp i skiftande sammanhang. Kort sagt handlar detta om att det som var
möjligt att säga inte är detsamma som det som oftast blev sagt, vilket dock inte gör
att det sagda – eller tysta – inte var igenkännbart eller saknade effekter.
47. Detta är å ena sidan en konsekvens av de teoretiska utgångspunkterna som
presenterades ovan. Å andra sidan är det ett ställningstagande jag särskilt vill knyta
till en diskussion som Mary D. Sheriff har fört i ett annat sammanhang. Sheriff behandlar frågor om genus, men hennes poäng skulle kunna gälla mycket annat. Om
man begränsar sina tolkningsstrategier till de paradigm som hade företräde i tiden
riskerar man att i sin egen analys upprepa, inte bara maskulin dominans, utan även
t.ex. den klassicistiska konstteorins modell för bildanalys, eller begränsa sig till
den intressehorisont som medvetet kunde ges legitimitet och retorisk tyngd. Det
finns alltid andra tolkningsmöjligheter, som ibland har skymts av sökande efter
dominerande tendenser, helhetsaspekter och explicit artikulerade syften. Följande
citat uttrycker utmärkt och kondenserat det som i min mening är viktigt i Sheriffs
resonemang: ”if we recognize only a work’s potential for oppression, we silence other
historically valid possibilities embedded in the work and limit our own ability to recreate
meaning”. Min kursiv. Mary D. Sheriff, ”Seeing Beyond the Norm: Interpreting
Gender in the Visual Arts”, The Question of Gender: Joan W. Scott’s Critical Feminism,
red. Judith Butler & Elizabeth Weed, Indiana University Press, Bloomington, Indianapolis, 2011, s. 169–183, citat s. 165; se även Mary D. Sheriff, ”Une approche
subversive: la dimension érotique dans la peinture du XVIIIe siècle”, Histoire de
l’art, nr 66, 2010, s. 27–38, särsk s. 31–32, 36–37.
48. I övrigt är citaten bokstavligt återgivna med undantag av att bruket av
versaler och gemener i titlar är normaliserat enligt modern standard. Det senare
gäller dock inte namnen på svenska tidningar där jag följer Ingemar Oscarsson,
”Med tryckfrihet som tidig tradition (1732–1809)”, Den svenska pressens historia: I
begynnelsen (tiden före 1830), Ekerlids förlag, Stockholm, 2000.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
Begreppsliga relationer
Undersökningen har ett skelett som bygger på begreppsanalys. Dis­­
kursiva mönster har byggts upp med en tyngdpunkt på att analysera
hur begrepp belyser varandra. Om denna relation är implicit, explicit,
analogisk eller metaforisk kommer att förklaras på plats i undersökningen.
Jag har sökt närhetsrelationer mellan begrepp genom att uppmärksamma vissa återkommande uttryck. Till dessa hör gemensamma bruk
av oppositioner. De senare har valts som analysredskap i egenskap av
att utgöra uttryck för värde. Men mitt intresse ligger inte i oppositionerna i sig, inte i deras polarisering av värde. Strategin att hitta oppositioner ingår i ambitionen att undersöka hur poler blandas och hur
blandningen eventuellt bildar ett eget mönster. En annan analyspunkt
är gemensamma bruk av referenser. Det senare skall alltså förstås i
den vida bemärkelsen hos Baxandall, och gäller i liten utsträckning
explicita referenser till exempelvis en annan text, med författarnamn
och sidnummer. Typfallet i min undersökning är implicita och tematiska närheter. Ibland handlar detta om mer direkta likhetsrelationer,
men också om närhet genom analogi och metafor. Vidare är gemensamma uttryck för perspektiv en återkommande analyspunkt. Detta
kan jämföras med teorins funktion i en avhandling. Jag har orienterat
läsningen mot att hitta begreppsliga uttryck för de utgångspunkter
som betingar en viss belysning av föremålet som ett uttalande handlar
om. Perspektiv handlar om axiomatiska, ofta implicit demonstrerade,
antaganden.
Slutligen har begrepp satts i relation till gemensamma genre- eller medietillhörigheter. En generell aspekt, som även gäller undersökningens bildanalys, är att jag tillskriver genrer, liksom medier,
reglerande och möjliggörande funktion för vad som kan ”sägas” och
på vilket sätt. Jag använder genrebegreppet i stort sett som Norman
Fairclough, för relativt stabila lingvistiska – för mig även visuella – retoriska och referensmässiga konventioner.49 I likhet med Fairclough
lyfter jag fram genre som ett mönster för hur en text/bild använder
andra texter/bilder, för hur de refererar till auktoriteter och för vilka
49. Jfr Fairclough 1992, s. 124–129. Viktigt i Faircloughs genreanalys men
underbetonat hos mig är genrens association till en social aktivitet.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
33
34 konst i omlopp
röster som kommer till tals. Det som däremot skiljer min analys från
Faircloughs genrediskussioner är att jag behandlar genrer med större
tonvikt på frågor om genrens egen utsagemässighet och framförallt
dess relation till ett medium.50
Intermediala relationer
Intermediala relationer syftar på relationer mellan medier.51 Jag använder detta begrepp i bred bemärkelse. En typ av intermediala relationer
har redan berörts när mediekultur introducerades och gäller närhetsrelationer som återgår på gemensamma bruk, interaktionsmodeller,
distributionspraktiker och konsumtionsvanor. Detta handlar inte om
att uppmärksamma en direkt referens mellan ett medium och ett annat, utan om att lyfta fram samhörighet utifrån att ingå i en gemensam
mediekultur. Denna typ av intermedialitet skiljer sig metodologiskt
från följande två typer, där en direkt referensrelation betonas.
Den ena rör begreppsliga referenser till medietillhörighet och mediala egenskaper och kan exemplifieras med Mercieröversättningen i
Stockholms Posten och kommentaren om grafiken som ett visuellt massmedium. Tidningen refererar till grafik genom en begreppslig kommentar. Den andra typen handlar om referenser till andra medier genom imitation av andra mediers materialitet, form och syntax och kan
exemplifieras med Adolf Fredrik och de fria konsterna. Här ser man hur
bilden inkorporerar text, det vill säga ett annat medium, i form av ett
50. Jfr kommentaren om genre som ett ”submedium” hos Lars Elleström
(red.), ”The Modalities of Media: A Model for Understanding Intermedial Relations”, Media Borders, Multimodality and Intermediality, Palgrave Macmillan, London, New York, 2010, s. 29.
51. Om detta begrepp, se Elleström (red.) 2010, s. 11–48; Irina O. Rajewsky,
”Border Talks: The Problematic Status of Media Borders in the Current Debate
about Intermediality”, Media Borders, Multimodality and Intermediality, red. Lars
Elleström, Palgrave Macmillan, London, New York, 2010, s. 51–68; Hans Lund
(red.), ”Medier i samspel”, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Studentlitteratur, Lund, 2002, s. 9–22. Se även Asunción López-Varela Azcárante, ”Intertextuality and Intermediality as Cross-cultural Communication Tools: A Critical
Inquiry”, Cultura: International Journal of Philosophy of Culture and Axiology, vol. 8,
nr 2, 2011, s. 15–22, främst för litteraturlistans skull. För kommentarer om begreppets användning inom olika forskningsfält, se Ekström, Jülich & Snickars (red.)
2006, s. 25–26.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
typiskt inskriptionsfält, ”adressen”. Grafik var ett blandmedium framför andra. Det inkluderade textfält och ramar som en del av sitt konventionella sätt att representera.52 Skillnaden mellan dessa två typer
har bland annat diskuterats av Lars Elleström och Irina O. Rajewsky
i antologin Media Borders, Multimodality and Intermediality (2010).53 I
det första fallet handlar det om ett mediums referens till ett annat genom att uttala sig om det andra mediet, i det andra fallet sker referensen genom att låna det andra mediets språk – texten förknippad med
tidningar och böcker.
Relationer mellan utsagor
Utifrån den inklusiva utsagedefinitionen hämtad från Foucault har jag
satt begreppsliga mönster i relation till utsagor som inte är begreppsliga: marknads- och mediepraktiker, sociala tecken och visualiseringar.
Vinsten med att använda utsagan som modell för meningsproduktion
är att möjliggöra en analytisk växling mellan olika ”språk”, mellan text
och bild, teori och praktik. Risken är att enhetliggöra framförallt text
och bild till en jämn utsagemässighet, vilken utifrån min undersöknings tonvikt på begreppsanalys dessutom riskerar en vinkling mot
textualitet. Min ansats för att behålla jämförbarhet men motverka homogenisering är att bland de teoretiska och metodologiska variablerna
lyfta fram medialitet, med en betoning av det mediespecifika sätt på
vilket en utsaga produceras.
Analysen av relationer mellan utsagor bygger på att arrangera korsningar eller möten mellan begrepp och begrepp lika gärna som mellan
begrepp och marknadspraktik, för att förklara hur relationen mellan
52. Just detta, att textelement var en betydelsefull del av grafikmediet, är ett
bra exempel på den ofta påpekade förenklingen i att tala om något annat än blandade medier, eller ”mixed media” med W. J. T. Mitchells ofta citerade uttryck,
bl.a. i Lund (red.) 2002, s. 11; Elleström (red.) 2010, s. 29, 45–46 not 46; Ekström,
Jülich & Snickars (red.) 2006, s. 21. Se W. J. T. Mitchell, ”There Are No Visual
Media”, Journal of Visual Culture, vol. 4, nr 2, 2005, särsk. s. 259–263. Jfr även David
Thorburn & Henry Jenkins (red.), ”Introduction”, Rethinking Media Change: The
Aesthetics of Transition, MIT Press, Cambridge, Massachusetts, London, 2003, s. 11.
Rajewsky har påpekat att det är just denna typ av nu och då konventionellt upp­
rättade gränser mellan medier som är själva den tysta förutsättningen för att tala
om blandningar. Jfr Rajewsky 2010, s. 60; Lund (red.) 2002, s. 10–13.
53. Elleström (red.) 2010, s. 31–33; Rajewsky 2010, s. 55–57.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
35
36 konst i omlopp
dem ser ut. En annan strategi är att situera. Detta handlar om att upprätta en omgivning, att centralisera en del i förhållande till en tänkt
helhet. Korsningar är alltså mer symmetriska, medan situeringar inbegriper en fokusering där det fokuserade problematiseras, men inte
omgivningen.54
Material och urval
Textkorpusen fyller en dubbel funktion i undersökningen som både
material och studieobjekt. Som material är den en referens som underbygger resultatet. Som studieobjekt har den uppgiften att exemplifiera
de medier och diskursiva mönster som undersökningen handlar om.
Till textkorpusen kommer även ett material bestående av grafik, vilket
på motsvarande sätt har dubbel funktion. Till dessa två materialgrupper kommer slutligen ett kompletterande material som saknar dubbla
funktioner. Det citeras enbart som referens.
På vilket sätt skall detta material betraktas som representativt i
förhållande till omgivande mediekultur? Generellt är det i undersökningen citerade text- och bildmaterialet resultatet av ett större, föregående och preliminärt, urval. Det använda materialet är med andra
ord inte valt för att det är originellt eller avvikande, utan bedömt som
representativt för den fråga det skall exemplifiera. Tidningsmaterialet
kan även tillskrivas representativitet utifrån pressmediets funktioner
under perioden. Utsagor om konst i tidningar publicerades som varande av allmänintresse. Detta innebar inte att alla som läste tidningar
intresserade sig för konst, men däremot att det som publicerades för
en ”allmän” mottagare förväntades vara igenkännbart, begripligt och
möjligt för flera att relatera till. I detta sammanhang bör det även påpekas att konst inte var någonting som huvudsakligen behandlades i
tidens Stockholmstidningar. I synnerhet tidningar med mer nyhets­
orienterad profil behandlade då liksom idag omväxlande ämnen.
inledning
Textkorpus
I textkorpusen ingår texter hämtade från en genomgång av nitton
svenska nyhets- och kulturtidningar utgivna mellan 1750 och 1800.55
Tidningarna är valda med hjälp av Bernhard Lundstedts pressbibliografi Sveriges periodiska litteratur (1895).56 Jag har koncentrerat mig på
tidningar som var relativt välkända i Stockholm och hade en någorlunda varaktig utgivning. Det är lätt att tala om ”tidningarna” eller
”pressen” som någonting enhetligt. Men då som nu hade olika publikationer olika profiler och läsekretsar. Exempelvis Dagligt Allehanda
och Post-Tidningarna var i första hand nyhets- och annonsorienterade
med större upplagor och större geografiska spridningsområden än
de till huvudstaden och kulturfrågor mer koncentrerade Stockholms
Posten eller de ännu snävare Svenska Parnassen och Journal för Svensk
Litteratur.57 Mitt urval inkluderar båda typerna.
54. Min användning av ”situera” motsvarar diskussionen kring ”frame” hos
Culler och problematiseringen av kontextbegreppet hos Bryson. Jonathan Culler, Framing the Sign: Criticism and its Institutions, Basil Blackwell, Oxford, 1988, s.
ix, 147–148; Norman Bryson, ”Art in Context”, Studies in Historical Change, red.
Ralph Cohen, University Press of Virginia, Charlottesville, London, 1992, s. 19–30,
39–40.
55. Nedan uppräknade titlar har undersökts. Asterisk markerar nedslag till
skillnad från en systematisk genomgång av samtliga nummer i utgivningen. Nedslagen gäller de stora och under lång tid utgivna nyhetstidningarna. Som framgår
av tidningarnas årtal sträcker sig deras utgivning i vissa fall före och efter avhandlingens tidsram. Genomgången stannar däremot inom tidsramen. Före årtal anges
de titelförkortningar som används i noterna. Mindre förändringar av titlar anges
här inom parentes, men förkommer inte i avhandlingen i övrigt. (Nyare) Almänna
Tidningar (AT, 1770–1773); Anmärckningar Wid Swenska Post-Tidningarne (ASPT,
1734–1760);*Dagligt Allehanda (DA, 1769–1811); Extra Posten (EP, 1792–1795);
*Inrikes Tidningar (IT, 1760–1820); Journal för Svensk Litteratur (JSL, 1797–1812);
Kongl. Bibliotekets Tidningar om Lärda Saker (KBTLS, 1767–1768); (Nya) Lärda
Tidningar (LT, 1745–1773, 1774–1775); Posten (Pn, 1768–1769); Stockholm. Gazette
(SG, 1742–1758); Stockholms Lärda Tidningar (SLT, 1776–1780); Stockholms Posten
(SP, 1778–1833); *Stockholms Post-Tidningar (SPT, 1645, 1720 forts.); *Stockholms
Weckoblad (SW, 1745–1779); Svenska Magazinet (SvM, 1766–1769); Swenska Mercurius (SM, 1756–1765); Svenska Parnassen (SvP, 1784–1786); Tidningar om Lärda
Saker (TLS, 1768–1769); Upfostrings-Sälskapets (Almänna) Tidningar (UST, med
forts. 1781–1790). Följande siffror ger ett storleksmässigt perspektiv på urvalet. I
Stockholm fanns år 1740 fyra publikationer, 1750: 8, 1760: 11, 1770: 28, 1780: 13,
1790: 13, 1800: 11. Siffrorna skall sättas i samband med tryckfrihetsförordningen
1766 (notera ökningen 1770) och Gustav III:s inskränkning av tryckfrihetslagstiftningen 1774 (notera den bestående minskningen 1780). Se vidare Oscarsson
2000, s. 144, 154–155, 207.
56. Bernhard Lundstedt, Sveriges periodiska litteratur: 1645–1812, band 1, Stockholm, 1895.
57. Jfr uppgifter hos Oscarsson 2000, s. 118–121, 160–168; Jarl Torbacke, ”Nu
grundläggs den moderna utvecklingen (1809–1830)”, Den svenska pressens historia: I
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
37
38 konst i omlopp
Tidningarna återfinns på Uppsala universitetsbibliotek och på
Kungliga biblioteket. Till textkorpusen hör även encyklopediartiklar
hämtade huvudsakligen från Encyclopédie’; ou dictionnaire raisonné des
sciences, des arts et des métiers (1751–1772).58 Utöver dessa två materialgrupper tillkommer även ett mindre antal svenska småskrifter som
exempelvis tryckta tal. Totalt består denna korpus av drygt hundra
framförallt kortare texter, av vilka merparten är tidningsartiklar.
Textkorpusen innehåller vissa mycket välkända och kanoniska texter, vilka inte sällan har utsetts till själva monumenten över ­ibland
1700-talet, ibland ”upplysningen”. Till dessa hör inledningen till En­
cyclopédie.59 Den innehåller även både då och senare okända, lokala och
anonyma texter, som varken har karaktäriserats med verkshöjd eller
originalitet. Min ambition är att ympa dem till varandra genom att
korsläsa artiklar i exempelvis Dagligt Allehanda och Stockholms Posten
med texter som har Encyclopédie-liknande status.60 Detta är ett sätt att
lyfta fram närhetsrelationer oberoende av kanonbildningar i senare
tid.
Grafik
Grafikmaterialet har valts med utgångspunkt i salukataloger och tid­
ningsannonser (se ”Kompletterande material”), och har lokaliserats
begynnelsen (tiden före 1830), Ekerlids förlag, Stockholm, 2000, s. 303.
58. Encyclopédie; ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers, par une
société de gens de lettres (fortsättningsvis EDR), red. Denis Diderot & Jean le Rond
d’Alembert, 17 vol., Paris, Neuchâtel, 1751–1772. Utanför specialläsesalar finns
Encyclopédie tillgänglig i flera digitala versioner på Internet och i faksimilutgåva i
Kungliga bibliotekets referensbibliotek.
59. T.ex. beskriven som ”d’Alemberts introduktion, en av den franska upplysningens nyckeltexter”, Tore Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen: Perspektiv på
svenskt 1700-tal, ny rev. utgåva, Natur och kultur, Stockholm, 2006 (1993), s. 32.
60. En text som inte uttryckligen förklarar ympningsmetaforen men däremot
demonstrerar den är Derridas analys av ”pharmakon” i Jacques Derrida, Dissemination, övers., inledn. o. noter Barbara Johnson, Continuum, London, New York,
1981, särsk. s. 99, 127, 129–130, 123–133. Ympningsmetaforen avser en upprättad,
artificiell, närhet. En pedagogisk presentation med utgångspunkt hos Derrida finns
i Jonathan Culler, On Deconstruction: Theory and Criticism after Structuralism, Routledge, London, New York, 2007 (1982), s. 134–156, se särsk. s. 139 om ympningsstrategin att föra marginaler till traditioner.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
i Kungliga bibliotekets, Uppsala universitetsbiblioteks och Na­tio­
nalmuseums samlingar. En vanlig sökväg för grafik i bibliotekssamlingar är efter motiv, i (konst)museisamlingar efter upphovsperson/inventor. Mellan dessa statliga institutioner är grafiksamlingarna sedan
slutet av 1800-talet uppdelade med skiljelinjen konstvärde, vilket är
en tra­dition som mer eller mindre sammanfaller med uppdelningen i
ori­ginal- och reproduktionsgrafik.61 Den förra är associerad med konstvärde, upphovsperson och verkshöjd, den senare utgör i praktiken en
övrigtkategori. Fokuseringen på inventor ställer till en del praktiska
problem för den som har hämtat sökuppgifter ur 1700-talsmaterial,
det vill säga material daterat före grafikens splittring i original- och
reproduktionsgrafik under 1800-talet.62 De sökuppgifter – ofta titlar –
som ges i äldre material är formulerade utifrån andra värdeprinciper än
dem som gäller för samlingar ordnade efter distinktionen konst/illu­
stra­tion.63 En konsekvens av inkongruensen mellan grafikbegreppen
före och efter uppkomsten av originalgrafik är att när man i (konst)mu­seala och ej digitaliserade sammanhang står med andra sökuppgif­
ter än inventor eller gravör kan alla smidiga sökvägar visa sig vara
stängda. Detta innebär vidare att mitt grundläggande grafikurval har
fått anpassas efter romantiska och senare modernistiska värdeprinciper
för att ordna samlingar. Konstruktionen av det grafiska mediet som
original och reproduktion alternativt konst eller illustration påverkar
med andra ord den praktiska tillgängligheten. Pelle Snickars har i ett
annat sammanhang diskuterat denna typ av problem. Snickars pekar
61. Jfr Jan af Burén, Grafik: Konst & kunskap på papper, Nationalmuseum, Stockholm, 2009, s. 60–81, om uppdelningen av den statliga grafiksamlingen mellan
KB och NM och om NM:s katalogiseringsprinciper för grafiksamlingen från
1800-­talet till idag.
62. Om originalgrafikbegreppet idag och den franska originalgrafikrörelsen
under 1800-talet, se Jan af Burén, Det mångfaldigade originalet: Studier i originalgrafik­
begreppets uppkomst, teori och användning, diss., Konstvet. inst., Sthlms univ., Carlsson, Stockholm, 1992, s. 33–61, 174–179.
63. En annan konsekvens av att arbeta med ett grundurval av titlar och inte
bilder är att förhållandet dem emellan inte ens i ytlig mening behöver vara deskriptivt. Enkelt uttryckt vet man inte vilken bild man väljer bort när enbart titeln är
utgångspunkt. Dessutom är den titel som förekommer i annonser/salukataloger
en sak, den titel som anges på det grafiska bladet en annan och den titel som anges
i moderna kataloger en tredje.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
39
40 konst i omlopp
på arkivets organisation som rastret mellan bilden som nutida forskningsobjekt och bilden på en historisk marknad.64
Kompletterande material
Det kompletterande materialet består dels av kvalitativt analyserat
material, dels av material av kvantitativ karaktär. Till det förra hör
filosofiska och konstteoretiska texter. Till det senare hör salukata­
loger och tidningsannonser, auktionsprotokoll, mantalslängder och
importstatistik. Salukatalogerna återfinns på Kungliga bibliotekets och
Uppsala universitetsbiblioteks enheter för vardagstryck, auktionsprotokollen och mantalslängderna på Stockholms stadsarkiv och importstatistiken på Riksarkivet. Detta material ingår i undersökningar av
grafikmarknaden, expositionsmedier och konsumtionsmönster. Till
detta kommer ytterligare enstaka butiksinventarier, brevväxlingar och
prenumerantförteckningar, vilka presenteras i noterna allteftersom.
I avhandlingens bilaga ges en sammanställning av kvantitativa resultat i undersökningen av grafikmarknaden. Där presenteras mer ingående importstatistik, tidningsannonser och bokhandelskataloger
samt vissa materialspecifika metoder. Även auktionsprotokoll och
mantalslängder är bearbetade utifrån materialspecifika metoder och
urvalsprinciper, vilka redovisas i noterna till kapitel två.
Tidigare forskning
Min undersökning har berikats väsentligt av tre sinsemellan olika
forskningsområden. Dessa ges en summarisk introduktion nedan
som följs upp av närmare diskussioner i kapitlen. Förutom dessa
större områden har undersökningen även haft nytta av en hel del
specialstudier, vilka redovisas allteftersom i noterna.
I ämnesrelaterade frågor knyter avhandlingen an till studier inom
estetik. I första hand handlar den estetikforskning jag har använt mig
av om estetisk teori under 1700-talet. Den viktigaste funktionen för
min undersökning har sådana studier haft som diskuterar estetisk teori
i förhållande till samhälls-, moral- och kognitionsteori. John Whales
Imagination Under Pressure 1789–1832: Aesthetics, Politics and Utility
64. Snickars 2006, s. 129.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
inledning
(2000) och John C. O’Neals The Authority of Experience: Sensationist
Theory in the French Enlightenment (1996) har båda bidragit till att göra
mig uppmärksam på förbindelser mellan diskursiva områden.65 Dessa
gäller relationerna mellan föreställningar om konst och föreställningar
om subjektivitet samt frågor om konstens nytta för och subjektets plats
i samhället och den moderna civilisationen. Även utifrån den inledningsvis nämnda forskningen om konstbegrepp(et) skall två undersökningar lyftas fram som har fyllt motsvarande riktgivande funktion.
Den ena är Preben Mortensens Art in the Social Order: The Making of the
Modern Conception of Art (1997). Jag förhåller mig visserligen kritisk till
Mortensens huvudargument, som enligt min uppfattning bygger på
en redan definierad utveckling mot estetisk autonomi.66 Däremot har
min undersökning haft nytta av Mortensens diskussion kring föreställningar om intresselöshet hos bland andra Shaftesbury och Hutcheson
som formulerade inom och inte bortom ett moraliskt ramverk.67 Den
andra är antologin Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction
of Art (1993), redigerad av Paul Mattick Jr, vilken på motsvarande sätt
har pekat ut nätverk av begreppsliga relationer mellan områden som
framförallt i senare tid har kommit att separeras som konst, estetik,
moral, kognitions- och samhällsteori.68
En stor skillnad mellan min undersökning och detta forskningsom65. John Whale, Imagination Under Pressure 1789–1832: Aesthetics, Politics and
Utility, Cambridge University Press, Cambridge, 2000; John C. O’Neal, The Authority of Experience: Sensationist Theory in the French Enlightenment, Pennsylvania
State University Press, University Park, Pennsylvania, 1996. Denna funktion gäller
även William Ray, The Logic of Culture: Authority and Identity in the Modern Era,
Blackwell Publishers, Oxford, 2001 samt Tom Huhn, Imitation and Society: The
Persistence of Mimesis in the Aesthetics of Burke, Hogarth, and Kant, Pennsylvania State
University Press, University Park, Pennsylvania, 2004.
66. Detta är en typ av historieskrivning Mortensen själv kritiserar. Jfr Mortensen 1997, s. 50–51.
67. Se t.ex. Mortensen 1997, s. 116, 144–145.
68. Se särsk. Paul Mattick Jr (red.), ”Introduction”, s. 1–15; Paul Mattick Jr
(red.), ”Art and Money”, s. 152–177; Richard Shusterman, ”Of the Scandal of
Taste: Social Privilege as Nature in the Aesthetic Theories of Hume and Kant”,
s. 96–119; Elizabeth A. Bohls, ”Disinterestedness and Denial of the Particular:
Locke, Adam Smith, and the Subject of Aesthetics”, s. 16–51, i Eighteenth-Century
Aesthetics and the Reconstruction of Art, red. Paul Mattick Jr, Cambridge University
Press, Cambridge, 1993.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
41
42 konst i omlopp
råde är att estetik inte (nödvändigtvis) är ett historiskt ämne. Även om
till exempel flera av artiklarna i Eighteenth-Century Aesthetics har ett mer
idéhistoriskt än filosofiskt angreppssätt gäller detta exempelvis inte
O’Neals undersökning. En annan skillnad är att samtliga ovan nämnda studier behandlar texter av filosofer eller tidens erkända författare
som Addison, Hume, Schiller och Kant. Min undersökning är ingen
receptionsstudie. Den söker inte svar på frågan om hur någon viss filosof eller något visst författarskap mottogs i svensk press. Den väsentliga insikten från estetikforskningen är den generella orienteringen
mot att söka korsande relationer mellan föreställningar om estetiska,
moraliska och samhälleliga områden. Men hur relationerna närmare
bestämt ser ut behöver diskuteras i förhållande till en mediekulturell
omgivning. Utgångspunkten är med andra ord inte den filosofiska
teorin i sig, utan utsagor situerade i det senare svenska 1700-talets
marknadsorienterade mediekultur.
I undersökningen ingår även medieforskning, vilket inkluderar specialstudier om olika medier.69 För min analysriktning mot mediekultur
har angreppssättet som demonstreras i antologin 1897: Mediehistorier
kring Stockholmsutställningen (2006) varit värdefullt, liksom Anders
Ekströms, Solveig Jülichs och Pelle Snickars’ inledande diskussion.70
Det jag delar med den kulturhistoriska medieforskningen är att snittet
i det historiska rummet görs utifrån medial praktik och medial närhet.71 Det som däremot skiljer mig från detta forskningsområde är att
medier, mediala funktioner och mediebruk inte är mitt primära studieobjekt. Mitt studieobjekt, konst i en mediekultur, har tonvikt på vad
mediekultur och medietillhörighet under perioden innebar för definitioner av konst och värdekriterier för konst. Mitt perspektiv på medier
är även påverkat av en fråga som har lyfts fram av Lisa Gitelman och
inledning
Geoffrey B. Pingree i New Media, 1740–1915 (2003) och handlar om
hur medier producerar epistemologisk auktoritet.72 Att lyfta frågan
om kunskapsauktoritet har i min undersökning varit angeläget i förhållande till cirkulationen av encyklopediskt vetande och i förhållande
till diskussionen om grafik som kunskapsmedium.
Det sista forskningsområdet som ingår i undersökningen är kulturmarknads- och kulturkonsumtionsstudier.73 Till detta område hör
framförallt Bourdieus Distinction som redan har nämnts. Två studier
som gäller kulturmarknader under 1700-talet i England och Tyskland
är John Brewers The Pleasures of the Imagination: English Culture in the
Eighteenth Century (1997) och Michael Norths ”Material Delight and
the Joy of Living”: Cultural Consumption in the Age of Enlightenment in
Germany (2008, 2003).74 Både Brewer och North behandlar kulturella
processer som står nära sådana som berörs i min undersökning. Men
till skillnad från i min studie ligger Brewers och Norths tyngdpunkt
på utvecklingen av urbana kulturmarknads- och konsumtionskulturer.
Deras fokus ligger på distribution, utgivning och skapande av ett kultur- och nöjesutbud. Mitt fokus ligger på hur dessa kulturmarknadsfunktioner ingick i att skapa definitioner och värden för konst.
69. T.ex. David McKitterick, Print, Manuscript and the Search for Knowledge
1450–1830, Cambridge University Press, Cambridge, 2003; William Mills Ivins
Jr, Prints and Visual Communication, MIT Press, Cambridge, 1969 (1953); Mikael
Ahlund, Landskapets röster: Studier i Elias Martins bildvärld, diss., Konstvet. inst.,
Uppsala univ., Atlantis, Stockholm, 2011; Oscarsson 2000.
70. Ekström, Jülich & Snickars (red.) 2006, s. 7–43.
71. För introducerande texter om kulturhistorisk medieforskning, se Ekström
2008, s. 31–45; Thorburn & Jenkins (red.) 2003, s. 1–16; Gitelman & Pingree (red.)
2003, s. xi–xxii.
72. Jfr Gitelman & Pingree (red.) 2003, s. xv–xvi.
73. Till denna forskning hör t.ex. Woodruff D. Smith, Consumption and the
Making of Respectability 1600–1800, Routledge, New York, 2002; Maxine Berg &
Elizabeth Eger (red.), Luxury in the Eighteenth Century, Palgrave Macmillan, Houndmills, New York, 2003. En text som tar på sig att kodifiera området kulturmarknads-/kulturkonsumtionsforskningen för 1600- och 1700-talen är Bermingham
1995, s. 1–20.
74. Brewer 1997; Michael North, ”Material Delight and the Joy of Living”: Cultural Consumption in the Age of Enlightenment in Germany, övers. Pamela Selwyn,
Ashgate, Aldershot, 2008 (2003).
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
43
1. KONSTBEGREPP:
DEFINITIONER I OMLOPP
I detta kapitel kommer diskussionen att röra sig fram och tillbaka
mellan konstbegrepp och mediala platser i tidningar, småskrifter och
encyklopedier. Frågorna som skall besvaras handlar dels om vilka begreppsliga relationer som omgav konst och vilka diskursiva mönster de
konstituerade, dels om hur konstbegrepp relaterade till en omgivande
mediekultur och hur de därmed också var relaterade till en i media
föregripen, både diskursivt och socialt bestämd mottagare. Kapitlet
består av tre avsnitt. Det första introducerar en definitionstyp och presenterar ett diskursivt mönster att följa upp i kommande kapitel, det
andra situerar konst som ett ämne i tryck och det tredje introducerar
ytterligare en definitionstyp genom att undersöka konst som något till
synes annat, nämligen lyx.
Lexikala definitioner
Detta första avsnitt har en framåtsyftande och introducerande uppgift. Här presenteras diskussioner som ligger till grund för resten av
avhandlingen och lämnas oavslutade för att följas upp senare.
Flera och flytande begrepp
Konst var under 1700-talet ett mångfaldigt begrepp, vilket skall illu­
streras med ett antal korta exempel. I samtliga refereras det till objekt
och yrkesbenämningar som ger konst ett brett applikationsområde.
Det var inte ovanligt att konst också kallades för vetenskap, som i
följande citat ur Almänna Tidningar, hämtat från en stående tidnings­
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
45
46 konst i omlopp
avdelning med den betecknande rubriken ”Wetenskaper och Konster”.
I en artikel om målarkonsten och dess utveckling i Sverige omnämns
måleriet i samma andetag som vacker vetenskap och fri konst:
Denna wackra Wetenskapen [måleriet] kan lika med de öfrige fria
konsterne icke trifwas i de Länder, där intet bifall kan winnas,
ingen belöning wäntas.75
I en annan text, Lärda Tidningars sammanfattning av politikern Carl
Fredrik Scheffers tryckta presidietal i Vetenskapsakademien, Anmärk­
ningar öfver vetenskapers, vitterhets och konsters närvarande tilstånd i vårt
rike, påpekas att ”somliga Konster” i Sverige som nation har hunnit
långt. Dessa räknas upp som måleri, grafik, glasslipning, metallgjuteri
och instrumentmakeri, men ges inget samlande namn. Däremot framgår det att de inte tillhör de mekaniska konsterna, vilka omtalas som
en egen kategori.76
I ”Förtekning på Svenske Konstnärer, ifrån 1719 til närvarande tid”
i Tidningar om Lärda Saker förekommer överhuvudtaget inga uttryckliga bestämningar till kategorierna konst eller konstnärer. De listade
konstnärerna är målare, arkitekter och skulptörer, liksom gravörer,
medaljörer och ritmästare. Till dessa kommer dessutom styckgjutare,
ciselörer och instrumentmakare.77
I artikelserien ”Anmärkningar Om Konsterne i Swerige” i Almänna
Tidningar behandlas måleri, grafik, gjuteri, byggmästeri och arkitektur
som konst. Men även om konstkategorin är bred går en skiljelinje mellan vad artikeln beskriver som ”Mechaniska wetenskaper” och konst
skapad utifrån ”reglor”, det vill säga teorin om konstnärligt till skillnad från annat arbete. Till det senare räknas enligt artikelns exempel
ämbetsmåleri och arbeten i kyrkor som altartavlor, vilka tillerkänns
värdet av sitt material men inte värdet av det konstnärliga arbetet.78
1. konstbegrepp
Dessa exempel visar att det rymdes ett flertal objekt och undergrupper under den större rubriken konster, betecknande nog nästan
alltid i plural. De ger å ena sidan underlag för att peka ut den konst­
akademiska ordningen som nämndes i inledningen, att konst i en sedan renässansen etablerad akademitradition hade någonting att göra
med måleri, arkitektur och skulptur.79 Å andra sidan kan man notera
att konst också sammanfördes med ett antal verksamheter som både i
samtiden och senare har separerats från konst genom att klassificeras
som hantverk. De konstbegrepp man möter i tidens mer allmänorienterade tryckmedier var inte ett enhetligt begrepp. Det korsades av
ett flertal begreppsliga traditioner och därtill hörande hierarkier, vilka
ibland även utmanade varandra. Detta kan man också säga om värdeparametrarna ”fria” och ”mekaniska”.80
I Scheffers tal, som ovan refererades utifrån sammanfattningen i
Lärda Tidningar, är ”somliga” konster mer precist kallade ”fria”. De
två största kategorierna i talet utgörs av vetenskaper och konster och
under dem förgrenar sig ett visst antal underverksamheter, enligt uppställningen på nästa sida.81
75. ”Wetenskaper och Konster. Måleri”, AT 1772, nr 14, 18/1, s. 107.
76. ”Stockholm”, LT 1755, nr 65, 21/8, s. 257–258. Se not 81 nedan om Scheffers tal.
77. Detta är förteckningens övergripande beteckningar. I synnerhet måleriet
är finfördelat enligt genre (historie-, porträtt-, ornament-, perspektiv-, sjö-, landskapsmålare). ”Förtekning på Svenske Konstnärer, ifrån 1719 til närvarande tid”,
TLS 1769, nr 39, 8/4, s. 153; nr 43–44, 13/5, s. 170–171; nr 45–46, 27/5, s. 179–181.
78. Carl Reinhold Berch, ”Anmärkningar Om Konsterne i Swerige”, AT 1770,
nr 118, 12/10, s. 469–471; nr 119, 15/10, s. 474–476; nr 123, 24/10, s. 491–492; nr
125, 29/10, s. 499–500; nr 127, 31/10, s. 507–508, citat s. 499, 500. Om materialets
värde kontra arbetets värde, se Torsten Weimarck, ”Målningar – ’åtskillige wackra
Stycken… men mera aktade efter dukens finhet, än efter den derpå anwände
konsten…’ Kvalitetshistoriska anteckningar kring materiam superabat opus med
utgångspunkt från bl.a. några äldre svenska exempel”, Konst och bildning: Studier
tillägnade Sven Sandström, red. Jan-Gunnar Sjölin, Carlsson, Stockholm, 1994, s.
315–336.
79. Akademitraditionens gruppering av de visuella konsterna bygger på teckningen som deras gemensamma och idébetonade fundament. Se Barasch 2000
(1985), s. 217–219; Goldstein 1996, s. 12–14, 17–21, 225; Panofsky 1968, s. 60–68
för diskussioner om det konstakademiska teckningsbegreppets neoplatonska tradition.
80. Om fria och mekaniska konsters begreppshistoria, se Shiner 2001, s. 22,
28–30, 35–38, 68–71, 79–88.
81. Carl Fredrik Scheffer, Tal, hållit för Kongl. Vetenskaps academien vid praesidii
afläggande, den 2 augusti, år 1755 [Anmärkningar öfver vetenskapers, vitterhets och konsters
närvarande tilstånd i vårt rike], Stockholm, 1755, s. 4–11. Talet saknar egen titel, den
som används här är tagen ur sammanfattningen av innehållet på s. 2.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
47
48 konst i omlopp
1. konstbegrepp
Vetenskaper
Konster
Vitterhet
Fria
Poesi
Måleri
Ikonografi
Grafik
Ikonologi
Matematisk glasslipning
Vältalighet
Metallgjutning
Historia
Instrumentmakeri
Mynt- och medaljkunskap
Skulptur
figur 1. Uppställning av vetenskaper och konster. Fritt efter Anmärkningar
öfver vetenskapers, vitterhets och konsters närvarande tilstånd i vårt rike 1755.
Vitterheten utgör en del av vetenskapsområdet (vars övriga delar inte
exemplifieras) och konster delas in i fria och mekaniska (de senare
exemplifieras inte heller).
I talet behandlas vetenskaperna samt de fria och mekaniska konsterna som visserligen skilda områden, men som separerade av en
vack­lande hierarki. Efter att vitterheten har tagits upp som en del av
vetenskapen, riktas uppmärksamhet mot ”ädlare eller så kallade frie
konster”, vars utövare även kallas ”vittre Konstnärer”.82 Med andra
ord adlas de fria konsterna av att de kallas vittra, av att de hänförs till
vetenskapsområdet. Samtidigt är de kategoriserade som konster, alltså som någonting annat än vetenskaper. Som konster betraktades de
även som en konsekvens av vetenskaperna. De ansågs komma senare
i den historiska progressionsordningen, enligt logiken att konsterna
tillämpar teoretisk kunskap, till skillnad från att generera eller att i sig
själva utgöra sådan kunskap.
När uti et Land Vetenskaper upbrukas och Vitterhet befrämjas,
så infinna sig altid de ädlare konster i deras följe. […] Det kan
ock icke annorlunda vara. Ty Vetenskaperna bestå uti at känna,
­konsterna, at härma Naturen, och när människans nyfikenhet förvärfvat henne kunskapen, så är för hennes ärelystnad intet mera
82. Scheffer 1755, citat s. 11, 9.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
öfrigit, än at sjelf [genom konstverksamhet] blifva medtäflare uti
verkställigheten.83
Till den samtidiga närheten och avståndet mellan fria konster och
vetenskaper i Scheffers tal, kommer att den ordning som skilde fria från
mekaniska konster inte heller var stabil. Den kategori som inte genom en
eufemistisk skrivning kallas vittra, var ändå föremål för uppvärdering:
De ädlare eller så kallade frie konster hafva med rätta bordt äga
första rummet i desse anmärkningar; Men bör jag bortglömma
de mechaniske, eller dem vi kalla handtverk? Den store Ängelske
Cantzleren Baco[n] beklagade i sin tid, at man icke skattade dem
nog högt; Han […] påstod, at man icke kunde hinna til någon
fullkomlighet i Philosophien, så framt man icke undersökte de
Mechaniske Konsters egenteliga grunder. Om denne store Mannen
nu upstode, så skulle han med nöje finna hela verlden öfvertygad
om samma sanning.84
Bland konsterna placeras de fria främst enligt ett ”bör”. Men samma
imperativ gäller för att, enligt filosofen Francis Bacons lånade röst,
inte förbise de mekaniska konsterna. För att den absoluta vetenskapen,
filosofin, skulle utvecklas var det alltså nödvändigt att studera dem.
Man kan jämföra talets indelning av konster och vetenskaper med
den översikt som läromedlet Större sammandrag af alla wetenskaper erbjöd.85 I båda fallen ordnas konst- och vetenskaps­kategorierna i förhållande till den traditionstunga oppositionen kropp och själ.
Imellan Konster och Wetenskaper gör man likwäl den skilnad,
at til Konster räknas det, som skickligen utöfwas med Kropp och
Sinnen, men til Wetenskaper sådan Kunskap, som närmast syslosätter Själ och Tankar […].86
83. Scheffer 1755, s. 8.
84. Scheffer 1755, s. 11.
85. Större sammandrag af alla wetenskaper; til swenska ungdomens tjenst utgifwit af
et Upfostrings-Sälskap, Stockholm, 1779, del 1.
86. Större sammandrag, 1779, del 1, s. 30.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
49
50 konst i omlopp
1. konstbegrepp
I Större sammandrag förklaras polariseringen utifrån den aristoteliska
skillnaden mellan kunskapsformer: att konst utgör ett praktiskt til�lämpande av teoretiska regler, grundade på naturen och erfarenheten.87 Denna tradition var under 1700-talet tillräckligt relevant som
konstkriterium för att även återkomma i Encyclopédies artikel ”Art”,
liksom under samma uppslagsord i Ephraim Chambers’ något äldre
Cyclopædia.88 Därmed kunde också moral, grammatik och andra intellektuella verksamheter som tillämpade regler räknas till konster.
Denna överlagring av ett äldre begreppsbruk skall noteras för att den
binder konst till regler, till ett beroende av teori och ett oppositionsförhållande gentemot filosofi, som alltså var den mest tankemässiga,
abstraherande och regelskapande vetenskapen.
Större sammandrag gör följande gruppering av vetenskaper och konster, där fria konster bildar en dubbel kategori, bestående av den äldre
indelningen (de sju skolastiska läroämnena) och den som kallas ny, i
vilken namnet fria har fått tillskott av ”ädla”:
Vetenskaper
Konster
Teologi
Gamla fria
Nya fria och ädla
Mekaniska
Filosofi
Grammatik
Arkitektur
Jordbruk
Juridik
Retorik
Måleri
Handel
Naturkunnighet
Logik
Skulptur
Finanskunskap
Matematik
Aritmetik
Musik
Myntväsendet
Historia
Musik
Retorik
Krigskonst
Filologi
Geometri
Poesi
Hantverk
Astronomi
Skådespeleri
figur 2. Uppställning av vetenskaper och konster. Fritt efter Större sammandrag af alla wetenskaper 1779.
Ciselörerna, instrumentmakarna med flera, är inte upptagna under nya
fria konster, men däremot finns det en övergripande hantverkskategori
under mekaniska konster.
Både den traditionsenliga underordningen och diskontinuiteten i
uppvärderingen av de mekaniska konsterna från ovanstående exempel
är också märkbar i Cyclopædia och i Encyclopédie. Artiklarna under ”Art”
definierar i båda fallen konst som en verksamhet styrd av en samling
regler med riktning mot samma mål, att med grund i naturstudium
och erfarenhet förbättra och leda konsternas praktik.89 Är den utövande verksamheten mer av att handgripligt tillämpa regler närmar man
sig mekanisk konst, rör det sig mer om ett intellektuellt tillämpande
närmar man sig fria konster eller vetenskaper. I Cyclopædia exemplifieras fria konster, som hos Scheffer, enligt humanistisk tradition (poesi,
musik, måleri, grammatik, retorik, krigskonst, arkitektur, navigation)
och de mekaniska med handels- och hantverksverksamheter (vävning,
svarvning, bryggeri, snickeri, urmakeri, gjuteri etc.). 90 I Encyclopédie
kritiseras däremot den traditionella uppdelningen i fria och mekaniska med utgångspunkt hos samma filosof som i Scheffers tal. Artikeln
konstaterar att uppdelningen i sig är rimlig, det vill säga att oppositionen kropp och själ står orörd, men att den har givit upphov till en
för samhällsnyttan skadlig degradering av de mekaniska konsterna.
Texten angriper vad den påstår vara felaktiga fördomar riktade mot
de mekaniska konsterna. I nedanstående citat ges en beskrivning av de
ståndpunkter artikeln tar avstånd från. Beskrivningen av fördomarna
visar vad de fria konsterna inte skulle vara, det vill säga deras motsats:
[…] de pratiquer, ou même d’étudier les Arts méchaniques, c’étoit
s’abbaisser à des choses dont la recherche est laborieuse, la méditation ignoble, l’exposition difficile, le commerce déshonorant, le
nombre inépuisable, & la valeur minutielle.91
87. Om den aristoteliska traditionen, jfr Wallenstein 2001, s. 23–24; Shiner
2001, s. 19, 23; Barasch 2000 (1985), s. 12; Beardsley 1966, s. 55.
88. ”Art”, Cyclopædia, or an Universal Dictionary of Arts and Sciences; containing
the definitions of the terms; and acconts of the things signify’d thereby, in the several arts,
both liberal and mechanical, and the several sciences, human and divine, red. Ephraim
Chambers, London, 1728, vol. 1, s. 144; Denis Diderot, ”Art”, EDR 1751, vol. 1, s.
713, hela artikeln: s. 713–718.
89. ”Art”, Cyclopædia 1728, s. 144; Diderot, ”Art”, EDR 1751, vol. 1, s. 713.
90. ”Art”, Cyclopædia 1728, s. 144.
91. (”[…] att praktisera, eller till och med studera de mekaniska konsterna,
är att nedlåta sig till saker vars undersökande är arbetsamt, vars kontemplation
föraktlig, framställning svår, kommers vanhedrande, antal outtömligt, och värde
minimalt.”) Diderot, ”Art”, EDR 1751, vol.1, s. 714. Min övers.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
51
52 konst i omlopp
Avståndet mellan de mekaniska och de fria konsterna handlade om
de förras degraderande association med (kropps)möda, vanhedrande
handel och, underförstått, deras ekonomiska nytta. Högt i hierarkin
bland de fria konsterna befann sig däremot, enligt samma artikel, ”de
graveurs, de peintres, de sculpteurs & d’artistes en tout genre”.92 Precis
denna kritiserade ordning presenteras i Cyclopædia som definierande
för de fria och mekaniska konsterna. De förra kallas ”ädla” och ”geniala” och påstås vara värda att odla i egen rätt, utan tanke på (ekonomisk) vinning. De senare, handeln och hantverket, beskrivs som
kännetecknade av att de är resultaten av kroppens och handens arbete
snarare än själens och av att de primärt utövas för profit.93
Huvudpunkten ovan har varit att visa ett flytande och mångfacetterat begreppsbruk, i vilket man ändå kan iaktta två parallella spår.
För det första det jag kallade en vacklande hierarki, vilken inte bara
­tillät ett skiftande applikationsområde utan också två olika argumentationslinjer. Vissa elitkonster separerades från de mekaniska, genom att
de pekades ut som intellektuella verksamheter oberoende av monetär
och praktisk nytta. Samtidigt uppvärderades även de mekaniska konsterna. I båda fallen var det oppositionen kropp och själ som gjorde sig
gällande som ordnande princip: elitkonsterna intellektualiserades i sig
själva och de mekaniska konsterna uppvärderades enligt argumentet
att de tjänade kunskapens progression.
För det andra visar de inledningsvis uppradade citaten samtidigt
någonting som förefaller vara ett självklart inkluderande av hantverk
i konstkategorin (t.ex. styckgjutare, instrumentmakare och ciselörer).
Hur detta förhåller sig till kropp- och själdikotomin eller avståndet
från monetär och praktisk nytta är en diskussion som följs upp i det
sista avsnittet i detta kapitel.
1. konstbegrepp
kalt. En första och mer generell aspekt av lexikala definitioner är att
de är explicita. Konst framträder med andra ord som föremål för kommentar; det pekas ut som kunskapsobjekt genom att nämnas, förklaras
och klassificeras. En annan och för detta mediekulturella sammanhang
mer partikulär aspekt av lexikalitet, är att i Scheffers tal och Större
sammandrag togs konst upp i en allmän systematisering av vetande
som inte var konstnärligt specialiserad. Detta har de gemensamt med
både Cyclopædia och Encyclopédie. Samtliga utgör texter där konst presenteras som en del av människans kunskaper överhuvudtaget. Som
kontrast kan man tänka sig konst definierat i ett högt specialiserat
fackmässigt språk för att beskriva och analysera värden i konstobjekt
och konstnärligt skapande. Goldsteins diskussion av en konstakademisk ”doktrin” handlar om en sådan specialiserad diskurs med fäste i
konstakademierna. Denna bestod av en i institutionell teori och praktik upprätthållen konsensus kring de visuella konsternas mål i form
av en ideal naturimitation eller ”invention” och konstnärliga medel
(t.ex. teckning, färg, kompositions- och perspektivlära, konstnärliga
förebilder).94 Hårdraget kan man säga att de lexikala definitionerna
beskriver konst utan fackbegrepp och relaterar konst till andra frågor
än sådana som gällde konstnärlig praktik.
92. (”gravörer, målare, skulptörer och konstnärer i alla genrer”) Diderot,
”Art”, EDR 1751, vol.1, s. 714. Min övers.
93. ”Art”, Cyclopædia 1728, s. 144.
94. Goldstein tar upp vissa tidsmässiga och geografiska förändringar men argumenterar för en seglivad tradition som överlevde en god bit in på 1800-talet.
Jfr Goldstein 1996, s. 6, 47, 57–58, 61, 70, 88–89, 251. Denna konsensus var enligt
Goldstein inte bara traderad i teorin, utan omsattes också i akademiernas organisation av undervisningen, i utformningen av statuter, i val av studieexempel o.s.v.
Goldstein beskriver bl.a. de interna institutionella system som spred och reproducerade traditionen: högtidstalen, föreläsningarna, bruket av materiella förebilder.
Traderingen i teorin framgår bl.a. av det material Goldstein citerar, se t.ex. kommentarer om etableringen av ”doktrinen” i en diskussion kring franska konst­
akademiens (tryckta) konferenser från slutet av 1600-talet, liksom deras närvaro
i t.ex. Reynolds föreläsningar i slutet av 1700-talet. Goldstein 1996, s. 43, 58. Om
mimesis- och inventionsbegreppen, se Goldstein 1996, s. 46, 89, 103, 118–119, 124,
138–139, 147–151, 244–245. Om det senare, se även de Piles’ definition av invention
som konstnärens idé, förstådd som sammanställningen och abstraktionen av delar
av en utanförstående natur eller föremålet för konstens imitation. Inventionen
föregår med andra ord målningen (den konstform de Piles behandlar) som materiellt objekt. Roger de Piles, Cours de peinture par principes (1708), Amsterdam &
Leipzig, 1766, ingår i Oeuvres diverses de M. de Piles, vol. 2, Amsterdam & Leipzig,
1767, s. 39, 41, 49, 50.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Den lexikala definitionen som typ
Scheffers tal och Större sammandrag skall nu bilda utgångspunkt för att
upprätta en distinktion mellan olika typer av konstdefinitioner. Det
sätt på vilket konst behandlas i dessa exempel kan beskrivas som lexi-
53
54 konst i omlopp
En viktig aspekt av att skilja ut en lexikal definitionstyp är att synliggöra förbindelser mellan utsagor och medier. Om jag ovan har beskrivit konstbegrepp som innehållsligt flytande kan de också beskrivas som flytande mellan medier. Progressionsordningen som nämns i
Scheffers tal stod i förbindelse med den syn på konster och vetenskaper
som öppnar inledningen till Encyclopédie, ”Discours préliminaire”. Där,
liksom hos Scheffer och i Större sammandrag, behandlas konst alltså
som en del av människans övriga kunskaper. Med antropocentrisk
utgångspunkt härleds konsterna och vetenskaperna till sitt ursprung
genom att de spåras i människans parallella själsliga och sociala utveckling.95 Inledningen interfolierar inte bara Scheffers tal utan också
Större sammandrag; i det senare fallet nämns den franska encyklopedin
även uttryckligen.96 Viktigare än explicita omnämnanden är dock att
det vetande som erbjöds i Encyclopédie-inledningen utgjorde en resurs
som aktualiserades även i lokala medier, med eller utan att en direkt
samhörighet uttryckligen nämndes. Denna omsättning av vetande kan
beskrivas utifrån den komplexa relationen mellan diskursiv och materiell spridning. Om det materiella objektet Encyclopédie var mindre
tillgängligt i Stockholm, så gällde det inte vetandet som förmedlades
i Encyclopédie.97 Det var både spritt och auktoritativt. I ett annat sammanhang har Mary Orr gjort följande påpekande: ”One of the most
’authoritative’ sites for definition and assertion is the dictionary or
the encyclopaedia”. 98 Det som kan verka självklart och underförstått
95. Jean le Rond d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s.
ij–iv, hela artikeln: s. i–xlv.
96. Större sammandrag 1779, del 1, s. 29, 49. Större sammandrag stod innehållsoch distributionsmässigt nära Svensk encyclopedie, ett projekt modellerat bl.a. efter
den franska encyklopedin. Båda gavs ut av Upfostrings-Sälskapet under ledning
av publicisten och bokhandlaren Carl Christoffer Gjörwell. Om Svensk encyclopedies
tillkomst- och förlagshistoria, se Jakob Christensson, Lyckoriket: Studier i svensk
upplysning, diss., Humanistiska fakulteten, Lunds univ., Stockholm, Atlantis, 1996,
s. 63–87; om Upfostrings-Sälskapet, se Johan Axel Almquist, ”Uppfostringssällskapet”, Historisk tidskrift, årg. 25, 1905, s. 127–152.
97. En prenumeration på den mindre Bernupplagan av Encyclopédie organiserades dock av Upfostrings-Sälskapet, enligt annonser i pressen, t.ex. DA 1779, nr
228, 6/10; nr 241, 22/10; nr 261, 15/11.
98. Orr 2003, s. 33. Citatet är taget ur en diskussion där Orr situerar Julia Kristevas intertextualitetsdefinition i Tel Quel-rörelsen och diskuterar genuspolitiska
aspekter av begreppets spridning. Det var Barthes och inte Kristeva som fick skriva
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
som encyklopediernas funktion är alltså värt att skriva ut i klartext:
det var och är ett medium förknippat med kompetensen att definiera,
att för en viss tid och plats delta i att etablera ett legitimt begreppsligt
referensområde. Encyklopedier listar uppslagsord, förklarar tidigare
och närvarande bruk och värden tillhöriga uppslagsordet och anger
vilka andra ord och företeelser det relaterar till. Uppgiften att definiera
och förklara motsvarar även den funktion Större sammandrag hade som
läromedel och inte minst det informativa anslaget i många tidningar. Dessa medier kan alltså jämföras med varandra även utifrån funktion. Huvudpunkten för tillfället är dock att encyklopediernas definitioner var medierade och refererade i tidningar och läromedel, vilket
kan stakas ut i referensrelationer som Encyclopédie–Scheffers tal–Lärda
Tidningar. Det lexikala vetandet medierades långt utanför Encyclopédies
materiella gränser.
I tidningar och småskrifter kan den lexikala definitionen som typ
betraktas som en referens till encyklopedimediet och dess kunskapsenhet framför andra, uppslagsordet. Med definitionstypens referentialitet till encyklopedimediet följde den status som tillhörde encyklopedierna och själva uppgiften att ordna, klassificera och definiera kunskap. Lexikala utsagors förflyttningar enligt relationer som
Encyclopédie–Scheffers tal–Lärda Tidningar visar ett samtidigt medialt
och begreppsligt omlopp.
Lexikalt definierad konst: ordning enligt sinneskapaciteter
Med utgångspunkt i den lexikala vetandeorganisation som konst i
Encyclopédies inledning, ”Discours préliminaire”, var inordnad i skall
under denna rubrik ytterligare några punkter introduceras, vilka är av
stor betydelse för kommande diskussioner.99 Dessa inkluderar ett nytt
definitionen för ”Texte (théorie du)” i Encyclopédie universalis 1973.
99. Om ”Discours préliminaire” i förhållande till sköna konster, se Kristeller
1951–52, s. 22–23; George Boas, ”The Arts in the ’Encyclopédie’”, The Journal of
Aesthetics and Art Criticism, vol. 23, 1964, s. 97–107; Shiner 2001, s. 84–88; Porter
2009, s. 14–15; i förhållande till kunskapsteori, se Claudia Moscovici, ”Beyond the
Particular and the Universal: D’Alembert’s ’Discours préliminaire’ to the Encyclopédie”, Eighteenth-Century Studies, vol. 33, nr 3, 2000, s. 383–400; David Bates,
”Cartographic Aberrations: Epistemology and Order in the Encyclopedic Map”,
SVEC 2002:05 Using the Encyclopédie: Ways of Knowing, Ways of Reading, red. Daniel
Brewer & Julie Candler Hayes, Oxford, 2002, s. 1–20.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
55
56 konst i omlopp
kunskapsteoretiskt axiom, en analogi mellan konst och sinneskapaciteter och ett antal parallella hierarkier modellerade enligt kropp- och
själdikotomin, men där polerna förhåller sig till varandra på ett särskilt
sätt bestämt av en ny kunskapsteori. Övergripande brukar det kunskapsteoretiska paradigmskiftet beskrivas som cartesiansk rationalism
kontra baconsk och lockeansk empiricism, alltså vida traditioner som
självklart också under lång tid var aktuella samtidigt.100 Det centrala
i detta sammanhang är det i samtiden relativt nya axiomet att det var
sinnesintrycken som stod bakom människans kunskaper.101 Om progressionsordningen som nämndes i Scheffers tal kan kallas antropocentrisk gällde detta, som bland andra O’Neal har påpekat, även kunskapsteorin. I centrum stod ett generaliserat subjekts kroppsliga och
tankemässiga förmågor.102 Den nya teorin sammanfattas kondenserat
i följande påstående i Almänna Tidningar:
Af de trenne ursprungen til wåra tankar, nemligen de yttre ­sinnen,
inbillnings-kraften, och förnuftet, äro de twenne förstnämnde
­tillika wåra lustars ursprung.103
Den första delen av citatet pekar ut sinnesintrycken tillsammans med
sinneskapaciteterna förnuft och inbillning som ”ursprungen” till tankar och begär. Människans kognitiva och psykologiska förmågor hänvisas med andra ord till kroppsliga och mentala funktioner. Det kunskapsteoretiska axiom som underbygger citatet handlar om att det
var sinnesintrycken och den reflexiva bearbetningen av dem som stod
bakom människans kunskaper. Almänna Tidningar delade detta axiom
med Encyclopédie-inledningen, där kunskap vidare delas in i direkt och
reflexiv efter det sätt varpå den som sinnesförnimmelse skulle inträda,
1. konstbegrepp
väcka korresponderande idéer och bearbetas i ett rationellt fungerande
sinne. De direkta kunskaperna motsvarar omedelbara sinnesförnimmelser oberoende av vilja, medan de reflexiva kunskaperna är sådana
som sinnet samlar genom att bearbeta, sammanföra och kombinera
de direkta.104
I Encyclopédie-inledningen bildar kunskapsteorin även utgångspunkt för att förklara konstens imitationsstatus, vilket innebar en
viss omformulering av den sedan länge befintliga imitationsteorin.105
Inledningen separerar sköna konster från andra kunskaper genom att
tillskriva dem ett eget sätt att producera kunskap med utgångspunkt
i det mänskliga subjektets kognition. I vi-form förklarar inledningen
att när människan med hjälp av inbillningen formerar reflexiva idéer
som liknar föremålen för de direkta idéerna, ägnar hon sig åt imitation, eller med andra ord, åt de sköna konsterna.106 De konster som
helt traditionsenligt antogs bygga på efterbildning är presenterade i
följande ordning: måleriet, skulpturen, arkitekturen, poesin, musiken.
A la tête des connoissances qui consistent dans l’imitation, doivent
être placées la Peinture & la Sculpture, parce que ce sont celles de
toutes où l’imitation approche le plus des objets qu’elle représente,
& parle le plus directement aux sens.107
100. Jfr t.ex. Beardsleys presentation av estetiska teorier under 1600- och
1700-talen med ett ledmotiv i spänningen mellan rationalistiska och empiristiska
ståndpunkter. Beardsley 1966, kap. VII–VIII, s. 140–208.
101. För en studie av sensationistisk och materialistisk kunskapsteori och en
diskussion om dessa teoriers förhållande till Lockes empiricism, se O’Neal 1996,
kap. 1–3, s. 13–101. Jfr även d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol.
1, s. i–ij, ix.
102. O’Neal 1996, s. 213.
103. ”Strödda Anmärkningar och Reflexioner öfwer åtskilliga ämnen”, AT
1773, nr 33–34, 18/10.
104. d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. i–ij.
105. Den traditionella synen på mimesis som imitation av en extern (om
än idealiserad) natur fick under 1700-talet sällskap av ytterligare en variant av
imitationsteori. Mimesis började även fungera som en kunskapsteoretisk modell,
inte minst i frågor som rörde erfarenhet av konstnärliga objekt. Om detta, se
Huhn 2004, särsk. kommentarerna på s. 4–5, 15–16, 188 not 12. Se även Dabney
­Townsend, Hume’s Aesthetic Theory: Taste and Sentiment, Routledge, London, New
York, 2001, s. 87–89 om paralleller mellan kunskapsteori och mimetisk konst­
teori; Marian Hobson, The Object of Art: The Theory of Illusion in Eighteenth-Century
France, Cambridge University Press, Cambridge, 1982, särsk. s. 62–80 om mimetisk respons­teori.
106. d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xj.
107. (”I spetsen för de kunskaper som består av efterbildning måste man placera måleriet och skulpturen; av alla kunskaper är det i dessa två som efterbildningen kommer närmast de föreställda objekten; det är också de som mest direkt
talar till sinnena.”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xj.
Alla översättningar av ”Discours préliminaire” är hämtade ur Jan Stolpe (övers.),
[Jean le Rond d’Alembert] Inledning till Encyklopedien, inledn. Tore Frängsmyr, Bok-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
57
58 konst i omlopp
Betraktade som imitationer av en extern, materiell natur placerades
de visuella konsterna främst. Men denna imitationshierarki korsades
samtidigt av en annan värdeordning. Nämligen synen på sinnena och
(materiella) kroppar som underordnade immaterialitet och abstraktion – de senare alltså egenskaper som mer antogs karaktärisera poe­
sin och musiken. Den underförstådda parentesen och därmed följande
hierarki blir framträdande i förhållande till inplaceringen av konst i ett
från Bacon lånat schema över människans kunskaper, vilket i inledningen presenteras som utgångspunkt både för den lexikala ordningen
i Encyclopédie och för den mänskliga kognitionen generellt.108
Schemat över människans kunskaper samlar vetenskaper och konster under de tre sinnesförmågorna minne, förnuft och inbillning.
Dessa korresponderar mot var sin typ av kunskap: historia, filosofi
och sköna konster. Under paren minne–historia, förnuft–filosofi, in­
bill­ning–sköna konster upptas alla enskilda vetenskaper och konster.
Under inbillningen sorterar poesi, musik, måleri, skulptur, arkitektur
och gra­vyr.109 Sinneskapaciteterna minne, förnuft och inbillning var
de olika sätt på vilka sinnet antogs bearbeta sinnesintryck eller direkta idéer.110 Inledningen förklarar att de direkta kunskaperna samlas
upp av minnet på ett mekaniskt och passivt sätt, medan det reflexiva
tänkan­det, som antingen resonerar med direkta idéer (förnuftet) eller
efter­bildar dem (inbillningen), är mer aktivt kunskapsproducerande.
In­billningen kallas ”le talent de créer en imitant”.111
1. konstbegrepp
Inbillnings- och konstparet gavs en ambivalent position i en hier­
arki som inledningen mer eller mindre mellan raderna etablerar mellan
förnuft och inbillning. Denna hierarki bygger på förnuftets närhet till
abstraktion, filosofi och sanning och inbillningens närhet till materia,
konst och sinnesintryck.112 Det är emellertid viktigt att inte uppfatta
de olika sinneskapaciteterna som från varandra separerade områden.
Även om var och en av dem var förstådda som produktiva för en viss
typ av kunskap var de relaterade till varandra som samarbetande förmågor. Det hierarkiska förhållandet dem emellan tog sig inte uttryck
i separation utan i asymmetri. Ingenstans i inledningen uttalas heller
i klartext att förnufts- och filosofiparet skulle vara bättre än de två andra paren, utan den asymmetriska relationen presenteras som naturlig,
bland annat i den passage där inledningen preciserar två skäl till att
förnuftet skall föregå inbillningen som kunskapsproduktiv kraft.113 Det
första skälet till att förnuftet skulle placeras främst är att denna position skulle motsvara sinnesoperationernas naturliga förlopp. Sinnets
eller andens skapande med hjälp av inbillningen pekas ut som alltid
föregånget av en förnuftsmässig reflexion över det sedda eller kända.
Denna reglerande funktion förstärks av det andra skälet, att förnuftet
skulle föregå inbillningen för att inbillningen var beroende av de två
övriga förmågorna (förnuft och minne), vilka alltså skulle styra över
inbillningens skapelser:
Un autre motif qui doit déterminer à placer la raison avant
l’imagin­ation, c’est que dans cette derniere faculté de l’ame, les
deux autres se trouvent réunies jusqu’à un certain point, & que
la raison s’y joint à la mémoire. L’esprit ne crée & n’imagine des
objets qu’en tant qu’ils sont semblables à ceux qu’il a connus par
förlaget Carmina, Uppsala, 1981, s. 68.
108. Donald R. Kelly, ”History and the Encyclopedia”, The Shapes of Knowledge
from the Renaissance to the Enlightenment, red. Donald R. Kelly & Richard H. Popkin,
Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991, s. 18.
109. d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xvj. Guyer
2005, kap. 1, s. 3–36 behandlar inbillningen som en central estetisk kategori hos
1700-talsfilosofer före Kant, med ett applikationsområde även bortom sköna konster.
110. ”Ainsi la mémoire, la raison proprement dite, & l’imagination, sont les
trois manieres différentes dont notre ame opere sur les objets de ses pensées.”
(”Således är minnet, det egentliga förnuftet och fantasin de tre olika sätten varpå
vår själ arbetar med sina tankars objekt.”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”,
EDR 1751, vol. 1, s. xvj. Övers. Stolpe 1981, s. 85.
111. (”talangen att skapa genom att efterbilda.”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xvj. Övers. Stolpe 1981, s. 85.
112. För en relaterad diskussion om genuskodifiering av förnuft och inbillning
under 1700-talet, se Mary D. Sheriff, Moved by Love: Inspired Artist and Deviant
Women in Eighteenth-Century France, University of Chicago Press, Chicago, London,
2004, s. 15–41; Mary D. Sheriff, ”Decorating Knowledge: The Ornamental Book,
the Philosophic Image and the Naked Truth”, Between Luxury and the Everyday:
Decorative Arts in Eighteenth-Century France, red. Katie Scott & Deborah Cherry,
Blackwell Publishing, Oxford, 2005, s. 21–33.
113. Se d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xvj för två
skäl utöver dem som tas upp ovan.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
59
60 konst i omlopp
des idées directes & par des sensations; plus il s’éloigne de ces
objets, plus les êtres qu’il forme sont bisarres & peu agréables.114
I detta citat ges även uttryck för det samarbete som förutsattes mellan
sinneskapaciteterna.
De förment naturliga skälen till förnuftets företräde kan jämföras
med en text i Stockholms Posten, där konstens beroende av naturen (jfr
det sedda, kända) hävdas på följande sätt:
Människorna kunna ej göra någon ting wackert utan genom imi­
tation. Naturen är deras model och deras Mästare. Ju mer man går
från honom desto wanskapligare blir det. Här gifwes då ej något
inbildnings-wackert.115
I detta citat framgår att imitationens motsats är skapandet utan naturliga korrektiv. Liksom i Encyclopédie-inledningens värdeordning
framträder även i detta exempel ett erkännande av förnuftet som en
nödvändig del av konstens produktion av skönhet. Genom att negera
”inbildnings-wackert” hänvisas tyst till inbillningens samarbetande
part, det vill säga förnuftet. Med andra ord uttrycks även här en asymmetri mellan förnuft och inbillning. Förnuftet ges inte bara status av
korrektiv utan av att vara produktivt eller skapande i högre grad än
andra sinneskapaciteter. Inbillningen kunde alltså inte skapa ”fritt”;
114. (”Ett annat skäl att placera förnuftet före fantasin är att de två andra
andliga färdigheterna i viss grad förenas i fantasin: där går förnuftet samman med
minnet. Anden skapar och ”fantiserar” objekt blott i den mån de liknar objekt
som den lärt känna genom direkta idéer och sinnliga förnimmelser: ju mer den
avlägsnar sig från sådana objekt, desto bisarrare och mer motbjudande blir de
varelser den formar.”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s.
xvj. Övers. Stolpe 1981, s. 85–86. Den uppfinnande förmågan skall inte förväxlas
med det romantiska fritt skapande geniet, utan antogs, som framgår av detta citat,
vara underkastad förnuftets och minnets information och omdöme. Skapandet
genom efterbildning motsvarade den mentala processen att kombinera och abstrahera idéer som kunde härledas till sinnesförnimmelser. Om genibegreppet utifrån
bl.a. Encyclopédie-artiklar, se vidare Kineret S. Jaffe, ”The Concept of Genius: Its
Changing Role in Eighteenth-Century French Aesthetics”, Essays on the History of
Aesthetics, red. Peter Kivy, University of Rochester Press, Rochester, New York,
1992, s. 224–244. Jfr även inventionsbegreppet utifrån de Piles i not 94 ovan.
115. ”Om Smaken”, SP 1783, nr 121, 28/5.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
förnuftet genererade legitima produkter, medan inbillningen behövde
bli korrigerad.
Så här långt kan man sammanfatta, att den lexikala vetandeorganisation jag nu har introducerat med hjälp av Encyclopédies inledning
tog upp den äldre dikotomin kropp och själ i en ny ordning, vilken var
utformad som en modell för det sätt på vilket ett generaliserat sinne
antogs producera kunskap. Detta medförde en ny belysning av konstens redan befintliga imitationsstatus. Imitation motsvarade en sorts
kunskap förklarad utifrån de olika sinneskapaciteternas arbete.
Väsentligt nu är att de kognitiva begreppen, däribland förnuft och
inbillning, med eller utan ackompanjerande filosofiska resonemang,
fungerade som analogier och värdeparametrar för konst även utanför Encyclopédie. Sinnesförmågornas förhållande till varandra kan betraktas som en regelbundenhet. Som regelbundenhet skall det dock
inte förväxlas med något rakt inflytande från Encyclopédie till texter i Stockholms tidningar, inte heller med att de senare alltid skulle inta samma ståndpunkter eller ens behandla samma frågor som
Encyclopédie-inledningen. De generaliserade sinneskapaciteterna aktualiserades i förhållande till konst i helt andra diskursiva sammanhang
än utvecklandet av en karta över konster och vetenskaper.
Sinnesförmågornas funktion som värdeskapande analogier kan illustreras med en artikel i Stockholms Posten, ”Om Målningar och Bild­
hugge­rier”, i vilken förnuft och inbillning i kombination med oppo­
si­tionen kropp och själ fick karaktärisera de båda konstformerna. I en
be­skrivning av samtidens åsikter om konsternas inverkan på samhället, tar skribenten upp och accepterar för egen del följande synpunkt:
[…] andre åter hafwa ansett dem [konsterna], såsom bidragande
til weklighet, at de betaga själen sin styrka, röfwa aktningen ifrån
det stilla forsande förnuftet, och gifwa den åt inbillnings-kraften, så
at människjorna blifwa mera sinliga, än tänkande, mera willige,
at låta sig ledas, än at handla efter grund och waraktiga planer
[…].116
116. Min kursiv. Sign. Plagiarius, ”Om Målningar och Bildhuggerier”, SP
1781, nr 111, 16/5, s. 449. Artikeln löper över nr 111, 16/5, s. 449–450; nr 112,
17/5, s. 454–455; nr 113, 18/5, s. 457–458.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
61
62 konst i omlopp
Sinnesförmågornas hierarki gavs alltså funktionen att beskriva konstens effekter och de konkretiseras genom moraliskt värderade adjektiv. Sinnlighet, eftergivenhet (jfr ”at låta sig ledas”) och flyktighet
skrivs in på inbillningens konto i kontrast mot förnuftets bestående,
mer permanenta värden (jfr själsstyrka, ”grund”, ”waraktiga planer”).
Skribenten talar enbart om ”konster” utan någon bestämning, men
refererar genomgående till måleri, grafik och skulptur. Skillnaden mellan dessa och hantverk sägs bestå i att konsterna bör uttrycka något
själsligt: moraliskt underbyggda ”höga idéer”, vilka skulle balansera
eller förädla konsternas medel, skönheten som kroppslig och inbillningsmässig kvalitet. Det oppositionsmönster som kommer till uttryck
i inledningen och som artikeln i Stockholms Posten relaterar till framträder ytterligare i den passage där ”höga föreställningar” jämförs med
logisk vetenskap och förståndskapacitet. Konstnären bör
[…] öfwerträffa handtwärkarn i höga föreställningar och utwidgade tänkesätt, så at stora Målare, Bildhuggare och Kopparstickare
gå närmast Mathematici uti et sundt och redigt förstånd […].117
I förhållande till konstbegreppet i Encyclopédies inledning har det i tidi­
gare forskning flera gånger gjorts en stor sak av att konst placerades
under inbillningen, ofta som en del av ett argument som förklarar
inte bara formeringen av det moderna konstbegreppet utan även av
den moderna estetiken, vilket nämndes i avhandlingens inledning.118
Mindre ofta diskuteras i detta sammanhang att fogandet av konst till
schemat över sinnesförmågorna följer en kunskapsteoretisk modell
som överbryggar sina egna polariseringar.
Först och främst kan det betonas att konst i modellen för det generaliserade sinnet var just en kunskapsteoretisk klassificering. Den be-
1. konstbegrepp
skriver inte i första hand en konstnärs ideala egenskaper eller värden
tillhöriga ett objekt, även om dessa analogier (som i det sista citatet
ur Stockholms Posten) självklart också gjordes. Den beskriver inte heller
något bestämt sinne. Sinnet tillhörde så att säga alla och ingen.
Denna ordning fick konsekvenser för polerna i dikotomin kropp
och själ. Polerna fick en ny inbördes relation. När sinnesförnimmelserna med den följande successiva själsliga bearbetningen antogs som
en grundläggande bild av människans kunskaper handlade det inte
om en klyfta mellan kropp och själ, utan, vilket O’Neal har visat i
förhållande till sensationistisk och materialistisk kunskapsteori, om
ett kontinuum.119 Om detta kontinuum eller förbindelserna mellan
kropp och själ kunde vara en filosofisk knäckfråga så är det mer relevant i detta sammanhang att det till och med i Encyclopédies inledning
gavs axiomatisk status. Förbindelserna mellan sinnesintryck och själslig aktivitet undersöks alltså inte i inledningen utan konstateras vara
givna, att acceptera utan vidare förklaring.120 Axiomet att kroppens och
själens funktioner samarbetade i skapandet av kunskapsobjekt gjorde
sinnesintrycken till nödvändiga ingredienser för själslig bearbetning.
Sinnena stod med andra ord inte avskurna från sinnet. På motsvarande
sätt kan man utifrån den kunskapsteoretiska modellen inte heller betrakta konst som låst i någon av polerna. Visst underordnades framförallt de visuella konsterna på många sätt den abstraherande reflexio­
nen, bland annat genom att reduceras till sina materiella egenskaper
och sinnesförnimmelse. Samtidigt var sammanföringen av konst och
förnuft och/eller inbillning en motsvarighet till att förena det själsliga
med det sensoriska i meningen det som hade konkret materialitet, men
117. Sign. Plagiarius, ”Om Målningar och Bildhuggerier”, SP 1781, nr 111,
16/5, s. 449.
118. För diskussioner kring konsterna i Encyclopédies inledning, se not 99 ovan.
För diskussioner om relationer mellan formeringen av det moderna konstbegreppet
och estetiken, se Shiner 2001, kap. 5–12, s. 79–224; Wallenstein 2001, s. 56–82;
Mortensen 1997, kap. 6–15, s. 63–183. För en kritik av den ibland underförstådda
kausaliteten mellan det moderna konstbegreppet och estetiken, se Mattick Jr (red.)
1993, ”Introduction”, s. 4–6; Porter 2009, s. 18–19.
119. Jfr O’Neal 1996, s. 50, 53, 58, 62, 64–65, 68–70, 72, 78, 81, 84, 163–164,
175, 200–202, 204, 206, 248–249. Sensationistiska teorier antar sinnesförnimmelser som ursprunget till människans kunskaper medan materialistiska teorier
pekar utanför människan, på den atomistiska materiella världen som kunskapens
ursprung. O’Neal visar bl.a. hur dessa teorier överlappar varandra.
120. Jfr Moscovici 2000, s. 349–395 för en diskussion kring följande påstående: ”Rien n’est plus incontestable que l’existence de nos sensations; ainsi, pour
prouver qu’elles sont le principe de toutes nos connoissances, il suffit de démontrer
qu’elles peuvent l’être […].” (”Inget är mer obestridligt än att våra sinnesförnimmelser existerar. Vill man alltså bevisa att de är principen för alla våra kunskaper
räcker det med att visa att de kan vara det […].”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. ij. Övers. Stolpe 1981, s. 30.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
63
64 konst i omlopp
som uppfattades via sinnena. Att uppfatta innebär ju alltid någon form
av mental aktivitet även om den i detta fall var lokaliserad, alternativt
degraderad, till sinneskunskapens, de direkta idéernas område.
Ett perceptuellt perspektiv
Fogandet av konst till den kunskapsteoretiska modellen skall nu diskuteras i relation till ett diskursivt mönster som jag här introducerar
som ett perceptuellt perspektiv. Det jag vill diskutera är några generella
iakttagelser utifrån Stockholmstidningar samt deras relation till kunskapsteori och estetik. Jag vill även med hjälp av tidigare forskning
föreslå en möjlig analysriktning.
En första generell iakttagelse är att konst i lokala tryckmedier bland
annat förekom i sammanhang där den implicit beskrevs som ett objekt för erfarenhet eller närmare bestämt som ett objekt för en generaliserad perceptuell utrustning att bearbeta. Uttryckt på annat sätt
fördes konst ”omedvetet” eller utan ett explicit utpekande ihop med
en perceptuellt och kognitivt förstådd mottagare. En sådan perceptuell utgångspunkt framträder bland annat i det första citatet ur artikeln ”Om Målningar och Bildhuggerier” i Stockholms Posten ovan.
Konsternas bidrag till ”weklighet” genom att reta inbillningen påstås
göra att ”människjorna blifwa mer sinliga, än tänkande”. Redan i denna sats förutsätts konst vara någonting för en mottagare att erfara med
hjälp av de generaliserade kroppsliga och tankemässiga förmågorna.
Denna modell, eller synliggörandet av konst som erfarenhetsobjekt
med utgångspunkt i den nya kunskapsteorin, artikuleras i en annan
passage på detta sätt:
1. konstbegrepp
Citatet är illustrativt i tre bemärkelser. Först är hela passagen (implicit) uttryckt i förhållande till en mottagare vilken beskrivs som kroppsligt och tankemässigt uppfattande. Vidare behandlas konst som ett
erfarenhetsobjekt i den precisa meningen att det uppfattas via sinnena,
vilka framställs som stående i en obruten relation till de mentala förmågorna. Ögat kallas ”inbillningens lifligaste organ”. Detta påstående
föreslår en kontinuitet mellan den mentala kapaciteten inbillningen
och det fysiska synsinnet, en kontinuitet som har axiomatisk status eftersom alla vidare förklaringar av hur den komplexa relationen mellan
kroppsliga och själsliga förmågor skulle se ut saknas. Slutligen är det
karaktäristiskt för uttalanden om konst i tidningarna att de var uppblandade med andra diskussioner. Mer explicit kommenterar citatet
den moraliska frågan om konstens effekt på människors handlande.
Det visuella intrycket antogs provocera fram känslor och beteenden
som stod i direkt mimetisk relation till det som representerades i konsterna. Brevet uttrycker farhågor kring det visuella intryckets kapacitet
att ge inbillningen fritt spelrum och därigenom omintetgöra förnuft
och etiska principer. Viktigare just nu är dock att skribentens förklaring till i synnerhet den visuella konstens effekt på mottagaren ligger
i den senares perceptuella utrustning.122 Argumentet var att konsterna
skulle verka genom skönhet för att i ett erfarande sinne väcka förädlande och sedesriktiga känslor, för att tjäna individers och samhällens
utveckling. 123
121. Min kursiv. Sign. Plagiarius, ”Om Målningar och Bildhuggerier”, SP 1781,
nr 113, 18/5, s. 457–458; citat s. 458.
122. Föreställningen att de visuella intrycken hade starkare kapacitet än det
hörda att mana fram känsloeffekter uttrycks även i Posten och ges samma typ av
förklaring, i en textpassage där olika konstarters moraliskt fostrande/fördärvande
effekter jämförs: ”annorlunda förhåller [det] sig med en bild som föreställer en
naken man eller qwinna: bilden gör ju et wåldsamt intryck på syn och minne, och
frukten af spectaclet blifwer gemenligen en af Copian upeldad hog”. Min kursiv.
Sign. Uno Syrach, ”Til Herr Sederik”, Pn 1769, nr 116, 20/9, s. 921–3, citat s. 922.
Jfr även detta citat med sammanfattningen av Du Bos’ passionsteori i Encyclopédie
under ”Peinture”: ”Les peintres d’un autre genre [avser libertina bilder] ne sont
pas moins capables, par l’amorce d’un spectacle agréable aux yeux, de corrompre
le cœur & d’allumer de malheureuses passions.” (”Målare i en annan genre är inte
mindre kapabla att, genom lockelsen i ett för ögonen behagligt spektakel, fördärva
hjärtat och upptända olyckliga passioner.”) Louis de Jaucourt, ”Peinture”, EDR
1765, vol. 12, s. 268, hela artikeln: s. 267–270. Min övers.
123. För en intressant parallell till svenska konstpolitiska bildstrider under
2000-talet och en diskussion om massmedial nervositet kring just visuella mediers
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
[…] naturen skall wara konsternas model, dock så, at blida och
förädlande känslor upwäckas; deras språk blir eljest så mycket
farligare, när de tala åt lättsinnigheten och okyskheten, emedan
det är sinligit, och talar åt ögat, inbillningens lifligaste organ, då et
tal och en vers, som förgiftar hjertat, blott rörer örat, och snarare
faller ur minnet.121
65
66 konst i omlopp
En andra generell iakttagelse handlar om det sistnämnda, att den
enskilda perceptuella erfarenheten fördes ihop med allmännyttan.
Denna sammanföring av egen- och allmännytta kan beskrivas som en
referentialitet mellan utilistiska, moraliska och perceptuella kategorier,
som individ i förhållande till samhälle eller som vars och ens erfarenhet
i förhållande till det generaliserade subjektets. Detta kan vidare exemplifieras med en passage i Större sammandrag, där texten introducerar
vad som skulle känneteckna de nya fria konsterna. Dessa konster hörde
enligt Större sammandrag ihop för att deras ”wäsende består deruti, at
genom det sinligen Sköna […] och Fulkomliga röra och förnöja.”124
Även om de nya fria konsterna, i exemplarisk Kristellertradition, tillfördes egna mål och medel är den viktiga och dubbla manövern att den
konstspecifika och särskiljande funktionen att förnöja genom skönhet helt och hållet parades med samma konsters kunskapsmässiga och
moraliska funktioner.125 Sinneserfarenheten knöts till allmännyttan.
Konsternas didaktiska och moraliska exempelfunktioner placeras av
Större sammandrag på en värdenivå över konsternas egna mål:
[…] de tjena ej blott til förnöjelse och et ädelt tidsfördrif; utan
göra ock genom det behag, som de utbreda öfwer alt hwad til
deras krets hörer, mennisko-slägtet wigtigare tjenster […] at
verkningssätt, se Dan Jönsson, Estetisk rensning: Bildstrider i 2000-talets Sverige, 10-tal
bok, Stockholm, 2012, s. 17–19.
124. Större sammandrag 1779, del 1, s. 32.
125. Kristellers autonomihistorieskrivning bygger på att den till 1700-talet
förlagda separationen av konst och andra verksamheter/kunskapsområden innefattade ett teoretiskt stipulerande av till konsten hörande egna mål. Kristeller
1951–52, s. 496–527, 17–46. Se Porter 2009, s. 1–24 för en kritik av Kristellertraditionen där följande citat sammanfattar den i min uppfattning viktigaste av de
kritiska punkterna: ”Part of the problem is that Kristeller is conflating ’the modern
system of the arts’ with claims to aesthetic autonomy. Again, while no one would
doubt that the concept of the fine arts exists in the mind of some, the existence of
a ’system’ of the arts and its relationship to aesthetic autonomy – about which ’all
writers and all thinkers seem to agree’ (p. 165) – remains highly doubtful (despite
Kristeller’s assurances to the contrary). The presence of a system is no guarantee
that claims on behalf of the autonomy of art will be made (witness Batteux), just
as claims for aesthetic autonomy do not have to be premised on art at all, let alone
its classification (witness Kant).” Citat s. 18, se s. 8–16 för Porters omläsning av
Batteux.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
genom intagande förestälningar upmuntra til dygd och afskräcka
från last […].126
Den första meningens angivande av konsternas mål förs, betecknande
nog, ihop med det kompletterande ordet ”tjenster”. Om ”förnöjelse
och et ädelt tidsfördrif ” markerar egennyttan så stod tjänsterna för
”mennisko-slägtet” för allmännyttan, vilket även är det mål som en
skribent i Stockholms Posten med hänvisning till Baumgarten, Sulzer och
Robinet sätter ut för konsterna:
Baumgarten i sin Esthetique, Sulzer i sin Theorie för de sköna
Konsterna, och Robinet i Artikeln Beaux Arts uti Dictionnaire des
Sciences, Morale & Politique, instämma i en ädelmodig nitälskan
för Witterhetens och de sköna Konsternas uphjelpande utur det
förakt, den wanmagt och det missbruk hwaruti de nästan öfwer alt
förfallit, sedan de blifwit förnedrade til en weklig yppighets skamliga redskap, då de i kraft af sin natur kunde och borde, i en patriotisk och högtänkt Stats-klokhets hand, uphöjas til werksamma medel
at främja och på det lifligaste inskärpa hos en Nation intrycket
af dygd, sanning, kärlek til Fäderneslandet, lydnad för Lagarne,
o. s. w. […] de sköna Konsterna […], hwilka Regeringarne med
så kraftig framgång kunde anwända til at bibringa allmänheten de
djupaste och waraktigaste intryck af det moraliskt sköna, det goda
och det sanna.127
Egennyttan utnämns inte, som i Större sammandrag, till något ädelt
tidsfördriv, utan omskrivs implicit med hjälp av de moraliskt laddade
orden veklighet och ”yppighet” (lyx), medan den kontrasterande allmännyttan pekas ut som de djupare, mer permanenta intrycken av tri126. Min kursiv. Större sammandrag 1779, del 1, före uteslutningen s. 33, efter
uteslutningen s. 75.
127. Min kursiv. [”Baumgarten i sin Esthetique…”], SP 1779, nr 181, 20/8,
s. 728–729. Första delen av citatet från s. 782, efter uteslutningen från s. 729.
Texten innehåller ett långt citat ur ”Art. Beaux-Arts”, Dictionnaire universel des
sciences morale, économique, politique et diplomatique; ou bibliothèque de l’homme d’état
et du citoyen, red. Jean Baptiste René Robinet, London, 1777–78, vol. 6, s. 263–291,
citat i fri bearbetning från s. 285.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
67
68 konst i omlopp
aden det sköna, det sanna och det goda, i samhällsförbättringens tjänst.
Detta är att jämföra med förbindelsen filosofi–förnuft som modellen
för sanning och varaktighet, medan den kontrasterande vekliga lyxen
var associerad med inbillning, sinnen och sinnliga kvaliteter, eller med
materia och kropp. Det laddade i denna skrivning är att konsternas
medel att uttrycka det sköna, sanna och goda är sensoriskt förnimbara
egenskaper. Konsterna skulle balanseras eller räddas undan lyxens korruption genom att tjäna allmännyttan. Den legitima perceptionen av
dem motiverades, inte som egennyttigt behag, utan som någonting
didaktiskt och samhällsdanande.
Även i dessa två citat är utgångspunkten för beskrivningen av
konst ett mottagarperspektiv. Citaten handlar om konstens effekter.
Men inte i något av de hittills citerade exemplen görs mottagaren explicit till föremål för kommentar och förklaring, vilket är viktigt.128
Skrivningarna är implicit relaterade till en kunskapsteoretisk modell
där konst var knutet till en erfarande mottagare av ett särskilt slag.
Modellen var så att säga tyst men närvarande. Den implicita utgångspunkten handlar om att konst sattes i relation till en sinnligt och därmed, enligt den axiomatiska förbindelsen, en tankemässigt erfarande
mottagare.
Det jag har tagit fasta på i dessa exempel är de implicita beskrivningarna av konst som erfarenhetsobjekt tillsammans med användandet av kognitiva begrepp relaterade till ett generaliserat subjekt. Men
hur skall detta perspektiv förstås och vilka analysmöjligheter skulle
det kunna öppna?
Först och främst är det ett perspektiv som knyter an till Baumgartens
välkända definition av estetik som ”vetenskapen om sinneskunskapen”. 129 Perspektivet knyter också an till vad Peter Kivy i sina läsning-
1. konstbegrepp
ar av brittisk 1700-talsestetik kallar en perceptuell orientering och beskriver som utmärkande för estetiken som ett område inom filosofin.
Kivy talar i förhållande till texter av Francis Hutcheson, David Hume
och Thomas Reid om en ”perceptuell modell” använd för att analysera bland annat frågor om värdeomdömen.130 Och inte minst knyter
detta perspektiv an till hur Sven-Olov Wallenstein har beskrivit estetik i förhållande till 1700-talstraditionen: en filosofisk analys av ”en
upplevelse av konst som nu [från Baumgarten och Kant] tänks primärt
ur betraktarens perspektiv”.131 Den filosofiska 1700-talsestetiken presenteras även i studier av Dabney Townsend och Paul Guyer som ett
område inom kunskapsteori vilket gällde sinneserfarenhet eller perception och som koncentrerades kring frågor om (subjekts)kategorier
som smak, omdöme, känsla och inbillning.132
Skall man förstå det perceptuella perspektivet i de svenska exemplen som en form av estetik? Ja, om man också med estetik inte menar
mer än ett fokus på subjektets perception. Detta är en förståelse av
este­tik som bland annat finns i ordets grekiska etymologi.133 Skälet till
att detta behöver lyftas fram är att det under 1700-talet och senare har
exi­sterat skiftande uppfattningar om vad estetik är. Samtidigt som det i
exem­pelvis Kivys, Townsends och Guyers studier framgår att estetiken
var ett brett område som, vilket ofta har påpekats, kunde inkludera
natur­vyer lika väl som moralfrågor, framgår det också av deras studier
att det även under 1700-talet fanns en vinkling mot konst som estetikens exempelområde och mot skönhet som den centrala estetiska egen-
128. Det omvända skulle inte vara att vänta i mediala sammanhang som kretsade kring händelserna och frågorna för dagen. Det skulle snarare ha varit förvånande att avvika från ämnet för att förklara utgångspunkter som var igenkännbara
även utan förklaring. Återkommande bisatsmässiga skrivningar demonstrerar bl.a.
en förväntad införståddhet.
129. För en kort introduktion till Baumgartens definition av estetikämnet som
vetenskapen om sinneskunskapen, se Ewa Jeanette Emt, ”Baumgarten och den
moderna estetikens födelse”, Konsten och konstbegreppet, Kairos, Stockholm, 2000, s.
17–24; Wallenstein 2011, s. 214–216; för en introducerad svensk övers. av stycken
ur Baumgartens Filosofiska meditationer (1735) och Aesthetica (1750, 1758), se text-
samlingen Sara Danius, Cecilia Sjöholm & Sven-Olov Wallenstein (red.), Aisthesis:
Estetikens historia, del 1, Thales, Stockholm, 2012, s. 20–42; se även Townsend 1999,
s. 1–31 för en presentation av estetikområdets tematiska extension utifrån brittiska
1700-talstexter. På s. 2 kommenterar Townsend de innehållsliga skillnaderna mellan mer allmänt kulturfilosofiska texter vilka retrospektivt kan klassificeras som
tillhöriga estetikområdet och Baumgartens definition.
130. Jfr Kivy 2003, s. 24, 246, 250, 256, 341–371.
131. Wallenstein 2001, s. 56.
132. Jfr Guyer 2005, s. 4–36; Kivy 2003, s. 24–43; Townsend 2001, kap. 3, s.
86–136; jfr även diskussionen om intresseförskjutningen från objekt till erfarande
subjekt i David Marshall, The Frame of Art: Fictions of Aesthetic Experience, 1750–1815,
Johns Hopkins University Press, Baltimore, 2005, s. 2–8.
133. Jfr om ”aisthesis” (av sinnesperception) Berleant 2004, s. 2; Shusterman
2000 (1992), s. 264; Wallenstein 2001, s. 57–58.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
69
70 konst i omlopp
skapen.134 Det senare framgår också av en diskussion Arnold Berleant
har fört kring den moderna estetikens omfattning och orientering, vilken är formulerad som en kritik av den kantianska traditionens fokus
på intresselöshet, universalitet och ibland snävare avgränsning till just
konst.135 Precis den snävare definitionen av estetik som en teori om
skönhet, smak och konst introducerade estetikämnet i Större sammandrag.136 Även i Svensk encyclopedie anges under uppslagsordet ”Ästhetik”
att konsternas egna mål var förnöjelse genom skönhet och att deras
tillhörande teori, estetiken, handlar om att undersöka sinneserfarenheten.137 I båda fallen är skönhet utpekat som den gemensamma och
genom perception uppfattade konstegenskapen och estetiken som vetenskapen för att undersöka den.
Sammanfattningsvis är tanken här att förankra det perceptuella
perspektivet i estetiken i den mer generella bemärkelsen av en orientering mot sinneserfarenhet och, historiskt mer specifikt, i den kunskapsteori som presenterades utifrån Encyclopédies inledning.
Det intressanta nu är att både mina föregående exempel och tidigare forskning öppnar för att undersöka detta perspektiv i förhållande
till områden som inte stod i direkt förbindelse med sköna konster. I
de svenska tidningsexemplen ovan var konst i perceptuellt perspektiv
134. Kivys egen utgångspunkt för estetikområdet är att det mer eller mindre
skall kretsa kring just konst, vilket inte minst framgår av resonemangen kring Hutcheson, Addison och Hume som protoestetik och Thomas Reid som den ”förste”
brittiske konstfilosofen. Kivy 2003, s. 335–336.
135. Berleant 2004, kap. 1–3, s. 13–53.
136. ”Alla dessa Konster grunda sig hufwudsakeligen på Smaken och på Kännedomen af det Sköna, och äro derföre alla underkastade en almän Theorie, blott
skilde genom Sättet at föreställa det Sköna. Almänna Theorien af de Fria Konsterna, är således intet annat, än Wetenskapen eller Kunskapen om det Sköna,
hwilken man gifwit namn af Ästhetik […], en Wetenskap, som ännu saknar en
fulkomlig systematisk Afhandling.” Större sammandrag 1779, del 1, s. 33.
137. ”Och som de vackra Konsternas hufvud-afsigt är, at upväcka en liflig
Känsla utaf det Sanna och Goda, så måste ock deras Theorie grunda sig på Theorien om den otydliga Kännedomen [sinnesförnimmelser] och om Känslorna.”
Gustaf Regnér, ”Ästhetik”, Svensk encyclopedie, innefattande alla vetenskaper och konster; samt efter de bästa källor författad af et sälskap lärde, red. Carl Christoffer Gjörwell,
Stockholm, 1781, vol. 1, s. 40–41, hela artikeln: s. 40–45. Artikeln är refererad till
samma uppslagsord i Johann Georg Sulzer, Allgemeine Theorie der Schönen Künste,
Leipzig, 1771–74.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
sammanfört med utilistiska frågor om moral och samhällsnytta. Det
skulle därmed vara rimligt att förvänta sig perceptuella utgångspunkter även på andra håll än i diskussioner om konst, vilket även framgår av studier av John Whale och Elizabeth A. Bohls. Whale diskuterar utifrån brittiska kulturdebatter hur inbillningen av bland andra
Burke, Paine och Wollstonecraft teoretiserades som en politisk kraft.
Whales analyser visar att den generaliserade människans sinneskapaciteter gjordes till centrala ingredienser i frågor om förhållandet mellan
individ, stat och samhällsutveckling.138 Bohls diskuterar bland annat
paralleller mellan estetisk och politisk teori i jämförelser mellan det intresselösa subjektet i Joshua Reynolds konstteori och i Lockes politiska
teori om civilsamhällets medborgare.139 Det finns med andra ord skäl
att under rubriken ett perceptuellt perspektiv söka diskursiva mönster som knyter konst till områden utan omedelbar relation till sköna/
fria konster, skönhet och intresselöshet. En riktning som har skymtat
i mina ovanstående exempel och som bekräftas av Whales och Bohls’
studier är just sammanföringen av erfarenhetsbegrepp och frågor som
rör samhälls- och allmännytta.
Som redskap för att gå vidare skall jag formulera tre kriterier att
följa upp som ett perceptuellt perspektiv med möjlig extension bortom
frågor om konst. Som första kriterium föreslår jag ett perspektiv utifrån vilket konst görs framträdande som objekt uppfattade av en mottagare. Som andra kriterium att detta perspektiv kommer till uttryck
med hjälp av eller står i relation till den kunskapsteoretiska begreppsapparat som introducerades ovan utifrån Encyclopédies inledning. Där
ingår den omformulerade kropp- och själdikotomin samt nämnandet
av subjektets sinnesförmågor och erfarenhetskategorier som till exem138. Jfr Whale 2000, del I, s. 19–97; för sammanföringen av kognitiva och
etiska/politiska kategorier, se särsk. s. 21–22, 26–27, 30, 34–35, 37–38, 45, 54–55,
61–65, 69–71, 86–90.
139. Bohls 1993, s. 16–51. Jfr även Luc Ferrys jämförelser mellan estetikens generaliserade subjekt och den däri inkluderade konflikten mellan det generella och
det subjektiva, med ett annat område där vad han kallar det ”moderna subjektet”
kan framträda: den politiska filosofins och framförallt liberalismens parallellproblem i förhandlingen av individens frihet kontra lag och samhällskontrakt. Luc
Ferry, Homo Aestheticus: The Invention of Taste in the Democratic Age, övers. Robert de
Loaiza, University of Chicago Press, Chicago, London, 1993, särsk. s. 1–5, 9–10,
14–15, 17–25.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
71
72 konst i omlopp
pel förnuft, inbillning, förstånd, känsla, omdöme. Denna begreppsapparat kan betraktas som det perceptuella perspektivets språk. Det
tredje kriteriet hör ihop med denna avhandlings ämne och syfte och
skiljer min studie från de forskare som har nämnts ovan, nämligen att
det perceptuella perspektivet hörde till en mediekultur som inte var
filosofiskt eller konstnärligt specialiserad. Detta innebär bland annat
att relationen till den filosofiska kunskapsteorin skall förstås som medierad och bearbetad, vilket jag strax återkommer till.
Ytterligare ett skäl att förvänta sig korsningar mellan kunskapsteori och (bland annat) konst, är att den nya kunskapsteorin uppträdde i samma tidningar och textgenrer som gav konst och andra
ämnen plats. Kunskapsteorin hade alltså, liksom konst, en plats i lokala tidningar och andra tryckmedier. De delade samma mediala omlopp. Och i förhållande till detta omlopp är det inte rimligt att, som
exempelvis Kivy, diskutera kunskapsteori som ett filosofiskt system.
I Stockholmstidningarna framträdde den på ett helt annat sätt. I förhållande till under denna tid aktuella filosofiska -ismer finns i detta
sammanhang inget skäl att uppmärksamma någon specifik teori som
sensationism (t.ex. Condillac), materialism (t.ex. d’Alembert) eller empirism (t.ex. Locke).140 Det är till och med väsentligt att inte leda tankarna till en specifik och filosofisk teori, utan istället lyfta fram att när
kunskapsteori dök upp i mer populära tryckmedier var det i form av
skrivningar som skarvade och blandade olika filosofiska teorier med
varandra och med helt andra angelägenheter – det vill säga en blandning som gör att man kan förvänta sig korsningar av fragmenterad
kunskapsteori, konst och andra ämnen. Ett paradexempel på denna
blandning och på hur klassiker vandrar vidare finns i artikeln ”Om
Förnuftet” i Dagligt Allehanda. Artikeln handlar inte om konst, utan tar
som uppgift att diskutera vad förnuftet antogs vara (enligt författaren
själsförmögenheten för att uppfatta sanning och logiska samband).141
Det viktiga nu är inte hur texten definierar förnuft, utan att den tar
plats i en nyhetstidning, ägnar sig åt att förklara människans kognitiva
140. Om Condillacs sensationism, dess förhållande till Lockes empirism och
överlappningarna mellan sensationistiska och materialistiska teorier, se O’Neal
1996, kap. 1, s. 13–59, kap. 8, s. 197–223.
141. ”Om Förnuftet”, DA 1780, nr 225, 2/10.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
förmågor och i denna manöver gör bruk av ett antal namn, däribland
Locke, Condillac, Bonnet, Rousseau och Voltaire. Dessa namn uppträder som exempel i förbifarten, som lånade röster och som föremål för
värdering. Vare sig de refereras i sak eller utgör enheter att diskutera
om eller med, ingår de i en bearbetning av större och mer systematiska
kunskapsbyggen.
Det väsentliga både när det gäller kunskapsteori och diskussioner
om konst i allmänna tidningar är att förstå dem som uttryck för ett
befintligt vetande som har strimlats, processats och aktiverats i förhållande till nya exempelområden och nya mottagare. Man kan även
säga att denna spridning och bearbetning av vetande möjliggjordes av
vissa mediala praktiker och textgenrer som anpassade det till en lokal
mediekultur. Detta diskuteras vidare i nästa avsnitt. Som avstamp nu
efter detta introducerande avsnitt kan det sammanfattningsvis sägas
att jag har presenterat en lexikal definitionstyp att använda som jämförelseredskap i det följande och avslutat med att föreslå ett perceptuellt perspektiv att tentativt följa upp som en möjlig förbindelse mellan
konst och andra områden.
Konst som tryckmedialt konsumtionsobjekt
I föregående avsnitt behandlades konst med fokus på ett begreppsligt
innehåll. I detta avsnitt ligger fokus på att situera konst som ett ämne
i tryckmedia och närmare bestämt betrakta det som en ”produkt”, ett
konsumtionsobjekt, på en medial marknad.
Konst i sammandrag
Konstbegrepp i tryck förekom i en viss typ av texter. Till dessa hörde
en genre vilken hade som sin självklara uppgift att referera andra texter. Scheffers tryckta akademital, med sin alternativa version i Lärda
Tidningar, var ingen solitär utan en standardiserad företeelse. Denna
kan beskrivas som en samtidigt diskursiv och materiell form av spridning och exemplifieras närmare med omständigheterna kring medieringen av ett annat akademital, Tal om de fria konsters värde och nytta av
Konstakademiens preses Carl Fredrik Adelcrantz.142
142. Carl Fredrik Adelcrantz, Tal om de fria konsters värde och nytta; hållit för
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
73
74 konst i omlopp
I juli 1757 framfördes talet muntligt för Vetenskapsakademiens
samlade åhörare vid den årliga presidieskiftessammankomsten. Samma
år trycktes talet och gavs ut hos publicisten och bokhandlaren Lars
Salvius. Strax följdes det av två alternativa versioner. I december 1757
publicerades talet i sammandrag i Salvius’ tidning för vetenskaplig
litte­ratur, Lärda Tidningar, och i januari 1758 publicerades ett annat
sammandrag i publicisten och bokhandlaren Carl Christopher Gjör­
wells konkurrerande tidning Swenska Mercurius. Båda tidningarna refe­
rerade talets definition av ”fria” och ”ädla” konster (i nästa avsnitt
åter­kommer jag närmare till citatens innehåll).
I Lärda Tidningar:
Med Ädla, Fria och wackra Konster förstås här egenteligen
Byggnings-Konsten, Måleriet och Bildthuggeriet, samt de,
som af dessa härstamma, eller äro med dem i nära förbindelse.
Således böra äfwen Medailleurer, Graveurer uti Ädla Stenar,
Kopparstickare, Mosaique-arbetare, Cizeleurer, Wäfware af de
slags Tapeter, som äro bekante under namn af Haute- och BasseLisle [sic], m. m. räknas ibland de Ädlare Konstnärer.143
I Swenska Mercurius:
Med fria Konster förstås i synnerhet Bygningskonsten, Måleriet
och Bildhuggeriet, men så räknas dock för gemenskapens skul
Medailleurer, Graveurer i ädla stenar, Kopparstickare, Mosaique­
arbetare, Historie-Cizeleurer i Gull, Silfwer och flera Metaller,
och Wäfvare af de slags Tapeter, som äro bekante under namn af
Haute och Basse Lisse, ibland de ädlare Konstnärerna.144
1. konstbegrepp
de inte betraktas som passiva versioner av det tryckta eller muntligt
framförda talet, utan som andra alternativ till, dels det muntliga framförandet, dels det fyrtioåttasidiga häfte som fanns att köpa i Salvius’
och i boktryckaren och -handlaren Johan Georg Langes boklådor, hos
den senare även så sent som 1791.146 Om man räknar materialiteter
cirkulerade alltså fyra alternativ: det muntliga framförandet, häftet
och två sammandrag.
På innehållslig nivå är det lätt att peka ut samhörighet mellan de
fyra alternativen, vilket dock bara är en del av den mediala närheten
mellan dem. Till detta kommer att de associativa relationerna mellan
medierna också antyddes av deras materialitet och därmed förknippade konsumtionspraktiker. Akademitalet i form av ett häfte i Salvius’
och Langes boklådor kunde köpas separat. Men ett vanligt sätt att
hantera Vetenskapsakademitalen på var att samla dem och låta binda
in dem tillsammans i årssviter. I en sådan samling underordnades det
enskilda talet så att säga Vetenskapsakademien som institution. Där
ingår det i en gemensam talkorpus, karaktäriserad bland annat av talens med institutionen förknippade samhällsnyttiga och (i vid mening) vetenskapliga ämnen. Samlingsvolymen ger en konkret bild av
referensramarna kring mediet och genren akademital: institutionen,
vetenskapen och samhällsnyttan. Tidningsversionerna drar med sig
dessa referenser; de väckte associationer till vad häftet i samlingsvolymen ”stod för”. Det finns fler gemensamma nämnare. Tidningar, även
nyhetstidningar, samlades också i årssviter och sparades för framtida
läsning. De hade med andra ord en längre livstid än papperstidningar
idag och en helt annan status som bildningsredskap, vilket framförallt
konsumtionspraktiken att samla, spara och läsa i framtiden vittnar
Kongl. Vetenskaps academien vid praesidii nedläggande, den 23 Julii, år 1757, Stockholm,
1757.
143. ”Stockholm”, LT 1757, nr 92, 24/11, s. 365.
144. ”Lärda Nyheter. Stockholm”, SM 1758, årg. 3:3, jan., s. 858.
145. Jfr Adelcrantz 1757, s. 4, 5.
146. Se följande bokhandelskataloger i UUB: [Lars Salvius], Förteckning på de
böcker och tractater, som på direct. Lars Salvii kåstnad äro tryckte och uplagde, samt finnas til
köps i dess boklåda på Norrebro, til det därå utsatta pris, Stockholm, 1759, s. 31; [Johan Georg Lange], Förlagscatalogus, eller förteckning på allehanda oinbundne böcker och tractater,
som finnas til köps hos Johan Georg Lange i Stockholm, Stockholm, 1779, s. 6; [Johan
Georg Lange], Förteckning på de til Kongl. Swenska wetenskaps academiens handlingar
hörande inträdes- præsidii- och åminnelse-tal, swar på förestäldta frågor, samt andre af Kongl.
Academien utgifne Arbeten och tal, hållne wid andra tilfällen, jämte K. Swenska patriot.
sällskapets handlingar och journaler, de första åren 1776 och 1777; som finnas til köps uti Johan
Georg Langes boklåda, huset n:o 78 på Stora Nygatan i Stockholm, Stockholm, 1791, s. 6.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Tidningscitaten ger eko av varandra och återfinns mer eller mindre
ordagrant i det tryckta talet. De är saxade ur talets inledande parti och
utesluter endast enstaka utfyllnadsord.145 För den sakens skull behöver
75
76 konst i omlopp
om.147 Dessutom relaterade tidningsalternativen av talen också till en
särskild genre förknippad med tidningsmediet, genom att själva exemplifiera den. Denna genre gjorde skäl för att kallas sammandrag.148
Till de vetenskapligt och kulturellt orienterade tidningarnas praxis
hörde att trycka sammandrag eller saxade och mer eller mindre om­
arbetade partier ur svenska skrifter och akademital och ur internationella texter. När det gäller konstrelaterade ämnen är några exempel:
Johann Joachim Winckelmanns skrift om de antika utgrävningarna i
Italien, Jean-Baptiste Descamps konstnärsbiografier, Antoine-Joseph
Pernetys och Jacques Lacombes konstlexikon och en översättning av
Immanuel Kants ”Om Känslan af det Höga och Vackra”.149 De passe­
rade, i likhet med de svenska talen, utgivares och redaktioners både
generella urval och urval av passager för citering – alla kända skrifter
sammanfattades inte och inte heller hela innehållet. Många av de internationella texterna var inte i original allmänt cirkulerade i Stockholm.
Det var däremot sammandragen, i nyhets- och annonstidningar (t.ex.
Dagligt Allehanda) med större räckvidd än i kulturorienterade tidningar
(t.ex. Stockholms Posten) eller lärda tidningar (t.ex. Swenska Mercurius).
Sammandragsgenrens referat av namngivna skrifter belyser även
ett annat frekvent fenomen, nämligen textbearbetningar utan namngivna referenser. Till dessa hörde maskerade översättningar, som rensades från författarnamn eller justerades på annat sätt för att passa den
lokala mediekulturen, exempelvis konstnärsbiografier eller pedagogiska förklaringar av konstnärliga och filosofiska begrepp. Utmärkande
för dessa texter är att de förkortades (en bok förvandlades till två
kvartosidor) samt adresserades till och bearbetades av ickespecialister, liksom att de presenterades som kunskap av ett förmodat allmänintresse. Michael Baxandall har i en diskussion om lockeanska teo-
1. konstbegrepp
riers cirkulation i tidningar, handböcker och encyklopedier pekat på
ytterligare en aspekt som är karaktäristisk även i detta sammanhang.
Sammanfattningarna i till exempel handböcker var resultatet av urval, tolkningar och ibland rena missuppfattningar. I dessa framträdde
Locke i förhållande till sina ”auktoriserade” skrifter i bearbetad och
ibland i förvrängd form.150
Sammandragen i tidningarna skall även betraktas som en referens
till det medium som i samtiden uppfattades som resultatet av att samla,
organisera och framförallt att sammanfatta kunskap – encyklopedierna.151 Referentialiteten mellan tidningar och encyklopedier har bland
annat att göra med att encyklopediernas uppslagsord kunde dyka
upp som sammandrag i Stockholms tidningar. Till exempel Voltaires
Encyclopédie-artikel ”Imagination” presenterades i Stockholms Posten under rubriken ”Om Imagination”.152 Dessutom bygger referentialiteten
på att även de lexikala uppslagsorden var förstådda och motiverade
som just sammandrag.153 I det påbörjade men aldrig avslutade projektet Svensk encyclopedie förklaras under uppslagsordet ”Encyclopedie”
att encyklopedier är ett kunskapsmedium som är till för mottagarens
bruk och nytta. I artikeln klassificeras vidare kunskapsproduktion eller
författandet och utgivandet av böcker i allmänhet som antingen undersökande eller kompilerande.154 Det sistnämnda var inget invektiv utan
tvärtom ett argument för encyklopediers användbarhet, till och med
147. Brigitte Mral, När tidningen var till för läsarna: Lokalpress på 1700-talet,
Högskolan i Örebro, 1996, s. 214; Jean Sgard, ”Lire le journal en 1753”, Media
and Political Culture in the Eighteenth Century, red. Marie-Christine Skuncke, Kungl.
Vitterhets historie och antikvitets akademien, Stockholm, 2005, s. 56.
148. Sammandrag är ett uttryck som förekommer i titlar m.m., men det användes inte i samtiden som genrebeteckning.
149. ”Om Känslan af det Höga och Vackra”, SvM 1766, feb., s. 92–97; [”Joh.
Winckelmanns Sendschreiben…]”, SM 1764, feb., s. 119–143; ”Paris”, SM 1755,
årg. 1, okt., s. 213–215 (Descamps); ”Lärda Nyheter. Paris”, SM 1759, årg. 4:4, s.
49–56 (Pernety o. Lacombe).
150. Baxandall 1985, s. 76–81.
151. Richard Yeo, ”A Solution to the Multitude of Books: Ephraim Chamber’s
’Cyclopædia’ (1728) as ’The Best Book in the Universe”’, Journal of the History of
Ideas, vol. 64, nr 1, 2003, s. 61–72; om nära relationer mellan press, handböcker och
encyklopedier, jfr kommentar hos Jeremy D. Popkin, ”Periodical Publication and
the Nature of Knowledge in Eighteenth-Century Europe”, The Shapes of Knowledge
from the Renaissance to the Enlightenment, red. Donald R. Kelly & Richard H. Popkin,
Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991, s. 204.
152. ”Om Imagination”, SP 1798, nr 42, 20/2.
153. Om sammanfattningsambitioner i Cyclopædia, se Yeo 2003, s. 61–72; jfr
även Brewer 1997, s. 483–489 om antologier på den engelska kulturmarknaden.
154. I Christensson 1996, s. 63–102 presenteras omständigheterna och aktörerna kring planeringen, publiceringen och den sociogeografiska spridningen av
Svensk encyclopedie. Trots god uppslutning av prenumeranter havererade detta projekt bl.a. som en följd av utgivarens, Gjörwells, trassliga förlagsverksamhet. Som
sammanhållen bok kom Svensk encyclopedie inte längre än till en enda tunn volym.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
77
78 konst i omlopp
själva definitionen av en encyklopedi, vilket följande citat illustrerar.
Citatet inleds med ett generellt uttalande om kompilerande kunskapsproduktion, formulerad som en fråga till läsaren:
Äro icke flere af vår tids Lärde redan sysselsatte, at reducera alla
våra stora Arbeten til mindre Böcker, och i hvilka man ändå finner mycket öfverflödigt? Föreställom oss nu en Samling af sådana
väl gjorda Sammandrager uti alla Lärdomens och Konstens grenar,
inrättad efter en viss Ordning, samt för et vist Ändamål, och författad af flere Lärde, för at utgöra et Enda Stort Arbete: så har man
ju en Encyclopedie. 155
Encyklopedierna betraktades som samlingsplatsen för sammanfattningar av vetande. Och det är denna mediespecifika status som sammandragen i tidningarna anspelade på, dels genom att de var publicerade som sammandrag, dels genom att de även kunde imitera de formala konventionerna kring uppslagsord. Ovan citerade artikel ur Svensk
encyclopedie trycktes också i Upfostrings-Sälskapets Tidningar med den
för uppslagsorden typiska rubriceringen ”Ecyclopedie. Philosophie;
Lärdomshistoria”.156 I just detta fall kan det påpekas att Svensk encyclopedie var nära lierad med Upfostrings-Sälskapets tidningar och andra
publikationer, vilket Jakob Christenssons forskning har visat.157 Detta
är dock av mindre betydelse för mitt argument om medial närhet. Att
lexikala uppslagsord medierades i tidningarna var inte någon enstaka
händelse. ”Encyclopedie”-artikeln är alltså ett exempel bland andra.
Denna närhetsrelation mellan medierna hade således en gemensam
nämnare i sammandraget som form och som en typ av kunskap.
Hittills har konst som ett ämne i tryck situerats i sammandragsgenren och därefter har jag pekat på intermediala relationer mellan
tidningar och encyklopedier. Nu behöver de bildnings- och subjektivi-
1. konstbegrepp
tetsbegrepp som artikulerade ett perspektiv på och gav värde åt denna
typ av kunskap behandlas närmare.
I följande två tidningscitat ges sammandraget bildningsstatus.
Texterna talar utifrån konsumtionslogik, bildning relateras till förmodade och föreskrivna behov hos en publik, behov som en särskild
typ av mediala produkter skulle svara mot. I det första exemplet pekas
sammandragsgenren ut (utan att ordet används), den relateras specifikt till konst och beskrivs som ett bildningsredskap. I det andra exemplet introduceras en sammandragen konstnärsbiografi, vars läsning
motiveras som en fråga om bildning.
I tidningen Posten beskriver signaturen Konstwän den konstnärliga
allmänbildningen i Stockholm i negativa termer. Kunskap om konsternas begrepp och kanon saknas. Den relevanta punkten är dock inte
kritiken utan vad som efterfrågas; enligt brevet finns det ett behov av
”Dictionairer som förklara alla konstorden” samt en allmänorienterad
och på svenska författad litteratur med kännaromdömen och konstnärsbiografier. Brevskrivaren påpekar att dessa brister inte bör råda i
en ”uplyst” nation. Till den upplysta nationens kännetecken räknades
med andra ord spridningen av konst även som bildningskategori, som
ett mått på nationens och den enskildes civilisationsgrad:
155. Carl Christoffer Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 22.
Kursiv i orig. Hela artikeln: s. 19–27.
156. Carl Christoffer Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787, nr 49, 30/4, s. 385–394. Jfr Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 19–27. Förutom enstaka ändrade ord är det endast ett extra stycke
på s. 20–21 i den senare som skiljer texterna åt.
157. Christensson 1996, s. 77–78.
Det är icke underligit at uti et land, där de fria konsterne så nyligen börjat blifwa rätt kände och idkade, man saknar i språket
nödiga konstord och termer at uttrycka sig då man wil beskrifwa
deras delar och göra sig för andra begripelig. I dessa saker hafwa de
Utländske språken riktat sig på hwarandras bekostnad, alt efter
det wetenskaperne hunnit göra framsteg; men hwar Nation har
ock warit angelägen at utsprida denna kundskapen. Dictionairer
som förklara alla konstorden, som wisa deras betydelse, lefwernes
beskrifningar öfwer de berömligaste konstnärer, förtekningar på
deras arbeten och de bästa kännares omdömen öfwer dem, hafwa
på alla ställen utkommit, samt ofta igenom allmänt understöd
blifwit befordrade. Hos oss hafwa wi redan et stort antal af förträffelige mästare. I tekning och all slags målning täfla wi med alla
folkslag: men kundskapen och skickligheten at döma om desse konstnärers förtjenst och arbeten är en slags hemlighet, som föga flere
än de sjelfwe ännu besitta. […] Wi hafwa på Swenska inga böcker,
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
79
80 konst i omlopp
som förklara de ibland konstnärerne brukelige ord och termer, och
i synnerhet weta wi ingen ting i Architecturen, Architraver, Capi­
teller, Pilastrer &c., sådant alt förstå wi aldeles intet hwad det betyder. […] I Rikets hufwudstad borde åtminstone icke så mycken
okunnighet herrska; den är i en Nation som wil bära namn af uplyst, icke särdeles hedrande.158
Det var alltså en allmän publiks ”kunskap och skicklighet att döma”
som behövde förbättras, inte konstnärernas motsvarande förmågor
eller kvaliteten på den konstnärliga produktionen.
Sammanflätningen av nationell progression och egen bildning
som kan iakttas ovan är också tydlig i konstnärsbiografin över Pierre
L’Archevêque, vilken trycktes i Stockholms Lärda Tidningar med en inledande redaktionell kommentar och i Stockholms Posten okommen­te­
rad.159 Den redaktionella kommentaren adresserar sig liksom Konst­
wäns brev till en allmänhet. Men där Konstwäns brev genom pronomi­
naliseringen vi inkluderar sin egen röst i en nationell allmänhets, karaktäriseras den redaktionella kommentaren av påståendets form, som
genom frånvaron av andra än formella subjektsformer ges extension
och giltighet. Båda texterna har ett likartat konstaterande modus, de
hävdar ett läge som antas gälla:
Det utgjör en icke mindre betydande, än hedrande Gren uti
Känne­domen af en Nation, at hveta uti hvad förmånligt Läge de
ädlare Konsterne finnas och hållas hos densamma.160
Den redaktionella kommentaren hävdar alltså sakläget att det är hed­
rande att känna till konsterna i sin nation och förutsätter att det finns
ett intresse för konsternas tillstånd. I det första citatet efterlystes och
158. Min kursiv. Sign. Konstwän [Per Jusleen], ”Til Mæcenas”, Pn 1769, nr
114, 13/9, s. 905, efter första uteslutningen s. 906. Författarattribution hos Gunnar
Svanfeldt, Posten 1768–1769 och dess författare: Ett litteraturhistoriskt bidrag till studiet av
frihetstidens sista skede, diss., Uppsala, 1937, s. 673, se även s. 77–78 för kommentarer
om Postens spridning.
159. ”Stockholm”, SLT 1779, nr 85, 11/11, s. 671–674; ”Stockholm”, SP 1779,
nr 257, 13/11, s. 1028–1029; forts. nr 258, 15/11, s. 1023–1024.
160. ”Stockholm”, SLT 1779, nr 85, 11/11, s. 671.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
i det andra erbjöds genom den följande artikeln ett språk för att tala
om konstarter, konstegenskaper och konstnärer.
Medialt privilegierad subjektivitet
Den typ av bildning som de föregående citaten talar om ingick i en
större subjektivitetsproduktion nära relaterad till den mediala platsen.
Modellerandet och framförallt privilegierandet av vissa subjektsegenskaper framför andra förekom ofta i diskussioner om tidningsmediets
funktioner och värden.
En aspekt som de föregående citaten har gemensam med många andra exempel är deras uttryck för spänning mellan individ och kollektiv.
Konstwän formulerar spänningen genom att tala om den individuella
bildningen som ett nationellt progressivt projekt. Endast den andra
respektive tredje radens ”uttrycka sig” och ”göra sig för andra begripelig” erkänner egentligen bildning som en individuell egenskap. Den
redaktionella kommentaren ger uttryck för spänningen mellan individ
och kollektiv genom att lyfta det misstänkt egennyttiga i bildning till
en dubbelt nationell (och därmed kollektiv) angelägenhet. Påståendet
att konsterna ”hålls” i aktning förutsätter först och främst någon som
”håller”, i detta fall ett kollektiv. Vidare antyds att det är ett ansvar för
kollektivet att intressera sig för konsterna i nationen. Det allmänna
kollektivet skulle i kraft av sin kulturella kompetens vittna om nationens framsteg. I båda fallen legitimeras egen bildning genom större
kollektiv än individen.
Föreställningar om allmänheten som bildningens kollektiva subjekt
återkommer i diskussioner om tidningsmediet som bildningsredskap.
Exempelvis Journal för Svensk Litteratur beskriver sitt ändamål och sin
funktion med följande ord: att ”uplysa allmänheten”.161 En brevskrivare i Stockholms Posten vände sig till redaktionen med en uppmaning:
”Kommen ihog den rätt en uplyst allmänhet af Eder har at fordra”, som
en kritisk anmärkning om tidningens innehåll.162
Dessa uttalanden synliggör subjektsegenskapen ”upplyst” och för161. [Gustaf Abraham Silverstolpe], ”Förklaring af Utgifvaren”, JSL 1797, bd
1, häfte 5, s. 322.
162. Min kursiv. Sign. Candid, [”Om det gifwes…”], SP 1780, nr 81, 12/4,
s. 323.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
81
82 konst i omlopp
utsätter ett hos subjektet befintligt begär efter bildning. Citaten är med
andra ord formulerade som om de föregicks av en allmän vilja att bli
”upplyst”. Poängen här är inte att värdera deras eventuella representativitet för en läsekrets utan att uppmärksamma att de förhåller sig till
absolut subjektiva, individuella kategorier: vars och ens (förmodade)
begär, vilja och bildning. Däremot nämns inte det individuella momentet i upplysning och bildning med ett ord. Uttrycken upplysning
och allmänhet var i tidningarna väl använda troper. De fick motivera
tidningen som bildningsredskap, precis tack vare dess förkortade och
tillgängliga form.163
Även i mötet mellan tidnings- och encyklopedimedierna återkommer ett subjekt märkt av spänningen mellan individ och kollektiv.
I Upfostrings-Sälskapets Tidningars/Svensk encyclopedies ”Encyclopedie”artikel tillskrivs encyklopedier det uttryckliga syftet att tjäna ”Hela
Mennisko-slägtets uplysning och förbättring”.164 Vidare konstateras
att ”[n]ödvändigheten af en Encyclopedie för alla ligger […] i öpen
dag”.165 De omfattande anspråken till trots framträder dock mellan
raderna ett mer bestämt socialt kollektiv:
163. I denna text används ”upplysning”, ”upplysningsmässig” etc. på ett av
de sätt som Frängsmyr 2006 (1993) angriper, d.v.s. även när det rör sig om slagordsmässiga uttryck, urvattnade och, enligt Frängsmyrs uppfattning, utan direkt
(intentional eller kvalitativ) relation till mer programmatiska texter. Skillnaden
mot den normalspråkliga innebörden av ”upplysning” som ”information” i ovanstående fall är att citaten är relaterade till ett nätverk av andra utsagor som tematiskt exponerar den filosofiskt orienterade upplysningsdiskursen, bl.a. i form av
frågor om kunskapsspridning för samhällsförbättring och individuellt avancemang
som – urvattnat eller inte – skiljer dem från den normalspråkliga bemärkelsen. I
Patrik Lundell, Pressen i provinsen: Från medborgerliga samtal till modern opinionsbildning 1750–1850, diss., Inst. f. kulturvet., Lunds univ., Nordic Academic Press, Lund,
2002, s. 27–34 diskuteras upplysningsbegreppet i svensk press under denna tid
utifrån en annan uppfattning än hos Frängsmyr. Se även Jeremy D. Popkin & Jack
Censer, ”Some Paradoxes of the Eighteenth-Century Periodical”, SVEC 2004:06
Enlightenment, Revolution and the Periodical Press, red. Hans-Jürgen Lüsebrink &
Jeremy D. Popkin, Oxford, 2004, s. 3–21 om internationell press och föreställningar
om upplysning.
164. Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787, nr
49, 30/4, s. 385; Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 19.
165. Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787, nr
49, 30/4, s. 387; Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 21.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Hvad är då Nyttan af en Encyclopedie? Almänt Ljus, almänt Bruk.
Ingen Lärd, ingen Medborgare finnes, som ju icke, vid mer än
många tilfällen, behöfver rådföra sig, vare sig för minne, eller för
utöfning, med et dylikt Verk, som detta. […] Sälskaps-lefnaden
drager, af et al Kunskap omfattande Verk, et gagn, et behag, som
rönes vid snart sagt alla tilfällen.166
”Alla” förvandlas till lärda och medborgare som, antytt i den sista
meningen, ingick i sociala sammanhang där bildning värdesattes.
Encyklopedierna skulle vara till nytta för den som sökte kunskap för
enskilt bruk liksom för den som ville umgås. De individer som enligt
artikeln stod bakom kunskapen var ytterligare avgränsade till ”patrio­
tiske Män”, vilket även indirekt antyder en genusbestämning åt citatets ”medborgare”.167 De kollektiva och enhetliggjorda ”allmänhet”
och ”medborgare” specificerades alltså genom att tillföras genus, en
förmodad villighet att informera sig själva genom tidningar och encyklopedier och vanan att leva ut bildning i ”Sälskaps-lefnaden”. I
detta sammanhang, där bildning aktualiserades tillsammans med ett
erkännande av sammandragens bildningsvärde och tillskrevs ”gagn”
och ”behag” för social samvaro, anspelades även på en till bildningsbegreppet hörande kontrast mot boklig lärdom.168
Det bildningsbegrepp som motiverade sammandragen skulle skiljas
från fördjupning och specialisering. Det distanserades från ”pedanteri”
eller ensidig skolastik. Enligt ett brev i Stockholms Posten hade den allmänna bildningen, till skillnad från den fördjupade lärdomen, värdet
av belevenhet. Den hörde ihop med de sociala egenskaperna att kunna
konversera och umgås, att hantera det ena eller det andra ämnet, på
ett översiktligt istället för omständligt sätt:
166. Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787, nr
49, 30/4, s. 386; Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 21.
167. Tidningstextens ”patriotiske Män” är i Svensk encyclopedies skrivning ”välartade Själar”. Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST
1787, nr 49, 30/4, s. 386; Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 20.
168. I Huhn 2004, s. 39, 43 diskuteras sociabilitet utifrån Shaftesbury och
Burke som knuten till, dels konsten att behaga socialt, dels den subjektiva känslan
som utgångspunkten för socialt behag.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
83
84 konst i omlopp
En Man, som är upwäxt ibland böcker, och duger til ingen ting
­annat, är en ganska dålig Sällskapskarl, eller en Pedant.169
Brevskrivaren tvekade alltså inte att genusbestämma både ”pedanten” och ”sällskapskarlen”. Signaturen Anti-Pedant kontrasterar på
liknande sätt i Dagligt Allehanda gammal lärdom mot modern bildning:
”Den som är aldrig så litet för sig kommen i Newtons och Lockens
Philosophie kan ej behöfwa Aristoteles”.170 Betecknande är alltså att
det kunde räcka med ”så litet”.
Det centrala är dock att den moderna bildningen inte i första hand
pekade på ”boken” som kunskapsauktoritet utan på människans generella kapaciteter. Det längre citatet nedan beskriver den moderna
bildningen som en alltigenom individuell form av erfarenhet, samtidigt som den ställs i kontrast mot ett normerande kollektiv, det senare
alltså lika aktuellt hos Anti-Pedant som hos Konstwän. Först förfasar
sig skribenten över (den egenproducerade) nidbilden av pedanteri,
därefter målas den moderna bildningen upp som det goda alternativet:
At se en hurtig ungdom hänga öfwer en unken foliant, så bleka
kinder utaf wakande, och tidiga skrynkor, en förlorad hälsa, alla
sin själs krafter utmattade af onödiga omsorger, och bli dum just
därigenom at han sysselsätter sig med lapperi; alt detta är ju en
försmädelig åsyn, som kan upwäcka hos en både förtret och sorg.
Och när denna Pedanten sedan kommer ifrån sin Schol-kammare,
swäller han af högmod och wil mana ut hela werlden på Gräkiska,
som Boileau säger; hans hufwud är så upfyllt med ord, at där ej
finnes rum för begrep; de fullkomligheter, som han sjelf så högt
wärderar, äro odrägeliga för andra [d.v.s. i umgänge]; [Pedanten
är] okunnig i Historien och ofta orörlig wid sit Fäderneslands
bästa; – hwad för et onyttigt och förhatligt djur! […] Nej skall
wår ungdom blifwa rask, belefwad och känslofull, så måste han
tidigt öfwas uti artiga och lysande umgängen; Theatern har ofta
skapat en wurm til människa och återfört en fanatisk speculateur
til sina fem sinnen, och en plumphuggare til en umgängsam warelse.
169. Min kursiv. ”Pedanter”, SP 1784, nr 71, 27/3.
170. Sign. Anti-Pedant, ”Om Pedanteri”, DA 1781, nr 157, 12/7.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Uppå et Caffehus kan man långt bättre och beqwämligare studera
werlden och lära sig känna människor, än hos en Gronevius,
Scaliger och Burman. Ja jag wågar påstå at et kortbord skall långt
mera öfwa sinnet, at umgås med människor och skärpa eftertankan,
igenom sina närwarande starka motiver, än alla förbiflutne och
tilkommande åldrars owissa betraktelser.171
Även i detta exempel privilegieras ”han”. Den moderna bildningen
tillägnar man sig enligt skribenten inte ensam i studiekammaren utan
genom ett belevat umgänge.
Därutöver framhålls ”sinnet” och ”eftertankan” som en annan
sorts egenskaper, på ett annat sätt slipningsbara, än den detaljerade
och världsfrånvända lärdomen. Den moderna bildningen gavs alltså en
utgångspunkt i individuella förmågor som redan var lokaliserade hos
(den kollektiviserade) människan. Den belevade människan beskrivs
som en varelse som sysselsätter sitt sinne och gör bruk av uppfattningskapaciteten i sina ”fem sinnen” eller sin kropp. Antropocentrismen
som impliceras av de begrepp jag har kursiverat karaktäriserar också
de egenskaper som Anti-Pedanten inleder sin artikel med att peka
ut. Där varnas för att ”glosor” och gamla lärdomar försvagar istället
för att ”odla” människans sinne: förståndet, passionerna och hjärtat
skadas och inskränks alternativt förfaller moraliskt av pedantisk lärdom.172 Förståndet, passionerna och hjärtat är sinnesegenskaper, det
vill säga uppfattnings-, tanke- och känslokapaciteter erkända som tillhöriga alla individer.
Den dubbla retoriken i allmänhet och medborgare ställs på sin spets
i den moderna bildningens (maskulina) ”människa”. Kollektivet kan
nästan inte bli större. De specifika egenskaper som kollektiviseras tillsammans med de allmänna uppfattningskapaciteterna hade ju ganska
lite med allmängiltighet att göra. När det gäller publikbegreppet allmänhet har Joan B. Landes visat hur det generellt i tidens internationella tryckmedier producerades som maskulint.173 Till denna genus171. Min kursiv. Sign. Anti-Pedant, ”Om Pedanteri”, DA 1781, nr 157, 12/7.
172. Sign. Anti-Pedant, ”Om Pedanteri”, DA 1781, nr 157, 12/7.
173. I en omläsning av Habermas har Joan B. Landes visat hur subjektskategorin ”allmänhet” komplicerades av att den å ena sidan i sociala termer var relativt brett antagbar, inte minst inkluderande för den alltmer politiskt och socialt
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
85
86 konst i omlopp
kodifiering kommer även det mer eller mindre implicita utpekandet
av socialt klassificerade egenskaper som allmänhetens egenskaper.
Antagandena om bildningsintresse och den sociala omsättningen av
bildning i umgänge lokaliserades exempelvis till vissa socialt färgade
miljöer. Anti-Pedantens teater, kaffehus och spelbord hörde till en kultiverad och urban fritid. Denna diskussion fortsätter under nästa rubrik. Först skall en kort och avslutande återkoppling göras till vad jag i
föregående avsnitt introducerade som ett perceptuellt perspektiv med
möjlig extension bortom sköna konster.
Den subjektskonstruktion som framträder i ovanstående exempel
beskrivs i ett språk som relaterar till den kunskapsteoretiska modellens
spänning mellan individ och kollektiv; subjektskonstruktionen var på
samma gång singulär (en individ som gör bruk av sina sinnesförmågor) och kollektiv (sinnesförmågor är mänsliga resurser). Ytterligare
en likhet man kan se är det implicita utpekandet av bildning och konst
som föremål för perceptuell tillägnelse. Konstwäns och Anti-Pedants
brev anlägger ett perspektiv där bildning positioneras som ett objekt
i relation till en erfarande mottagare. Den senare framträder inte som
vilken mottagare som helst, utan någon karaktäriserad av sina sinneskapaciteter. Ett förnimmande, kännande och reflekterande subjekt
exponerades i tryck som kollektiviserat av sina redan befintliga allmänmänskliga förmågor. Dessutom kollektiviserades det, som redan har
antytts, av att tillhöra en mer specifik social gemenskap.
Socialt klassificerad publik
Konstwäns brev uttrycker en föreställning om vad det var för typ av
social interaktion konst som en del av den moderna bildningen skulle
ingå i. Med orden ”konstord och termer at uttrycka sig […] och göra
sig för andra begripelig” efterlyste Konstwän kollektiva begrepp som
1. konstbegrepp
kunde assimilera individen med ett gemensamt, ”för andra begripligt”,
språk.174 Det är en formulering som möjliggjordes av det perceptuella
perspektivet på bildning som formbar genom egen erfarenhet. Ett av
brevets förslag var ju att genom bruk av mediala resurser tillägna sig
egen bildning. Detta öppnar intressanta perspektiv på vad som inte
sägs. Det som inte fick beskriva den erfarande individen var några av
grundbultarna i den traditionella samhällshierarkin, nämligen börd
och rikedom. Konstwäns brev pekar alltså på sociala gemenskaper av
annat slag, sammanhållna av modern bildning, sociabilitet och så vidare. Detta har uppmärksammats i tidigare forskning. I Mortensens
studie av konstbegreppet utifrån läsningar av bland andra Shaftesbury,
Addison och Hume betonas att börd och rikedom lyser med sin frånvaro i idealen för att leva och umgås med smak och anständighet.175
Även John Brewer har i sin undersökning av den engelska kulturmarknaden lyft fram tron på en ny typ av subjektsegenskaper som,
med Brewers uttryck, var förstådda som skapade framför medfödda.176
Utifrån Brewers undersökning kan några jämförelser göras som relaterar kulturmarknaden i Stockholm till internationella företeelser.
Brewer diskuterar publik- och subjektivitetsbegrepp som motsvarar dem jag har tagit upp ovan och sätter dem i samband med en ny
typ av gränsdragningar. Om börd inte var ett ”krav” för de sociala
och kulturella gemenskaper som legitimerade kulturmarknadspubliken, så saknades det inte andra sorters spänningar kring exkludering,
inkludering och definition av vad som utmärkte en socialt och kulturellt anpassad individ. Dessa gränsdragningar kretsade kring hur man
skulle uppträda, uppskatta och umgås på ett bildat, kultiverat sätt.177
Brewer påpekar att Londons kulturmarknad var inkluderande när det
gällde tillträde; låga inträden till konserter, nöjesträdgårdar och konstutställningar och en explosion av för relativt stora grupper överkomliga romaner, bilder, tidningar och musikalier talar för åtkomlighet.178
etablerade borgerligheten. Å andra sidan var den inte desto mindre exkluderande,
genom att vara producerad av manligt definierade antaganden och verksam som
en ingrediens i det Landes analyserar som en pågående uppdelning av sfärer, där
kvinnor strukturellt exkluderades ur den offentliga. Denna process involverade
tidningsmediets spridning av socialt privilegierade gruppers definitioner av
kunskap, bildning, allmänhet och andra grundläggande kollektiva kategorier. Jfr
Joan B. Landes, Women and the Public Sphere in the Age of the French Revolution, Cornell University Press, Ithaca, London, 1988, s. 7, 39–65. Se även not 187 nedan.
174. Min kursiv. Sign. Konstwän [Jusleen], ”Til Mæcenas”, Pn 1769, nr 114,
13/9, s. 905.
175. Mortensen 1997, s. 64, 72, 82, 83–106, 116, 120, 127, 129–137. Jfr även
Ray 2001, s. 96.
176. Brewer 1997, s. 91.
177. Brewer 1997, s. 90–93.
178. Brewer 1997, s. 92–98.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
87
88 konst i omlopp
Den engelska kulturmarknadens relativa öppenhet uppfattades även
från konservativt håll som alltför inkluderande och som ett hot mot
den sociala ordningen.179 Brewers resonemang kring detta går ut på
att just spridning och relativ öppenhet gjorde det viktigt att modellera
publikbegrepp som inte var synonyma med alla potentiellt närvarande
åskådare, lyssnare och läsare, utan synonyma med dem som hade förmågan att uppskatta, diskutera och relatera till det upplevda på ”rätt”
sätt.180 Här kan man med referens till Bourdieu även tillägga att ”rätt”
inte bara är villkorat av, i detta sammanhang, bildning och så vidare,
utan mer generellt av vad Bourdieu kallar en illusion av naturlighet.
För att ingå i en social gemenskap behöver kulturell kompetens i form
av gemensamma referensramar, sätt att uppskatta och uppträda och så
vidare, framstå som spontant och naturaliserat, utan spår av mödosam
eller medveten inlärning.181
Mer specifikt skall ”rätt” förstås utifrån Brewers diskussion kring
det oöversättbara ”politeness”. I detta begrepp fördes tron på att utveckla sin smak, sin personliga förfining och sin individuella uppskattningsförmåga samman med att kunna umgås. Att fungera väl i förhållande till sociala sällskap betonades lika mycket som en fråga om att
kunna konversera med behag som att vara moraliskt och kulturellt
förfinad.182 Begreppet etablerades på bredare front bland annat genom
Joseph Addisons och Richard Steeles moraliska tidskrifter Tatler och
Spectator redan i början av 1700-talet och har i senare forskning diskuterats med utgångspunkt i allt från filosofer som Shaftesbury och
tidningslitteratur till typiska förstapersonstexter som dagböcker, memoarer och romaner.183 I svensk 1700-talsterminologi dyker språkliga
varianter av ”politeness” upp som det franska ”politesse” och de svenska ”belevenhet” och ”artighet”. Brewers presentation av ”politeness”
korresponderar väl mot vad som uttrycks av Konstwän, Anti-Pedant
och i texterna kring Svensk encyclopedie, nämligen den centrala aspekten
att kultivering, sociabilitet och att uppträda med behag var förmågor
1. konstbegrepp
som skulle förvärvas genom egen erfarenhet. Brewer kommenterar att
en hel instruktionslitteratur kring ”politeness” växte fram, som (något
para­doxalt) betonade att ”politeness” måste modelleras utifrån egen
er­fa­renhet och inte läras från experter.184
De till synes extensiva föreställningarna om publik och subjektivitet
skall betraktas som specificerade av värden vilka kretsade kring en so­
cialt, moraliskt och kulturellt kompetent, modernt bildad, artigt och
för andra behagligt uppträdande individ. Nästa steg i denna studie är
att sätta dessa föreställningar i relation till sociala egenskaper som återgår på en mediekonsumerande publik, det vill säga de sociala grupper
som tog del av kulturmarknadens utbud. Redskapet för att undersöka
den konsumerande publiken är en förteckning på Stockholms Postens prenumeranter, vilken löpande publicerades i tidningen.185 Förteckningen
visar namn (och därmed genus), titlar och yrken. Det skall betonas att
listan är publicerad. Man kan förutsätta att den mediala exponeringen
bidrog till att etablera associationer mellan valet av tidningen, genus,
titel/yrke och med mediet förknippade föreställningar om publik och
subjektivitet. Att publicera listor över prenumeranter på eller understödjare av olika trycksaker var vanligt och kan bland annat ha fyllt
en marknadsföringsfunktion.186 I detta sammanhang är det däremot
viktigare att listan också kan ha haft effekten att etablera associationer mellan samhällspositioner och kulturkonsumtion. Stockholms Posten
var under 1700-talet profilerad som en intellektuellt och kulturellt
orienterad tidning. Vid sidan av nyheter och en del skämt publicerades
huvudsakligen insända brev och redaktionella artiklar om litteratur,
teater, konst, moral och politik.
179. Brewer 1997, s. 74.
180. Jfr Brewer 1997, s. 74, 92–98.
181. Jfr återkommande i Bourdieu 1984 (1979), kap. 1, särsk. s. 58–73.
182. ”Politeness” diskuteras i Brewer 1997, s. 99–113, 117–118.
183. Om ”politeness” hos Shaftesbury, se Mortensen 1997, s. 129–137; för
filosofiskt och annat material, se Brewer 1997, s. 99–113.
184. Brewer 1997, s. 107.
185. ”Förtekning på de här i Staden varande Prænumeranter å detta Dagblad,
för innevarande år”, SP 1787, nr 10, 13/1; nr 11, 15/1; nr 13, 17/1; nr 14, 18/1, nr
19, 24/1, nr 34 10/2, nr 40, 17/2. Listan upptar totalt 304 enskilda personer och
24 institutioner. De senare är inte inkluderade i mina beräkningar. Listan är inte
komplett; en fortsättning utlovas som inte dyker upp. Det framkommer även av
prenumerantlistan att två personer ibland delade på en prenumeration och att
prenumererande institutioner fick tiotals exemplar av tidningen, d.v.s. att det gick
flera läsare per tidning, vilket var ett för tidningar vanligt läsmönster som diskuteras t.ex. i Mral 1996, s. 208–209.
186. Jfr kommentar hos Oscarsson 2000, s. 208–209.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
89
90 konst i omlopp
Först skall listans minoritetsgrupper nämnas. Dessa inkluderar
kvinnor (4 %), varav den största delen (3 %) inte tillhör aristokratin
utan endast tituleras ”Fru”, militärer (6 %) samt personer i samhällets topp (kungahuset, den högsta aristokratin, de högsta ämbetena
16 %).187 Detta är dock små grupper i förhållande till majoritetsgruppen av ”Herrar” med yrken på vad man kan kalla mellannivå (74 %).188
Uttryckt i ståndstermer innefattade denna majoritetsgrupp ”ståndspersoner”, ”borgare” samt låg- eller nyadel. Fortsättningsvis kommer
jag att referera till denna sociala grupp som borgerlig.189
187. Detta kan relateras till Brewers diskussion kring kvinnors deltagande i den
engelska kulturmarknaden. Dessa var viktiga både i rollerna av producenter och
konsumenter eller som författare, tidningsutgivare, skådespelare, konstnärer o.s.v.
och som en del av publiken. Men samtidigt som kvinnors marknadsdeltagande var
betydelsefullt existerade en stark och patriarkalt formulerad kritik mot kvinnors
närvaro med slagsida mot en förment feminisering av den urbana samtidskulturen.
Brewer 1997, s. 76–82. Även Landes’ diskussion utifrån den Habermasinspirerade
uppdelningen av sfärer visar att trots den pågående etableringen av en patriarkal
offentlighetsstruktur hade kvinnor möjligheter att delta i kulturproduktion och
konsumtion och som skriftställare, redaktörer, författare o.s.v. utgöra offentliga
röster, Landes 1988, s. 50–61.
188. För jämförelse med den sociokulturella spridningen av Olof Dalins Svea
Rikes Historia (1747–1763), se Peter Hallberg, ”Den läsande nationen: Utgivningen
och spridningen av Olof Dalins svenska rikshistoria, 1747–1763”, Nationalism och
nationell identitet i 1700-talets Sverige, red. Åsa Karlsson & Bo Lindberg, Uppsala,
2002, s. 80–84.
189. Det har påpekats att borgerlighet i denna Habermasliknande bemärkelse
inte motsvarar ståndsbegreppen och inte heller den historiska publikens självförståelse. I Lundell 2002, s. 52–53 karaktäriseras motsvarande sociala grupper
av tidningsprenumeranter enligt en självförståelse som medborgare framför det
anakronistiska borgerlighet. Lundell är kritisk mot teleologin som han menar
inbegrips i det senare begreppet, vilket är en ståndpunkt jag förstår i princip. Men
i denna text accepterar jag borgerlighet bl.a. av skälet att det inte är mitt syfte
att studera självförståelse och för att det är en behändig benämning på de olika
yrken o.s.v. som framgår av mina materialbeskrivningar. Andra skäl att föredra
borgerlighetsbegreppet framför exempelvis ståndsbegreppen är att de senare under denna period, vilken ofta har karaktäriserats som en förskjutningstid mellan
stånds- och klassamhälle, redan var svårhanterliga och föråldrade. Den nya, socialt
och politiskt betydelsefulla gruppen ”ståndspersoner” hamnade utanför den traditionella juridiska uppdelningen av stånden och flöt dessutom socialt ihop med
både ”borgare” och lågadel. Ytterligare ett skäl för mig att använda borgerlighetsbegreppet är att det används mer deskriptivt än analytiskt. Jag utvecklar inte ett
framåtsyftande argument kring borgerlighet. Den teleologi Lundell kritiserar är
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Den borgerligt präglade majoritetsgruppen kan i vissa avseenden
beskrivas som socialt inkluderande. Den rymmer ett spann av positioner, från en minoritet av hantverkare (t.ex. boktryckare, skräddare,
skomakare) till lågadel. Men mer talande än titel- och yrkestillhörighet är grad av utbildning, välstånd och plats i den sociala geografin.
De yrken som dominerar majoritetsgruppen förutsatte formell och
högre utbildning (t.ex. sekreterare, assessorer, kamrerer). Ett stort antal titlar/yrkesbeteckningar (t.ex. fabrikör, direktör) talar om att vara
i chefsposition över en verksamhet. Till de välrepresenterade yrkena
hör även handlare av olika slag, personer som alltså drev en ekonomisk rörelse. Samtliga exempel kan karaktäriseras som positioner och
yrken förknippade med en relativ ekonomisk stabilitet. Listans majoritetsgrupp kunde generellt inte hävda någon adlig och framförallt
ingen högadlig genealogi, men den ägde sysselsättningar i offentlig
tjänst samt ut/bildnings- och ekonomiska resurser.190 Samtliga positioner kan dessutom relateras till urbanitet, vilket inte minst framkommer av den rubrik listan publicerades under: ”Förtekning på de här i
Staden varande Prænumeranter å detta Dagblad”. Om ”Staden” enbart inkluderade nuvarande Gamla stan eller också delar av Norrmalm
alltså i min text inte utvecklad på argumentationsnivå. För ståndsbegreppen, se
Sten Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700–1865: Studier rörande det svenska
ståndssamhällets upplösning, Gleerup, Lund, 1973 (1949), särsk. s. 15–21. För relationer över ståndsgränser, se även Karin Ågren, Köpmannen i Stockholm: Grosshandlares
ekonomiska och sociala strategier under 1700-talet, diss., Ekonomisk-historiska inst.,
Uppsala univ., 2007.
190. I detta och följande kapitel bygger alla påståenden om ekonomiska och
bildningsmässiga resurser relaterade till sociala positioner samt deras plats i en
samhällelig hierarki på jämförelser mellan yrken och titlar i mitt material och
följande litteratur: Gudrun Andersson, Stadens dignitärer: Den lokala elitens statusoch maktmanifestation i Arboga 1650–1770, Atlantis, Stockholm, 2009, kap. I–II; Bo
Bennich-Björkman, Författaren i ämbetet: Studier i funktion och organisation av författarämbeten vid svenska hovet och kansliet 1550–1850, diss., Littvet. inst., Uppsala
univ., Svenska bokförlaget, Stockholm, 1970, s. 59–70, 123–125; Carlsson 1973
(1949), särsk. s. 15–21; Mats Hayen, Stadens puls: En tidsgeografisk studie av hushåll
och vardagsliv i Stockholm, 1760–1830, diss., Hist. inst., Sthlms univ., 2007, kap. 4–7;
Susanna Hedenborg, Reproduktionens resurser: Spädbarnsvård i Stockholm 1750–1850,
Studentlitteratur, Lund, 2004, kap. 4; Staffan Högberg, Stockholms historia 2: Småstaden fabriksstaden storstaden, Bonnier fakta, Stockholm, 1981, s. 14–17; Ågren 2007,
särsk. kap. 6.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
91
92 konst i omlopp
är i detta sammanhang mindre intressant. Det viktiga är att det är
det urbana, kulturella, kommersiella och politiska centret som pekas
ut, vilket också var förmedlings- och konsumtionsnavet för kulturella verksamheter som inkluderade expositioner av måleri i och utanför Konstakademien liksom marknadsdistributionen av tidningar och
grafiska blad.
Sammanfattningsvis har detta avsnitt visat att konst som ett ämne i
tryck ingick i en mediekultur där föreställningar om förmågan att tala
om konst både relaterade till ett medialt utbud och till föreställningar
om subjektivitet, som mindre kretsade kring börd och gods än kring
modern bildning, social och kulturell kompetens och tron på egen
utveckling genom erfarenhet och bruk av kulturella produkter. Dessa
före­ställningar kan via Stockholms Postens prenumeranter relaterats till
en konsumerande publik som var urban, borgerlig, ämbetsmanna­
mässig och relativt välbeställd samt intellektuellt och kulturellt orienterad. Denna klassmässigt definierade publik korresponderar väl mot
det tolkningsföreträde som var inbegripet i tidningarnas tilltal och
beskrivningar av sina läsare, eller en i tryck exponerad subjektivitet
som den konsumerande publiken hade att förhålla sig till.
1. konstbegrepp
I detta avsnitt återgår jag till att fokusera på konst som begrepp. Här
introduceras även en ny typ av definition, vilken till skillnad från den
lexikala är implicit. I det följande skall konst undersökas genom den
begreppsliga horisonten lyx. Analytiskt och metodologiskt har detta
inneburit att upprätta ett nätverk av till lyxbegreppet relaterade begrepp och föreställningar, för att undersöka hur konst ingår i detta
nätverk och vad som händer med konst när det betraktas som lyx.
Allra först skall några generella aspekter av lyxbegreppet intro­duceras.
torieskrivningen i korthet sammanfattas enligt följande: I början av
1700-talet etablerades ett antal föreställningar om lyx som radikalt
skilde sig från det traditionella förknippandet av lyx med kristen synd
eller furstlig prakt. De nya föreställningarna brukar kallas lyxens ”avmoralisering” och ges en vattendelare i Bernard Mandevilles teori om
lyxkonsumtion som motorn i ett ekonomiskt kretslopp. Till skillnad
från tidigare började lyxen beskrivas som en både psykologisk och
ekonomisk kategori och som en samhällsfaktor med gynnsamma effekter.191 Maxine Berg och Elizabeth Eger har i ett antologikapitel,
också i förhållande till den internationella lyxdebatten, vidare framhållit att lyxens avmoralisering hade två från varandra skilda uttryck.
Beträffande den position som normalt förknippas med Mandeville,
å ena sidan, betonar Berg och Eger att lyxen inte var ifrågasatt som
en synd, utan bara tillskriven positiva följder. Det individuella psykologiska begäret förväntades ge upphov till konsumtion som i sin
tur sporrade handel och produktion. Individuellt, egennyttigt, begär
betraktades alltså fortfarande som en last, men med den ursäktande
potentialen att stimulera ekonomin på nationell nivå. Å andra sidan
frikopplade andra lyxdebattörer, som David Hume, lyxen och dess psykologiska drivkraft från synd och beskrev den istället som en socialt
och kulturellt progressiv kraft.192 Berg och Eger betonar även att parallellt med de mer lyxbejakande diskussionerna förekom en lyxkritik,
vilken lika lite som de positiva ståndpunkterna inskränkte sig till strikt
samhällsekonomiska frågor. Kritiken handlade bland annat om moral,
seder och sociala orättvisor och förknippas ofta med Rousseaus två
tidiga avhandlingar om vetenskaperna och konsterna och om ojämlikhetens uppkomst.193 Slutligen konstaterar Berg och Eger att lyxens
diskursiva omfattning hade en parallell i debattens tidsmässiga och mediala utbredning. Inte minst deras exempel visar att lyxen diskuterades
från början av 1700-talet till århundradets slut och i en mängd olika
Presentation av lyxbegreppet
I likhet med konst var lyx ett begrepp som förändrades under 1700-talet. Till skillnad från konst finfördelades inte lyx i något motsvarande en mer avgränsad kategori som sköna konster, utan expanderade.
Utifrån Christopher J. Berrys studie av lyxbegreppets historia och
den internationella lyxdebatten under 1700-talet kan den vanliga his-
191. Christopher J. Berry, The Idea of Luxury: A Conceptual and Historical Investigation, Cambridge University Press, Cambridge, 1994, kap. 5–6, s. 101–176. Berry
diskuterar även Mandevilles föregångare.
192. Maxine Berg & Elizabeth Eger (red.), ”The Rise and Fall of the Luxury
Debates”, Luxury in the Eighteenth Century, Palgrave Macmillan, Houndmills, New
York, 2003, s. 10, 12, 18.
193. Berg & Eger (red.) 2003, s. 14, 21–22.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
En implicit definition
93
94 konst i omlopp
sammanhang. När Berg och Eger pekar ut lyxdebattens stora problem,
frågan om hur lyxen skulle definieras, nämner de i en bisats någonting
viktigt. Detta är lyxdebattens mediala utbredning:
The debate, which was conducted among several hundred writers
at all levels of eighteenth-century discourse from polemical pam­
phlets to political theory, popular ballads to epic poetry, political
journalism to novels, fundamentally turned on the ­problems of
defining the term.194
I anslutning till frågan om utbredning kan det också betonas att lyxdebatten var transnationell. När det gäller den svenska lyxdebatten
har tidigare forskning pekat ut tematiska referenser till den internationella, vilket inte minst gäller de två lyxpläderande texter som jag i
detta avsnitt skall återkomma till flera gånger. 195 Dessa är Adelcrantz’
tidigare introducerade Tal om fria konsters värde och nytta och politikern
Anders Johan von Höpkens redan 1740 hållna Tal, om yppighets nytta.196
1. konstbegrepp
von Höpkens tal är särskilt välbehandlat i svenska lyxstudier och har
blivit känt som en ”första” svensk lyxplädering, vilket är en etikett
talaren själv föreslår genom att presentera sitt ämne som ”nytt” och
”ovanligt”.197 Talet trycktes 1741 och gavs ut i en andra upplaga 1773.
Här citeras den senare upplagan.198 Båda texterna kommer även enligt
mönster från föregående avsnitt att vävas ihop med uttalanden om lyx
i svenska tidningar och i Encyclopédie. Skälet att på denna plats intro­
ducera dem separat är pedagogiskt. Först och främst går det att på detta
sätt enkelt knyta dem till internationella ståndpunkter; von Höpkens
tal kan jämföras med Mandevilles lyxfomulering, medan Adelcrantz’
kan jämföras med Humes.199 Det är också ett sätt att öppna för frågor
om periodisering och diskursiv lokalisering av lyxbegreppet.
När det gäller periodisering har Berg och Eger, liksom Dena Good­
man i samma antologi, diskuterat den ökade komplexiten som följde med det under 1700-talet (och senare) svårdefinierade lyxbegreppet. Om lyxens omformulering med hjälp av specifikt ekonomiska eller merkantilistiska argument förlorade relevans vid sekelmitten, så
var det precis vid denna tidpunkt som ett nytt och större referens-
194. Berg & Eger (red.) 2003, s. 10.
195. Se Leif Runefelt, ”Från yppighets nytta till dygdens försvar – den frihetstida debatten om lyx”, Historisk tidskrift, årg. 124, 2004:2, s. 203–224; Bo Peterson, ”’Yppighets Nytta och Torftighets Fägnad’: Pamflettdebatten om 1766 års
överflödsförordning”, Historisk tidskrift, årg. 47, 1984, s. 3–43; Oscar Wieselgren,
”Yppighets nytta”: Ett bidrag till de ekonomiska åskådningarnas historia i Sverige under det
adertonde århundradet, Skrifter utgivna av K. Humanistiska vetenskapssamfundet i
Uppsala, Uppsala, 1912, s. 21–62.
196. När det gäller Adelcrantz’ tal är det även välciterat i andra än lyxorienterade studier. Denna rika text har i olika sammanhang fått exemplifiera konstteori,
lyx och frågor om det ”borgerliga samhället”. Se t.ex. Ragnar Josephson, Den svenska smaken: Konstkritik och konstteori från barock till romantik, Studentlitteratur, Lund,
1997, s. 133–137; Ing-Mari Danielsson, Den bildade smaken: Målade dekorationer hos
borgerskapet i frihetstidens Stockholm, diss., Konstvet. inst., Sthlms univ., Stockholmia
förlag, Stockholm, 1998, s. 32–34; Torsten Weimarck, Akademi och anatomi: Några
aspekter på människokroppens historia i nya tidens konstnärsutbildning och ateljépraktik,
med särskild tonvikt på anatomiundervisningen vid konstakademierna i Stockholm och Köpenhamn fram till 1800-talets början, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag, 1996, s. 184–186. I detta tal kommer till synes motstridiga förhållanden till uttryck. Konstakademiens preses Adelcrantz talade om konst som både
en ekonomisk vara och en ideal kategori bortom praktisk nytta, medan akademien
i teori och institutionell praktik förbjöd all form av konstnärlig näringsverksamhet. Liknande exempel på akademimedlemmar som förhåller sig mycket fritt till
institutionens värdeprinciper i fråga om just kommersiell verksamhet är välkända
i tidigare forskning och har tagits upp i så skilda sammanhang som 1600-talets
Rom hos Patrizia Cavazzini, Painting as Business in Early Seventeenth-Century Rome,
Pennsylvania State University Press, University Park, 2008, s. 46–47 och 1700-talets Stockholm hos Jan Brunius, ”Stockholms målarämbete intill 1700-talets mitt”,
RIG, årg. 48, 1965, s. 85–86. Jfr även den svenska konstakademiens stadgar som är
avtryckta hos Ludvig Looström, Den svenska Konstakademien under första århundradet
af hennes tillvaro 1735–1835, Stockholm, 1887, s. 140–156, art. XIX, s. 149–150.
197. Anders Johan von Höpken, Tal, om yppighets nytta. Hållit för Kongl. Swenska
wetenskaps academien, år 1740, Stockholm, 1741, s. 6; Anders Johan von Höpken, Tal,
om yppighets nytta. Hållit för Kongl. Svenska vetenskaps-academien, år 1740, Stockholm,
1773, s. 2. Runefelt 2004, s. 203–205 diskuterar hur denna etikettering av von
Höpkens tal har traderats historiografiskt.
198. Skälet att citera den senare framför den tidigare upplagan är den något
modernare ortografin; innehållsmässigt motsvarar texterna varandra.
199. Om den senare jämförelsen, se särsk. ”Of Commerce” (1752), s. 253–267,
”Of Refinement in the Arts” (tidigare titel ”Of Luxury”, 1760), s. 268–280, båda
i David Hume, Essays moral, political, and literary, edited and with a foreword, notes
and glossary by Eugene F. Miller, rev. uppl., Liberty Fund, Indianapolis, 1985;
eller i svensk övers. David Hume, Herr David Humes politiske afhandlingar om handel
och yppighet. Stockholm, trykte på Johan Georg Langes förlag, år 1767, Stockholm, 1767.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
95
96 konst i omlopp
område etablerades. Berg och Eger liksom Goodman beskriver detta
som ett knippe nya associationer runt lyxen, vilka inkluderade föreställningar om smak, urbanitet, modernitet och progression.200 I förhållande till den svenska lyxdebatten har Leif Runefelt argumenterat
för att den avmoraliserande synen på lyx inte kunde få fäste i de sakpolitiska diskussionerna under frihetstiden till följd av ett dygdeetiskt
präglat debattklimat. Enligt Runefelt avklingade dessutom de få lyx­
förespråkande argument som ändå hade förekommit under 1760-talet.201 Utifrån Runefelts studie och i förhållande till svensk realpolitik
är med andra ord lyxförespråkare av von Höpkens och Adelcrantz’ typ
dels att periodisera till sekelmitten, dels att betrakta som extremer.
Och just detta har att göra med frågan om att diskursivt lokalisera
lyxen. Det som för mig är särskilt intressant med lyxbegreppet är att
det levde ett liv utanför sakpolitiska debatter, där det i mindre utsträckning var relaterat till frågor om manufakturunderstöd och handelsbalans och i större utsträckning till frågor om kultur och moral.
Mitt argument är att lyx i likhet med konst skall betraktas som ett
begrepp i omlopp och att detta ger anledning att vara skeptisk både
mot strikta periodiseringar och diskursiva lokaliseringar. För att illu­
strera detta skall Adelcrantz’ tal knytas till en utsagekedja, som visar
hur föreställningar om lyx cirkulerade mellan svenska och internationella texter, mellan avsändare och adressater, mellan medier, mellan
olika diskursiva sammanhang och inte minst i tid och rum.
1785 publicerade Stockholms Posten ”Bref om Konsternas och yppighetens nytta”. Brevet är ingenting annat än en svensk maskerad bearbetning av brev nummer 106 ur Montesquieus Lettres persanes (ffg.
1721). Texten är rensad från alla skrivningar som lokaliserar berättelsen till Paris eller refererar till de två resande persernas erfarenheter.202 I själva verket är ”Paris” i Stockholms Postens alternativ utbytt
1. konstbegrepp
mot ”Stockholm” i den passage där brevet förklarar att lyxen skapar
arbetstillfällen:
Stockholm är den wällustigaste Stad i Swerge; men den är ock
utan gensägelse den arbetsammaste. Det faller et Fruntimmer in at
synas på en Assemblée med den eller den paruren; strax måste 50
handtwerkare arbeta ouphörligt, de få på flera dagar hwarken tid
at äta elle[r] sofwa.203
En av kärnpunkterna i teorin om lyxens ekonomiska nytta var just arbetsfrågan, som i detta exempel alltså inte ingår i en politisk pamflett
eller ett sakpolitiskt argument utan i en till synes samtidskommenterande tidningsartikel. Den citerade passagen var identifierbar som en
samling iakttagelser om den moderna staden Paris/Stockholm. Det
viktiga är att ståndpunkter som kommer till uttryck i citaten ovan och
nedan kunde dyka upp i diskussioner om manufakturpolitik, om kulturprogression, om seder och moral, liksom i fiktiv och politiskt agiterande form. Tidningen som forum för ”blandade ämnen”, det vill säga
att många tidningar under 1700-talet liksom idag varken var renodlade
nyhets- eller kulturmedier, bidrog till att göra dem till en mötesplats
för denna typ av växlande förhållningssätt till lyxen.204 Avslutningen
på brevet i Stockholms Posten använder ett exempel som även dyker upp
i Adelcrantztalet:
Märk huru mycket industrien kan föröka inkomsterna. En landtegendom kastar ej af sig mer än 20:de delen af sit wärde. Men en
plåt i färgor kan förskaffa Målaren 50 plåtar om året. Man kan til en
del säga detsamma om gullsmeder, om Ull- och Sidenarbetare, och
alla slags handtwerkare.205
I Adelcrantz’ tal:
200. Berg & Eger (red.) 2003, s. 7, 9, 20; Dena Goodman,”Furnishing Discourses: Readings of a Writing Desk in Eighteenth-Century France”, Luxury in
the Eighteenth-Century: Debates, Desires and Delectable Goods, red. Maxine Berg &
Elizabeth Eger, Palgrave Macmillan, Houndmills, New York, 2003, s. 73–75.
201. Runefelt 2004, s. 204–205, 208, 210, 222–223.
202. Se Charles-Louis de Secondat de Montesquieu, Lettres persanes (1758),
dossier et notes réalisés par Alain Sandrier, lecture d’image par Valérie Lagier, 2
vol., Gallimard, Paris, 2006, s. 214–218.
203. ”Bref om Konsternas och yppighetens nytta”, SP 1785, nr 266, 16/11; jfr
Montesquieu 2006 (1758), s. 216.
204. Jfr beskrivningar av 1700-talspressens innehåll i Oscarsson 2000, s. 113–
114, 121–122, 127, 128, 147, 161, 162, 183, 192, 211.
205. Min kursiv. ”Bref om Konsternas och yppighetens nytta”, SP 1785, nr
266, 16/11; jfr Montesquieu 2006 (1758), s. 217.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
97
98 konst i omlopp
Med Färg och Penslar för 10 eller 20 Plåtar, kan en Målare förfärdiga en målning, som är värd 10 eller 20 tusend […].206
I detta sammanhang är det mindre relevant om Adelcrantz hade
läst Montesquieu eller om skribenten i Stockholms Posten vid sidan av
Montesquieu (i någon auktoriserad eller alternativ version) också hade
läst Adelcrantz’ redan i samtiden välkända tal. Vad detta exempel skall
illustrera är att periodisering, lokalisering och nationalisering av diskursiva områden är konstruktioner som gör dem hanterbara men alltid
bygger på (nu och då) upprättade ramar.207 Sådana avgränsningar är
på alla sätt pedagogiskt och analytiskt effektiva. För mig är det emellertid lika viktigt att lyfta fram att de begreppsliga kategorier som för
tillfället är placerade i centrum också överskrider då och senare välavgränsade områden.
Det som nu står för dörren är att undersöka hur lyx och konst relaterade till varandra. En av de centrala aspekterna är att lyxbegreppet möjliggjorde referenserna till konst som värdeförmerande ”industri” och ”slöjder”, enligt skrivningarna i Montesquieu/Stockholms
Posten/Adelcrantz ovan.
Korsningen konst och lyx
Konst och lyx fördes samman genom att konst togs upp bland en lång
rad föremål, verksamheter och erfarenheter som återkommande fick
exemplifiera lyx. I följande citat beskrivs i Posten vad som antogs följa
med lyxens uppkomst i ett samhälle. Det talas alltså inte om kröningsoch slottsprakt, utan de valda exemplen refererar till civilsamhället och
framförallt till konstområdet:
Wore således Luxen icke til, behöfde icke en målare sin tekning
och sine många färgor: man tjärade sine wäggar i rummet, öfwerströk på samma sätt sine wagnar, och frågade icke efter vernis de
Martin. Luxen befaller oss bruka glacerat och målat porcellaine,
sämre eller bättre, då likwäl magen icke begär något af det som
206. Adelcrantz 1757, s. 23.
207. Jfr Cullers diskussion om teoretiska och metodologiska problem i förhållande till intertextualitetsbegreppet i Culler 1981, s. 103, 108–111, och i förhållande
till kontextbegreppet i Culler 1988, s. ix, 147–148; Bryson 1992, s. 9–30, 39–40.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
fägnar ögat. […] Luxen säger, at wi böra bruka snickare-arbete,
i de delar wåra städer nyttjat groft timber, och wi hafwa at tacka
Luxen för wåra förbättrade hus-byggnader både i Städer och på
Landet.208
Konst i alla möjliga former (måleri, arkitektur, böcker, hantverk) tillhörde standarduppräkningarna när lyxen skulle exemplifieras. Med
hjälp av den kända Krösusliknelsen konstateras i von Höpkens tal att
en ”första åtrå” för den med medel och möjligheter var att bo ”väl
och prydesamt”.209 Förverkligandet av denna åtrå skulle sysselsätta och
försörja murare, timmermän, glasmästare, bildhuggare, målare… ”ja,
själfva Konsterne och Vetenskaperne användas til at befordra hans
[Krösus’] nöje”.210 Måleri, arkitektur, inredningar liksom kläder och
accessoarer tillhörde de materiella föremål som fördes till den expanderande lyxen.
Bland andra Goodman har i förhållande till den franska debatten
lyft fram att lyxens expansion gjorde den närmast gränslös.211 Detta
kan man även se hos både von Höpken och Adelcrantz. Ingen av dem
gör några försök att definiera lyxen mer precist, utan den övergripande
distinktionen som skulle skilja lyx från icke-lyx går hos Adelcrantz vid
den fattiga respektive den rika nationen. Lyxen skulle inträda när de
livsuppehållande behoven av nödvändig näring och kroppsligt skydd
var uppfyllda. Lyxen påstås vara det fenomen som höjer välmående
nationer över ”Djuren”. Lyxen framträder därmed som ett expanderat och ständigt expanderande fält av ting och erfarenheter över nödvändighetens nivå:
Et fattigt folk kallas det, som allenast har nödtorftig föda, kläder
och bärgning, men intet mer. Rikt eller välmående kallas det, som
jämte det naturliga lifvets uppehälle, äger flera beqvämligheter och
nöjen. Efter Skaparens visa inrättning svälter eller fryser intet helt
folkslag ihjäl, och således är det fattigaste Riket äfven så lyckligt,
som det rikaste, i anseende til kroppens nödvändigaste behof; men
208. Sign. Liberalis, Pn 1769, ”Til Herr Knauser”, nr 77, 15/4, s. 611.
209. von Höpken 1773, s. 9.
210. von Höpken 1773, s. 10.
211. Goodman 2003, s. 75.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
99
100 konst i omlopp
det har därjämte ringa företräde för vilda Djuren, hvilkom äfven
samma förmon i Naturen är beskärd.212
Denna beskrivning av lyxens område, som omfattande allt ovanför de
primära eller biologiska behoven, gjorde lyxkategorin besvärande distinktionslös i teorin. Goodman och andra har visat att beskrivningen
i detta avseende är typisk för omformuleringen av lyxen. Som en reaktion mot lyxens expansion upprättades ibland avgränsningar i form av
undergrupper som exempelvis skadlig och nyttig lyx.213 Den vanligare
lyxdefinitionen var dock flytande på precis det sätt som Adelcrantz
ger uttryck för. ”Beqvämligheter” och ”nöjen” var den lyx som skulle
inträda när de primära behoven var tillfredsställda. Dessa kategorier
inkluderade den typiska raden föremål som fick exemplifiera lyxen:
måleri, arkitektur, inredningar o.s.v. Till detta kommer även en till
lyxbegreppet relaterad föreställning om progression. Skillnaden mellan det fattiga lyxavsaknande folket och det välmående utgjorde en
fråga om temporalitet och framsteg.
Korsningen lyx och progression
Progression är ett tema som manifesteras i Adolf Fredrik och de fria konsterna (bild 2), den bild som i inledningens ämnespresentation skulle
illustrera konstbegreppslig öppenhet. I ämnespresentationen pekade
jag på närheten mellan puttikonsterna och den allegoriska Handeln.
Därefter lyfte jag i början av detta kapitel fram en i lexikala definitioner
uttalad nedvärdering av en inte desto mindre befintlig närhet mellan
konst, handel och nytta. Min inledande läsning av Adolf Fredrik och de
fria konsterna skall nu utvecklas något.
Bilden visar kungen på en tronstol i romersk dräkt, omgiven av de
allegoriska figurerna Adeln, Religionen, Handeln och Jordbruket och
Minerva med ett följe av konster i form av putti.214 I förhållande till
212. Min kursiv. Adelcrantz 1757, s. 17.
213. Om svårigheterna att definiera lyx, se Berg & Eger 2003, 11–13; Michael
Kwass, ”Ordering the World of Goods: Consumer Revolution and the Classification of Objects in Eighteenth-Century France”, Representations, 2003, s. 87–116;
Jean-François de Saint-Lambert, ”Luxe”, EDR 1765, vol. 9, s. 763–771; om SaintLamberts artikel och definitionsproblemet, se Goodman 2003, s. 75.
214. Per Flodings gravyr Adolf Fredrik och de fria konsterna (med varierande tit-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
bild 2. Adolf Fredrik och de fria konsterna, 1761, Per Floding.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
102 konst i omlopp
frågan om konst är samspelet som pågår i bladets högra halva mellan
kungen, Minerva med konsterna och Handeln mycket viktigt. Detta
är ett samspel som Adeln i romersk uniform, Religionen med träkors
och uppslagen bibel och Jordbruket med axkrona och lie framträder
som passiva åskådare till. Deras upprättstående vilsamma poser skiljer
sig markant från Handelns mer engagerat framåtlutade hållning. De
tre passiva figurerna blickar alla mot Minerva, konsternas och slöjdernas gudinna, vars roll är att introducera sitt följe i form av, enligt bladets inskription, fria konster: från vänster Gravyren (med kopparplåt
och gravstickel), Måleriet (med palett, penslar och ritstift), Skulpturen
lar) har tidigare behandlats i forskningen kring Floding av bl.a. Ludvig Looström, I
svenska konstnärskretsar för omkring hundrafemtio och hundra år sedan, Norstedt, Stockholm, 1916, s. 7–21; Gunnar W. Lundberg, Le graveur suédois Pierre-Gustave Floding
à Paris et sa correspondance, Paris, 1932, s. 18–36. Sticket är ofta reproducerat, t.ex.
i Sven Sandström, ”Floding, Per Gustaf ”, Svenskt konstnärslexikon, band II, red.
Gösta Lilja, Bror Olsson & S. Artur Svensson, Allhems förlag, Malmö, 1953, s.
209; Gunnar Jungmarker, ”Svensk grafik från sjuttonhundratalets mitt till inemot
artonhundratalets slut”, Svensk grafik från tre sekler: En översikt omfattande tiden från
1700-talets mitt till våra dagar, red. Harald Sallberg & Gunnar Jungmarker, Stockholm, 1957, s. 23. I Jonas Nordin, Frihetstidens monarki: Konungamakt och offentlighet
i 1700-talets Sverige, Atlantis, Stockholm, 2009, s. 167 visas det som en okommenterad illustration till receptionen av monarkin. Läsningen hos Looström m.fl. sätter
bladet i samband med Flodings karriärintentioner och betonar närvaron av Gustav
Vasas byst och vasakärven som en legitimering av monarken, identifierar de alle­
goriska figurerna med de fyra riksstånden (adel, präster, borgare, bönder) samt
hänvisar till valda delar ur korrespondensen mellan Floding, Carl Reinhold Berch
och Charles-Nicolas Cochin, i vilken motivet planerades. För motivets utformning
och sammangåendet av de välkända allegoriska figurerna med de svenska riksstånden, se särsk. breven från Berch till Floding 25/2 1759; 21/3 1760; 13/6 1760, KAA.
Redan i samtiden noterades detta blad i den internationella gravyrlitteraturen och
figurerna uttolkades som personifikationer av lagarna, religionen, konsterna och
vetenskaperna. I Basans gravyrlexikon: ”Un Sujet Allégorique répresentant le Roi
de Suede comme Protecteur de la Religion, des Lois, des Arts & des Sciences.”
(”Ett allegoriskt ämne representerande den svenske kungen som religionens, lagarnas, konsternas och vetenskapernas beskyddare.”) François Basan, Dictionnaire des
graveurs anciens et modernes depuis l’origine de la gravure; avec une notice des principales
estampes qu’ils ont gravées, Paris, 1767, s. 205. Min övers. I Strutts gravyrlexikon är
under Flodings namn texten från Basan översatt till engelska. Joseph Strutt, A
Biographical Dictionary; containing an historical account of all the engravers, from the
earliest period of the art of engraving to the present time, and a short list of their most estemed
works, vol. 1, London, 1785, s. 298.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
(med byst, mejsel och klubba) och Arkitekturen (med mätstav och vinkel). Konsterna välkomnas av kungen, med öppen famn och blicken
fixerad på Minerva. Den allegoriska figur som alltså intresserat lutar
sig fram och aktivt deltar i interaktionen mellan kungen och Minerva
med putti-konsterna, är Handeln, med handelsguden Merkurius’ kaducéstav och ett roder, som en referens till den med handeln förknippade sjöfarten. Triangeln mellan Handeln, kungen och Minerva med
de fria konsterna visas mot en utsikt över ett joniskt tempel, som en
visualisering av det antika arvet i den samtida civilisationen.
Denna visuella utsaga skär mot det traditionella avståndet mellan handel och fria konster. Den opponerar sig även mot den tidigare
nämnda platsen för konsterna i progressionsordningen. Vetenskaperna
är inte representerade i bilden och definitivt inte aktualiserade som någonting primärt. Tvärtom prisar bilden konsternas själva status av att
komma senare, av att utgöra tecken på en uppnådd civilisation. Precis
denna slagordsmässiga gest mot progression ekar även i Almänna
Tidningars ”Wetenskaper och Konster”-avdelning. Konsternas inträde
och utveckling antas följa som en konsekvens av handelns, ekonomins
och civilsamhällets välstånd och stabilitet. Konsternas utveckling var
alltså utsedd till tecken på framsteg även inom andra samhällsområden. Kulturen kröner civilisationen.
Denna wackra Wetenskapen [måleriet] kan lika med de öfrige fria
konsterne icke trifwas i de Länder, där intet bifall kan winnas,
ingen belöning wäntas. De sucka under twång och förtryck hos
et Folk, som lefwer olyckligt torftigt och i träldom. […] de [konsterna] göra Swenska Nationen heder, och vitna om Regeringens
ömma försorg för uphjelpandet af det nyttiga, wackra och prydeliga i Fäderneslandet.215
Som ett särskilt moment i civilisationens framskridande fördes konsterna ihop med den samhällsnyttiga handeln, alltså jämförbart med
konsternas status som ”näring”, enligt formuleringen i till exempel
Montesquieu/Stockholms Posten ovan. Hur detta ytterligare kommer till
215. ”Wetenskaper och Konster. Måleri”, AT 1772, nr 14, 18/1, s. 107. Jfr även
ovan s. 46.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
103
104 konst i omlopp
uttryck i Adolf Fredrik och de fria konsterna skall nu belysas med hjälp av
Torsten Weimarcks analys av en av lyxteorins troper, nämligen en föreställning om dubbel värdeförmering med utgångspunkt i materialförädling.216 Dubbel värdeförmering syftar på övergången från materialets
värde till estetiskt värde och uttrycks i Adelcrantztalet på följande sätt,
i en passage som även Weimarck använder som exempel:
Materiens godhet och arbetets styrka, fordra mera möda, än konst:
Varans vackra utseende kräfver mera konst, än möda. Den fattige
ser på styrkan, den rike på prydnaden. Samma Vara, som den fattiga köper en gång för dess nödvändiga behof, köper den rike flere
gånger för ombytets skull.
Således får den mera afsättning och högre betalning för sin Vara,
som förfärdigar den samma prydelig, än den, som endast arbetar
på dess styrka. Genom hvad medel åstadkommes då det vackra
anseendet, uti hvilket Varans förnämsta värde består? Genom den
ritning och goda smak, som medelst öfning i Fria Konsterne förvärfvas.217
Weimarck pekar ut distinktionen mellan materialets (råvarans) värde
och arbetets värde som motsvarande distinktionen mellan ett materiellt och estetiskt objekt, ”Materiens godhet” till skillnad från varans
”prydlighet”.218 Konst kommer in i detta sammanhang som å ena sidan
medlet, det skickliga arbetet som skulle skapa attraktionskraften i varan/konsten. Å andra sidan manifesterades konst i arbetets resultat, i
själva det estetiska objektet/konsten. Arbetet utgjorde bryggan mellan
det materiella och det estetiska objektet.219
Utifrån Weimarcks analys kan kvalitativ värdeförmering förstås
216. Weimarcks analys bygger på idén om materiam suberabat opus, enligt
formuleringen i Ovidius’ Metamorfoser, vilken motsvarar ungefär ”(värdet av det
skickliga) arbetet överträffande (värdet av) materialet”. Utifrån detta koncept
analyserar Weimarck föreställningen om övergången från materiellt till estetiskt
eller symboliskt objekt. Weimarck 1994, s. 315–336, särsk. s. 315–319; Weimarck
1996, s. 185–186, 193.
217. Adelcrantz 1757, s. 18–19.
218. Weimarck 1996, s. 185–186.
219. Jfr Weimarck 1994, s. 318, 329–330.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
som generativt för ekonomisk värdeförmering. I förhållande till bland
annat den konstakademiska traditionen av att höja (de visuella) konsternas status genom intellektualisering och praktiskt oberoende var
detta radikalt. Det estetiska objektet förlorade inte sin status som ekonomiskt objekt, som en vara med förbättrad handelskraft. Som dubbelt värdeförmerad identifierades konst som en ekonomisk tillgång i
form av arbete och resultat, där det senare samtidigt tillerkändes ekonomiskt och estetiskt värde.
Med den dubbla värdeförmeringen som referenspunkt pendlar
putti­konsterna som föremål för Handelns intresse på motsvarande
sätt mellan ekonomins och kulturens värde. Denna pendling fördjupar även den temporala aspekten av bildens retoriska utpekande av den
närvarande civilisationens framsteg. I förhållande till föreställningen
om progression betonas alltså tidsdimensionen i övergången från materiellt till estetiskt objekt. Konsterna kröner civilisationen och det är i
det krönande momentet som de är visualiserade i puttifigurerna. Men i
det krönande, visualiserade momentet finns i lyxens värdeförmeringsperspektiv konsterna redan inbakade som ett föregående arbete, alternativt som en föregående materialförädling. Civilisationen kröns av
”prydnaden” och förutsättningen för att det skall finnas en civilisation
att kröna är Handeln, som intresserade sig för den ekonomiska varan
och som intresserar sig än mer för den ”prydliga” varan. Konsterna
förekommer två gånger i bilden: implicit som det föregående arbetet,
explicit som civilisationens krön.
Föreställningen om kulturell progression hade formen av en spridnings- och utvecklingstes i vilken konst, vetenskap, smak och lyx fördes
samman och relaterades till en civiliserad människas erfarenheter.220
Först skall det betonas att konsterna i detta sammanhang inte separerades från, utan samordnades med andra utvecklingstecken. I det ovan
citerade brevet i Posten beskrivs dessa utvecklingstecken som ömsesidigt beroende av varandra för sina respektive framsteg. Det progressiva
220. Jfr behandlingen av progressionstemat i Tsien 2012, kap. 3, s. 68–99 i förhållande till den franska smakdebatten. Se även Marc Fumaroli, ”Les abeilles et les
araignées”, La Querelle des Anciens et des Modernes précédé d’un essai de Marc Fumaroli,
Gallimard, Paris, 2001, där progression behandlas som den kritiska frågan i den
stora diskussionen om den moderna tidens eventuella företräde framför antiken,
i en studie av franska och italienska 1600- och 1700-talstexter.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
105
106 konst i omlopp
motsvarade ett modernt tillstånd eller någonting som från den närvarande civilisationens horisont alltid utgjorde krönet på en i princip
oupphörlig stegring.
Wetenskaperne äro aldrig skadelige för något folk. Där de odlas,
där upwäckes en billig och nödwändig hog för konster och handa­
slögder, där de åter begynna tilwäxa, där förbättras folkets smak
alt mer och mer. Konsterne raffinera sig sjelfwe, genom täflan,
folket i lika mon: hwar och en deltager, efter råd och ämne uti den
förbättrade smaken, som har den oemotsäjelige öfwertygelsen med
sig, at det sednare påfund, man hittar på deruti, är altid det wackraste, det prydligaste, det beqwämligaste för den tiden.221
Beskrivningar av kulturell progression formulerades ofta på ovanstående sätt som en fråga om en civiliserad människas vara och omgivning. Även om ett kollektiv, ett ”folk”, kunde lyftas fram som ett civili­
sa­tionens kännetecken, var detta kollektiv erkänt som sammansatt av
individer, ”hwar och en”. Liksom konsterna ”raffinera sig sjefwe” civi­
liserade sig individen genom erfarenhet av lyxens föremål: konster,
vetenskaper, smak och så vidare.
Tesen om kulturell civilisation inkluderade med andra ord en civiliserad människa i ett överflödstillstånd. Kontrasterande utpekanden
av ociviliserade levnadssätt visar hur civilisationens parametrar antogs följa lyxens definition i nödvändighet kontra överflöd. Hos von
Höpken var det livet i nödvändighetens tecken som fick karaktärisera
det vilda, liksom avsaknaden av konst och prydnad:
Vi kunne ej göra oss annat begrep, om et sådant lefvernes sätt, än
vi äge om Hottentoter och våre Lappar, hvilka söka deras bete på
marken, och kläda sig med de skinn, som de af vilda djuren draga,
utan at dervid använda mera konst, än at de på det grofvaste sättet
lämpa dem til deras kropp och Lemmar, endast för nyttan, men ej
för någon prydnad.222
221. Sign. Liberalis, Pn 1769, ”Til Herr Knauser”, nr 77, 15/4, s. 609.
222. Min kursiv. von Höpken 1773, s. 7.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Snarlika beskrivningar förekommer i lyxbrevet i Posten och i Adelcrantz­
talet, där det vilda även associeras med ”forntiden”, men framförallt påstås vara kännetecknat av bristen på smak, bekvämlighet och prydnad.223
Den civiliserade människan hörde ihop med sammanföringen av
lyx, konst och smak. I förhållande till dessa begrepp kan man lyfta
fram konst som en gemensam nämnare. Om utgångspunkten är smak,
ett ämne som gärna behandlades i Stockholms Posten, ingår konst bland
smakens ”givna” föremål, det vill säga samma relation som mellan
konst och lyx.224 Om utgångspunkten är civilisation uppträder konst
tillsammans med smak, lyx och så vidare som civilisationens kännetecken. Och i föreställningen om den civiliserade människan, det vill
säga ännu ett av civilisationens kännetecken, hade konst, lyx och smak
sitt erfarande subjekt.
Det samtidiga erkännandet av individen och kollektivet i det föregående Posten-citatet, ger uttryck för den typ av spänningar som dis223. Jfr Adelcrantz 1757, s. 17–18; Sign. Liberalis, Pn 1769, ”Til Herr Knauser,
nr 77, 15/4, s. 610. Även om den ociviliserade människan i dessa exempel relateras
till avlägsna platser och tider var föreställningen om den civiliserade resp. ociviliserade människan först och främst ahistorisk. Den gällde i första hand tillstånd som
inte var knutna till tid och rum. Den ociviliserade människan kunde även placeras
i (den närvarande) civilisationen, som en kategori nedvärderad av associationen
med outvecklade tider och främmande platser. I Stockholms Posten används den
civiliserade människans motpol, den ”ohyfsade”, på motsvarande sätt som beteckningen för ett tillstånd identifierat även i den närvarande civilisationen och som ett
sätt att skapa skillnad mellan ett förment eget anspråk på civilisering och andras
”ohyfs”: ”En man af smak ser och hör helt annorlunda, och har en helt annan
[musikalisk] tact[känsla], än den ohyfsade människjan.” ”Om smak hos kännare”,
SP 1791, nr 5, 8/1. Den ociviliserade resp. civiliserade människan kan jämföras med
det naturliga och civiliserade tillståndet hos Rousseau, med skillnaden att de hos
Rousseau ingår i en skarp civilisationskritik. Se Jean-Jacques Rousseau, Discours
sur l’origine et les fondemens de l’inegalité parmi les homes, Amsterdam, 1755, s. LVIII,
LXIX, 4–8, 12, 92 för metodologiska utgångspunkter kring deduktionen av det
naturliga (ahistoriska) tillståndet ur människans essentiella fysiska och moraliska
egenskaper; för de civilisationskritiska aspekterna, se s. 22, 25, 34 not 7, 68 (not
12), 79, 9, 112, 127, 169, 170–171, 179, 181; texten finns tillgänglig på Internet via
BnF:s databas Gallica (hämtad 26/4 2013).
224. Se t.ex. ”Om Smaken”, SP 1783, nr 121, 28/5; [”Ack, hwad det är wackert!”], SP 1784, nr 77, 3/4; ”Om Smaken”, SP 1784, nr 107, 11/5; ”Om Smak hos
kännare”, SP 1791, nr 5, 8/1; ”Reflexioner öfwer en uteslutande Smak”, SP 1798,
nr 3, 4/1.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
107
108 konst i omlopp
kuterades tidigare i förhållande till föreställningen om modern bildning. Denna spänning framkommer bland annat i citat ur Stockholms
Posten nedan, där utgångspunkten är erkännandet av smak som något
både individuellt och kollektivt. Detta förhållande förstärks av den i
citatet uttryckta tron på det sociala umgängets kraft att förbättra den
egna smaken genom att assimilera den med andras. Stockholms Postencitatet beskriver, liksom Posten-citatet, civiliserande och smakfostrande
rörelser som bottnar i individers självformering genom att söka sig till
kollektiv:
Omgänge med folk af smak och snille är et betydande medel at
upodla wår egen smak. Det är omöjligt för en Man, äfwen den mäst
universela, at se et object i hela des widd. Utom de allmänna begrepen, som man får om en Auctor, ser hwar och en i honom för
sin egen del något, som är enligt hans tänkesätt. Således få wi af
omgänget nya utsigter genom föreningen af andras reflexioner med
wåra egna.225
Citatet ger både en uttrycklig rekommendation att umgås inom smakgemenskap för att förbättra det absolut egna, det vill säga smak eller
individuella preferenser, och antyder implicit att det talande ”wi” hade
en ”vilja” att förena sig med andras smak.
Den återkommande spänningen mellan individ och kollektiv framträder i dessa exempel med utgångspunkt i smak och progression, där
det förra ju är en lika subjektiv kategori som bildning. Spänningen
skall förstås i form av å ena sidan en inskrivning av subjektet i en bekräftande kollektiv konsensus, å andra sidan ett erkännande av individen och den individuella erfarenheten som civilisationens främsta
produkt.226
225. Min kursiv. ”Om Smaken”, SP 1784, nr 107, 11/5. Notera även att det är
en man som får exemplifiera uppgåendet i den gemensamma smaken.
226. Spänningen mellan det subjektiva och en kollektiv norm motsvarar det
problem som bland andra Marshall 2005 analyserar i förhållande till Humes smakdiskussion, se särsk. s. 178, 181–182, 190. Spänningen knyter även an till till vad
Ferry 1993, s. 19 diskuterar som smakmetaforens och den moderna estetikens
centrala frågeställning, att knyta det subjektiva omdömet till kollektiva kriterier
för giltighet.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Hittills har jag diskuterat hur konst i den diskursiva korsningen lyx
och progression lokaliserades i ett civiliserat, modernt tillstånd som
inkluderade en civiliserad individ i ett progressivt kollektiv. I detta
sammanhang var konst någonting utilistiskt. Konst fick beteckna och
ansågs tjäna någonting annat än sig själv: ett civiliserat vara, en kulturell nivå där konst tillsammans med och inte separerat från andra utvecklingstecken (vetenskaper, lyx, smak o.s.v.) betecknade en progressiv
rörelse. I förhållande till vad jag nu föreslår som en implicit definition av
konst som progressiv lyx var inkluderandet av hantverk i konstkategorin –
se exemplen som öppnade detta kapitel: ciselörer, guldsmeder, vävare
– helt logisk. När konst samtidigt kunde äga varu- och dekorationsstatus (jfr ”prydnad”) upprättades ingen gräns mot andra lyx­varor.
Konstens varu- och prydnadsstatus inordnade den i civilisationen och
i den omgivning och erfarenhet som antogs utmärka en civiliserad och
modern individ.
Lyxens fixpunkter: begär och kropp
Den omformulerade lyxen hade som en av sina utgångspunkter erkännandet av ett individuellt begär som en psykologisk faktor att räkna
med även på kollektiv nivå. von Höpken beskriver begäret som en
”sinnesorolighet” och en inneboende princip i den mänskliga själen.227
Begäret konstituerar en ständig längtan efter ombyte, vilket även kallas
den ”drifvande orsaken” till lyxens uppkomst och bestånd:
Der ligger rätta drifvande orsaken fördold, som uti alla tider ådragit människorna mångfaldiga svåra ombyten, och hvarom tidberättelserne så ymnigt vittna. Den äregiruge lystrar efter myndighet: den vällustige efter nya ämnen til vällust: den giruge, at vinna
mera ägodelar […].228
Ära, ägande och vällust är vad von Höpken kallar människans huvud­
böjelser. Dessa antogs driva fram lyx genom genom en åtrå efter det
man för tillfället saknade, men ville ha så starkt att driften eller åtrån
kom att styra över moral och förnuft.229 Människan identifierades med
227. von Höpken 1773, s. 4.
228. von Höpken 1773, s. 5.
229. Detta gjorde begäret till en moraliskt laddad och irrationell kategori.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
109
110 konst i omlopp
någon som var underkastad sina begär och begäret identifierades med
att vara framkallat av brist.230
Denna passage hos von Höpken kan jämföras med ”Desir” i Encyclo­
pédie, där begäret förklaras just som en ”oro i själen” till följd av brist.231
Det senare pekas ut som synonymt med frånvaron av något man förväntar sig skulle ha givit upphov till behag (”plaisir”) om det vore närvarande. Hos von Höpken och i Encyclopédie gjordes begäret gällande
som en individuell psykologisk funktion. Det var dessutom så nära
förknippat med behag att det senare i Encyclopédie till och med fick en
egen avdelning i den von Höpkenliknande tredelade klassificeringen
av begärets föremål: rikedom, ära och behag.232
En av anledningarna klargörs i Encyclopédie. Begäret antogs sällan stanna vid vad
artikeln kallar ”naturliga” och avgränsade begär (vilka motsvarar Adelcrantz’ nödvändighetskriterier i livsuppehållande föda och skydd). De ”artificiella” begären
(vars föremål motsvarar Adelcrantz’ lyx), var inte som de ”naturliga” begären
av­gränsade utan outsinliga. Problemet med begäret var att det saknade reglering i
någonting oberoende av människan, som ”i realiteten” skulle garantera att begäret
sam­manföll med det mest fördelaktiga i en given situation. Begäret antogs vara
en produkt av subjektiva och nyckfulla föreställningar om vad som skulle vara behagligt, inte vad som borde vara behagligt genom att leda till ”verkliga” fördelar.
Jfr: ”[…] car nous n’avons plûtôt joüi d’un bien, que nous soûpirons après un
autre. Nos mœurs, nos modes, nos habitudes, ont tellement multiplié nos faux
be­soins, que les fonds en est intarissable. Tous nos vices leur doivent la naissance;
ils émanent tous du desir des richesses, de la gloire, ou des plaisirs: trois classes générales de desirs, qui se subdivisent en une infinité d’especes, & dont la joüissance
n’assouvit jamais la cupidité.” (”[…] ty vi har knappt njutit av en fördel, förrän
vi längtar efter en annan. Våra seder, våra moden, våra vanor har så till den grad
multi­plicerat våra falska behov, att deras källor är outtömliga. Alla våra synder är
skyl­diga dem sin födelse; de emanerar från begäret efter rikedom, ära, eller behag:
tre generella klasser av begär, som fördelar sig i oändliga undergrupper för vilka
njutningen aldrig stillar lystnaden.”) Louis de Jaucourt, ”Desir”, EDR 1754, vol.
4, s. 886, hela artikeln: s. 885–886. Min övers.
230. Jfr von Höpken 1773, s. 5. Begäret är en ”åtrå efter det man intet äger,
och gärna vil tilskynda sig”.
231. ”Desir, […] espece d’inquiétude dans l’ame, que l’on ressent pour
l’absence d’une chose qui donneroit du plaisir si elle étoit présente, ou du moins à
laquelle on attache une idée de plaisir.” (”Begär […] sorts oro i själen, vilken man
igenkänner som frånvaron av någonting som skulle ha givit upphov till behag om
det vore närvarande, eller åtminstone någonting vid vilket man fäster en idé om
behag.”) Jaucourt, ”Desir”, EDR 1754, vol. 4, s. 885. Min övers.
232. Jaucourt, ”Desir”, EDR 1754, vol. 4, s. 885–886, se citat i not 229 ovan.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Berry har i sin studie av lyxbegreppet betonat att det verkligt radikala med omformuleringen av lyxen var erkännandet av begäret som
psykologisk drivkraft. Sammanföringen av begär, önskan och brist i
förhållande till lyx kallar Berry grundsatserna i både begärets och lyxens moderna utformning.233 När det gäller 1700-talets Stockholmspress
skall det tilläggas att det individuella begäret, med den nära relationen
till behag, i princip alltid var närvarande där lyxen diskuterades, till
exempel i civilisationskritik och smakdiskussioner. Den omformulerade lyxen synliggjorde begäret som en psykologisk drift, en motivationskraft som mer utförliga 1700-talsfilosofer analyserade som en
behagsprincip. Behagsprincipen hänvisade alla människans handlingar
till sökandet efter behag och undvikandet av plåga.234
Det till lyxbegreppet relaterade begäret efter behag var ett orosmoment i lika stor utsträckning som det var positivt länkat till progression. Ett centralt skäl till detta var att lyxen fixerades, inte bara vid ett
psykologiskt begär, utan också konkret vid en kropp. Begär i kombination med kropp misstänkliggjorde lyxen. Den lastades för att vara
bunden till det världsliga, egennyttiga och fysiska.
Fixeringen vid kroppen radikaliserade i synnerhet konst som lyx
genom att stå i opposition mot både en moraliskt underbyggd civilisationskritik och hierarkierna i de lexikala konstdefinitionerna.
Fixeringen vid kroppen knöt lyxen till sinneserfarenheten eller det
område som kunde degraderas som bundet till materialitet och sinnesförnimmelse. Den kritiska punkten var att lyxen saknade legitimering
i något själsligt och reflexivt. Både nödvändighet och överflöd kretsade ju kring kropp. Distinktionen mellan den expanderade lyxen och
det som inte hörde till lyx var visserligen flytande men hade, som har
exemplifierats utifrån Adelcrantz, en gångbar formulering i nödvändighet kontra bekvämlighet och nöjen. Nödvändighet inskränkte sig
inte till det som skulle kunna kallas enbart livsuppehållande, men väl
till föreställningar om en sparsam och ”ren” typ av levnad, renons på
tillfredsställelse enbart för (det fysiska) behagets skull.235 Det centrala
233. Berry 1994, s. 101–125, särsk. s. 112–114.
234. Om behagsprincipen, jfr O’Neal 1996, s. 19, 71, 74–75, 89–90, 97, 110–11,
182.
235. Jfr argumenten om måttlighet, moral och sparsamhet i Runefelt 2004,
s. 207, 212–213.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
111
112 konst i omlopp
är dock att både nödvändighet och lyx var utmejslade med en stark fokusering på den individuella kroppen. I bekvämlighet och nöjen, liksom
i samtliga ovanstående mer utbroderade lyxexemplifieringar, var det
ingenting annat än de traditionella nödvändighetskategorierna föda,
kläder och skydd som i uppskruvad variant fick utgöra utgångspunkt
även för lyx, genom att beteckna civilisationens avancemang i rikedom,
förfining, konstskicklighet och prydnad. Det adderades med andra ord
inga nya exempelområden för att beskriva överflöd, utan det var kroppens primära behov som exponerades i förhållande till ständigt ökade
stimulansmöjligheter.
De till kroppen hörande nödvändighetskategorierna kan jämföras
med dem som framträder i en sedeskritik under rubriken ”Yppigheten”
i Stockholms Posten. I ett fysiokratiskt angrepp mot lyx utgör följande
passage ett typexempel på koncentrationen på människokroppen, i
de vanliga uppräkningarna av kläder, fysisk omgivning och föda samt
i utpekandet av sinneserfarenheter (jfr ”lugn”, nämnandet av ljud,
”bekwämlighet”).236 I citatet kan man även notera att, trots kritiken
(uttryckt i en polarisering av stad kontra landsbygd), det ändå antas
som givet att överflödet genererar välstånd (i städer).237
236. Om fysiokrati utifrån en läsning av Mirabeau, se Michael Kwass, ”Consumption and the World of Ideas: Consumer Revolution and the Moral Economy
of the Marquis de Mirabeau”, Eighteenth-Century Studies, vol. 37, nr 2, 2004, s.
187–213. Se även Ahlund 2011, s. 307–310 för en diskussion kring motsatsparet stad
och landsbygd utifrån Elias Martins bilder och en lika svensk som internationell
idyllisering av landsbygden.
237. Det är typiskt att även kritiska angrepp på lyxen förutsatte att den också
förstods som en positiv drivkraft. Exempelvis en Rousseaurefererande civilisationskritiker i Stockholms Posten postulerar lyx som kännetecknande för det föraktade
regeringsskicket ”despotism”. I denna kritik av lyx antas ändå som en självklarhet
att lyxen (inklusive konsterna) skapar välstånd. Lyxens referens till ekonomisk
progression framträder som en banalitet, som så antagen att den blir poänglös,
vilket visar hur diskurser kan leva vidare bortanför, i tiden eller senare, upprättade ramar: ”Om de [regenterna] anwände människor och penningar til onyttiga
Pyramiders och andre bålwerks upbyggande, då kunde de sägas ruinera sina stater;
men genom deras wällefnad få undersåtarne snart igen de penningar de gåfwo [i
skatt]; de komma nu på flera händer, och gifwa alla lemmarne lif, och göra wälmågan
mera kringspridd.” Min kursiv. ”Några Reflexioner öfwer Tidehwarfwet”, SP 1783,
nr 202, 3/9. Här är det även värt att notera att föreställningen om att lyxen skapar
välstånd är uttryckt med hjälp av kroppsmetaforen för riket eller rikskroppens
lemmar, vilket homonymt aktualiserar den individuella, sensoriskt uppfattande,
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
En man, öfwerlämnad åt yppigheten, har hwarken lugn eller be­
qwämlighet. Hans drängars buller stör ouphörligt hans hwila. Han
kan ingen ting fördölja för så många Argi, som omgifwa honom.
Han är beständigt ansatt af borgenärer och beundrare. Wil han
äta, wil han fara ut, beror han af sin kock eller kusk. Tusen olägen­
heter hindra honom och hans wagn på gatan. Men alla dessa be­
swär­ligheter betalas af de passerande, som beundra hans livree
och säga det är Herrn N.N. […] Yppigheten föder hundra fattiga
i städerna och dödar tusen på landet. Åkerbrukarn har inga kläder
precist af den orsak, at Stadsboen har dem af siden. Arbetaren är
utan bröd för ingen annan orsak, än at Herrskaperne ha kockar.
Bonden måste dricka watten, efter landet är upfyllt med winer.238
Den individuella kroppens (negativt uttryckta) behag polariserades
mot nödvändiga behov och lokaliserades till allmännyttans oppositionskategori, till egennyttan. Den moraliska indignationen kommer
till uttryck genom citatets utpekande av en ”man” som sägs vara ”beständigt” skuldsatt för sina ytliga och fåfänga begärs skull. ”Man” är
någon som drivs av andras ”beundran” och blundar för omkringvarande nöd. Egoism, begär och moralisk korruption fick med andra ord
gå hand i hand.
Koncentrationen kring den av lyx moraliskt belastade eller genom
samma medel civiliserade kroppen är teman som återkommande fick
slå följe. I civilisationskritiskt perspektiv var det hotfulla momentet
det moraliska förfall som antogs komma av att bejaka det individuella
begäret och behaget, det vill säga de psykologiska krafter som var inskrivna i lyxens utgångspunkter. Den individuella kroppen gavs funktionen av en projektionsyta för både moraliskt korrumperande laster
eller överkonsumtion på andras bekostnad och ett positivt formulerat
behag associerat med den framåtskridande civilisationen. Kroppens
belastning eller civilisering fungerade som lyxbegreppets poler.
kroppen. För Rousseaus angrepp på lyxen i avhandlingen om vetenskaperna och
konsterna, se Jean-Jacques Rousseau, Discours qui a remporté le prix à l’Académie de
Dijon. En l’année 1750. Sur cette question proposée par la même Académie: Si le rétablissement des sciences et des arts a contribué à épurer les mœurs, Genève, [1750], s. 29, 37–38,
45, tillgänglig på Internet via BnF:s databas Gallica (hämtad 26/4 2013).
238. ”Yppigheten”, SP 1784, nr 164, 20/7.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
113
114 konst i omlopp
I båda polerna var det den sinneserfarenheten som stod i centrum,
vilket inte minst framgår av föreställningen om bekvämlighet som det
positivt formulerade behagets följeslagare. I Lärda Tidningars sammandrag av Adelcrantz’ tal refereras fritt en passage som uttryckligen lierar
bekvämlighet med människors sinneserfarenhet:
Människan är ej nögd med dess nödtorftigaste lifs uppehälle: hon
hade då föga företräde för de wilda Djuren. Skaparen har ingifwit
henne en åstundan efter något mera beqwämlighet, något nöje,
någon prydelighet och wälmåga. Hon wil hafwa hus, bohag och
kläder; något at förnöja ögon och andra sinnen med.239
Michael Kwass och John E. Crowley har diskuterat bekvämlighetsbegreppets franska och engelska motsvarigheter samt betonat begreppets
referensområde i individens erfarenhet av sin fysiska omgivning eller
erfarenheten av lätthet, avlastning, exaltation, minskad ansträngning,
fysisk tillfredsställelse och så vidare.240 Trots detta är det framförallt
för att belysa omgivningen som bekvämlighetskategorin vanligen har
uppmärksammats i tidigare forskning, till exempel i förhållande till
nya byggnadstyper och nya sanitets- och ljusarrangemang.241 Den as239. Min kursiv. ”Stockholm”, LT 1757, nr 92, 24/11, s. 366. Motsvarande
sammanföring av lyx, den fysiska omgivningen och sinneserfarenhet görs även i
det ovanstående Posten-citatet: ”Luxen befaller oss bruka glacerat och målat porcellaine, sämre eller bättre, då likwäl magen icke begär något af det som fägnar
ögat.” Min kursiv. Sign. Liberalis, Pn 1769, ”Til Herr Knauser”, nr 77, 15/4, s. 611.
240. John E. Crowley, The Invention of Comfort: Sensibility and Design in Early
Modern Britain and Early America, Johns Hopkins University Press, Baltimore, London, 2001 diskuterar ”comfort” och lyx i förhållande till materiell kultur och under
1700-talet transnationellt förändrade konsumtionsmönster, se kap. 5, s. 141–170
och särsk s. 141–142, 149–159, 162, 165–166 för en diskussion kring definitionen
av ”comfort”; Kwass 2003 diskuterar ”commodité” i förhållande till definitioner
av lyx huvudsakligen utifrån franska 1700-talstexter, s. 87–116, särsk. s. 94.
241. Detta gäller även Crowleys studie, jfr Crowley 2001, kap. 5, s. 141–170;
Katie Scott, ”Framing Ambition: The Interior Politics of Mme de Pompadour”,
Between Luxury and the Everyday: Decorative Arts in Eighteenth-Century France, red.
Katie Scott & Deborah Cherry, Blackwell, Oxford, 2005, s. 110–152; Rose-Marie
Söderström, Bostadskultur, informationsflöden och hantverkare 1740–1820 med utgångspunkt i Bålby (Närke) och Skottbergska gården (Blekinge), diss., Inst. f. kulturvetenskaper, Lunds univ., Sekel, Lund, 2009, t.ex. s. 39–40, 47, 54, 75, 86, 167. Ett
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
pekt av bekvämlighet som däremot skall lyftas fram här är begreppets
fokusering av subjektets perceptuella erfarenhet. Denna fokusering har
bland annat att göra med den nära relationen till behag, vilket strax
skall diskuteras vidare. Men först skall jag göra några några sammanfattande återkopplingar.
I de tidigare citerade skrivningarna om lyxen framgår att den definierades i förhållande till en mottagare. Föregående citat har gemensamt att de formulerar lyx som en kategori för erfarenhet, bruk och
konsumtion. Detta gäller både mer ekonomiskt orienterade påståenden, som Adelcrantz’ beskrivning av konst som (konsumtions)vara,
progressionsorienterade utsagor som lokaliserar konst bland andra civiliserande erfarenheter och sammanföringen av lyx med begär, det
senare alltså som den individuella driften att äga och erfara. I samtliga
fall framträder lyx, och därmed konst som lyx, som ett erfarenhets­
objekt, ett objekt positionerat i förhållande till en mottagare som,
enligt skrivningen i Lärda Tidningar, vill ha ”något at förnöja ögon
och andra sinnen med”. Med andra ord är detta ett perspektiv som
kan knytas till de tidigare diskuterade perceptuella utgångspunkterna. Lyxens nära samhörighet med bekvämlighet och behag och, vilket
skall visas i detalj under nästa rubrik, i synnerhet behagets formulering
med hjälp av den kunskapsteoretiska begreppsapparaten, kan alltså
betraktas som en gemensam nämnare för lyx och de tidigare citerade
beskrivningarna av konst. Det viktiga med att uppmärksamma detta
perspektiv som inte avgränsat till sköna konster eller den filosofiska
estetiken, är att namnge just denna typ av parallelliteter: ett implicit
men manifest perceptuellt perspektiv varifrån sköna konster, modern
bildning (jfr föregående avsnitt) och lyx kunde artikuleras. I denna
bemärkelse framstår det perceptuella perspektivet som en regelbundenhet vilken knyter konst till områden som faller utanför tidens mer
konstspecifika definitioner.
Sammanfattningsvis var de begreppsliga referensrelationerna kring
konst som lyx begär, prydnad, bekvämlighet och behag. Lyxen kan vidare betraktas som ett alternativ till några av de lexikala hierarkierna,
med en alternativ logik och en alternativ taxonomi. Den alternativa
inspirerande undantag är däremot Michael Kwass’ sammanföring av bekvämlighet
och sensationistisk kognitionsteori. Kwass 2003, s. 95–96.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
115
116 konst i omlopp
logiken handlade om fixeringen vid kroppen till skillnad från den vanligtvis privilegierade själen. Den alternativa taxonomin handlade om
inordnandet av konst bland andra föremål (t.ex. möbler, porslin och
kläder samt föreställningar om progression och samhällsnytta) och
andra erfarenhetskategorier (bekvämlighet och behag).
I början av detta kapitel citerades påståenden om konstens ­deko­rativa
egenskaper som underbyggande för veklighet och ”yppighet”.242 De dekorativa egenskaperna relaterades till egennyttig erfarenhet knuten till
sinnena. Till skillnad från i dessa exempel kan man, när lyx får utgöra
modell för konst, säga att konstens värdeegenskaper omprioriterades
liksom även värdeordningen i kropp och själ. I konstruktionen konst
som lyx premierades den underordnade och med yta och kropp förknippade dekorationen. Att den suspekta dekorationen i den positivt
formulerade lyxens perspektiv blev konstegenskapen framför andra utgjorde alltså en radikal skillnad i förhållande till de privilegierade själsliga konstegenskaperna: den ideala imitationen som skulle uttrycka
”höga föreställningar och utwidgade tänkesätt”, enligt det tidigare citerade brevet i Stockholms Posten.243 Det perceptuella perspektivet skall
lyftas fram som en logik vilken överbryggade dessa skillnader genom
att utgöra en gemensam nämnare för olika typer av definitioner.
Bland de alternativa erfarenhetskategorierna, slutligen, hade behaget en särposition. Det var så att säga ett begrepp som genomkorsade
samtliga övriga. Begär genererade behag, bekvämlighet motsvarade
mer eller mindre behag och prydnad var behagets materiella manifestation framför andra.
1. konstbegrepp
nästan allt.244 I föregående avsnitt noterades exempelvis i förbigående
att behag var en fullt legitim erfarenhet att tillskriva medborgaren i
”Sälskaps-lefnaden” och att det ingick bland de egenskaper som hörde
till ett belevat och artigt uppträdande. I den ovan nämnda tredelade
klassificeringen av begär hos von Höpken/i Encyclopédie framträder
däremot en farlig glidning mellan behag och det sexuellt laddade vällust. Detta indikerar att behag var ett synnerligen gränsöverskridande
begrepp.
Vidare var behag förbundet med det individuella begäret och associationer till någonting lätt, ytligt och kroppsligt, vilket även idag
ingår i behagets referensramar. Inte minst har samhörigheten med
yta använts pejorativt med kärnmeningen att något är ”bara behagligt” till skillnad från kontemplativt, komplext, engagerande och så
vidare.245 Behag liksom dekoration är kategorier som från 1700-talet
och framåt, med skiftande utgångspunkter, har dragits med förklenande associationer.246 Det är inte en slump att när det har funnits ett
242. [”Baumgarten i sin Esthetique…”], SP 1779, nr 181, 20/8, s. 728–729.
243. Sign. Plagiarius, ”Om Målningar och Bildhuggerier”, SP 1781, nr 111,
16/5, s. 449.
244. Förutom av mina exempel framgår detta även av Carolina Brown, Liksom
en herdinna: Litterära teman i svenska kvinnoporträtt under 1700-talet, diss., Konstvet.
inst., Uppsala univ., Carlsson, Stockholm, 2012, t.ex. s. 47, 85, 128, 194, 199, 202
där behag tas upp i förhållande till kvinnoporträtt och legitima feminina attribut;
av diskussionen i Richard C. Sha, Perverse Romanticism: Aesthetics and Sexuality in
Britain, 1750–1832, Johns Hopkins University Press, Baltimore, 2009 där det tas upp
i förhållande till sexualitet; och av ämnesvidden i antologin Roy Porter & Marie
Mulvey Roberts (red.), Pleasure in the Eighteenth Century, Macmillan, Houndmills,
Basingstoke, 1996.
245. Jfr Mortensens diskussion kring separationen av behag från sann intresselös erfarenhet, det senare enligt formuleringar hos Schiller och Kant. Denna
separation sätter Mortensen bl.a. i samband med en växande kulturmarknad.
Mortensen 1997, s. 159, 165–167; se även Mortensens diskussion i förhållande till
1900-talsfilosofer på s. 173, 175, 176, 179, 181. För behagets underordning, jfr även
Mattick Jr (red.) 1993, ”Art and Money”, s. 172; Shusterman 1993, s. 117. Behag i
min undersökning motsvarar distinktionen mellan det som i Huhns läsning utgör
beroende resp. oberoende (estetiskt) behag (”pleasure” i Huhns terminologi) hos
Kant, vilket även korresponderar mot distinktionen mellan ”delight” och ”pleasure” hos Burke. Huhn 2004, s. 107–110, 115–123, 139–150,153.
246. Ett välkänt 1900-talsexempel är Adornos estetiska teori med den kritiska spetsen riktad mot bl.a. den kantianska estetikens subjektsorientering och
dess kulturella institutionalisering i det kapitalistiska samhället. Adorno kritiserar
konstens utslätning och upplösning i subjektivitet, behag och bytesvärde. Konst i
en kapitalistisk ideologi motsvarar i Adornos analys ett förytligande och förting-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Korsningen lyx och behag
Behagets logik och spänningar utgör en nyckel till att förstå konst som
lyx. Det var en erfarenhetskategori som framför andra knöts till konst
förstådd som dekoration. Under denna rubrik skall jag diskutera några
spänningar kring behag, men börjar med två generellt introducerande
aspekter.
Behaget var en kategori som under 1700-talet kunde appliceras på
117
118 konst i omlopp
forskningsintresse för behag så har det vanligen varit styrt av samma
utgångspunkter som gäller för den här avhandlingen, det vill säga att
studera behaget historiskt. Det har med andra ord sällan utgjort en
estetisk kategori att ta på allvar.247 I förordet till antologin Pleasure in
the Eighteenth Century (1996) beskrivs behag som ett historiografiskt
marginaliserat forskningsobjekt och inte minst underordnat intresset för till exempel lycka, skönhet och begär.248 Viktigare är dock att
denna antologi tillsammans med Thomas M. Kavanaghs senare studie
Enlightened Pleasures (2010) tydligt demonstrerar att behaget hade sina
egna komplexiteter, spänningar, socialt accepterade och laddade manifestationer, precis som de filosofiska tungviktarna lycka, skönhet och
begär.249 Dessutom kan man fråga sig om inte standardkategorier, som
ligande i konsumtion och behagssökande, till skillnad från den konst som lyckas
nå verklig autonomi som en reservoar för insikt och samhällskritik. Jfr Theodor
W. Adorno, Aesthetic Theory, övers. o. inledn. Robert Hullot-Kentor, University of
Minnesota Press, Minneapolis, 1997 (1970), s. 10–45, 225–261; Max Horkheimer
& Theodor Adorno, Upplysningens dialektik, övers. Lars Bjurman & Carl-Henning
Wijkmark, Daidalos, Göteborg, 1996 (1944), s. 137–185. En uppdaterad variant av
denna kritik finns i David Bromwich, ”Rousseau and the Self without Property”,
The Social Contract and the First and Second Discourses, red. Susan Dunn, Yale University Press, New Haven, London, 2002, s. 288–300.
247. Undantag finns t.ex. i Shustermans teoretiserande kring behag som en
estetiskt relevant erfarenhetskategori, se Shusterman 2000 (1992), kap. 10, s. 262–
283; Richard Shusterman, ”Aesthetic Experience: From Analysis to Eros”, The
Journal of Aesthetic and Art Criticism, vol. 64, nr 2, 2006, s. 217–229. Se även Steckers
diskussion kring den kantianska definitionen av behag som en språngbräda för att
analytiskt eliminera distinktionen mellan estetiskt behag och sinnesbe­hag. Robert
Stecker, Aesthetics and the Philosophy of Art: An Introduction, Rowman & Littlefield
Publishers, Lanham, Boulder, New York, Toronto, Oxford, 2005, s. 34–56, särsk.
s. 43.
248. Marie Mulvey Roberts, ”Preface”, Pleasure in the Eighteenth-Century, red. Roy
Porter & Marie Mulvey Roberts, Macmillan, Houndmills, Basingstoke, 1996, s. x.
249. Thomas M. Kavanagh, Enlightened Pleasures: Eighteenth-Century France
and the New Epicureanism, Yale University Press, New Haven, London, 2010; om
behag i upplysningsfilosofi, se Roy Porter, ”Enlightenment and Pleasure”, Pleasure
in the Eighteenth Century, red. Roy Porter & Marie Mulvey Roberts, Macmillan,
Houndmills, Basingstoke, 1996, s. 1–35; för en bra diskussion om behag utifrån
fransk 1700-talslitteratur, se Catherine Cusset, No Tomorrow: The Ethics of Pleasure
in the French Enlightenment, University Press of Virginia, Charlottesville, London,
1999, s. 2–5, 7–11.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
är applicerbara i ”alla” sammanhang, är dubbelt komplexa för att de är
just banala. Själva gångbarheten medförde att behaget var intrasslat i
ett spel av så många och inte sällan konträra referenser, att det alltid
fanns någon som måste tystas.
I lokala tidningar liksom i Encyclopédie tillskrevs behaget potentialer som förhandlade den moraliska laddningen relaterad till kropp.
Behaget förklarades i enlighet med det tidigare nämnda kunskapsteoretiska axiomet, vilket hänvisade all kunskap, liksom allt behag,
till sinnesintryck. Antagandet gick ut på att sinnesförnimmelser väckte en fysisk kedja av impulser i form av vibrationer i nervtrådarna,
som i sin tur antogs väcka idéer eller känslor av olika slag.250 I kraft
av axiomet riktades uppmärksamhet mot den fysiska erfarenheten. I
Almänna Tidningar, i en artikel med titeln ”Betraktelser öfwer Syslor
och Nöjen”, diskuterades de olika sorters behag ”människan” antogs
vara kapabel att erfara. Dessa behag relateras dels till medfödda dispositioner för förnöjelse av olika slag, dels till vad som kallas ”kroppens wärktyg [som] måste wara mig behjelpelige til at känna denna
förnöjelse”.251 Kroppens behag behandlas som en egen kategori, inte
avskuren från, men dock i mindre utsträckning involverad med de
”högre” mentala kapaciteterna. Det senare var alltså känslor och tankar som skildes från känseln, smaken, synen, lukten och hörseln. De
fysiska sinnena likställdes med mekaniska ”wärktyg”, mekaniska för
att de var utan egen viljekraft. Men även om denna konventionella
hierarki är uttalad i artikeln, är det viktigt att notera att den kunde
ackompanjeras av följande starka påstående om det kroppsliga som
en positiv kraft:
Imedlertid blifwa kropp[en]s nöjen, då de i behörig ordning och
måtteligen brukas icke en ringa del af mennisklig lycksalighet.252
250. Jfr t.ex. Louis de Jaucourt, ”Sens”, EDR 1765, vol.15, s. 24–28; Louis de
Jaucourt, ”Idée”, EDR 1765 vol. 8, s. 489–492; Louis de Jaucourt, ”Plaisir”, EDR
1765, vol. 12, s. 689–691.
251. Min kursiv. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 75, 3/12.
Artikeln är en översättning som publicerades i nr 69, 26/11; nr 71, 29/11; nr 73,
1/12; nr 75, 3/12; nr 79, 8/12; nr 81–82, 10/12; nr 89, 18/12.
252. Min kursiv. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 75, 3/12.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
119
120 konst i omlopp
Det lätta och flyktiga behaget som en del av ingenting mindre än
”mennisklig lycksalighet” kan jämföras med uppslagsordet ”Plaisir”
i Encyclopédie:
Le plaisir est un sentiment de l’ame qui nous rend heureux
dumoins pendant tout le tems que nous le goûtons; nous ne
saurions trop admirer combien la nature est attentive à remplir
nos desirs. Si par le seul mouvement elle conduit la matiere, ce
n’est aussi que par le plaisir qu’elle conduit les humains; elle a pris soin
d’attacher de l’agrément à ce qui exerce les organes du corps sans les
affoiblir, à toutes les occupations de l’esprit qui ne l’épuisent pas
par une trop vive & trop longue contention […].253
Behaget antogs därmed driva människorna genom kroppens instrument eller de fysiska organen. Redan dessa benämningar fokuserar
kroppsliga funktioner och binder behag till sinneserfarenheten. I citaten erkänns behagets potential genom att det kroppsliga ställs i en
positiv relation till naturens ”plan” för kollektiv välgång. Trots att behagets flyktighet pekas ut – det varar bara så länge det erfars, så länge
dess föremål är närvarande – påstås det alltså vara tillräckligt starkt för
att utgöra driften som leder människans handlande. Det senare enligt
principen att söka efter välbefinnande och undvika plåga.254 Behaget
gjordes gällande som en drift som kunde behärska viljan.
Konst var ett av behagets ”givna” men inte ensamma applikationsområden. Det är typiskt att behaget i Encyclopédie fick exemplifieras av
både sköna konster (måleri, skulptur, arkitektur), vars behag delvis
påstods ha en källa i sensationer (intrycket av det nya som framträder mot något välbekant, förnimmelserna av proportioner, symmetri
253. (”Behaget är en känsla i själen som gör oss lyckliga åtminstone under den
tiden vi erfar den; vi kan inte för mycket beundra den grad till vilken naturen är
uppmärksam på att uppfylla våra önskningar. Om det är genom blotta rörelsen hon
driver materien, så är det också enbart genom behaget hon driver människorna; hon har
vidtagit omsorgen att fästa behag vid det som sätter kroppens organ i rörelse utan
att försvaga dem, vid alla själens sysselsättningar som inte utmattar den genom
en för livlig och för lång förnöjsamhet […].”) Jaucourt, ”Plaisir”, EDR 1765, vol.
12, s. 689, hela artikeln: s. 689–691. Min övers., min kursiv.
254. Om behagsprincipen, jfr O’Neal 1996, s. 19, 71, 74–75, 89–90, 97, 110–11,
182.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
och färg), delvis i andra erfarenheter och aktiviteter (t.ex. dans och
umgänge).255 Behaget behövde inte heller handla enbart om fysisk stimulans, utan termen kunde låna sig till att beteckna behaget i att inse
sanning, att reflektera och liknande förnuftsmässiga aktiviteter. Som
redan nämnts var behaget gränsöverskridande. Men i ett avseende var
det fokuserat. Behagets referens till kroppens område var tillräckligt
etablerad för att Encyclopédie-artikeln skulle upprätta en hier­arkisk distinktion mellan det fysiska behaget och behaget väckt av de mer reflexiva sinnena, som för att hindra det reflexiva behaget från att summeras under den närmast tillgängliga kategorin, det vill säga behaget
som känslan av sensorisk stimulans. De fysiska intrycken kallas flyktiga till skillnad från behag producerat av mer varaktiga tankemässiga
operationer.
Les plaisirs du corps n’ont guere de durée, que ce qu’ils en
empruntent d’un besoin passager; dès qu’ils vont au-delà, ils deviennent des germes de douleur; les plaisirs de l’esprit & du cœur
leur sont donc bien supérieurs […].256
Artiklarna i Almänna Tidningar och Encyclopédie visar hur det ”bara”
behagliga och det fysiska tillfördes ett eget positivt värde samtidigt
som det var ”bara”. De viktiga punkterna är att behaget fick ringa in
ett bejakande av den individuella erfarenheten och en riktning mot det
kroppsliga. Det senare i den dubbla bemärkelsen av att vara identifierade som, för det första, en fysisk kedja av vibrerande nerver, för det
andra, en erfaren tillfredsställelse inte nödvändigtvis styrd av de överordnade kategorierna förnuft och passioner. Behaget pekades ut som
glidande mellan potential och underordning. Även om det frånkändes själslig dignitet var det möjligt att sammanställa med ”mennisklig
lycksalighet” så länge det utgjorde en legitim, anständig erfarenhet.
Behaget pendlade inte bara mellan värdet av kroppslig stimulans
255. Jaucourt, ”Plaisir”, EDR 1765, vol. 12, s. 689.
256. (”Kroppens behag har knappast någon varaktighet, förutom den varaktighet som kroppen lånar från ett flyktigt behov; så fort behaget sträcker sig
bortom detta blir det upprinnelsen till olycka; sinnets [l’esprit] och hjärtats behag
är alltså mycket överlägsna […].”) Jaucourt, ”Plaisir”, EDR 1765, vol. 12, s. 691.
Min övers., min kursiv.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
121
122 konst i omlopp
som en potentiell lyckointensifierande drift och underordningen gent­
emot de högre sinneskapaciteterna. Det förde också med sig ett moraliskt orosmoment, förstärkt av kraften i behagsprincipen. Behaget kan
beskrivas som ständigt på gränsen till att lösas upp i oanständighet och
degeneration. I ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen” konstateras att
det kroppsliga behaget bara kunde vara tillåtet som en öppen väg till
intensifierad lycka så länge det inte stred mot måttlighet, anständighet och förnuft.257 Det kroppsliga behaget ackompanjerades alltså av
misstanken att det alltid riskerade att förvandlas till någonting omåttligt, oanständigt och oförnuftigt. I Encyclopédie-artikeln artikuleras en
motsvarande glidning mellan vissa sinneserfarenheter – inte alla anständiga – genom att uppslagsordet ”Plaisir” åtföljs av både ”délice
[lycka, lycksalighet]” och ”volupté [vällust]”. Föreställningen om vällust beskrivs som ”toute sensuelle […] qui tiennent de la mollesse, de
la débauche & du libertinage”.258
Denna glidning bort från behagets legitima referensområde står
mycket nära en i Stockholmstidningarna ljudlig civilisationskritik, i
vilken behag var upptaget i ett angrepp på lyx, ytlighet, egennytta, individuell tillfredsställelse, nöjen och sexualitet, eller kort och gott erfarenheter och egenskaper som ansågs utmärka och framförallt belasta
den moderna civilisationen.259 I artikeln ”Om det Täcka”260 i Stockholms
257. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 75, 3/12.
258. (”helt sensuellt […] som är fäst vid det slappa, det liderliga och det
utsvävande”) Jaucourt, ”Plaisir”, EDR 1765, vol. 12, s. 689. Min övers. Om ”liber­
tinage”, se kommentar hos Kavanagh 2010, s. 91. Om skillnaden mellan behag
(”plaisir”) och vällust (”volupté”), se Paul J. Young, Seducing the Eighteenth-Century
Reader: Reading, Writing and the Question of Pleasure, Ashgate, Aldershot, 2008, s.
43–46.
259. Detta är en diskussion som kan sättas i dialog med Rousseaus avhandling om ojämlikhetens uppkomst. Jfr civilisationskritiken i Rousseau 1755, s. 22,
25, 34 not 7, 68 not 12, 79, 9, 112, 127, 169, 170–171, 179, 181, med t.ex. följande
artiklar: ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1; ”Om Förställning”, SP 1790, nr 14,
19/1; ”Belefwenhet”, SP 1786, nr 92, 22/4; ”Galanteriet”, SP 1786, nr 190, 18/6;
”Målning af tidens seder”, SP 1780, nr 62, 16/3, s. 245–246; ”Några Reflexioner
öfwer Tidehwarfwet”, SP 1786, nr 202, 3/9; ”Borgeliga Samhället”, SP 1784, nr
154, 8/7; ”Nej, tacka wil jag wår tid!”, SP 1794, nr 10, 14/1. Rousseaus avhandling
finns tillgänglig på Internet via BnF:s databas Gallica (hämtad 26/4 2013).
260. Den dubbla innebörden i ”täck” – fin, behaglig respektive feminin – har
en parallell i att texten även pekar ut det ”täcka könet” som modellen för bristerna
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Posten skrivs behaget genomgående in på den svagare sidan i följande
oppositionspar: det nöjsamma till skillnad från det nyttiga, det ”lindrigt förtjusande” till skillnad från det starka och sköna och det sexuellt vällustiga till skillnad från det dygdiga.261 I denna standardiserade
civilisationskritik gjordes behaget till själva inbegreppet av det urbana
moderna livet.
Artikeln ”Om det Täcka” är i första hand viktig för att den i utfallet mot den moderna civilisationen ger konst en klar ställning som
behagets föremål bland andra och som ett erfarenhetsobjekt. I likhet
med Rousseau kontrasterar texten den närvarande civilisationen mot
ett idealt naturligt tillstånd.262 Det naturliga tillståndet saknade den
moderna tidens lyx:
Man lefde ännu utan målare, utan bildhuggare, utan Musici, utan
danseurer, kåckar, hårfriseurer och barberare.263
De uppräknade företeelserna betecknar i artikeln inte bara den moderna civilisationen, utan framhålls även som behagproducerande
erfarenheter framför andra. Konst är alltså tillsammans med bland
annat mat och hårfrisering upptaget i en logik med de gemensamma
nämnarna modern/degenererad lyx och ytligt behag. Skribenten beklagar uttyckligen att även de ”wackra” konsterna har förfallit till av
vara ”bara” behagliga, till skillnad från att uttrycka skönhet, höghet
och vad som uttryckligen pekas ut som det sublima. Det intressanta är
i de moderna sederna. ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1.
261. ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1.
262. ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1. Det som hos Rousseau är ett idealt naturligt tillstånd, en hypotetisk deduktion utifrån människans fysiska och
moraliska konstitution, är i ”Om det Täcka” precis som i många andra exempel
i Stockholmstidningarna (se not 259 ovan), beskrivet mer som ett historiskt förflutet. Detta är glidningar som för övrigt även finns hos Rousseau. Se Rousseau
1755, s. LVIII, LXIX, 4–8, 12, 92 för metodologiska kommentarer kring analysen
av det naturliga tillståndet; för en kortare kommentarer om relationen mellan
hypotes och historiskt anspråk i Rousseaus avhandling, se Eva-Lena Dahl, ”Rousseaus civilisationskritik”, [Jean-Jacques Rousseau] Kulturen och människan: Två avhandlingar, övers. Gustaf Gimdal & Inga-Lill Grahn, Daidalos, Göteborg, 1992,
s. 17–18. Rousseaus text finns tillgänglig på Internet via BnF:s databas Gallica
(hämtad 26/4 2013).
263. ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
123
124 konst i omlopp
dock att när detta förfall förklaras görs det implicit med hjälp av det
kunskapsteoretiska axiomet. Utgångspunkten för konsternas kollaps
i behag är sekundära egenskaper eller erfarenheten av dem som perceptuella objekt. Den mer eller mindre bisatsmässiga omskrivningen
av konst nedan nämner ett fysiskt membran (”wäf”) där projektioner
av (inre) bilder av utanförstående objekt gestaltas för uppfattningsförmågan eller ”känslan”. Detta är en skrivning som förutsätter att
ett erfarande subjekts kroppsliga och själsliga utrustning tillsammans
utgör fonden för konstens produktion av behag. Det senare är nämnt
som den ”svaga” känslan som den moderna människan genom lyx och
bekvämlighet har inskränkts till. Följande passage inleds och avslutas
med ironi över den civiliserade människans förfall till svaghet i sin
fysiska och moraliska konstitution:
Det starka, som hwarken passar wårt [civiliserade, moderna]
Physiska eller Moraliska wäsen, har äfwen försvunnit från de
wackra konsterne. Den wäf på hwilken wår känsla emottager bilderne
af de yttre objecter är så fin och swag, at den lätteligen skulle brista
wid alla häftiga intryck. Wår tids artister hafwa derföre wisligen
förkastat i sina arbeten det djärfwa, som skulle förstöra oss, mot
det täcka, som behagar oss.264
Konst och behag tillhörde erfarenhetens område och artikulerades därmed med två gemensamma nämnare. Dels som både kroppsliga och
själsliga. Dels som civilisationstecken, vilka samtidigt var förstådda
som erfarenhetsobjekt, som föremål för en perceptuellt definierad mottagares uppfattning.
I denna artikel, med sitt angrepp på de moderna sederna, var konst
tillsammans med andra civilisationstecken alltså förklenat som egennyttigt, behagligt och dekadent. Samtidigt kunde behaget inte bara
firas som ett positivt civilisationstecken utan också legitimeras av att
utgöra sociala anständighetstecken.
264. Min kursiv. ”Om det Täcka”, SP 1783, nr 8, 11/1.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Korsningen lyx och borgerlighet
I denna sista korsning skall jag sätta lyx i relation till borgerlighet,
vilket innebär att korsa en begreppslig konstruktion med en social.
Genom att vara föremål för praktisk tillägnelse fogades lyx till andra
tecken för borgerlighet – alltså inte tecken för aristokrati. När lyx nu
betraktas som upptaget i en socialt definierad grupps livsstil, följer
enligt denna från Bourdieu hämtade modell att lyx också får en klassificerande funktion. Precis som lyx betecknade progression, betecknade
den också borgerlighet.
I följande borgerliga interiörscen från omkring 1790 (bild 3) finns
flera uttryck för hur konst togs upp bland lyx och samtidigt klassificerades socialt genom praktiskt bruk.265 I bilden visas en kvinna och
en man bland ett antal precist och detaljerat visualiserade föremål.
Föremålen återges som mer än bara accessoarer tillhöriga individerna.
De framträder i egen pregnans. Föremålen och individerna är jämnt
betonade. De senare bildar inte ett narrativt centrum mot vilket miljön
avtecknar sig som en abstraherad bakgrund, utan allt från kakelugnens
musselkrön och det fanerade spelbordet till de målade arabeskerna
och det symmetriska arrangemanget av tavlor (ett oljeporträtt omgivet av inramade grafiska blad) är likvärdigt artikulerat i detaljskärpa.
Interiörscenen visar materialiseringar av det i följande citat lingvistiskt
uttalade ”beqvämt hus, prydda rum”.
265. Om denna bild, se Marshall Lagerquist, ”Hem och människor”, Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1943, Stockholm, 1942, s. 98, 103; NilsGöran Hökby & Ann-Sofi Topelius (red.), Hemma i konsten, Nationalmusei utst.
kat. nr 502, Nationalmuseum, Stockholm, 1987, s. 66, kat. nr 63. När det gäller
tidsbestämningen av miljön och bildens datering kan det påpekas att personernas kläder är moderna för 1790-talet, medan interiören är mer rokokomässig och
skulle ha varit trendriktigare på 1770-talet. Detta skall betraktas som helt kompatibelt med bildens samtidigt förekommande andra uttryck för modernitet. Det är
inte särskilt anmärkningsvärt att hemmiljöer (då eller nu) bär spår av föregående
trender. Bilden kan även sättas i samband med vad Kate Retford, ”From the Interior to Interiority: The Conversation Piece in Georgian England”, Journal of Design
History, vol. 20, nr 4, 2007, s. 291–307 diskuterar som förändrade livsstilsideal
och en förskjutning av tyngdpunkt från representativitet till familjaritet utifrån
liknande scener av bl.a. Zoffany och Reynolds.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
125
126 konst i omlopp
Borgaren är af Naturen berättigad til samma nöjen och beqvämligheer [sic], som Ädlingen: Han idkar med ovanlig drift och munterhet sin Handel och sit Handtverk: Han står bittida upp och går
sent til hvila, til at äfven så väl, som den förra, hafva et beqvämt
hus, prydda rum, nymodige Meubler.266
Bilden kan liknas vid det lingvistiska språket omsatt i praktisk – fortfarande diskursiv – ordning. Föremålen ingår i den begreppsliga horisont
som artikulerade en expansiv lyxkategori eller legitimerade/radikaliserade, men i alla avseenden gav mening åt, spelbord och gravyrer ”i
glas och ram”. Varje enskilt ting i interiörscenen ingick i begreppsliggörandet av lyx. De kan liknas vid en praktisk sammanlänkning av
lyx, konst, bekvämlighet, prydnad och behag. Denna sammanlänkning visar sig i figurernas kroppsliga kontakt med föremålen och deras
kroppars avslappnade poser, den ena tillbakalutad och den andra sittande stödd mot bordet, båda under rekreation och förströelse. I den
rumsliga miljön är tavelarrangemanget infogat som en dekoration i
en dekorativ helhet. De separata tavlorna är ju också enskilda objekt
och därmed inte dekorationer i samma bemärkelse som exempelvis
kakelugnens vidhängande musselkrön. Men som sammanförda genom
fysisk närhet, symmetriskt arrangemang och som en helhet av väggdekor utgör de i lyxbegreppets perspektiv exponenter för prydnad.
Tavlorna framträder även bland andra prydnader: bandrosetterna,
musselkrönet, kanneleringarna, arabeskerna, soffan, borden och figurernas dräkt­accessoarer (spännen, knappar, halsrosett etc.).
Som en utsaga om föremålens taxonomi ”gör” bilden konst till lyx
genom att integrera konst bland andra lyxartiklar. Konst är osynlig­
gjort som konst, det är inbegripet i lyx. Som en utsaga om lyxens
möte med borgerlighet är det första man kan säga att scenen saknar
alla explicita referenser till moraliska och civilisationskritiska angrepp.
Scenen är framförallt beskedlig. Prydnader är sammanförda med mer
nyttobetonade föremål (t.ex. livsmedelskärlen på kakelugnshyllan),
vilka tillsammans med de avbildade individerna väcker associationer
bild 3. Georg Diedrich Heimbergers hem, omkr. 1790, Carl Wilhelm Swedman.
266. Adelcrantz 1757, s. 19–20. Ett typexempel på de sociala positioner som
ingår i min stipulation av borgerlighet är interiörscenens överuppsyningsman med
svärdotter, i den sociala geografin placerad i hemmet på Klarabergsgatan i Stockholm. Adelcrantz’ definition avser däremot borgarståndet.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
128 konst i omlopp
till civila borgerliga dygder, ett rent och välskött hem, ett prydligt och
vårdat yttre, ett välstånd utan aristokratisk överlastning. Lyxen tyglas
av dygd och förnuft. Det finns ingenting på ytan som påminner om
moralisk brist och osedlighet.
Men all beskedlighet till trots var lyxens och behagets marginaler
fortfarande kritiska. Scenens bekräftande av fysiskt välbefinnande var
potentiellt utmanande.267 När lyxen blev borgerlig behövde dess illegitima marginaler neutraliseras av andra sociala tecken. Annorlunda uttryckt krävdes det, när lyxen betraktas som tillhörig en urban, modern
samt tjänste- och näringsorienterad social grupp, en utslätning av de
till lyxen och behaget relaterade orosmomenten. Den präktighet och
måttlighet som scenen uttrycker tillbakavisar anklagelserna om moralisk eftergivenhet. Scenen kan alltså jämföras med den lyxlegitimering
som formulerades i korsningen lyx och progression; den visar modern
och civiliserad lyx i kontrollerad och anständig form, den legitimerar
lyx genom anständighet.
267. Denna scen kan betraktas som utmanande även i ett annat avseende. Den
alltmer etablerade borgerliga gruppen utmanade traditionellt maktägande klasser genom egen distinktion och tvärs emot undertexten i Adelcrantz’ inledande
citat, som antyder att ”borgaren” gör/har legitimitet att göra som/strävar efter
att imitera ”ädlingen”. Den citerade passagen är hämtad ur en beskrivning av
ståndssamhället i efterbildningstermer. Närmast efter borgaren följer ”lantmannens” legitima begär efter överflöd, med sin mest närliggande förebild alltså hos
borgaren. Det kan påpekas att denna efterbildningsdiskurs inte avgränsar sig till
Adelcrantz’ tal, utan brer ut sig både synkront och diakront. I den undersökta
perioden dyker den bl.a. upp i den juridiska lagstiftningen, se t.ex. överflödsförordningen 26/7 1766, punkt. 7; kommentar till förordningen 11/12 1766, punkt
6, båda i Årstrycket 1766. Diakront har den tagits upp som en teori om konsumtionskraft i förhållande till just de alltmer materiellt välbeställda urbana miljöer
som visualiseras i interiörscenen, t.ex. i följande texter inom det tvärvetenskapliga
forskningsfältet tidigmodern konsumtion: för emulation som förklaringsmodell,
se Neil McKendrick, John Brewer & J. H. Plumb, The Birth of a Consumer Society:
The Commercialization of Eighteenth-Century England, Hutchinson, London, 1982, s.
9–33; för kritiska synpunkter hos forskare inom samma fält, se Maxine Berg, ”New
Commodities, Luxuries and their Consumers in Eighteenth-Century England”,
Consumers and Luxury: Consumer Culture in Europe 1650–1850, red. Maxine Berg &
Helen Clifford, Manchester University Press, Manchester, New York, 1999, s.
65–69. Idén om emulation, det vill säga att sociala grupper efterbildar varandra
nedifrån och uppåt, är konträr emot Bourdieus modell för social distinktion som
artikulerad genom skillnader, m.a.o. att social distinktion handlar om definition
mot, inte efter, andra.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
1. konstbegrepp
Woodruff D. Smith har undersökt formerandet och den sociala
klassifikationen av anständighet under 1700-talets senare del och diskuterar även anständighetens lyxförhandlande funktion.268 Smith visar
hur anständighetsbegreppet under denna tid antog en ny betydelse genom interaktion mellan fem (europeiska, västerländska) ”kontexter”,
vilka själva befann sig under omformulering: börd, det Smith kallar
”rationell maskulinitet” och ”domestik femininitet” samt dygd och
lyx. Det är särskilt den första och de två sista av anständighetens samspelande kontexter som är intressanta i detta sammanhang och som
nedan refereras utifrån Smith.
En aspekt som skiljer den nya innebörden i anständighet från
liknande äldre begrepp är att anständighet inte var knutet till börd.
Anständighet pekade på god karaktär, moralisk resning och civila dygder, egenskaper alltmer frigjorda från genealogi och i allt högre grad
under 1700-talets senare del associerade med borgerlighet.269 Här finns
med andra ord likheter med mina föregående resonemang. God karaktär och moralisk resning motsvarar individuella egenskaper, sådana
som hörde till de nya kollektiven i individens namn, däribland allmänhet och medborgare.
En annan väsentlig aspekt handlar om den ömsesidigt reglerande
funktion lyx och dygd skulle ha när de sammanstrålade i anständighet.
Lyxen var i relation till anständighet att förstå som välstånd: ett välförsett och dekorativt hem, en hel, ren och välekiperad uppenbarelse.
För att lyxen inte skulle överskrida gränsen för anständighet – skruvas upp i aristokratisk excess och/eller kollapsa i moralisk degeneration – behövde den regleras av dygd eller fjärmas från vad Smith kallar
”sinnlig” eller ”estetisk” konsumtion.270 Anständighetsbegreppet omfattade publikt ansvar manifesterat i yrke och samhällsposition, privat moral, att handla med tanke på framtiden, att leva väl men inom
sina tillgångar samt att visa flit och måttlighet.271 Utifrån Smith kan
268. Mitt referat bygger på Smith 2002, kap. 7, s. 189–246. Jfr även Jonas
Liliequist, ”Ära, dygd och manlighet: Strategier för social prestige i 1600- och
1700-talets Sverige”, Lychnos, 2009, s. 134; SAOB webbversion, spalt A 1807, ”anständighet 2”.
269. Smith 2002, s. 189–191, 196, 207, 212–220.
270. Smith 2002, s. 219, se även s. 210–212.
271. Smith 2002, särsk. s. 204–210.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
129
130 konst i omlopp
man säga att i mötet med anständighet neutraliserades lyxens faror.
Legitimeringen av lyx genom anständighet belyser även lyxens radikalitet. Så länge lyxen kunde identifieras som neutraliserad aktualiserade den precis genom denna identifiering sina marginaler eller orosmoment. Även om enbart den legitima lyxen ur borgerlig synpunkt var
välkommen att förkroppsligas i tecken för dekoration och måttlighet,
drog den, identifierad som neutraliserad, med sig sina illegitima associationer. Eller med andra ord: sin degenererade pol i form av överkonsumtion och sedligt förfall i den individuella kroppens namn. Om den
legitima lyxen identifierades som neutraliserad lyx motsvarade denna
identifiering ingenting annat än en gest i riktning mot orosmomenten.
1. konstbegrepp
Kapitlet inleddes med en kortare diskussion med syfte att illustrera
ett mångfacetterat och flytande begreppsbruk. ”Konst” var ett namn
som korsades av flera begrepp och definitioner. Utifrån artiklar i
Stockholmstidningar och småskrifter som tryckta tal visar jag att
det kunde omfatta en rad hantverk tillsammans med måleri, skulptur, arkitektur. Det kunde avgränsas till konstakademiernas (visuella)
konster. Det kunde inbegripa ett traditionellt underordnande av de
mekaniska konsterna som hantverk och handel. Och det kunde omvänt inkludera en uppvärdering av de mekaniska konsterna genom
progressions- och nyttoargument. Denna mångfald är värd att lyfta
fram, eftersom det i tidigare forskning har funnits en tendens att göra
1700-talet till synonymt med formerandet av begreppet sköna konster
eller den systematisering av vissa konster och konstspecifika egenskaper som har kommit att förknippas med det ”moderna konstbegreppet”. Ett annat skäl att betona den begreppsliga mångfalden är att
den öppnar för att analysera andra mönster än dem som framträder i
den historia som redan är etablerad, vägen från (fria och mekaniska)
konster till (skön) konst.
I kapitlet upprättas en distinktion mellan två olika typer av konstdefinitioner, lexikala och implicita. Den viktigaste analytiska skillnaden
mellan dem är att de förra utgör explicita uttalanden om konst, som
kan vara förklarande, kommenterande, kritiserande, men där konst i
alla händelser utgör ett direkt till skillnad från indirekt utpekat före-
mål. Detta gäller inte de implicita definitionerna. Som implicit konstdefinition har lyxbegreppet undersökts. Argumentet för att undersöka
lyxbegreppet som en modell att applicera på konst är att konst tillhörde
de föremål och erfarenheter som återkommande fick exemplifiera lyx.
Modellen för den lexikala definitionstypen är encyklopediska uppslagsord. Mitt val av denna modell bygger på analyser av begreppsliga
och mediala interrelationer eller spridningen av utsagor från internationella encyklopedier till lokala tidningar. Lexikala definitioner ägde
auktoritet. De omfattade ett antal standardhierarkier och begreppsliga
horisonter accepterade som giltiga. Med detta sagt behöver det också
genast framhållas att det inte bara var traditionellt och okontroversiellt
stoff som kan kallas lexikalt. Den traditionella dikotomin kropp och
själ, med ett uttryck i underordnandet av de mekaniska konsterna, hade
exempelvis sällskap av det kapitlet har uppehållit sig särskilt vid: det
för denna tid nya kunskapsteoretiska axiomet att sinnesförnimmelser
var involverade i produktionen av kunskap och känslor och att sinnena
och sinnet därmed stod i en kontinuerlig relation till varandra. Detta
var ett axiom som kunde aktualiseras såväl i Almänna Tidningar och
Stockholms Posten som i Encyclopédies berömda inledning.
Axiomet är av stor betydelse för ett av kapitlets viktigaste resultat,
det diskursiva mönster jag har presenterat som ett perceptuellt perspektiv.
Utgångspunkten för detta är att det bland texter som behandlar konst
förekommer en typ av skrivningar som implicit refererar till konst som
ett objekt uppfattat av en perceptuellt definierad mottagare. Implicit
avser i detta fall att konst diskuteras i förhållande till något annat än
perception (samhällsnytta t.ex.) samt att uttalandena görs i förbigående. Perceptuellt definierad mottagare syftar på ett subjekt kommenterat som sensoriskt, känslomässigt och kognitivt fungerande i ljuset
av den axiomatiskt antagna relationen mellan kroppsliga och tankemässiga processer. Detta perspektiv har vidare relaterats till estetik i
den minimala bemärkelsen av en fokusering på den subjektiva perceptuella erfarenheten – ett perspektiv som alltså inte skall avgränsas
till en fråga om sköna konster. Den intressanta aspekten är nämligen
att det perceptuella perspektivet återkommer både i undersökningen
av föreställningarna kring vem som utgjorde den i tidningar och närstående tryckmedier underförstådda mottagaren och i förhållande till
den implicita definitionen av konst som lyx.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Sammanfattning
131
132 konst i omlopp
1. konstbegrepp
När det gäller föreställningarna om mottagarens subjektivitet kan
det perceptuella perspektivet lyftas fram i förhållande till bildningsbegreppet som i pressen fick motivera bruket av tidningar och encyklopedier liksom förmågan att kunna tala om och umgås kring konst.
Den moderna bildningen beskrevs i exempel hämtade från Posten och
Dagligt Allehanda som en fråga om erfarenhet, något som bildningens
subjekt skulle tillägna sig genom sina perceptuella kapaciteter.
När det gäller definitionen av konst som lyx finns det två aspekter att relatera till det perceptuella perspektivet. Den första utgör ett
mer generellt fokus på mottagaren och är sällan uttryckt med hjälp
av en kunskapsteoretisk begreppsapparat. I den progressionsretorik
som gemensamt pekade ut konst, lyx och smak som moderna civilisationstecken var det tillägnelsens och konsumtionens logik som gjordes
gällande. Även i uttalanden som rörde kulturella kollektiv snarare än
individer var uppmärksamheten riktad mot den part som gjorde bruk
av konst, lyx, smak och så vidare, vilket framträder både i Adelcrantz’
och von Höpkens tal och i de citerade tidningsartiklarna. Den andra
aspekten är att konst/lyx ingick i ett begreppsligt nätverk där det förutom progression åtföljdes av bekvämlighet och behag. De två senare
har tagits upp som erfarenhetsbeskrivande begrepp förstådda enligt
den axiomatiska relationen mellan sinnesförnimmelser och tankar, vilket diskuterades med utgångspunkt i en jämförelse mellan artikeln om
”sysslor och nöjen” i Almänna Tidningar och uppslagsordet ”Plaisir”
i Encyclopédie.
När konst/lyx betraktas utifrån uttalanden i perceptuellt perspektiv
kan även en värdeförskjutning kring dekorativa konstegenskaper noteras, det vill säga egenskaper nära förknippade med lyx och behag men
nedvärderade i lexikala och inte minst i konstakademiska hierarkier.
Behagets orientering mot det fysiska, mot flyktighet och ytlighet, var
dock komplex. Vid sidan av det traditionella underordnandet gjordes
den dekorativa ytan också, via en i pressen ljudlig civilisationskritik, till
ett moraliskt orosmoment. Men samtidigt inkluderades ”prydnad” i
den framåtskridande civilisationens värden, det vill säga den ”bara” fysiska uppskattningen av dekoration, nöjen och ordnade miljöer. Dessa
värden legitimerades ytterligare av att också referera till ett borgerligt
anständighetsbegrepp.
Det sistnämnda knyter an till diskussionen om den subjektivitet
och sociala klass som privilegierades i pressen. I tilltal och frågor om
publik tematiserades egenskaper som bildning, fritid och kulturell
kompetens. Dessa teman behandlades i tidningar som ingick i borgerliga kulturkonsumtionsvanor, vilket min undersökning av Stockholms
Postens prenumeranter visar. Tidningarnas tilltal och subjektskonstruktioner skall betraktas som orienterade mot en borgerligt klassificerad
publik.
Det sista av kapitlets viktigaste resultat är den metaforiska beskrivningen av konst som varande i omlopp. Detta skall antyda rörlighet
framför fixering och inkluderar både medial och begreppslig förflyttning. Som ett ämne i tryck har konst beskrivits som beroende av en
mediepraktik som sammanfattade och lånade. Internationella texter
trycktes i sammandrag i lokala tidningar och blev implicit eller explicit refererade i till tidningarna insända brev och redaktionella artiklar. Referenskedjor som Adelcrantz’ tryckta tal och sammandragen
av det i Swenska Mercurius och Lärda Tidningar tillsammans med den
maskerade översättningen av Montesquieu i Stockholms Posten är ett
typexempel. Som föremål för definition har kapitlet givit en bild av
”konst” som ett namn vilket cirkulerade över parallella och överlappande begreppsliga områden. Förstått som ett perceptuellt objekt kan
konst varken frigöras från samhörighet med ett uppfattande subjekt
eller ett antal skiftande objekt: sköna konster, bildning och lyx. På
motsvarande sätt aktualiserades konst i lexikala uttalanden i förhållande till samhälls- och moralfrågor – det vill säga teman som konstspecifika definitioner uteslöt.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
133
2. EXPOSITIONER:
ÖVERLAPPANDE MEDIER
OCH INTERAKTIONSMODELLER
I detta kapitel står inte längre tidningar och encyklopedier i centrum, utan en jämförelse mellan vad som ofta har framstått som
två vitt skilda verksamheter, Konstakademiens utställningar och
Auktionskammarens offentliga försäljningar. Inrättandet av offentliga och återkommande konstakademiutställningar var i Stockholm,
liksom i Paris, London och Köpenhamn, ett för 1700-talet nytt fenomen.272 Auktionshandeln med konst och andra föremål var där­
272. Den första akademiutställningen i Paris hölls 1699 och med regelbundna
intervaller från 1737; den första i London 1769; den första i Köpenhamn 1769.
Samtliga har beskrivits i förhållande till parallella och föregående möjligheter att i
offentliga stadsmiljöer se framvisad konst, i London t.ex. utställningarna arrange­
rade av Royal Academys konkurrent Society of Artists; i Paris t.ex. marknaden i
S:t Germain. Om akademiutställningar och konstkritik i Köpenhamn, se Erik
Mortensen, Kunstkritikkens og kunstopfattelsens historie i Danmark 1: Nationen til gavn,
Rhodos, Köpenhamn, 1990, kap III–IV, s. 57–120, uppg. fr. s. 75; om Paris, se
Thomas Crow, Painters and Public Life in Eighteenth-Century Paris, Yale University
Press, New Haven, 1985, kap. 1–2, s. 1–74, uppg. fr. s. 1, 45–47; Richard Wrigley,
The Origins of French Art Criticism: From the Ancien Régime to the Restoration, Oxford
Uni­versity Press, Oxford, New York, 1993, kap. 1–2, s. 11–96, uppg. fr. s. 11–39; om
London, se David H. Solkin, Painting for Money: The Visual Arts and the Public Sphere
in Eighteenth-Century England, Yale University Press, New Haven, London, 1992,
kap. 7, s. 247–276, uppg. fr. s. 239–240, 242; samt artiklarna i David H. Sol­kin
(red.), Art on the Line: The Royal Academy Exhibitions at Somerset House 1780–1836, Yale
University Press, New Haven, London, 2001. Se även kommentarer hos ­Ahlund
2011, s. 178–185, 204–214, 219–220 om publika möjligheter att se konst i Stock­
holm, bl.a. i form av öppna ateljéer och konstnärers egna utställningar, med exem­
pel i Elias Martins ”ständiga” utställning i Kungsbacken.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
135
136 konst i omlopp
emot både internationellt och i Stockholm väl etablerad sedan länge.
I Stockholm hade stadens officiella auktionskammare varit verksam
sedan 1674.273
Tidigare forskning om de svenska akademiutställningarna och auktionshandeln är i huvudsak institutionshistorisk. Konstakademiens utställningar brukar beskrivas som rum avsedda för att inför publik visa
samtidskonst i form av de etablerade akademikonstnärernas arbeten
och behandlas som en del av akademiens historia. Auktionskammaren
har framförallt beskrivits som den främsta aktören på andrahandsmarknaden.274 Det var en institution där konstnärliga föremål från förmedlarens håll hanterades som vilken annan ekonomisk vara som helst.
Om verksamheterna utifrån institutionella syften kan framstå som
273. För internationell forskning om auktionshandeln med måleri och annan
konst under 1700-talet: om Spanien, se Mari-Tere Alvarez, ”The Almondea: The
Second-Hand Art Market in Spain”, Auctions, Agents and Dealers: The Mechanisms of
the Art Market, 1660–1830, red. Jeremy Warren & Adriana Turpin, Beazley Archive,
Oxford, 2007, s. 33–39; om Frankrike, Patrick Michel, ”Le Tableau et son Prix
à Paris, 1760–80”, Auctions, Agents and Dealers: The Mechanisms of the Art Market,
1660–1830, red. Jeremy Warren & Adriana Turpin, Beazley Archive, Oxford, 2007,
s. 63–68 och Niel De Marchi & Hans J. Van Miegroet (red.), ”Transforming the
Paris Art Market, 1718–1750”, Mapping Markets for Paintings in Europe 1450–1750,
Brepols, Turnhout, 2006, s. 383–404; om tyska regioner, North 2008 (2003), s.
97–114 och Thomas Ketelsen, ”Art Auctions in Germany during the Eighteenth
Century”, red. Michael North & David Ormrod, Art Markets in Europe, 1400–1800,
Ashgate, Aldershot, 1998, s. 143–152; om England, Brian Cowan, ”Arenas of Connoisseurship: Auctioning Art in Later Stuart England”, Art Markets in Europe,
1400–1800, red. Michael North & David Ormrod, Ashgate, Aldershot, 1998, s.
153–166 och Iain Pears, The Discovery of Painting: The Growth of Interest in the Visual
Arts in England 1680–1768, Yale University Press, New Haven, 1988, s. 57–66.
274. De svenska akademiutställningarna under 1700-talet behandlas i Looström 1887, s. 235–237, 264–273, 395–397; Georg Nordensvan, Svensk konst och
svenska konstnärer i nittonde århundradet: 1. Från Gustav III till Karl XV, Bonniers,
Stockholm, 1925, kap. V, s. 131–159, kap. VII, s. 176–209. För akademiens institutionshistoria, se även Rolf Söderberg & Göran Söderström (red.), De sköna konsternas akademi: Konstakademien 250 år, Allmänna förlaget, Stockholm, 1986. För den
svenska auktionshandeln och Auktionskammaren, se Åke Lundell, Auktionsverket
i Stockholm, Borås, 1974, s. 10–56; Kristina Lilja, Sofia Murhem & Göran Ulväng,
”Auktionshandeln i stad och på landsbygd: Varucirkulation i Enköping med omnejd under 1700- och 1800-talen”, Varans vägar och världar: Handel och konsumtion
i Skandinavien ca 1600–1900, red. Christer Ahlberger & Pia Lundqvist, Göteborgs
univ., 2007, s. 45–56.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
diametralt åtskilda, så synliggörs jämförelsepunkter av annat slag
när de betraktas som publika expositionsmedier. Redan från början har
mitt sikte varit inställt på att ”korsa gränser i medielandskapet”, som
det uttrycks i förordet till antologin 1897: Mediehistorier kring Stock­
holmsutställningen (2006).275 I följande kapitel handlar detta om att låta
ett öppet mediebegrepp fungera som en språngbräda för att jämföra inte bara olika typer av expositionsmedier (bland andra akademi­
utställningar och auktioner), utan också medier som kan tyckas stå
långt ifrån varandra. Värdet av att söka närhetsrelationer mellan verksamheter som vanligen diskuteras på annat sätt är att kunna lyfta fram
överlappningar mellan polariseringar av typen elitkultur kontra kommersiellt nöje eller Akademien som de sköna konsternas högborg och
Auktionskammaren som stadens handelsinrättning, som till synes inte
alls skulle ha haft någonting väsentligt med konst att göra. När parallella mediepraktiker fungerar som snitt kan närhetsrelationer synlig­
göras som är konträra mot institutionella strategier och värdeprinciper, men däremot historiskt etablerade ur andra perspektiv.
Konst behandlas i detta kapitel som ett objekt inkluderat i modeller
för interaktion. Det senare avser föreställningar om hur en mottagare
uppskattar, relaterar till och responderar på konst, vilket med andra
ord bygger på relationen publik–expositionspraktik–exponerat objekt.
Det utgör ett perspektiv där konst analyseras i förhållande till ett me­
diebruk som inkluderar en tolknings- och uppskattningsrepertoar.
Kapitlet är upplagt i tre avsnitt. Det första introducerar jämfö­
relsepunkter mellan expositionsmedier och presenterar två olika typer
av interaktionsmodeller. Här fortsätter även diskussionen om spridning från föregående kapitel. I det andra avsnittet diskuteras frågorna
om spridning och interaktion utifrån konstkritik som en genre nära
relaterad till akademiutställningarna. Det tredje och sista avsnittet behandlar expositionernas publik.
En intermedial expositionspraktik
Konstakademiens första offentliga utställning arrangerades 1784.
Uppgiften att i första hand ställa ut akademimedlemmarnas arbeten
275. Ekström, Jülich & Snickars (red.) 2006, s. 21.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
137
138 konst i omlopp
för publik hade varit inskriven i akademiens program länge, men den
realiserades alltså inte förrän detta år, då den vanliga pristävlingen
för eleverna mer eller mindre spontant övergick i en offentlig utställning. Som vanligt tillkännagavs prisutdelningen och vinnarnas namn i
Inrikes Tidningar, men denna gång med en inbjudan till allmänheten att
under två veckors tid kunna se de framhängda arbetena i akademiens
lokaler.276 Från 1784 upprepades elevutställningarna årligen till 1787,
varpå ett uppehåll följde till 1793. Från 1794 började akademiens medlemmar, de professionella konstnärerna, att delta i de därefter årliga
utställningarna tillsammans med eleverna.277
Utställningarna var redan från början nära förbundna med akademien som institution. Urvalet av exponerade objekt var dock inte underställt den genrehierarkiska ordning som ingick i konstakade­miernas
värdetradition. Istället inkluderade utställningarna både mer och mindre namnkunniga utställare, så länge de åtminstone var löst knutna till
akademien. Elevers, ledamöters och under denna tid även amatörers
arbeten visades tillsammans. Dessutom ställdes arbeten från alla akademiens ”skolor” eller undervisningsområden ut, vilket resulterade i en
blandning av figurövningar efter förlagor, ornament­ritningar, byggnadskonstruktioner och modellteckningar tillsammans med porträtt,
landskap och historiemålningar ur lärarnas eller de mer etablerade
konstnärernas produktion. I denna mångfald ingick även arbeten i
exempelvis broderi av skickliga amatörer. Omfattningen av utställda
objekt listas på detta sätt av en brevskrivare i Stockholms Posten:
2. expositioner
Liksom Konstakademiens utställningar var auktionerna publika tillställningar, men de arrangerades inte som akademiutställningarna på
årsbasis utan löpande och tätt. De ägde rum på Auktionskammaren
på Norrmalm, i andra offentliga lokaler som krog- och nöjesinrättningar samt i privata bostäder, det sistnämnda oftast vid sterbhusförsäljningar. Praxis var att allmänheten bjöds in via tidningsannonser
och tryckta anslag.
Och liksom på akademiutställningarna exponerades konst, bland annat i form av vad som i auktionsprotokollen kallas ”tavlor”. Närmare
bestämt förevisades tavlor på 105 av 1781 års 195 publika auktioner.279
Min undersökning bygger på exempelåret 1781.280
Med andra ord förmedlade både akademiutställningarna och auktionerna konstobjekt genom att visa dem inför publik. I detta sammanhang både inkluderar och överskrider förmedling att objekten på
auktionerna utgjorde varor till salu eller förmedling förstådd ur ekonomisk synpunkt. De var också exponerade som föremål att se.
Dessa tre jämförelsepunkter kan även relateras till en förskjutning
i expositionsbegreppet under denna period, vilket befann sig i ett läge
276. ”Stockholm, den 5 Februarii”, IT 1784, nr 11, 5/2; se även [Gustaf Regnér], ”Nyheter. Stockholm”, SvP 1784, feb., s. 61–64 samt om följande års utställningar [Gustaf Regnér], ”Nyheter. Stockholm”, SvP 1785, jan.–mars, s. 90–93;
[Gustaf Regnér], ”Nyheter. Stockholm”, SvP 1786, jan.–mars, s. 94–96.
277. Efter min undersökningsperiod hölls utställningarna med mer skiftande
tidsintervaller, se Emil Hultmark, Kungl. Akademiens för de fria konsterna utställningar 1794–1887, Stockholm, 1935, s. XI.
278. Sign. Dixi, [”Af Dagbladet för…”], SP 1799, nr 44, 21/2; forts. nr 45,
22/2. Citat nr 45. Denna text debatterar kvinnliga utställare på akademiutställningen i dialog med sign. Scripsi, ”Til Anonymen, som i Stockholms-Posten N:o
44 och 45 beskrifwit sin äfwentyrliga wandring genom Kongl. Målare-Academiens
Salar”, SP 1799, nr 52, 4/3; Sign. Tertius Interveniens, [”Stridskrifter, huru de…”],
SP 1799, nr 58, 11/3.
279. Siffran 195 inkluderar föremålsauktioner men inte bok- och fastighetsauktioner och är uppskattad av Lilja, Murhem & Ulväng i projektet ”Den glömda
konsumtionen. Auktionshandel i Sverige under 1700- och 1800-talen i relation
till samhällsomvandlingen” enligt presentation av slutresultatet på Seminariet för
konsumtion och manifestation (KoMa), Historiska institutionen, Uppsala universitet, 27 april 2010.
280. När ingenting annat anges bygger mina generella påståenden, be­
räkningar och antaganden om auktionshandeln med objektskategorin tavlor på
1) en genomgång av protokollen för samtliga föremålsauktioner 1781, kompletterad
med inlagor för detta år samt med tidigare och senare nedslag, ett material som
finns i Auktionsverkets arkiv, SSA; och 2) en genomgång av annonseringen 1779
i Stockholms Post-Tidningar, Stockholms Posten och Dagligt Allehanda, kompletterad
med tidigare och senare nedslag. Uppgifterna hämtade från auktionsprotokollen
gäller varorna som såldes på auktionerna samt köparnas namn och oftast titel/yrke.
Protokoll finns bevarade från 1690-talet, från juni till september 1762 och därefter
från 1781 till 1932. Auktionskammarens inlagor (”notor”, säljarnas förteckningar
över inlämnade varor) finns bara sporadiskt bevarade från tiden före 1781. Det
tidigaste relativt samlade materialet för ett helt år gäller alltså 1781, vilket är det
helt praktiska skälet till att just detta år har undersökts.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
[…] Målningar, Modelleringar, Gravurer, Medaille-Arbeten,
Stensnidningar, Mignaturer, Gouacher, Parsteller [sic],
Elphenbens-skärningar och Mechaniska Inventioner […].278
139
140 konst i omlopp
mellan två referensområden. I detta begrepp sammanfördes akademiens exposition av konst och det som auktionerna syftade till att
göra, att exponera för att sälja varor. Expositionsbegreppets diskursiva
räckvidd var alltså inte avgränsad till konstutställningar, vilket var den
betydelse som däremot kom att dominera under 1800-talet. Martha
Ward har påpekat, utifrån engelskans exhibition och det franska verbet exposer, att benämningarna under 1700-talet framförallt hade två
tyngdpunkter, dels själva framvisandet (av vad som helst), dels det publika åskådandet. Ward citerar ordboksdefinitioner som pekar ut syftet
att exponera för att roa eller undervisa åskådare. Dessutom noterar hon
att exemplifieringen i ordböckerna vanligen gällde framvisandet av varor till salu.281 Expositionsbegreppets referens till konstutställningar
var vid 1700-talets senare del alltså under etablering och dessutom
nära knuten till konstakademiernas utställningar.282 Det senare framgår bland annat av standardrubriceringen av akademiutställningen i
tidningsrecensioner, till exempel ”Reflectioner öfwer Expositionen på
Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academien, År 1793”, eller den stående titeln på akademiens utställningskatalog, Förteckning på Kongl.
Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition.283
Expositionsbegreppets dubbla referens till handelsvaror och konst
är särskilt värd att uppmärksamma i detta sammanhang. Dessutom bör
begreppets tyngdpunkt på det visuella betonas. Tillägnelsemoment
som inbegreps i expositionsbegreppet, i dess nyare eller äldre variant,
låg i själva åskådandet – i betraktandet av något publikt framvisat
(konst eller annat) som potentiellt föremål för intresse.
2. expositioner
Spektaklet som interaktionsmodell
Pelle Snickars har i förhållande till Stockholmsutställningen 1897 kommenterat att det som blev kvar av den för senare forskning är olika
former av medieringar: pressklipp, fotografier, vykort och så vidare.
Det vill säga ett material beroende av vad Snickars kallar ”arkivet” och
därmed ordnat och gallrat enligt olika tiders och institutioners uppfattning om vad saker skall kallas och vad som är värt att bevara.284 Det
medieperspektiv Snickars anlägger är intressant för att det samtidigt
uppmärksammar att utställningen även i det historiska rummet var
tillgänglig genom mediering.285 Även akademiutställningen och auktionerna medierades i andra medier. Förutom i tidningsrecensioner
kungjordes och kommenterades utställningarna, liksom auktionerna,
i offentligt cirkulerade nyheter, annonser och salukataloger. Dessa
kringmedier hade fler funktioner än att bara sprida information. De
beskrev expositionshändelser. Genom att sätta ord på dem deltog de i
att begreppsliggöra expositionerna som praktiker tillskrivna vissa värden, associerade med vissa beteenden och sätt att uppskatta.286
I samma brev som ovan listar mångfalden av utställda objekt beskrivs ett återbesök på akademiutställningen. I den nedan citerade
passagen framkommer först hur talaren har fått kunskap om evenemanget (genom kungörelse i tidningen att katalogen är färdig) och
sedan hur kungörelsens retorik lånas av talaren (”färdig at meddelas
Almänheten”), vilket alltså underförstått inkluderar textens jag i allmänheten. Dessutom skildras hur Akademiens tryckta katalog över
utställda objekt cirkulerade bland besökarna och hur de senare skall ha
varit involverade i umgänge snarare än i enskilt och tyst betraktande:
281. Martha Ward, ”What’s Important about the History of Modern Art Exhibitions?”, Thinking about Exhibitions, red. Reesa Greenberg, Bruce W. Ferguson &
Sandy Nairne, Routledge, London, New York, 1996, s. 454–455. Under ”Exposer”
i Encyclopédie anges, som i Wards andra exempel, enbart och mycket kort att ordet
avser framvisandet av en handelsvara i en butik och för åskådare. Edme-François
Mallet, ”Exposer”, EDR 1756, vol. 6, s. 314.
282. Jfr t.ex. det första exemplet under ”exposition 3” i SAOB webbversion,
spalt E860.
283. [Ture Wennberg], ”Reflectioner öfwer Expositionen på Kongl. Målareoch Bildhuggare-Academien, År 1793”, EP 1793, nr 28, 2/2; forts i nr 30, 5/2.
Författarattribution hos Johansson 1936, del 2, s. 94. Förteckning på Kongl. Svenska
målare- och bildhuggare-academiens exposition, 1789–1801.
284. Snickars 2006, s. 128.
285. Snickars 2006, s. 126.
286. Denna kommenterande funktion kan jämföras med vad Bruce W. Ferguson i förhållande till moderna utställningsrum har diskuterat som ett (strategiskt)
system av ”representationer”, vilket inkluderar kataloger och andra kommenterande texter lika mycket som själva arrangemangen kring de exponerade objekten. Några målinriktade strategier är det inte frågan om i mina exempel, men
däremot funktionen att beteckna expositionerna. Bruce W. Ferguson,”Exhibition
Rhetorics: Material Speech and Utter Sense”, Thinking about Exhibitions, red. Reesa
Greenberg, Bruce W. Ferguson & Sandy Nairne, Routledge, London, New York,
1996, s. 178–180.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
141
142 konst i omlopp
Af Dagbladet för den 12 innewarande Februarii såg jag, at Expo­
sitionen i Målare-Academien ännu fortfor sedan Catalogen öfwer
de utsatte Arbeten nämnde dag blifwit färdig at meddelas Almän­
heten.
Både för at läsa Förtekningen och för at af den winna uplysning om åtskilliga Konststycken, som jag för 2 och ½ wecka sedan
besåg, gick jag förmiddagen til Academien, hwarest ExpositionsRummen woro upfylde af åskådare, alla med det tryckta papperet i
hand.
En större sammanskockning på et ställe ådrog sig min upmärksamhet, emedan de personer, som den utgjorde, mindre syssel­
sattes med at se på taflorna, än at deltaga i en ifrig discurs […].287
I Extra Posten kommenteras i en recension av utställningen att besökare grupperade sig, trängdes och diskuterade. De ”övriga Åskådarne”
fungerar som recensionens bakgrund, något som nämns i förbigående:
I Academiens första Sal, som egenteligen innefattar Elevernes
Arbeten hade jag tilräckelig ledighet at bese hwarje Planche, ty här
uppehålla sig icke längre de öfrige Åskådarne, som skynda til de
inre rummen […].288
I dessa citat görs påståenden om ett umgängesmässigt och samtalande
åskådarmodus. Dessa påståenden fungerade som standardiserade bakgrundscener att rama in andra diskussioner med.289 I publicerade texter
presenterades utställningen som ett socialt och samtalsbetonat evenemang. Akademiutställningen gavs karaktären av en nöjesinrättning.
Ofta i samband med referenser till publikens umgänge och underhållning antyddes i recensioner och andra texter en typ av erfarenhet
som lingvistiskt skulle markeras med utropstecken. I ett brev i Extra
2. expositioner
Posten klagas det på att utställningen saknar utställda objekt av mer
imponerande fysisk storlek:
Utom et Portrait i lebensgrösse och et knästycke […], såg jag icke
något stort mer än et Landskap af Martin – alt det andra war småsaker och wanliga storlekar.290
Utifrån denna kommentar kan man tänka sig att den efterfrågade motsatsen till ”småsaker och wanliga storlekar” inte bara skulle vara fysiskt
större utan också genom sin storlek upplevas som häftigare och något
utöver det vanliga.
Det sociala umgänget och responsarten som tills vidare kan beskrivas som utropsmässig, framträder även i förhållande till auktionerna. Dessa kan typologiseras enligt en vanligt–ovanligtskala utifrån
de andra föremål som tavlor visades tillsammans med. Denna typologi
rör sig från löpande auktioner, med huvudsakligen enklare nytto- och
bohagsföremål (t.ex.”div. träsaker”, ”7 gamla taflor” enligt protokollens formuleringar), till mer exklusiva varianter, där hundratals tavlor
kunde erbjudas bland kristallkronor, vapen, orientaliska mattor, sammetsrockar och liknande föremål av ett helt annat slag än träslevar
och järnspett. De större, exklusivare auktionerna arrangerades ofta på
Castenhof, en publik lokal som även fyllde andra offentliga funktioner
som värdshus och balsal.291 Slutligen förekom mer sällan auktioner som
uteslutande eller till stor del var inriktade på tavlor och som skilde sig
från de övriga även genom att i högre grad medieras i ett specialiserat
språk. De löpande eller vanliga auktionerna var socialt sett de mest
blandade och välbesökta. Castenhofförsäljningarna kan placeras mitt
emellan de exklusivare tavelauktionerna och de löpande.
På de två första typerna av auktioner exponerades tavlor tillsammans
med andra föremål. Delvis är detta en parallell till akademiutställningen, vilken ju inte heller var en renodlad framvisning av tidens elitkonst.
287. Min kursiv. Sign. Dixi, [”Af Dagbladet för…”], SP 1799, nr 44, 21/2.
288. [Wennberg], ”Reflectioner öfwer Expositionen på Kongl. Målare- och
Bildhuggare-Academien År 1793”, EP 1793, nr 28, 2/2.
289. Detta journalistiska/konstkritiska genredrag kan jämföras med beskrivningarna av Parissalongen enligt exempel hos William Ray, ”Talking About Art:
the French Royal Academy Salons and the Formation of the Discursive Citizen”,
Eighteenth-Century Studies, vol. 37, nr 4, 2004, s. 529, 536.
290. Min kursiv. Sign. Älskare af Konster, ”Reflexioner öfwer Herr T.W:s
Reflexioner”, EP 1794, nr 43, 21/2, forts. nr 44, 22/2. Citat nr 43.
291. Den senare funktionen nämns i överkammarherrens journal 21/2
1797 i Mikael Alm & Bo Vahlne (utg.), Överkammarherrens journal 1778–1826: Ett
gustavianskt tidsdokument, Kungl. Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande
Skandinaviens historia, Stockholm, 2010, s. 455.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
143
144 konst i omlopp
Men när det gäller auktionerna dominerade de föremål som inte var
tavlor. I utannonseringen av auktionernas utbud av konst bland andra föremål kan skalan från vanligt till ovanligt betraktas som en retorisk parameter. I följande typiska annons för en kommande auktion
görs en också typisk uppräkning av föremål, både till exposition på en
föregående visning (jfr ”förut kan beses”) och till försäljning, bland
dem ”kostbara Schillerier och Estamper”. En del av de uppräknade
föremålen har exceptionell karaktär (t.ex. ljuskronor i kristall, möbler
i ädelträ, tigerhudar):
Den 22 nästk. Sept samt följande Lördag blifwer på Ladugårds­
landet och Nybrogatan i hörnet af Sperlingens Backe uti Grefl.
Wrangellske Huset eftermidd. ifrån kl. 2 til 6 genom Auction försålt, helt nytt och modernt Silfwer, Christals-Ljuskronor, Speglar,
Lampetter, Platauer, Spel- och Slag-Ur, Mahogone-träds-Bordoch Stolar, Pelare-bord med förgylta fötter och Marmor skifwor,
Walnöte-träds Bureauer, Siden Sängar, Canapéer- och Stolar,
Engelska Win- och Desert Glas, Pocaler med lock samt div. wackra
Glas-persedlar, äkta Porcellaine, Bord- och Thée-Serviser, åtskilliga Kjörredskap, Seldon, 2:ne Tigerhudar, samt kostbara Schillerier
och Estamper, hwilket alt 2:ne dagar förut kan beses.292
Detta exempel är citerat utifrån funktionen att etablera och spela på
förväntningar. Annonsernas uppgift var, utöver att meddela sakuppgifter, att locka med möjligheten att på plats kunna betrakta ovanliga
och uppseendeväckande föremål. Den möjlighet att bara se som auktionerna erbjöd inkluderade även de enbart nyfikna besökarna, som
inte planerade ett köp.293 Auktionerna var ju per definition en publik
händelse. Enbart i termer av tillträde kan de beskrivas som platser där
socialt åtskilda individer kunde samlas.
Som en annan sak än det relativt öppna tillträdet framträder auktionerna också som en plats för att umgås i sociala kollektiv. Denna
funktion framgår bland annat av förekomsten av sociala grupperingar
2. expositioner
bland protokollförda tavelköpare/åskådare. Den grafik- och målerisamling som såldes ur ett bohag tillhörigt en avliden generalmajor
köptes i huvudsak av en grupp andra militärer, några med vana att i
sällskap handla måleri på auktion.294 Tendensen till social gruppering
bland tavelköpare/åskådare talar med andra ord för att auktionerna
besöktes i umgängessällskap. Att auktionerna var en umgängesplats
framkommer även i Anita Ankarcronas forskning om bokauktionerna
i Stockholm. I ett förslag till ett nytt regelverk för bokauktionerna från
omkring 1755, som finns utförligt refererat hos Ankarcrona, påpekas
att auktionsmiljön bör vara stillsam och fri från onödigt tal, skrik,
skratt och gräl för att köpare och personal lättare skulle kunna följa
med i händelseförloppet. De kritiserade egenskaperna, de oönskade
ljuden, utgör alltså den underförstådda beskrivningen av miljön. I förslaget pekas även två grupper av besökare ut, sådana som verkligen
köpte någonting och sådana som frekventerade auktionerna enbart
som tidsfördriv.295
Dessa två aspekter, nöjet och det sociala umgänget, skall lyftas
fram som gemensamma referenspunkter för akademiutställningarna
och auktionerna, utöver att de båda karaktäriserades av att vara pu­b­
li­ka samt av att visuellt exponera någonting (bl.a. konst) inför åskå­
dare. Dessa gemensamma nämnare knyter även akademiutställning­
arna och auktionerna till andra expositionsmedier, däribland de frekventa förevisningarna av märkvärdiga djur, akrobatkonster och tek-
292. SPT 1769, nr 72, 14/9, upprepas i nr 73, 18/9.
293. Jfr Anita Ankarcrona, Bud på böcker: Bokauktioner i Stockholm 1782–1801:
Ttraditionen–böckerna–publiken, diss., Littvet. inst., Stockholms univ., 1989, s. 41.
294. Smedbergs protokoll, 18/9 1781, vol. 11–20, s. 1065–1097; den avlidne
majoren och adelsmannen Reinhold Anreps inlaga (där motiven framgår) finns i
Husauktionsinlagor och förteckningar september–december 1781. Återkommande
tavelköpare bland militärerna: Jfr slagnr 119 (överste Silfverstolpe) i förstnämnda
protokoll med slagnr 52–54 i Smedbergs protokoll, 28/5 1781, vol. 1–10, s. 445–473;
slagnr 94, 101 i Gadelius’ protokoll, 13/3 1781, vol. 11–20, s. 131–145; slagnr 29,
108 i Gadelius protokoll, 5/9 1781, vol. 11–20, s. 513–525. Jfr slagnr 126, 131(kapten
Adlerhielm) i förstnämnda protokoll med slagnr 75, 77 i Smedbergs protokoll,
29/9 1781, vol. 1–10, s. 1037–1055; slagnr 26, 114 i Gadelius’ protokoll, 5/9 1781,
vol. 11–20, s. 513–525. Jfr slagnr 127 (major Scheffer) i förstnämnda protokoll
med slagnr 109 i Gadelius’ protokoll, 5/9 1781, vol. 11–20, s. 513–525; slagnr 91 i
Smedbergs protokoll, 7/12 1781, vol. 21–37, s. 1347–1381. Samtliga i Auktionsverkets arkiv, SSA.
295. Bakom förslaget i manuskript stod bokhandlaren Anders Geist. Ankarcrona 1989, s. 39–43.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
145
146 konst i omlopp
niska konstruktioner på gator och källare.296 Ett exempel är det resande Pricesällskapet som 1788 uppehöll sig i Stockholm och förevisade
ridkonster och fysiska styrke- och balanseringsnummer samt nästan
dagligen under året kungjorde sina framträdanden i tidningarna:
Den respective Allmänheten gifwes härmed wördsamt tilkänna, det
Herr och Madame Price wisa, om wäderleken det tilåter, i morgon
Onsdag kl. half til 4 eft. midd. utom de wanlige exercitier, flere
förändringar i Ridkonsten; den förre wisar äfwen Hercules styrka,
och Madame Price åtskillige balanceringar på ståltråd. Hr James
Price wisar åtskillige Equilibrier med den berömde Stegdansen,
hwilken uti 10 år i London dageligen blifwit utförd med mycket
bifall. För Spectateurernes mera beqwämlighet, blifwer Ridbanan
eclairerad med ljus istället för lampor. Priserna äro de wanlige.
Kopparstick öfwer deras exercitier uti Ridkonsten, finnas til salu så
wäl å Engelska Källaren wid Riddarhustorget, som wid Ridbanan:
Herr Prices kostar 4 sk. och Madame Prices 8 dito.297
Pricesällskapets repertoar inkluderade även enligt annonserna akro­
batnummer, fyrverkeriuppvisningar och ballonguppstigningar eller uppvisningar som tillsammans med ”Hercules styrka” och ”åtskillige Equilibrier” av de flesta borde ha räknats som något utöver
det vanliga.298 Vidare pekas publiken ut i kungörelsen med orden
”Spectateurerne” och ”Allmänheten”, vilka också uppgår i varandra.
Som potentiella åskådare bjuds ”allmänheten” att se och de blir konkreta ”spectateurer” inför framförandet.
296. T.ex. på Barnhuskällaren förevisade en inrest italienare mot inträde en
dromedar och en apa enligt annonser i Dagligt Allehanda i december 1779. På källaren Haga förevisade en resande från Hannover ett ”Konst-Ur” enligt annonser i Stockholms Posten under perioden september till december 1788. En resande
”Konstmästare” förevisade mot inträde i en privat bostad i Gamla stan ”åtskillige
Mechaniska Konster” enligt annonser i Stockholms Posten under juni och juli 1797.
Se not 425 nedan för ett resonemang om inträde.
297. Min kursiv. SP 1788, nr 30, 5/2. Kungörelserna om Pricesällskapets publicerades i så gott som varje nummer av Stockholms Posten januari–juni 1788. Sällskapet besökte även Stockholm följande år, se t.ex. SP 1789, nr 277, 27/11.
298. För ballonguppstigningen, se t.ex. SP 1788, nr 120, 26/5; för akrobatnumret se t.ex. SP 1788, nr 66, 18/3; för fyrverkeriet se t.ex. SP 1789, nr 277, 27/11.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
Pricesällskapets nummer motiverades i annonsernas genremässiga
lockelseretorik med ord som skulle relatera till att se något ovanligt,
förvånande, häpnadsväckande och slående. Detta utgör antydningar
om vilken responsart som var associerad med publika nöjesuppträdanden och kan jämföras med ovan citerade kommentarer till akademi­
utställningarna och auktionerna. Annonser och brev till tidningar talar
om en expositionspraktik som var fokuserad på publikens åskådande
och sociala nöje. Dennna mediala retorik står med andra ord i skarp
kontrast mot teorin om estetisk intresselöshet associerad med kontemplation och avskildhet från vardagsangelägenheter. Bland andra
Larry Shiner har diskuterat intresselöshet som ett estetiskt beteende
med en institutionell plats i 1700-talets nya konstinstitutioner, till vilka akademiutställningarna hörde tillsammans med exempelvis konstmuseet.299 Intressant här är alltså att akademiutställningarna samtidigt
kan beskrivas som förbundna med en helt annan interaktionsmodell,
liksom med en helt annan typ av expositionsmedier.
Men hellre än att kontrasteras mot intresselöshet skall expositionspraktiken relateras till ett begrepp som däremot inkluderade den, nämligen spektakel. Detta begrepp skall belysa det umgängesmässiga nöjet
och den publika åskådarsituationen. Det hörde ihop med en modell
för åskådande som var hämtad från teatern. Den nära associationen
mellan spektakelbegreppet och teater framkommer bland annat av
att ”Spectacler” var den stående rubriken för Stockholms Postens teater­
program. Även under uppslagsordet ”Spectacles” i Encyclopédie nämns
opera, tragedi, komedi och pantomim som exempel.300 Teatern var
ett spektakel i bemärkelsen framförande inför publik. Men spektaklets applikationsområde var mycket vidare. Det kunde inkludera expositionsmedier som akademiutställningarna, auktionerna och
299. Shiner 2001, s. 130–150; om intresselöshet, se även Bohls 1993, s. 25–32,
43; Mortensen 1997, s. 107–117, 156–169; för en kritik, se Berleant 2004, s. 15–17,
23, 26–29, 32–33, 41–50. Jfr även intresselöshet och de associerade begreppen distans och kontemplation med Carol Duncans analys av ett ritualiserat och från vardagen avskärmat konstmuseibeteende som ett institutionellt etablerat ideal under
denna tid i Carol Duncan, Civilizing Rituals: Inside Public Art Museums, Routledge,
London, New York, 1995, särsk. s. 7–20.
300. Louis de Jaucourt, ”Spectacles”, EDR 1765, vol. 15, s. 447, hela artikeln:
s. 446–447.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
147
148 konst i omlopp
Pricesällskapets uppvisningar, liksom publika nöjesinrättningar som
dans- och musiklokalen Wauxhallen i Kungsträdgården. Den för dessa
spektakel- och expositionsmedier gemensamma åskådarsituationen
beskrivs i ett brev om Wauxhallen i Stockholms Posten. Wauxhallen kommenteras som en plats organiserad enligt en kombinerad deltagar- och
åskådarmodell:
Quadrillerne [grupper av dansande besökare] intaga golfwet:
Specta­teurerne Bänkarne: mellanrummet upfylles af [dansens]
fram- och återgående […].301
Dessa rader talar om ett dubbelt åskådande. Vissa besökare dansade och
utgjorde spektakel för de åskådande ”spectateurerne”. Underförstått
är att i den offentliga lokalen var samtliga besökare potentiella ”spectateurer”. Var och en kunde när som helst gå från dansande till åskådande. Å ena sidan var, som på teatern (auktionerna, akademiutställningen), ett framförande erbjudet som föremålet att se. Å andra sidan
var hela spektaklet, andra åskådare, deras uppträdande och umgänge,
lika mycket som framförandet, levande tablåer eller spektakel att betrakta.302
Perceptuell legitimering av spektaklet
Akademiutställningarna, auktionerna och andra offentliga nöjen skall
nu belysas utifrån några argument som både förringade och legitimerade dem just som nöjen. Samtidigt som spektaklet skildes från
konstformer uppfattade som mer högtstående, motiverades också uppskattningen på ett sätt som ger skäl att återkomma till det perceptuella
perspektivet.
Ur mer elitestetisk synpunkt låg det nära till hands att nedvärdera
spektaklet som ytligt och lättsamt precis i egenskap av nöje. En sådan
degradering framträder i en passage ur litteratören och publicisten
2. expositioner
Gustaf Regnérs reformpamflett för den svenska teatern.303 Passagen,
som kommenterar publiken på Stockholmsoperan, hade ett dubbelt referensområde. Den kan knytas till spektakel när teatern sägs uppskattas sinnligt för sina dekorativa egenskaper, och till en mer hierarkisk
och idealt orienterad konstsyn när teatern sägs uppskattas själsligt för
sitt höga innehåll:
Svenska känslor tyckas ännu föga röras af det höga, det fina, det
ömma, som mera söker hjertat och en förädlad smak, än väcker
sinnena. En lustig eller åtminstone med utvärtes prydnader väl
­utstofferad Opera rör dem mera, än den ömmaste Tragedie.304
Detta uttalande aktualiserar behaget som erfarenhetskategorin fäst vid
yta, alltså det som ”väcker sinnena” och visar ”utvärtes prydnader”,
men underförstått är tomt på innehåll. Särskilt viktigt är dock att oavsett om det rör sig om ”sinnena” eller det kontrasterande ”hjertat” är
hela passagen formulerad utifrån att konst (teater) är satt i relation till
en mottagare, och vidare att denna mottagare föreslås vara av ett särskilt slag: en kroppsligt och själsligt erfarande individ. Den föreslagna
mottagaren skulle, polariseringen till trots, uppfatta och uppskatta
med ”sinnena” och ”hjertat”. Att teatern/spektaklet inledningsvis relateras till ”[s]venska känslor” indikerar ju, i förhållande till det kunskapsteoretiska axiomet, att känslor har föregåtts av sensationer. Här
pekas alltså konst/spektakel ut som ett objekt just för en perceptuellt
erfarande publik. Detta är ett underliggande antagande som även återkommer i definitionen av spektakel i Encyclopédie-artikeln.
[…] représentations publiques imaginées pour amuser, pour
plaire, pour toucher, pour émouvoir, pour tenir l’ame occupée, agitée, & quelquefois déchirée. Tous les spectacles inventés par les
hommes, offrent aux yeux du corps ou de l’esprit, des choses réelles ou
feintes […]. L’homme […] est né spectateur; l’appareil de tout
l’univers que le Créateur semble étaler pour être vu & admiré,
301. Min kursiv. [”Bland nöjen som…”], SP 1793, nr 188, 20/8.
302. Jfr Brown 2012, som utifrån exempel ur tidens memoar- och dagbokslitteratur diskuterar en åskådarkultur som kretsade kring att besöka teatrar och
publika fester för att ”lorgnera” eller betrakta andra deltagare mer eller mindre i
smyg. Se s. 420–421, not 100 för exempel bl.a. ur P. D. A. Atterboms minnen från
början av 1800-talet och Gustaf Johan Ehrensvärds hovdagbok.
303. Gustaf Regnér, Tankar om svenska theatern, och förslag til dess uphjelpande,
Stockholm, 1780.
304. Regnér 1780, s. 26.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
149
150 konst i omlopp
nous le dit assez clairement. Aussi de tous nos sens, n’y en a-t-il
point de plus vif, ni qui nous enrichisse d’idées, plus que celui de la
vue; mais plus ce sens est actif, plus il a besoin de changer d’objets:
aussitôt qu’il a transmis à l’esprit l’image de ceux qui l’ont frappé,
son activité le porte à en chercher de nouveaux, & s’il en trouve, il ne
­manque point de les saisir avidement. C’est de-là que sont venus les
spectacles établis chez presque toutes les nations.305
Spektaklet definieras utifrån relationen till en mottagares percep­tuella
utrustning. Det erbjöd själslig stimulans via synen. Till detta lägger
Encyclopédie-artikeln även det psykologiska antagandet att det icke viljestyrda begäret var motorn bakom människans ständiga sökande efter
visuell förnyelse.
Liksom Regnér skiljer även Encyclopédie-artikeln mellan själens mer
känslomässigt fördjupade behag och behaget av yttre eller sensoriska
intryck, bland annat i skrivningen att spektaklet når ”kroppens eller
själens ögon”. Polariseringen byggde på en förståels av spektaklet som
en alltid visuell sensation, som synlig uppfattad scen. Det var den initiala sensationens förlängning i (själsliga) passioner som betingade skiljelinjen mellan spektaklets kroppsliga och själsliga poler. Spektaklets
värdeskala i kropp och själ var alltså sammanförd med logiken i att det
pekades ut som objekt för erfarenhet, att det beskrevs i relation till en
mottagare. Denna modell gällde även beskrivningen av spektaklet på
nationell nivå:
305. (”[…] publika framföranden tänkta att underhålla, att behaga, att röra,
att väcka känslor, att hålla själen sysselsatt, upplivad och ibland smärtad. Alla spektakel uppfunna av människorna, erbjuder kroppens eller själens ögon verkliga eller inbillade saker […]. Människan […] är född åskådare; hela universums apparat,
vilken Skaparen förefaller breda ut för att vara sedd och beundrad, säger oss detta
tydligt. Också av alla våra sinnen finns det inget mer livligt, inte heller något som
mer berikar oss med idéer, än synsinnet; men ju mer detta sinne är aktivt, desto
mer har det behov av att växla objekt: så snart synen åt själen har överlämnat
bilden av de slående intrycken, drivs den att söka det slående på nytt, och om det påträffas, försummar den inte att gripa det med lystnad. Härifrån kommer alla spektakel
etablerade i nästan alla nationer.”) Jaucourt, ”Spectacles”, EDR 1765, vol. 15, s.
446. Min övers., min kursiv.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
L’homme étant composé d’un corps & d’une ame, il y a deux
sortes de spectacles qui peuvent l’intéresser. Les nations qui ont
cultivé le corps plus que l’esprit, ont donné la préférence aux
­spectacles où la force du corps & la souplesse des membres se
montroient. Celles qui ont cultivé l’esprit plus que le corps, ont
préféré les spectacles où on voit les ressources du génie & les
ressorts des passions.306
Hos Regnér och i Encyclopédie-artikeln handlade det själsliga om spektaklet som imitation av mänskliga passioner eller den förädlade teatern. Till kroppens område hörde analogt de exempel som har tagits
upp tidigare, Pricesällskapets utlovade demonstration av ”Hercules
styrka” och beklagandet av bristen på ovanlig storlek på akademi­
utställningen. Detta var företeelser som, enligt beskrivningen i det första Encyclopédie-citatet, antogs tilltala enligt behagets modell, i kraft av
sin nyhet och därmed bara vid första intrycket. De antogs inte kunna
kvarhålla åskådarens intresse genom förnyade och komplicerande intryck som skulle stimulera intellekt och passioner utan behövde ständigt bytas ut mot nya objekt. Spektaklet var alltså hos Regnér och
enligt definitionen i Encyclopédie underordnat det själsliga.
Detta var emellertid ingen enkel eller statisk underordning. Inte
minst komplicerades den av det perceptuella perspektivet på mottagaren. Tvärtemot underordningen hos Regnér, kan man i Extra Posten
peka ut en legitimering av nöjen precis enligt samma axiom som ingick i att definiera spektaklet. I artikeln ”Något om Ledsnaden” exponeras, som hos Regnér och i Encyclopédie, människan som kroppsligt
och själsligt erfarande individ, men med skillnaden att kropp och själ
uttryckligen sammanförs snarare än hierarkiseras. Artikeln presenterar
även nöjet som den psykologiska funktion som skulle hålla kontrastkategorin leda på avstånd. Det psykologiska antagandet bakom rädslan för leda pekade till och med ut stimulans som människans största
306. (”Eftersom människan är sammansatt av en kropp och en själ, finns det
två sorters spektakel som kan intressera henne. De nationer som har odlat kroppen
mer än själen [l’esprit], har föredragit spektakel där kroppens styrka och lemmarnas
vighet visar sig. De som har odlat själen mer än kroppen har föredragit spektakel
där man ser geniets resurser och passionernas krafter.”) Jaucourt, ”Spectacles”,
EDR 1765, vol. 15, s. 446. Min övers.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
151
152 konst i omlopp
behov.307 Extra Posten förklarar vad leda eller ”ledsnad” är genom att
diskutera med och mot filosofen Helvétius:
Ledsnaden säger man är wår farligaste fiende. Det tror jag nog.
Den är wärre än döden och förgängelsen. Hon beröfwar oss känslan
af lifwets behag utan at, som dessa, beröfwa oss saknaden deraf. […]
Helvetius påstår at det är Ledsnaden som wi hafwe at tacka
för en stor del af wår warelses fullkomlighet, det will säga (ty
man måste ofta förklara hwad en philosoph will säga) […], at
Ledsnaden, som satt oss i behof af nya sysslor och nöjen fört oss til
upfinning af dessa konster och wetenskaper som förädla samman­
lefnaden. I det fallet är hon en plågo-ande som födt änglar.
Man skulle kunna säga, om man will wara fin, at Helvetius talar
mindre accurat. Det är icke Ledsnaden, det är fruktan derföre, eller
snarare behaget af arbete som alstrat dessa wetenskaper och konster.308
Artikeln förklarar sedan att människan är en ”sammansättning af moraliska och physiska känslor och begär dertil”, vilket är textens ut­
gångspunkt för en argumentation som angriper en underförstådd
separation av kropp och själ liksom en motsvarande ensidighet i sysselsättningar som skulle stimulera antingen det ena eller det andra
området. Artikeln hävdar att ”hela systemet af den menskliga lycksaligheten” bygger på att kroppen har sina nöjen och sinnet sina. Polerna är
alltså å ena sidan förgivettagna. Men å andra sidan, och detta är textens
bestämda argument, kommer man aldrig fram till någon ”lycksalighet”
om inte erfarenheterna omväxlas:
307. Jfr om ”ennui”: ”L’ame a ses besoins comme le corps, & l’un des plus
grands besoins de l’homme, est celui d’avoir l’esprit occupé. L’ennui qui suit bien­
tôt l’inaction de l’ame, est un mal si douloureux pour l’homme, qu’il entreprend
souvent les travaux les plus pénibles, afin de s’épargner la peine d’en être tourmenté.” (”Själen har sina behov som kroppen, och ett av människans största behov
är det att hålla själen sysselsatt. Ledan som snart följer av själens inaktivitet, är en
skada så sorglig för människan att hon ofta undertar de mest penibla ansträngningar för att undvika plågan att därav ansättas.”) Jean Baptiste Du Bos, Reflexions
critiques sur la poesie et sur la peinture.[…] quatriéme édition revûë, corrigée & augmentée
par l’auteur, 3 vol., Paris, 1740 (1719), vol. 1, kap. 1, s. 6. Min övers.
308. Min kursiv. ”Något om Ledsnaden”, EP 1792, nr 3, 3/10.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
Man synes ännu inte hafwa påmint sig at man har både själ och
kropp. Med tiden torde det wäl falla någon stor philosoph in. Men
de stora uptäckter göras långsamt.
Denne store Man [filosofen] torde wäl lära oss konsten at förena
kroppens och sinnets känslor, så at de til en gemensam sällhet understödja hwarannan.309
Av båda citaten kan man se att de sociala nöjena pekades ut som ett
lika legitimt behov hos människan som mer pliktbetonade ”sysslor”.
Logiken i legitimeringen av nöjet var föreställningen om människans
helhet i kropp och själ, inte att den ena skulle härska på bekostnad av
den andra. Den viktiga förutsättningen för legitimeringen av nöjen
enligt detta resonemang var att nöjen förstods med perceptuella utgångspunkter, som någonting relaterat till ett uppfattande sinne och
ett kontinuum mellan kroppslig och själslig erfarenhet.
Så här långt har sammanfattningsvis den första punkten i min
framställning handlat om att genom jämförelser sammanföra konst­
akademiutställningarna med auktionerna, med andra publika nöjen
och med spektakelbegreppet. Den andra punkten är att spektaklet med
det perceptuella perspektivet som utgångspunkt tillfördes ett positivt
värde som just lättsamt nöje. Legitimeringen gällde inte den förädlade teatern, som ju inte behövde någon uppskrivning. Spektaklet skall
vidare betraktas som en interaktionsmodell vilken i expositionernas
kringmedier aktualiserades både i förhållande till akademiutställningarna och i förhållande till auktionerna. Som övergång till nästa rubrik
skall en för hela detta kapitel central punkt lyftas fram. På samma sätt
som både akademiutställningarna och auktionerna var begripliga som
spektakel var de samtidigt expositioner som inkluderade specialisering,
kännarskap och fackterminologi.
Specialiserade expositioner
I förra kapitlet kontrasterades en specialiserad definitionstyp mot en
lexikal genom att ges en institutionell bas i konstakademierna. Detta
innebär inte alls att det specialiserade språket skulle ha varit avgränsat
till akademierna. Under denna rubrik skall diskussionen om spridning
309. Min kursiv. ”Något om Ledsnaden”, EP 1792, nr 3, 3/10.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
153
154 konst i omlopp
2. expositioner
återupptas i förhållande till en parallellt med spektaklet förekommande
specialiserad auktionstyp. Först skall dock ett mer introducerande resonemang föras kring hur specialisering i detta sammanhang skall förstås.
Av de löpande, vanliga auktionerna, där tavlor exponerades bland
andra föremål av bättre eller sämre slag, sticker vissa ut genom att
vara auktioner där – som ett första kriterium på specialisering – omfattande tavelsamlingar bjöds ut. I auktionsprotokollen nämns normalt inte motiv och genre, men av spridda uppgifter är det tydligt
att auktionerna förmedlade en brokig blandning av kungliga porträtt,
dörröverstycken, grafiksamlingar, vyer och religiösa bilder. Auk­
tionerna utgjorde en förmedlingskanal för svenskt och internationellt, för elitgenrer och prestigefulla konstnärsattributioner, tillsammans med vad som i protokollen mer anspråkslöst kan vara antecknat
som ”4 taflor målade på trä”.310 Till de förstnämnda hör exempelvis
vad som i en auktions­inlaga kallas ett ”Original af Van Bloemer”, ett
Kristi-begravningsmotiv efter Rafael och en genremålning av Caspar
Netscher.311 Ett annat exempel är den samling om ett hundratal franska gravyrer med huvudsakligen pastorala och religiösa motiv av och
efter bland andra Watteau, Lancret och Boucher, vilken auktionerades
ut tillsammans med en större målerisamling.312 Dessa exempel är även
representativa för den internationella och ofta noterade spridningen
av holländskt 1600-talsmåleri, liksom för den ihållande efterfrågan
på franska stick efter dessa konstnärer. Spridningen av det holländska
1600-talsmåleriet har särskilt i konstmarknadsforskningen relaterats
till reproduktion i grafik och till andrahandsmarknaden i europeiska
städer, med en främsta förmedlingskanal i olika typer av auktioner.313
Inom detta forskningsfält, där konstmarknad är huvudintresse, har
spridning i första hand behandlats från materiella utgångspunkter.314
Den förståelse av spridning som underbygger min analys är däremot
orienterad mot att behandla materiell förflyttning som stående i relation till omsättning av menings- och värdekategorier. Och detta knyter
an till vilken terminologi som i salu- och utställningskataloger, annonser och tidningsartiklar användes för att kommentera och därmed
begreppslig- och begripliggöra expositionernas objekt och publik. Som
ett andra kriterium på specialisering behövs alltså en fackspråklig terminologi. Nedan behandlas två exempelauktioner, vilka diskuteras i
förhållande till konstakademiska värdesystem. Konstakademierna utgjorde tidens huvudsakliga institution för den teoretiska elaboreringen
av de visuella konsternas värdeegenskaper och analytiska begrepp.315
Vad följande två exempel bland annat visar är hur det specialiserade
språket spreds utanför akademierna.
310. Smedbergs protokoll, 10/4 1781, vol. 1–10, s. 359–373, slagnr 89. Auktionsverkets arkiv, SSA.
311. Inlagan med motivbeskrivning finns i Husauktionsinlagor och förteckningar september–december 1781. Auktionen hölls på Castenhof där Konstakademiens direktör Pilo, en linnefabrikör, en möbelhandlare, en byggmästare, ett
kansliråd och en grosshandlare köpte tavlor. Smedbergs protokoll, 5/12 1781, vol.
21–37, s. 1315–1343. Auktionsverkets arkiv, SSA.
312. Totalt utauktionerades 262 målningar och gravyrer tillsammans med ett
parti handelsvaror. Handlaren Nils Wennerdahls auktionsinlaga samt två inlagor
av Louis Robinet (hovmästare hos Fredrik Sparre), som sålde de franska gravyrerna, finns i Auktionsinlagor och förteckningar 1786, januari–mars. Till auktionen
hör följande protokoll: Smedbergs protokoll, 3/2 1786, s. 25, 61–95; Wingstedts
protokoll, 4/2 1786, s. 653–675. Auktionsverkets arkiv, SSA. Se även annons i ”Til
salu finnes”, DA 1786, nr 25, 3/2. Gissningsvis sålde Sparre genom Robinet delar
av den kända Tessinsamlingen. Sparre var Carl Gustaf Tessins systerson och även
säljaren bakom Tessinauktionen på Konstakademien. Se s. 159–164.
313. Jfr Michel 2007, s. 53–68; Guillaume Glorieux,”Pierre Sirois (1665–1726):
le premier marchand de Watteau”, s. 87–102; Thomas Ketelsen, ”’In Keeping with
the Truth’: The German Art Market and its Role in the Development of Connoisseurship in the Eighteenth Century”, s. 151–160, båda i Auctions, Agents and Dealers:
The Mechanisms of the Art Market, 1660–1830, red. Jeremy Warren & Adriana Turpin,
Beazley Archive, Oxford, 2007; De Marchi & Van Miegroet 2006, s. 383–404.
314. Denna kommentar gäller den ekonomihistoriskt orienterade konstmarknadsforskningen företrädd av t.ex. North 2008 (2003), t.ex. s. 109–111 och formulerad i forskningsprogrammet skisserat i Michael North & David Ormrod (red.),
”Introduction: Art and Its Markets”, Art Markets in Europe, 1400–1800, Ashgate,
Aldershot, 1998, s. 1–6.
315. Mina följande referenser till akademitraditionen bygger när inget annat
anges på Goldstein 1996.
316. På denna auktion såldes 670 gravyrer, sex gravyrportföljer och 150
målningar, varav 106 från Ebelsamlingen. Övriga säljare vid detta tillfälle var Vetenskapsakademiledamoten Abraham Bäck, borgmästaren Samuel Konrad Flo-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Terminologi i omlopp
Det första exemplet gäller auktionen 1781 av den Stockholmsbaserade
grosshandlaren Christian Ebels samling av nederländskt 1600-talsmåleri.316 De idag mest namnkunniga verkattributionerna på auktionen
155
156 konst i omlopp
gällde Bruegel-, Teniers- och Vermeerfamiljerna. Försäljningen kun­
gjordes med dessa formuleringar i Stockholms Posten:
Den 3 Martii kommer uppå Källaren Castenhof f. m. ifrån kl. 10
til 12 samt e. m. ifrån kl. 3 til 5 genom Auction at försäljas, enligt
tryckt Förtekning, en wacker och i godt stånd warande samling
af 106 Taflor, förfärdigade af de mäst berömde och skickeligaste
Flanderske samt Holländske Mästare, äfwen ock et Partie lösa
Estamper; desse Taflor kunna derstädes alla dagar förut beses.317
Kungörelsen förmedlade sakuppgifterna, när auktionen skulle hållas
och när den föregående visningen skulle starta. I samma informativa
ton anges även en ordning för hur tavlorna skall uppfattas, det vill
din, målaren Jacob Mörk samt en greve Claes Julius Ekeblad och en kassör. 40
personer är antecknade som köpare i protokollet och endast tre återrop gjordes.
Smedbergs protokoll, 3/3 1781, vol. 1–10, s. 163–177, Auktionsverkets arkiv, SSA.
Uppgifterna om Ebel är hämtade ur Bertil Boëthius, ”Ebel, Niclas”, Svenskt biografiskt lexikon, band 11, Bonniers, Stockholm, 1945, s. 768–770. Denna auktion har
behandlats av Olof Granberg, Svenska konstsamlingarnas historia III: Gustav III–Karl
XIII, Stockholm, 1931, s. 139–145. Granbergs historieskrivning bygger på en del
felaktiga antaganden, däribland att detta skulle vara ”den första större” måleriförsäljningen i Stockholm, att de flesta nummer återropades, att auktionen hölls
för utländsk räkning och att Ebelsamlingen utgjorde hela utbudet. För uppgifter
om andra auktioner med målerisamlingar, se t.ex. följande material förutom de
Granberg anmärkningsvärt nog själv nämner: Katalogerna till auktionerna efter
G. E. Schröder och C. G. Tessin som hittas under [Schröder] 1750; [Douglasiske]
1771; [Åkerö/Tessin] 1771, i okatalogiserade salukataloger, skön konst, KB; auktionsprotokoll 24/7 1762, Auktionsverkets arkiv, SSA, från en försäljning av ett
fyrtiotal poster huvudsakligen holländskt måleri i ett hus vid Trångsund i Gamla
stan; annonser om försäljningarna och lotterierna i Räntmästarhuset i Stockholm
i SG 1743, nr XV, 14 alt. 25/4, s. 92; SPT 1742, nr 92, 29/11. Materialet till auktionerna som rör Tessinsamlingarna 1771 resp. 1786 har tagits upp i Gunnar W.
Lundberg, ”Carl Gustaf Tessins konstsamling på Åkerö”, Carl Gustaf Tessin och
konsten, red. Per Bjurström, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1970, s. 47–48, 52, 57,
61, 67, 70, 75, 82; Carl David Moselius, Gustav III och konsten med en inledning om
Tessin och Lovisa Ulrika, särtryck ur Nationalmusei årsbok 1939, Uppsala, 1940,
s. 103, 118, 132; Per Bjurström,”Carl Gustaf Tessin as a Collector of Drawings”,
Figura, Uppsala, 1967, s. 119.
317. ”Bihang til Stockholms Posten N:o 47”, SP 1781, 26/2; upprepas i ”Notificationer. Til salu finnes”, SP 1781, nr 49, 28/2, s. 196; ”Bihang til Stockholms
Posten N:o 52”, SP 1781, 3/3.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
säga efter skolor (jfr ”Flanderske samt Holländske Mästare”).318 Den
förteckning som kungörelsen refererar till är katalogen Catalogue d’une
très-belle collection de tableaux, des plus fameux maitres (1781), där Ebels
samling är listad.319
I denna katalog ges sakuppgifter för varje nummer (målare, underlag, mått, motiv) samt anvisningar för värdering. Det senare handlar
inte om något ekonomiskt värde, utan katalogen ger korta och föreskrivande ”tips” om vilka egenskaper i bilderna som var värda att uppmärksamma och uppskatta, den anger vilka mästare som borde jäm­
föras och vilka egenskaper som skulle känneteckna den ena eller andra
målningen. På detta sätt utgör den en kortfattad studie i kännarskap
och kan genom sin summerande text jämföras med sammandragen i
föregående kapitel. Om ett landskapsstycke av Anthoine Jansz. van der
Croos anges med ett inkluderande on:
[…] on admire dans ce Maître […], un pinceau le plus libre possible, un feuiller dans ses arbes de la plus grande légéreté, avec un
ensemble, qui fait plaisir aux Amateurs.320
Till ett landskap av Marten de Cock ges anvisningar för jämförelser;
om ”Amateurs” är en subjektskonstruktion som genomfar katalogen
som potentiell identifikation skulle denna underförstått kunna känna
igen Jan Bruegel d.y.:s stil i målningen:
[…] on y reconnoit la maniere & l’esprit de Breugel de Velours
[…].321
318. För en diskussion om nationella skolor i klassicistisk konstteori, bl.a.
utifrån de Piles’ texter, se Marta Edling, Om måleriet i den klassicistiska konstteorin:
Praktikens teoretiska position under sjuttonhundratalets andra hälft, diss., Konstvet. inst.,
Stockholms univ., 1999, s. 82–84.
319. Catalogue d’une très-belle collection de tableaux, des plus fameux maîtres, dont la
vente se fera le 3 de Mars 1781 au Castenhoff le matin entre 10–12 & l’apresmidi entre 3 &
5 heures, utan tryckort, 1781.
320. (”[…] man beundrar hos denne Mästare […], en så fri penselföring som
möjligt, ett lövverk av största lätthet, och en helhet, som behagar Amatörer.”)
Catalogue d’une très-belle collection de tableaux, 1781, nr 14, s. 11. Min övers.
321. (”[…] man känner där igen maneret och karaktären [l’esprit] hos Sammets-Breugel […].”) Catalogue d’une très-belle collection de tableaux, 1781, nr 31, s.
21. Min övers. Målningen motsvarar utifrån textens beskrivning och sakuppgifter
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
157
158 konst i omlopp
Utöver kategoriseringen i skolor och därtill hörande stil exponerade
katalogen den analytiska terminologin kring det som ofta kallades
måleriets delar.322 ”Exponerar” är ett viktigt ord i detta sammanhang,
för det är det enda katalogen gör. Den utvecklar inte begrepp eller
förklarar dem, utan summerar. Till ett mytologiskt landskap av Frans
Wouters kondenseras i en mening delarna ”teckning”, ”attityd”, ”sanning” och ”ordonnance” (ung. fördelningen av centra i bildrummet):
[…] on trouve dans cette composition agréable le dessein [här
teckning] le plus correct, un excellent choix d’attitudes, des draperies bien jettées, une vérité frappante, une belle ordonnance
[…].323
Presentationen av en målning tillskriven en Rembrandtelev listar
bland annat ”expression”, ”teckning”, ”färg” och ”helhet”:
[…] ce sujet est composé avec sagesse & entente, une belle expression, un prétieux fini, un dessein [här teckning] correct, un bon
choix des couleurs, des draperies riches & bien jettées, des figures
d’un grand relief, un bel ensemble […].324
Enligt den vanliga historieskrivningen i översiktslitteratur om konstteori och estetik etablerades måleriets delar bland italienska renässansteoretiker och centrerades tidigt kring teckning, komposition och
färg. Dessa tre behandlades med varierande inbördes hierarkier samt
med tillskott och bortfall av en rad andra delar som mer eller min-
2. expositioner
dre räknades till de essentiella.325 Den mer bestående kodifieringen
av delarna brukar lokaliseras till franska konstakademien och ges ett
uttryck i Roger de Piles’ ”La Balance des peintres”, publicerad i Cours
de peinture par principes (1766, ffg. 1708). Detta var en rankning av de
”mest kända” historiska och samtida målarna utifrån deras relativa
prestationer inom måleriets delar, systematiserade som komposition,
teckning, färg och expression.326 ”La Balance des peintres”, blev till
exempel utförligt citerad av den svenska Konstakademiens professor
i anatomi, geometri och perspektiv, Per Floding, i ett inträdestal till
akademien 1769.327
Det andra exemplet gäller den i över en månad pågående auktionen 1786 med tillhörande publika visningar av Carl Gustaf Tessins
grafik- och teckningssamling som ägde rum på Konstakademien.328
Den tillhörande katalogen, Catalogue d’une collection (1785),329 fick ett
sammandrag i Upfostrings-Sälskapets Tidningar. I Dagligt Allehanda och
Inrikes Tidningar trycktes tretton respektive sju långa kungörelser.330
Före auktionsstart publicerades följande meddelande adresserat till
”Konst-Älskare” och ”Kännare”:
troligen NM 383, Flodlandskap med fästning, Bildarkivet, NM.
322. Om måleriets delar utifrån italienska renässansteoretiker och franska
konstakademien, se Barasch 2000 (1985), s. 253–260, 274–284, 339–342. Om måleriets delar och akademitraditionen, se Goldstein 1996, s. 42, 235–236.
323. (”[…] man hittar i denna angenäma komposition den mest korrekta
teckning, ett excellent val av attityder, väl arrangerade draperingar, en slående sanning, ett vackert helhetsarrangemang [ordonnance] […].”) Catalogue d’une très-belle
collection de tableaux, 1781, nr 83, s. 55–56, citat s. 56. Min övers.
324. (”[…] detta ämne är sammansatt med vishet och överensstämmelse,
ett vackert uttryck, en omsorgsfull yta, en korrekt teckning, ett gott färgval, rika
och väl arrangerade draperingar, figurer med mycken reliefverkan, en fin helhet
[…].”) Catalogue d’une très-belle collection de tableaux,1781, nr 69, s. 68–69, citat s.
69. Min övers.
325. Barasch 2000 (1985) ger en översikt om måleriets delar utifrån Paolo
Pino, s. 253–260 och utifrån Giovanni Paolo Lamazzo, s. 274–284.
326. de Piles 1766 (1708), s. 386–389. Se även Władysław Tatarkiewicz, History
of Aesthetics III: Modern Aesthetics, övers. Chester A. Kisiel & John F. Besemeres,
Mouton, Haag, Paris, 1974, s. 403–404; Andrew McClellan, ”The Museum and
its Public in Eighteenth-Century France”, The Genesis of the Art Museum in the 18th
Century, red. Per Bjurström, Nationalmuseum, Stockholm, 1993, s. 62–63.
327. Talet är utgivet som bilaga I i Weimarck 1996, s. 284–303, se s. 303 (101–
102 i talets paginering) för ”Balance des peintres”.
328. Protokollen från den över en månad pågående auktionen hittas i: Smedbergs protokoll, 15, 17, 22, 24/5 1786, s. 711–751; 29, 31/5, 2, 7, 9, 12/6 1786, s.
607–655; 21, 26/6 1786, s. 855–863; Wingstedts protokoll 19, 26/5 1786, s. 917–931;
14, 16, 19/6 1786, s. 1079–1093, Auktionsverkets arkiv, SSA.
329. [Carl Gustaf Tessin], Catalogue d’une collection […] dont la vente au plus offrant se fera le […] du mois de […] 1786, et jours de relevée, dans la Grande sale d’assemblée
de l’Académie royale de peinture et de sculpture à Stockholm, Stockholm, 1785.
330. ”Til salu finnes”, DA 1786, nr 87, 15/4; nr 88, 18/4; nr 104, 6/5; nr 105,
8/5; nr 110, 13/5, nr 111, 15/5; nr 115, 19/5; nr 119, 24/5; nr 122, 29/5; nr 124, 31/5;
nr 133, 12/6; nr 134, 19/6; nr 141, 21/6; ”Notifikationer. Til salu finnes”, IT 1786,
nr 30, 13/4; nr 36, 8/5; nr 37, 11/5; nr 39, 18/5; nr 43, 1/6; nr 45, 12/6; nr 47, 19/6.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
159
160 konst i omlopp
Til Respective Konst-Älskares och Kännares underrättelse får man
härmedelst wid handen gifwa, at nästkommande Maji månad,
blifwer uti Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Hus wid
så kallade Röda Bodarne, Auction hållen, dels på Målningar och
Portraiter, dels på egenhändige Teckningar af de bäste och namnkunnigaste Mästare uti Italienska, Franska, Tyska och Holländska
Scholan, dels äfwen på en af de ansenligaste Samlingar goda och
wäl behållna Estamper, som i private ägor kunna träffas. Cataloger
häröfwer äro nu at tilgå uti Kgl. Tryckeriet. Tiden så wäl til desse
Styckens beseende, som Auctionens början, skal med det första i
Tidningarne tilkänna gifwas.331
Andra kungörelser vände sig däremot till ”allmänheten”, till exempel
följande citat som gäller några av de upprepade visningarna:
[…] för dem af Respective Allmänheten, som förut åstunda
bese nämnde saker; då den ordning, för mera redighets skull i
akt tages, at på de twå första dagarne upwisas Målningarne samt
Handteckningarne af Italienska Scholan, och på de twå senare,
Handteckningarne af Franska, Hollänska och Tyska Konstnärer;
Estamperne kunna sedan med mera beqwämlighet öfwerses näst
före de dagar på hwilka de bort-auctioneras.332
Förutom att publikbegreppen kännare, älskare och allmänhet alterneras, refererar citaten till auktionsobjekten som exponenter för nationella skolor, vilket även var den ordning som tablåmässigt åskådliggjordes i Upfostrings-Sälskapets Tidningar. Utifrån auktionskatalogens
listning av Tessinsamlingen efter skola, sammanfattade tidningen
katalogrubrikerna och därunder sorterade konstnärsnamn, men utan
övriga kommentarer: 333
2. expositioner
1) Ecole d’Italie: Allégri, dit le Corrège; Bandinelli; Barbieri
[o.s.v.] 2) Ecole Vénitienne […] 3) Ecole Allemande […]
4) Ecole Flamande et Hollandoise […] 5) Ecole Françoise: Le
Bas; Bosse; Bouchardon; Boucher; Le Brun; Callot; Cochin;
Desportes; [o.s.v.].334
Ordningen i nationella skolor var, i likhet med måleriets delar, inte ny
för 1700-talet, men fick mot andra halvan av århundradet en på flera
fronter mer dominerande ställning, inte minst som klassificeringsprincip för samlingar.335 Tessinkatalogen och referatet i UpfostringsSälskapets Tidningar kan i detta avseende jämföras med Karl Heinrich
von Heineckens Idée générale d’une collection complette d’estampes (1771),
där indelningen av samlingen i nationella skolor både demonstreras
i förteckningen och rekommenderas som ordning.336 Skolordningen
var etablerad inom konstakademierna och ingick vid 1700-talets slut i
det vetande som hade blivit konstakademisk tradition.337 I detta sammanhang var det dock inte teoriernas nyanser som bereddes utrymme.
Frånvaron av fördjupning skall förstås utifrån ett ömsesidigt stödjande förhållande mellan medier (expositionen, katalogen, tidningen)
och publik. Auktionernas och texternas synliggörande av bild respektive term handlade om terminologi i praktik och inte i teori. De ovan
citerade texterna var alla bundna till ett brukstillfälle. Avsaknaden av
mer ingående analyser av delarnas och skolornas egenskaper hade alltså att göra med att de inte var angelägna. På expositionsplatsen kunde
terminologin sättas i dialog med en bild. Därmed kan den specialise-
331. ”Til salu finnes”, DA 1786, nr 87, 15/4; nr 88, 18/4; ”Notificationer. Til
salu finnes”, IT 1786, nr 30, 13/4.
332. DA 1786, nr 104, 6/5; nr 105, 8/5; ”Notificationer. Til salu finnes”, IT
1786, nr 36, 8/5.
333. Jfr [Tessin] 1785 och organisationen av teckningarna och grafiken i katalogens första del, klass II och III. Organisationsprincipen framgår särskilt av
innehållsförteckningen på s. 177–178.
334. ”Nyheter. Stockholm”, UST 1786, nr 43, 8/6, s. 338–339.
335. Detta har bl.a. behandlats i studier av klassificeringen och exponeringen
av målerisamlingar i de nyöppnade europeiska furstliga gallerierna och statliga museerna, Bjurström 1993, s. 28–60; Carol Duncan & Alan Wallach, ”The Universal
Survey Museum”, Museum Studies: An Anthology of Contexts, red. Bettina Messias
Carbonell, Blackwell Publishing, Malden, 2004, s. 57–58, 64; Per Widén, Från
kungligt galleri till nationellt museum: Aktörer, praktik och argument i svensk konstmuseal
diskurs 1815–1845, diss., Inst. f. litt., idéhist. och religion, Göteborgs univ., Gidlunds, Hedemora, 2009, s. 107 diskuterar hängningen i nationella skolor i Kongl.
Museum.
336. Karl-Heinrich von Heinecken, Idée générale d’une collection complette d’estam­
pes. Avec une dissertation sur l’origine de la gravure & sur les premiers livres d’images,
Leipzig, Wien, 1771, särsk. s. 3–4.
337. Jfr Edling 1999, s. 82–84.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
161
162 konst i omlopp
rade terminologin (skolor, stil, måleriets delar) liknas vid redskap för
att se. Den undertrycker somligt och pekar ut annat, det senare i form
av objektsegenskaper och visualiseringskonventioner, som alltså var
begreppsliggjorda med hjälp av ”teckning” och så vidare.338 Måleriets
delar och skolor utgjorde redskap för att identifiera bildegenskaper.
Det är inte frågan om att terminologi behöver vara tvingande på så
sätt att den uppfattas som regler eller omdömen att gilla. Men oavsett med- eller motrespons har terminologi funktionen att rikta uppmärksamhet. Den är vad Baxandall har kallat ostentativ.339 Genom
att nämna en egenskap (t.ex. en skola, en av måleriets delar), peka ut
egenskapen med en beskrivning i ord och etikettera den med en term
initieras eller förstärks en korrespondensrelation mellan beskrivning
i ord, term och visualisering i bild.
Skolordningen och måleriets delar utgjorde två parallella och ömsesidigt förstärkande värdesystem. Delarna fördes till olika skolor som
karaktäristiska för respektive skolas nationella stil. Genom skolbenämningarna aktualiserades alltså bildegenskaper, som var formulerade
inom mimetisk konstteori och i en mer renodlad konstakademisk
”doktrin” hade en vinkling mot ideala värden. Den romerska skolan
associerades med den statusladdade och idébaserade teckningen, den
venetianska med färg och de nordliga med naturtrogen imitiation, till
skillnad från den idealiserade och högre arten av imitation.340 I ett tidigare publicerat tal som gavs ett sammandrag i Lärda Tidningar, kommenterade Tessin skolornas egenskaper. I följande passage sammanförs
skolorna med sina respektive delar.
Uti Romerska Scholan bör man söka en fullkomlig Ritning: Uti
Venetianska och Brabantska Scholorne en härlig Colori, och i
den Fransyska en präktig Ordonnence. Så länge verlden stått, är
2. expositioner
Raphaël den enda, som vetat förena, i det närmaste, alla dessa åtskilliga egenskaper.341
Den terminologi som nu har pekats ut skiljer sig inte bara från de mer
utförliga analyserna hos de Piles och andra konstteoretiker genom att
vara summariska utan också genom att de aktualiserades i förhållande
till en ny publik. Detta är bland annat en fråga om att samma namn på
publiken kunde flyta mellan medier tillhöriga olika omlopp. Till dessa
namn hörde allmänhet och kännare. De används både i UpfostringsSälskapets Tidningar och i företalet till Tessinkatalogen i ett för de båda
texterna gemensamt stycke. Namnens förflyttning mellan medierna
– en mer exklusiv och specialiserad auktionskatalog och en allmänorienterad tidning – gick till så att man i tidningen publicerade en
översättning av det franska företalet till Tessinkatalogen, men utan
en markering av var den citerade och översatta katalogtexten började
och slutade. Tidningens röst blandades alltså med katalogens. Den
”uplysta och konstälskande Almänheten” som tilltalas i både tidningen
och katalogen fick därmed dubbla referenter. Om katalogens primära
cirkulationsbana var en konstnärligt initierad och mer avgränsad pub­
lik så gällde detta definitivt inte Upfostrings-Sälskapets Tidningar. Att
notera är också att den nedan citerade översatta passagen binder kännare och konstnärer till vissa kompetensområden. De tillskrivs insikt i
konstnärliga angelägenheter, kunskapen att avgöra kvalitet och styrka
attributioner.
[…] Carl Gust. Tessin, en Herre, som i vårt Land gjordt sig synnerligen känd genom sin kärlek och smak för Konsterne, så väl
som för de insigter han sjelf däruti förvärfvat sig, och förtjenar därföre så mycket mera den uplysta och konstälskande Almänhetens
upmärksamhet. Största delen af Tekningarne har blifvit inköpt på
Auctionen af Hr Crozats utvalde Samling, hvaröfver Hr Mariette
utgifvit Förtekningen. De hafva sedan icke gåt genom andra hän-
338. Jfr Baxandall 1985, s. 8–10.
339. Jfr Baxandall 1985, s. 8–10.
340. Roger de Piles, Abregé de la vie des peintres, avec des reflexions sur leurs ouvr­
ages, et un traité du peintre parfait; de la connoissance des desseins; de l’utilité des estampes.
[…] Revûë & corrigée par l’auteur; avec un abregé de sa vie, & plusieurs autres addi­tions,
Paris, 1715 (1699), s. 541–542, 544. En historiografisk kritik av dikotomin italienskt
och nordeuropeiskt i konsthistorieskrivningen enligt traditionen från renässansen
finns hos Svetlana Alpers, The Art of Describing: Dutch Art in the Seventeenth Century,
University of Chicago Press, Chicago, 1983, s. xix–xxiv.
341. Carl Gustaf Tessin, Carl Hårlemans äre-minne, på Kongl. Vetenskaps academiens vägnar teknat af hans excellence riks-rådet &c. Carl Gustaf Tessin, den 19 martii,
1753, Stockholm, 1753, s. 11; se även sammandraget av minnestalet över Carl Hårleman i ”Stockholm”, LT 1753, nr 22, 29/3, s. 85–88. Jfr omdömet om Rafael med
skrivningarna hos de Piles 1766 (1708), s. 10, 20.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
163
164 konst i omlopp
der, och har desutom deras Originalitet af de ypperste Kännare
och Artister i Sverige blifvit bestyrkt och bevitnad. Estamperne
äro alle utvalde, och en del ganska rara. Aftrycken i almänhet så
vackra, man kan önska sig dem.342
Ebel- och Tessinauktionerna kan slutligen jämföras med akademiutställningen. På samma sätt som Ebel- och Tessinkatalogerna exponerar
måleriets delar och nationella skolor, exponerar akademikatalogen,
Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition
(från 1798), ytterligare ett parallellt värdesystem, nämligen genrehierarkin.343 Denna exponering är implicit. Katalogen är inte organiserad enligt genrehierarkin, de till genrerna hörande hierarkiska värdena är inte
explicit utskrivna eller förklarade och systemet är inte allenarådande
utan trängs med andra ordningar.344 I katalogen presenteras de utställda objekten sorterade under konstnärer, vilka listas efter position
inom akademien (”directeur”, ”professor”, ”agrées”). Genrehierarkin
smyger sig in i katalogen genom terminologin, exempelvis i målares yrkesbenämningar (”historiemålare”), och de olika numren karaktäriseras med genrerelaterade uttryck (”historierat porträtt”). Genrerna blir
inte, som i en del recensioner av utställningen, föremål för diskussion,
342. Min kursiv. ”Nyheter. Stockholm”, UST 1786, nr 43, 8/6, s. 338. Jfr: ”La
Collection offerte en Vente, ayant appartenu au Seigneur du Royaume le plus
connu par son amour et son goût pour les Arts, ainsi que par les lumières qu’il s’y
étoit acquises, mérite de fixer également l’attention des Curieux, des Amateurs,
et du Public éclairé. // La plupart des Desseins ont fait partie et ont été achetés
à la Vente de la belle Collection du Cabinet de Mr. Crozat, dont Mr. Mariette
a fait imprimer le Catalogue. Outre qu’ils ne font pas passés en d’autres mains
depuis, leur originalité a été de nouveau vérifiée et attestée non seulement par les
premiers Connoisseurs de la Suède, mais aussi par les Artistes les plus accrédités
de L’Académie Royale de Peinture et de Sculpture. // Les Estampes sont toutes du
plus beau choix: il s’en trouve parmi de très-rares. Les épreuves sont en général
autant belles qu’on puisse les désirer.” [Tessin] 1785, ”Avertissement”.
343. Om indelningen av måleriet i genrer, se översikt hos Moshe Barasch,
Theories of Art: 2. From Winckelmann to Baudelaire, Routledge, New York, London,
2000 (1990), s. 60, 62–73 utifrån Gérard de Lairesse; om användningen av genre­
systemet i den franska konstkritiken runt akademisalongerna, se Wrigley 1993,
s. 285–320.
344. Jfr Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition, 1798, 1799, 1800, 1801.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
utan de är implicit inbyggda i de deskriptiva och i katalogens sakliga
ton formulerade presentationerna av objekten. De narrativa ämnena
får större plats, katalogen citerar kanoniska referenser ur den antika
litteraturen, vilket markerar det aktuella ämnets och historiemåleriets
status i allmänhet. Katalogen beskriver utförligt elevernas prisämne i
”Historie-Compositionen”, men inga av de övriga tävlingsuppgifterna
lämnas utrymme.345 Att katalogen även skiljer mellan ”egen composition” och ”copia” inbegriper utifrån den mimetiska och akademiska
teorin skillnaden mellan å ena sidan idealiserad imitation och intellektuellt arbete, å andra sidan den tekniska färdigheten associerad med
att kopiera.346 De ordrika, deskriptiva och detaljerade presentationerna
av historienumren sticker ut i den annars kortfattade katalogen.
Utifrån ovanstående exempel skall tonvikten läggas vid ett refrakterande – till skillnad från direkt speglande – förhållande till den akademiska konstteorin. Akademiutställningen är lika lite som de specialiserade auktionerna att betrakta som en oförmedlad praktisering av teori.
En aspekt av detta handlar om att göra bruk av den specialiserade terminologin utan att alltid inkludera de ofta medföljande värdeskalorna.
Detta kan diskuteras utifrån det väsentliga ordet ”choix” i Woutersoch Rembrandtelevcitaten från Ebelkatalogen ovan. ”Choix” i dessa
citat kan vidare jämföras med katalogens beskrivning av ett annat
nummer, en landskapsscen av Frederik van Frytom som kallas ”la plus
belle imitation d’une nature choisie”.347 Den natur som implicerades av
”choix” i dessa fall var den selektiva och idealiserade. Men på andra
ställen i katalogen möter däremot den höga värderingen av idealiserade scener en beundran av den trogna imitationen. Frukt-, fågel- och
måltidsbilder av Jan van Kessel, Peter Snyers och Clara Peeters lov­
ordas för detaljutförandet och troheten mot den konkreta, externa naturen. De tillskrevs värdet av avbildning framför värdet av konstnärlig
insikt i den genom urval abstraherade naturen/sanningen. Lovorden
345. Se t.ex. Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition 1798, nr 32–34, s. 7–8; nr 59, s. 11–12 för presentationer av historiemålningar;
presentationen av det historiska prisämnet finns på s. 10–13.
346. Se t.ex. Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition 1798, nr 71, 76, s. 13; nr 85–86, s. 15.
347. (”den allra vackraste imitationen av en vald natur”) Catalogue d’une trèsbelle collection de tableaux, 1781, nr 26, s. 18–19. Min övers., min kursiv.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
165
166 konst i omlopp
uttrycks bland annat i det vanligtvis pejorativt använda uttrycket ”trogen kopist”.348 Detta tal, som inte i första hand var riktat till en konstakademisk publik, inbegrep antaganden om preferenser hos en ”allmän” åskådare/köpare. Det kan även tilläggas att exempelvis Snyers
fruktstycke betingade ett pris i protokollets högre intervall.349
Ett annat väsentligt uttryck för omförhandlingen av teori är att den
specialiserade terminologin korsades av nya publikbegrepp.
Publikbegreppen allmänhet och kännare
De kringmedier som kommenterade Tessinauktionen var inte ensamma om att vända sig till allmänheten. I pressen överlag var en föregripen publik genomgående föremål för kommentarer. Mer specifikt när
det gäller expositionerna framträder publiken som en konstruktion att
övertala och locka med kungörelser, en konstruktion vars förmodade
intressen kataloger och recensioner responderade på och en konstruktion som i princip alltid tilltalades som allmänhet, ”spectateur” och
kännare. De publikbegrepp som nu skall diskuteras har sin utgångspunkt i Upfostrings-Sälskapets Tidningars överföring av passagen ”den
upplysta och konstälskande allmänheten” från en mer specialiserad
och avgränsad till en vidare cirkulerad text: Vad var detta för allmänhets- och kännarbegrepp som korsade och eventuellt krockade med
varandra? För att besvara denna fråga behöver jag först närmare diskutera föreställningar om allmänhet, därefter ta upp hur de förhåller
sig till föreställningar om kännare.
Uttrycken allmänhet och medborgare stod mycket nära varandra.350
348. Catalogue d’une très-belle collection de tableaux, 1781, nr 5, s. 5; nr 13, s. 10–11;
nr 58, s. 37–38. Uttrycket ”fidèle Copiste” används om van Kessel, s. 38.
349. Snyers fruktstycke gick till en kunglig sekreterare för 7 riksdaler och 10
skilling, att jämföra med Wouters’ Apollo och Daphne-målning som såldes tillsammans med sin pendang för 9 rd. 2 sk. till en rådman. Smedbergs protokoll,
3/3 1781, vol. 1–10, s. 163–177, slagnr 42, 34. Auktionsverkets arkiv, SSA. Dessa
priser motsvarade omkr. 1780 ett dragdjur (en oxe = mellan 8 och 10 rd.), vilket
illustrerar de relativt goda ekonomiska resurser som fanns i det övre borgerskapet.
Prisexempel från Lars O. Lagerqvist & Ernst Nathorst-Böös, Vad kostade det? Priser
och löner från medeltid till våra dagar, LTs förlag, Stockholm, 1997 (1984), s. 86.
350. Om medborgarbegreppets formering och politik under 1700- och
1800-talen, se Immanuel Wallerstein, ”Citizens All? Citizens Some! The Making of the Citizen”, Comparative Studies in Society and History, vol. 45, nr 4, 2003, s.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
I artiklarna ”En liten uplysning om det ordet Allmänhet” i Dagligt
Allehanda och ”Något om egenskapen af en Medborgerlig uplysning,
och dess utwidgande tid från tid” i Extra Posten är de sammanskrivna.
Allmänheten består av medborgare. Dessa texter ringar tillsammans
in tre typer av egenskaper för allmänhet och medborgerlighet, vilka
skall presenteras nedan enligt följande gruppering: medborgaren som
människa, medborgarens etik och medborgaren som medlem i det
borgerliga samhället.
Beskrivningarna av medborgaren som människa uppmärksammar
individens själsliga förmågor. Medborgaren presenteras i artiklarna
som en reflekterande och kännande varelse. Det radikala i detta skall,
liksom i kapitel ett, betraktas i relation till vad som inte i första hand får
beskriva medborgaren, nämligen den traditionella sociala indelningen
enligt stånd, rang och börd. Medborgaren skulle definieras av sitt förnuft och sin erfarenhet och framförallt av sin förmåga till bildning.
Enligt Extra Posten kännetecknades medborgaren av ”tankekraft”, vilken inte skulle vinnas ”utan uplysning”.351 Till dessa rationella egenskaper lägger Dagligt Allehanda ”hjärtat”, det vill säga ett tillägg som
spänner över inbillning och känslor.352 Konstruktionen av medborgaren fick därmed brygga över poler som förnuft och inbillning (men
med en tydlig ambivalens i förhållande till inbillningens och känslornas potentiellt farliga marginaler, vilket strax skall utvecklas). De
båda texterna förklarade alltså vem medborgaren var utifrån mänskliga
kapaciteter, sådana som visserligen antogs finnas hos alla, men som
inte desto mindre ansågs vara kringskurna av yttre omständigheter.
Fattigdom räknades exempelvis som ett av hindren för att utveckla
sig som tänkande och kännande varelse.353 Medborgaren pekas ut som
en människa i kraft av sina utvecklade sinneskapaciteter och som en
produkt av civilisationen:
650–679, särsk. s. 651–656, 671.
351. Sign. J. L., ”Något om egenskapen af en Medborgerlig uplysning, och dess
utwidgande tid från tid”, EP 1794, nr 87, 16/4.
352. Sign. Publicola, ”En liten uplysning om det ordet Allmänhet”, DA 1781,
nr 62, 16/3.
353. Jfr Smith 2002, s. 206 om fattigdom som ett hinder för anständighet, en
kategori som ju i likhet med medborgerlighet exkluderade och inkluderade enligt
andra kriterier än börd.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
167
168 konst i omlopp
En Medborgare är icke den wilda Naturens människa. Hon är et
foster af konst och förädling genom tankekraft, snillestyrka, ärfarenhet och en derpå grundad förefinning [framtidsprognos].354
Den utvecklade medborgarmänniskan tillskrevs vad man med refe­rens
till den avslutande diskussionen i förra kapitlet kan kalla en ambi­va­
lent anständighetsetik. Genom denna etik kom medborgaren att ge­
nom­syras av socialt betecknande egenskaper; erfarenhet blev en frå­ga
om legitimitet och illegitimitet i förhållande till medborgarens genus
och klass. När det gäller legitima erfarenheter pekar Extra Posten ut
”måtta” som ledstjärna för både ”njutningar” och ”tankewärv”. Det
senare innebar ett tillbakavisande av så kallat fritänkeri. Viktigare här
är dock ambivalensen som spelar in i det implicita erkännandet av njut­
ningar (om än med måtta). Med detta följde också en implicit refe­
rens till det misstänkliggjorda kroppsliga och egennyttiga i njut­ning­ar,
vilket framgår av nedan citerade beskrivning av vad man kan kalla
medborgarens avart. Som kroppsligt och själsligt fungerande män­
niska tillerkändes medborgaren inbillning, känslor och njutningar
till­sammans med det rationella förnuftet. De förra var dock tillräckligt
om­gärdade av nervositet för att uttryckligen behöva distanseras från
even­tuella överdrifter. Medborgaren behövde skiljas från sin avart:
[…] eho som söker wällust, stridig mot naturliga behofwet och
naturliga krafternas bestånd; eho som öfwerlåter sig åt en ostyrig
inbillnings galenskap […]; eho som wil förnöta tiden utan kroppens eller själens ordenteliga bemödande; han är icke wärd at anses för Medborgare: honom tilönskas trälars öde […].355
2. expositioner
Precis den lätthet som förringade behaget som estetisk kategori gjorde
det alltså passande i medborgarens måttlighetsetik.
Som medlem i det borgerliga samhället klassificerades medborgaren socialt, vilket innebar att de legitima erfarenheterna både tillfördes genus och samhällsposition. Den tragiska historien om medborgarens genus framträder inte minst i citatens pronominaliseringar. I det
första citatet ovan används ”hon” när den omedelbara syftningen är
”människa”, som ju traditionellt har ett grammatiskt feminint genus.
I det andra citatet förvandlas medborgaren till ”han” och ”honom”
när syftningen är ”Medborgare”. När medborgaren fick stå som modell för den utvecklade människan och allmänheten var det en maskulin medborgare.
I det borgerliga samhället definierades ”medborgaren” alltså inte
i första hand av stånd, rang och börd utan av att vara en själsligt och
etiskt fungerande man. Till detta lades vissa samhällspositioner och
till dessa hörande egenskaper. Dagligt Allehanda skiljer allmänhet från
”pöbel” utifrån en rad individuella egenskaper: (professionell) skicklighet, bevisad duglighet och dygdighet, till skillnad från vanartighet
och lastbarhet. Varje stånd kan med andra ord äga sin ”pöbel” och sina
medborgare.356 Men allmänheten rangordnades inte desto mindre i tre
hierarkiska klasser, som ett alternativ till ståndshierarkin, där vissa
positioner och egenskaper ägde företräde framför andra. Den ”första
Classen af Medborgare eller den förnämsta delen af Allmänheten”
354. Sign. J. L., ”Något om egenskapen af en Medborgerlig uplysning, och dess
utwidgande tid från tid”, EP 1794, nr 87, 16/4. Om framtidsprognos som en del
av det moderna tidsbegreppet, se Reinhart Koselleck, Futures Past: On the Semantics
of Historical Time, övers. o. inledn. Keith Tribe, Columbia University Press, New
York, 2004 (1979), s. 263–270.
355. Sign. J. L., ”Något om egenskapen af en Medborgerlig uplysning, och dess
utwidgande tid från tid”, EP 1794, nr 87, 16/4.
356. Jfr: ”Det är en ganska stor skilnad emellan Allmänheten och den så kallade
Allmänheten eller Pöbel, det förra är et wördnadswärdt namn, och dermed förstås
alla dygdiga, nyttiga och skickeliga Medborgare i en Stat; det senare är dels et
missbruk af ensidige och oskickelige författare och dels den lastbara och odugeliga
delen af människor, och i detta senare afseendet är det, som hwart och et stånd
kan sägas äga sin pöbel, när det drages med några oskickeliga och wanartiga medlemmar, men i det förra afseendet åter finnes ingen pöbel, intet en gång bland de
lägsta och ringesta; ja jag wågar undantaga honom, som på landet tager skinnet af
hundar och kattor, så framt han är en ärlig man, ehuru han intet en gång får den
äran at spisa wid Böndernas bord. När man tänker uppå en Allmänhet, skall man
tänka uppå en myckenhet af människor, hwilka äga mer eller mindre förtjänst och
hwilkas gärningar i anseende til Moraliteten äro olika. Hwar och en som bidrager
til Samhällets nytta och bestånd, är en nyttig och berömwärd inwånare, åtminstone
bör han wara fredad för alt förtal.” Första radens kursiveringar i orig., resterande
kursiveringar (”honom” etc.) mina. Sign. Publicola, ”En liten uplysning om det
ordet Allmänhet”, DA 1781, nr 62, 16/3.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Medborgaren var alltså ingen slav under laster och begär, men kunde,
som tidigare har nämnts, legitimt förknippas med det lätta behaget.
169
170 konst i omlopp
skulle omfatta statens tjänare eller pliktuppfyllande ämbetsmän. Även
på denna samhälleliga nivå aktualiserades överbryggningen av rationellt förnuft och känslomässig utveckling. Den så kallade första klassens medborgare, statens tjänare, skulle verka inom två sfärer. Den ena
kan kallas politisk-juridisk och den andra bildningsmässig och moralisk. Den första klassens medborgare skulle genom sin ämbetsutövning
dels se till att ”ordning, hushållning och rättwisa” i staten efterlevdes,
dels verka för ”upfostran” och danande av ”förståndet och hjärtat”
samt ”bidraga til människors uplysning”.357 De skulle tjäna staten och
allmännyttan genom ämbetsutövning och visa ett moraliskt ansvar
genom kulturellt engagemang och genom personlig utveckling och
bildning. Uttryckt på annat sätt skulle de tjäna allmännyttan genom
att fungera som exempel för andra.
Medborgare och allmänhet är subjektskonstruktioner som betinga­
de ett tolkningsföreträde, vilket lika mycket konstruerades som privilegierades i publika tryckmedier. Detta berördes i korthet i kapitel ett.
Mer specifikt i detta kapitel är att allmänhet och medborgare också
utgjorde stereotyper med en särskild relation till den specialiserade
kän­naren. De betingade även ett tolkningsföreträde att beskriva kännaren utifrån.
Citaten från Tessinauktionen visar att kännarskap förknippades
med auktoriteten att fälla smakomdömen, att avgöra skoltillhörighet
och att bekräfta autenticitet.358 Som en högt specialiserad verksamhet kunde kännarskapet också lätt associeras med det även i kapitel
ett nämnda pedanteriet. Som pedant var kännaren bokstavligt och
metaforiskt närsynt. Bokstavligt genom att titta nära på till exempel
målningar, metaforiskt genom att vara detaljfixerad.359 Kännaren gjordes i pressen sällan till en auktoritet. Den specialiserade skickligheten
att identifiera konstegenskaper blev tvärtom till föremål för skämt.
2. expositioner
Ett brev i Stockholms Posten, som femton år senare även trycktes i Extra
Posten, inleder en från franska översatt anekdot på följande sätt:360
Intet folk är odrägeligare i allmänna sammanlefnaden än så kallade
Connoisseurer, hwilka uthäfwa sig til Domare i allehanda ämnen,
såsom Witterhet, Musique, Måleri, Sculpture &c.361
Brevet är ett typexempel på avståndstagandet från pedanteri även
inom det konstnärliga kännarskapets område; det presenterar en berättelse om en kännare som misstar en ”eländig copia” för att vara ett
original av Rafael och prisar den misstagna målningen med exklamationer över måleridelar som ”Colorit” och det ideala skönhetskriteriet
”naturens enfald”.362 Kännaren skulle därmed framstå som en löjlig,
pretentiös och falsk figur, någon som utger sig för att vara kännare
utan att äga kännarens förmågor. Viktigare är emellertid att talaren,
som alltså för egen del tillbakavisar kännarskap, intar en starkare kunskapsposition. Denna demonstreras inte huvudsakligen av anekdotens
innehåll (avslöjandet av misstaget) utan av talarens implicita behärskande av kännarens analytiska begrepp (”copia”, ”Colorit”, ”naturens
enfald”). Texten skapar en talarposition som avvisar det specialiserade
kännarskapet och kännarens omdömesauktoritet genom att visa sig
vara i besittning av kännarens språk. Med andra ord uttrycker skämtet
att den allmänna och moderna bildningen gav en vidare blick än det
närsynta kännarskapet.
Ett annat uttryck för tillbakavisandet av den specialiserade kännaren utifrån allmänhetens perspektiv framträder i träsnittet ”Ridiculous
taste or the ladies absurdity” som publicerades på förstasidan till ett
nummer av Stockholms Posten (bild 4).363 Denna bild gör narr av extra­
357. Sign. Publicola, ”En liten uplysning om det ordet Allmänhet”, DA 1781,
nr 62, 16/3.
358. Om kännarskap, jfr även de Piles 1715 (1699), s. 91–104.
359. Jfr diskussionen kring den populärkulturella konstruktionen av kännarskap utifrån engelskt 1700-talsmaterial i Harry Mount, ”The Monkey with
the Magnifying Glass: Constructions of the Connoisseur in Eighteenth-Century
Britain”, Oxford Art Journal, vol. 29, nr 2, 2010, s. 161–184.
360. [”Intet folk är odrägeligare…”], SP 1781, nr 161, 17/7, s. 650–651;”Connoisseuren”, EP 1795, nr 125, 5/6.
361. [”Intet folk är odrägeligare…”], SP 1781, nr 161, 17/7, s. 650.
362. [”Intet folk är odrägeligare…”], SP 1781, nr 161, 17/7, s. 650.
363. Motivet är känt i flera alternativa versioner. Tre sinsemellan olika grafiska
blad i etsning och kopparstick finns tillgängliga på Internet i The Lewis Walpole
Librarys databas ”Digital Image Collections”, ref.nr 03131; 04069; 03130. Motivet
utfört i olja på duk är reproducerat i Ann-Sofi Topelius & Magdalena Gram (red.),
Klädd och oklädd, Nationalmusei utst. kat. nr 589, Nationalmuseum, Stockholm,
1996, kat. nr 99, s. 148. Bilden ingår i en serie modebilder som Stockholms Posten
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
171
172 konst i omlopp
2. expositioner
vaganta kvinnofrisyrer och anspelar på nationella stereotyper (fransmän och engelsmän) och överskridande av genusnormer. Till detta
kommer även ett i bilden betonat tolkningsföreträde.
Mannen till höger kan beskrivas som en visualisering av tre sammanlöpande och specifika men i förhållande till varandra delvis mot­
sägelsefulla stereotyper: pedanten, kännaren och den vällustige sprätthöken. Tidningarnas satiriska beskrivningar av pedanteriets närsynthet och detaljfixering har en analogi i bildens referens till en i samtiden
återkommande visualisering av kännaren inför målningar. Den senare
visades ofta med förstoringsglas eller annat synhjälpmedel samt med
en kisande, framåtlutad eller nära tittande kroppshållning.364 Mannen
i bilden är inte utrustad med ett förstoringsglas utan med ett annat
precisionsinstrument, en kvadrant. Liksom genom förstoringsglaset
tittar mannen genom kvadranten för att se mer och bättre, för att få
syn på vinklar som enbart ögat inte kan bedöma.
I anslutning till föregående diskussion kan bilden sägas distansera
en underförstådd medborgare från sin avart. Den senare är visualiserad
med hjälp av referenser till pedanteri, kännarskap, femininitet, aristokrati och omåttlighet. Pedanten-kännaren med kvadranten är infogad
i en grupp av utstuderat dekorerade och med dekoration upptagna
personer, vilket betonas av handlingen att frisera peruken. Denna anspelning på fåfänga (kategoriserad som en feminin egenskap) och särskilt den dekorerade mannen till vänster, frisören, knyter an till gestalter som Sprätthöken samt de engelska och franska motsvarigheterna
Macaronis och Petit maître.365 Dessa stereotyper utgjorde själva navet
för de egenskaper som återkommande ställdes i kontrast mot de medpublicerade på titelsidan detta år, vilket var ovanligt. Den svenska 1700-talspressen
var sällan illustrerad. Modebilderna har behadlats av Patrik Steorn i en diskussion med fokus på transnationell migration i ”Migrating Motifs and Productive
Instabilities: Images of Fashion in Eighteenth-Century Swedish Print Culture”,
Konsthistorisk tidskrift, vol. 82, nr 3, 2013, s. 219–234.
364. Jfr Mount 2010, s. 171–176. Se även diskussionen om kännarens närsynthet i Matthew Craske, Art in Europe 1700–1830: A History of the Visual Arts in an Era
of Unprecedented Urban Economic Growth, Oxford University Press, Oxford, New
York, 1997, s. 175–180.
365. Föreställningar kring Sprätthöken och Macaronis diskuteras hos Liliequist
2009, s. 131–135; Peter McNeil, ”Macaroni Masculinities”, Fashion Theory, vol. 4,
nr 4, 2000, s. 373–403.
borgerliga dygderna måttlighet och anständighet, det vill säga fåfänga,
omåttlighet och pliktförgätenhet till följd av eftergivenhet åt fysiskt
behag. Det överdrivna prålet och den förlöjligade egennyttiga fåfängan
behövde från den medborgerliga etikens håll utses som en avart, helt
enkelt för att det befann sig farligt nära det anständiga och ”överallt”
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
bild 4. ”Ridiculous taste or the ladies absurdity”,
Stockholms Postens titelsida, 1779.
173
174 konst i omlopp
gångbara behaget, eller det behag som civiliserade även medborgaren. Bilden pekar ut en avart av behag och skapar därmed distans till
det anständiga behaget. Avarten är understruken som feminin genom
männens biträdande till ”the ladies absurdity”. Männen visas med andra ord stå i den feminina och omåttliga fåfängans tjänst. Dessutom är
avarten understruken som aristokratisk genom rikedomen i dräkt och
accessoarer som peruker och värjor. Bildens skämt sker utifrån medborgarens tolkningsföreträde på bekostnad av kännaren som blandas
med pedanten. Utifrån samma tolkningsföreträde förklenas även sedligt förfall som feminint och aristokratiskt.
När begreppen allmänhet och kännare överfördes från Tessin­
katalogen till Upfostrings-Sälskapets Tidningar fick de nya marginaler.
Allmänhet och kännare fick ett för den mediala platsen specifikt förhållande till varandra, där kännaren degraderades utifrån allmänhetens tolkningsföreträde. Tillsammans avvisar retoriken i anekdoten om
kännaren och i ”Ridiculous taste” all eventuell efterbildning av aristokratisk kännarkultur. Den aristokratiska kännaren framställs som löjlig medan ett av kännarens specialiserade redskap, det analytiska språket, däremot kunde fogas även till allmänhetens tolkningsföreträde.
Det senare möjliggjordes genom att tyst förutsätta en disassociation
med pedanteri liksom en positiv association med modern bildning och
borgerlig anständighet.
2. expositioner
behandlas omdömesbegreppet som ett genrevillkor för konstkritiken
och slutligen ägnar jag mig åt två exempel på värdeförskjutning utifrån
det konstkritiska bruket av imitations- och effektbegreppen.
I tidigare forskning har omdöme och konstkritik behandlats i estetikhistoriska och konstvetenskapliga undersökningar, i vilka studieobjekten vanligtvis har synliggjorts på sätt som relaterar till respektive
ämnestradition. Från estetikhistoriskt håll har omdömet före Kants
definition framförallt behandlats i förhållande till smakteorier. En ofta
analyserad text i detta sammanhang är Humes Of the Standard of Taste.367
Från mer konstvetenskapligt håll har omdömet en stark position som
en standardkontext i forskningen om framförallt Parissalongen (den
franska konstakademiens utställningar) och den offentliga granskningen av dem. Omdömesbegreppet har i denna forskning vanligen tagits
upp med referens till den i början av 1700-talet initierade diskussionen om en allmän publiks rätt att offentligt bedöma konstnärliga arbeten. I dessa fall brukar ikontexterna vara Du Bos’ Reflexion critiques
sur la poésie et sur la peinture (ffg. 1719) och La Font de Saint-Yennes
recension av Parissalongen 1746. Till standardberättelsen hör också
366. Recensionsmaterialet består av antingen recensioner av utställningen
(inte nyheter och liknande) eller svar på sådana och är: [Ture Wennberg], ”Reflectioner öfwer Expositionen på Kongl. Målare och Bildhuggare-Academien
År 1793”, EP 1793, nr 28, 2/2, nr 30, 5/2; sign. T[ure].W[ennberg]., ”Angående
Expositionen på Kongl. Målare och Bildhuggare Academien detta år”, SP 1794,
nr 28, 4/2, nr 29, 5/2; sign. Älskare af Konster, ”Reflexioner öfwer Herr T. W:s
Reflexioner”, EP 1794, nr 43, 21/2, nr 44, 22/2; sign. T[ure].W[ennberg]., ”Ecce
superveniunt Satyri”, SP 1794, nr 55, 7/3; sign. T[ure].W[ennberg]., ”Reflexioner
öfwer Expositionen på Kongl. Målare- och Bildhugg. Academien innewarande
År”, SP 1795, nr 28, 4/2; sign. T[ure].W[ennberg]., [”I dessa dagar…”], SP 1795,
nr 35, 12/2; Wennberg, Reflexioner öfver expositionen i Kongl. Målare- och bildhuggare-academien år 1796, 1796; [Gustaf Abraham Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och
Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition, JSL 1798, vol. 2:1; sign.
T[ure]. W[ennberg]., [”I andra Bandet…”], SP 1798, nr 111, 16/5, nr 113, 19/5, nr
115, 22/5, nr 118, 25/5; Per Estenberg, ”Swar på de anmärkningar en Anonym gjort
wid de Arbeten jag inlemnat til Exposition på Kongl. Målare- och BildhuggareAcademien”, SP 1798, nr 105, 9/5; sign. Dixi, [”Af Dagbladet för…”], SP 1799, nr
44, 21/2, nr 45, 22/2; sign. Scripsi, ”Til Anonymen, som i Stockholms-Posten N:o
44 och 45 beskrifwit sin äfwentyrliga wandring genom Kongl. Målare-Academiens
Salar”, SP 1799, nr 52, 4/3; sign. Tertius Interveniens, [”Stridskrifter, huru de…”],
SP 1799, nr 58, 11/3; [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens
Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1799, vol. 3:2; [Silverstolpe], ”Kongl. Målare
och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”, JSL 1800, vol. 4:3;
[Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och
Exposition”, JSL 1801, vol. 5:3.
367. För läsningar av Hume, se t.ex. George Dickie, The Century of Taste: The
Philosophical Odyssey of Taste in the Eighteenth Century, Oxford University Press, New
York, Oxford, 1996, kap. 5, s. 123–141; Guyer 2005, kap. 2, s. 37–74; Townsend
2001, särsk. kap. 2 och 6, s. 47–85, 180–216; Marshall 2005, kap. 7, s. 176–196;
Shusterman 1993, s. 96–119.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Expositioner och omdöme
I detta avsnitt fortsätter diskussionen om värdeförskjutning, men i förhållande till den diskursiva korsningen mellan konst, omdömesbegreppet och en specifik genre, konstkritik eller ”granskningar” av akademiutställningen.366 Först introduceras dessa teman historiografiskt. Sedan
175
176 konst i omlopp
en diskussion om Parissalongen och Denis Diderots recensioner i det
”halvoffentliga” nyhetsbrevet Correspondance littéraire som konstkritikens ursprung. Det har även riktats en hel del kritiska röster mot den
historiografiska fokuseringen på Diderot i förhållande till omgivande,
både föregående och senare, mer journalistisk konstkritik.368 När det
gäller historieskrivningen om konstkritikens etablering i Sverige känns
delar av den internationella berättelsen väl igen. Anna Greta Wahlberg
inleder sin artikel ”Konstkritiken” i översiktsverket Signums svenska
konsthistoria med att konstatera att den ”offentliga konstkritiken” uppstod runt 1800 sporrad av akademiens utställningar.369
Jag kritiserar inte i princip kontextualiseringsmönstret konstkritik–omdömesbegreppet–offentliga utställningar. Men jag vill problematisera ett inte ovanligt förgivettagande i Wahlbergs artikel.
Beskrivningen är bara rimlig om konstkritik preciseras till subgenren
utställningsrecension eller granskningar av publikt exponerade visuella konstformer. Detta är inte en fråga om att märka ord. Det är en
fråga om konst. För i samma tidningar och publika omlopp där recensionerna av akademiutställningarna började dyka upp, fanns det
redan en etablerad kritisk genre i form av litteraturrecensioner, sammanfattningar och bedömningar av svenska och internationella skrifter från poesi till vetenskap. Med det konstvetenskapliga fokuset på
visuella konstformer – det vill säga ett ofta implicit urval – förutsätts
helt oproblematiskt ett konstbegrepp som är snävare än till exempel
368. Om Du Bos’ publik- och omdömesteori, se Du Bos 1740 (1719), vol. 2,
kap. 22–26, s. 323–381; se även Thomas E. Kaiser, ”Rhetoric in the Service of the
King: The Abbé Dubos and the Concept of Public Judgment”, Eighteenth-Century
Studies, vol. 23, nr 2, 1989–1990, s. 193–194; Rémy G. Saisselin, Taste in Eighteenth
Century France: Critical Reflections on the Origins of Aesthetics or an Apology for Amateurs,
Syracuse University Press, Syracuse, New York, 1965, s. 63–71; om salongen och
kritiken, se t.ex. Crow 1985, kap. 1, s. 1–22; Shiner 2001, s. 137–140. Se Wrigley 1993, särsk. s. 3–10, för en historiografisk kritik av konstkritikens kanon; för
Diderots recensioner i Correspondance littéraire, se Thomas Crow, ”Diderot’s Salons:
Public Art and the Mind of the Private Critic”, Diderot on Art I: The Salon of 1765
and Notes on Painting, övers. John Goodman, inledn. Thomas Crow, Yale University
Press, New Haven, London, 1995, s. ix–xix.
369. Anna Greta Wahlberg, ”Konstkritiken”, Signums svenska konsthistoria: Karl
Johanstidens konst, Signum, Lund, 1999, s. 231–239, särsk. s. 231. Denna historieskrivning etablerades i Looström 1887 och Nordensvan 1925.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
det som traditionellt har gällt och fortfarande gäller för estetikämnet
(litteratur, musik, måleri o.s.v.) och det som vid sidan av andra gällde
under 1700-talet. Genom att frågan om vad konst är tas för given vilar
argumentet om konstkritikens uppkomst på en gränsdragning som i
första hand har med ämnestradition att göra.
Omdömesbegreppet och konstkritik som genre
I Journal för Svensk Litteratur introduceras recensionen av 1798 års utställning med påståendet:
De årliga expositionerna på Målare-Academien äro ifrån början
inrättade i afsigt, dels at gifva allmänheten anledning at stadga sin
smak, dels at skaffa konstidkare tilfällen at erhålla allmänhetens
granskning [jfr omdöme].370
Utställningens objekt, konst, tas upp som ett smakens objekt och som
föremål för omdöme. Inte konstnärers omdöme, utan allmänhetens.
Det görs även ett påstående om smakformering; utställningarna förväntas förbättra allmänhetens smak genom att erbjuda tillfällen att
öva omdömesförmågan.
I citatet finns två av omdömets troper underförstådda. Den ena
gäller sammanskrivningen av smak, omdöme och allmänhetens kollektiv, den andra gäller föreställningen om en stadgad och framåtskridande smak, enligt det mönster som exemplifierades i förra kapitlet i
för­hållande till tesen om civilisationsprogression. Antagandet i Journal
för Svensk Litteratur var att konstnärerna drog nytta av det publika om­
dömet som en måttstock på kvalitet, det vill säga en ”uppmuntran”
som i gynnsamma fall skulle leda till konsternas progression och markera nationens och allmänhetens grad av civilisering. Därmed motiverades publikomdömet med hjälp av civiliseringstesen.371
370. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1798, vol. 2:1, s. 38–39.
371. Resonemanget i Journal för Svensk Litteratur kan även jämföras med Regnérs synpunkt att den konstnärliga produktionen skulle förbättras om publiken
visade uppskattning av kvaliteter som sammanföll med god smak. ”Men om det
är illa, at Vitterheten icke upmuntras, är det ännu värre, då hon upmuntras utan
kännedom. En inbilsk Författare, som upmuntras af en lika så inbilsk Beskyddare,
bägge utan smak, måste på slutet förqväfva den goda smaken, om han får skrifva
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
177
178 konst i omlopp
Den grundläggande utgångspunkten var att omdömet antogs kunna vara riktigt eller oriktigt. Smaken och dess uttryck i omdöme diskuterades som en enhet i singular, en norm som var möjlig att komma fram till enligt någon av de två relaterade modellerna progression över tid och individens uppgående i kollektiv konsensus eller en
smaknorm. Omdömets centrala konflikt var att länka det individuella
till ett enhetligt kollektiv, i detta fall konsensus kring en norm och ett
i förhållande till normen rätt eller fel omdöme. Inte minst kommer
recensionernas utpekande av ”sanningen” liksom av ”fel” (i kompositionen, i teckningen o.s.v.) längre fram i detta avsnitt att ge uttryck
för att ”rädda” objektens värde från vars och ens personliga ”tycke”.
En granskare i Stockholms Posten inleder ett försvarsbrev för sin tidigare publicerade och kritiserade utställningsrecension med att hävda
att det finns en essentiell sanning som villkorar det riktiga omdömet.
”Tycket” är nyckfullt och ogrundat medan omdömet bygger på bedömarens förnuft, erfarenhet och delaktighet i naturens sanning. Det
riktiga omdömet skulle vara sant och detsamma hos alla:
Hwart ämne, som förekommer tankekraften, äger inom sig en wiss
gifwen Sanning, hwilken, oföränderlig, meddelar det begrepp som
stadgar omdömet, ledande til en rätt och riktig slutsats.
Omdömet borde sålunda aldrig kunna wara annat än et, lika hos
alla.
Oftast är det dock, i samma sak, högst skiljaktigt.
I sådan händelse beror det på denna mägtiga nyck i fattnings­
gåfwan, som kallas Tycket, hwilket, fritt i utswäfningen, wil inga
lagar wara underkastadt.
2. expositioner
Om Tycket någon gång, i et och annat föremål, blir rätta grundwalen för omdömet, är det mästadelen, i alla, et äfwen så felaktigt
som wanligt rättesnöre at följa.372
Omdömet var villkorat av en uppsättning återkommande krav som
gick i två riktningar: å ena sidan mot det absolut allmänna, å andra
sidan, vilket Richard Shusterman har diskuterat i en läsning av Humes
och Kants omdömesdefinition, mot en specifik form av subjektivitet,
en bedömare med klart definierade egenskaper.373
Det första kravet utgjorde den grundläggande utgångspunkten för
att tala om en allmänhets möjligheter att formera sin smak, nämligen
att peka rakt mot människans kroppsliga och själsliga gemensamma
konstitution. I ett tryckt tal för Vitterhetsakademien förklarar universitetsprofessorn Jacob Fredrik Neikter vad som, från Hume till
Stockholms tidningar, antogs vara grundbetingelsen för en allmän
smak.374 I detta fall är smaken inte den ständigt framåtskridande utan
den kanoniska normen, som delas tvärs över tid och rum. Det viktiga
är att både tron på den kanoniska och den progressiva smaken möjliggjordes av antagandet att människans sinneskapaciteter var gemensamma för alla. Skiljaktigheter gällde människans ”yta”, inte hennes
”väsende”.
opåtalt. Allmänheten, illa underrättad förut, vänjer sig vid hans vanskapliga snillefoster, och misstror sin naturliga urskilning. Den olycksalige, men af sin framgång
upblåste, Skribenten blir alt mera tiltagsen, och genom sin oförsynta djerfhet, som
på köpet upmuntras, inför han en rådande elak smak, som tar in rummet för den
rätta, och betar ägta snillen all hog at vidare försöka sig. Huru nödigt är icke derföre at förekomma detta, och i tid uplyfta Allmänheten?” Regnér 1780, s. 38–39. Jfr
även om det goda eller riktiga omdömet i Extra Posten utifrån föreställningen om
omdömeskonsensus som genererande faktor bakom kulturell progression: ”Den
allmänna odlingen beror af den allmänna urskillningen, hwilken åter skärpes af
Critiken.” [Carl Gustaf Leopold], ”Om Critiker och Stridskrifter”, EP 1794, nr
45, 24/2, forts. nr 46, 25/2. Citat nr 45.
372. Sign. T[ure].W[ennberg]., ”Ecce superveniunt Satyri”, SP 1794, nr 55,
7/3; i dialog med sign. Älskare af Konster, ”Reflexioner öfwer Herr T.W:s Reflexioner”, EP 1794, nr 43, 21/2, nr 44, 22/2; som svarar på sign. T[ure].W[ennberg].
”Angående Expositionen på Kongl. Målare och Bildhuggare Academien detta år”,
SP 1794, nr 28, 4/2, nr 29, 5/2.
373. Shusterman 1993, s. 96–119.
374. Jacob Fredrik Neikter, Undersökning om ordsakerne till smakens olikhet, upkomst och fall hos särskilte folkslag. Upläst vid inträdet i Kongl. Vitterhets historie och antiquitets academien den 21 januarii 1787, ingår i Kongl. Vitterhets historie och antiquitets
academiens handlingar, Stockholm, 1793. Om detta tal i jämförelse med internationella och svenska teorier om smak, se Rolf Ekman, Estetikens historia från sjuttonhundratalets början till och med Goethe, Gleerup, Lund, 1963, s. 165–168. Allan E.
Sjöding, Leopold den gustavianske smakdomaren: Hans utveckling till första upplagan av
samlade skrifter (1800–1802), diss., Uppsala univ., Västerås, 1931, s. 494, 521 diskuterar talet i relation till Carl Gustaf Leopold, Om Smaken och dess allmänna lagar, i
Carl Gustaf Leopolds samlade skrifter, band 2, Stockholm, 1801. Jfr även Hume 1985
(1758), ”Of the Standard of Taste”, s. 226–249. För forskning kring Humes smakbegrepp, se not 367 ovan.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
179
180 konst i omlopp
Vissa saker äga en ostridig rätt att behaga, så länge människan har
människliga känslor. Vår kroppsbyggnad är till sina väsendteliga
delar den samma, äfven som våra första behof. Våra Omdömen
kunna derföre icke annat än mötas. Våra begär få allenast ett olika
utbrått efter de särskilta omständigheter i hvilka ödet och händelsernas lopp hafva kastat oss.375
Så länge sinneskapaciteterna var friska och människan i större eller
mindre utsträckning var utrustad med det inre sinnet för smak, skulle
”alla” äga potentialen att, och nu kommer det inskränkande kravet,
genom övning och bildning slipa sin smak, rikta den mot den smak
som hade hållits för att vara god ”af de mäst tänkande folkslag i deras
mäst hyfsade tidehvarf ”.376
Den gemensamma konstitutionen var alltså en förutsättning men
ingen garanti för det riktiga omdömet. En skribent i Stockholms Posten
formulerar några inskränkande krav på motsvarande sätt och inleder
med att påpeka att de inte alltid har begripits av konstnärer, författare,
granskare och publik:
[…] dessa alla äro långt ifrån at begripa, at til kännedom af [konstens] reglor endast fordras minne, då deremot til en sann granskning [jfr omdöme], et upbrukadt förstånd, flitigt studerande af alla
åldrars Mästerstycken, och en öfwad känsla af det sanna, det wackra, äro alldeles oumbärlige.377
Sinneskapaciteterna förstånd och känsla var alltså potentialer som
fanns hos alla. Men de behövde förfinas genom studier, vana och genom den ”rätta” sortens erfarenheter, sådana som hörde till en kollektiv och kanonisk omdömesgemenskap. Först genom dessa medel
garanterades förmågan att fälla ett riktigt omdöme. Egenskaperna
som klistrades vid den genom sina individuella mänskliga förmågor
kollektiviserade individen var, som Shusterman har uttryckt saken,
en alltigenom ”partisk” konstruktion vilken syftade på en sociokul375. Neikter 1793, s. 443.
376. Neikter 1793, s. 445.
377. Min kursiv. ”Rien n’est beau que le vrai, le vrai seul est aimable”, SP
1798, nr 135, 16/6.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
turellt kompetent person.378 Här kan det även tilläggas att det socialt
bestämda tolkningsföreträde som ger sig tillkänna i villkoren för det
riktiga omdömet står i direkt relation till föregående diskussion om
medborgarens privilegierade egenskaper.
Omdömesdiskussionerna i tidningarna skall betraktas som en
del av ett större synliggörande av människan som en kroppsligt och
själsligt fungerande individ specificerad av sina individuella förmågor. Citatet ur Stockholms Posten ovan kan till exempel jämföras med
vad William Ray i en läsning av Schillers teori om estetisk bildning
har diskuterat som en kanalisering av olika sinneskapaciteter i omdömesförmågan. Ray pekar ut estetisk bildning som en kategori i vilken
subjektiva känslor, begär och impulser skulle förenas med det universella och oberoende förnuftet.379 Om Rays resonemang överförs till det
sista citatet ur Stockholms Posten kan man säga att omdömet erkändes
som en produkt av sinnesintryck samt av förnuftet och känslan, eller
av fler sinneskapaciteter än bara en sanningssökande förnuftsmässig
och generellt privilegierad rationalitet (som t.ex. betonas i försvarsbrevet). Omdömet över det sedda, hörda och så vidare involverade
”alla” mänskliga förmågor. Återigen kan kontinuiteten mellan poler som förnuft och inbillning, förnuft och känsla eller kropp och själ
uppmärksammas.
I citaten under denna rubrik framträder omdömesbegreppet med
utgångspunkt i ett generaliserat sinne. Man skulle därmed kunna vänta
sig att detta perceptuella perspektiv närvarar i utställningsrecensionerna överlag. I synnerhet med tanke på att recensionerna kan betraktas
som resultaten av ett praktiserat omdöme, vilket i sin tur utgör själva
modellen för det perceptuella perspektivet: att objektet för bedömning är satt i förhållande till ett subjekts perception. Men så är det inte.
Recensionerna använder sällan de populärfilosofiska begreppen för att
nämna erfarenhet. Och även om olika publikers uppskattning ibland
diskuteras används sociala framför psykologiska och kognitiva begrepp. Generellt är utställningsrecensionerna inriktade på att beskriva
och värdera egenskaper tillskrivna konstobjekten. Recensionerna utgjorde visserligen en genrebestämd form för ett praktiserat omdöme,
378. Shusterman 1993, s. 106–107.
379. Ray 2001, s. 97–103, särsk. s. 99–100.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
181
182 konst i omlopp
men utan att praktiserandet kommenterades ur metaposition med perceptuella utgångspunkter. Man kan även uttrycka saken så, att recensionernas genrevillkor inte gav utrymme för metadiskursen om det
perceptuellt uppfattande sinnet.
Som genre inkluderade utställningsrecensionerna konventioner
kring presentationen av objekten på utställningen, vissa återkommande bedömningskriterier och subjektskonstruktioner. Detta kan liknas
vid en samling tysta regler, vilket inte skall förstås som ett tvång att fälla ett visst omdöme, utan snarare som en formalisering av omdömes­
proceduren genom att den var försedd med en möjlig analytisk terminologi och ett kritiskt dekorum. De tysta reglerna har bland annat
följande typiska uttryck.
Recensionerna presenterar de utställda objekten katalogartat: hellre många omnämnanden än längre analyser av ett fåtal nummer. Det
går inte att hitta en privilegierad ordning i grupperingar av kommenterade arbeten. Journal för Svensk Litteratur disponerade sina recensioner enligt konstart (måleri, arkitekturritningar o.s.v.), medan andra
granskningar följde ordningen i katalogen eller rutten i expositionsrummen. Vad man däremot kan iaktta är privilegierade bedömningskriterier (kursiverade i citatet nedan). Bland dessa gjorde måleriets
delar och genrer sig hörda, men bedömningskriteriet framför andra var
den allt annat överordnade naturen/sanningen. Recensionerna ”sveper” över utställningen och ”betar av” utställare efter utställare med
ett antal återkommande bedömningskriterier utmejslade inom den
mimetiska konstteorin:
8:o Af Hr. Patersen, Kejserlig Rysk Hof-Målare. 1:o En sittande
man i Rysk costum, med dryckesvaror och kringlor til salu. I hela
denna figur är mycken sanning, i synnerhet är hufvudet mästerligt.
2:o & 3:o Tvänne vuer af Petersburg. Perspectiven i dessa stycken är
väl iakttagen och målningssättet rent, fast i skuggningen icke utan
fel. Luften synes nog kall, men det torde vara enligt med sanningen. Figurerna äro icke lyckliga.380
2. expositioner
Referenser till ett antal återkommande röster utgör ett annat av de
genretypiska uttrycken i utställningsrecensionerna, där allmänhet/­
publik framträder som en kontrastkategori till kännare eller konstnärer. Denna polarisering motsvarar en ackompanjerande polarisering i
naiv respektive specialiserad uppskattning. I en recension i Stockholms
Posten kan man läsa följande:
Academiens Sallon, fastän denne gång saknande det stora [i den
”stora” stilen] Portraitet och Statue-Bildhuggeriet, prydes dock af
åtskillige arbeten, wärde upmärksamheten och den aktning, hwarmed kännaren beskådar utförningen af tekningen i Konsternes åtskillige grenar.
Fem Taflor, i mindre Historiemålningen, lemna et förnyadt
bewis af den talent, hwilken synnerligen tilhör Hr Professor
Hilleström och […] äfwen så mycket behagar blotta åskådaren som
upfyller den werkliga kännarens fordringar.381
Den sista meningen refererar tillbaka till fackbegreppet ”tekningen”
i första stycket, där det förs ihop med vad som påstås fånga kännarens intresse, till skillnad från vad som behagar ”blotta åskådaren”.
Granskaren i Journal för Svensk Litteratur antar på motsvarande sätt
att ”mängden af åskådare” inte har identifierat ”compositionen” i två
teckningar:
Mängden af åskådare torde icke hafva gjort allt det afseende som
sig borde på Hr. Swedmans tvänne ritningar […]; men kännare se
deri et för compositionen lyckligen danadt snille, ehuru ögat stötes af
den felaktiga perspectiven […].”382
I båda fallen intar granskarens röst också en genretypisk så kallad opartisk attityd. I Journal för Svensk Litteratur hävdas att granskarens omdöme om de exponerade verken inte äger någon annan ”auctoritet” än
380. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1798, vol. 2:1, s. 52.
381. Sign. T[ure].W[ennberg]., ”Reflexioner öfwer Expositionen på Kongl.
Målare- och Bildhugg. Academien innewarande År”, SP 1795, nr 28, 4/2.
382. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”, JSL 1800, vol. 4:3, s. 175.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
183
184 konst i omlopp
”billighet [rimlighet, rättvisa]” och att det är uttalat från en ”oväldig”
position.383 Med den opartiska attityden följde ett distanserat modus,
i form av recensionernas ”svep” över utställningen i kombination med
granskarens uttalande om konstnärer, publik och kännare som en
utan­förstående part. Positionen som intogs av granskaren, vanligtvis
refe­rerande till sig själv i tredje person, gjorde alltså anspråk på ett
större perspektiv eller ett expanderat seende, vilket inkluderade både
publikens naiva och kännarens specialiserade åskådare. Granskaren
gjorde sig därmed till den som kände igen teckningen och kompositionen, kunde identifiera publikens responsarter samt presenterade och
auktoriserade sitt omdöme som tredje part – den som såg aspekter kännare och publik hade missat. Denna position var under perioden inte
etablerad som ett eget yrke, utan intogs av bland annat litteratörer,
publicister och personer knutna till akademien,384 och även av okända
utställningsbesökare som sände in sina granskningar till tidningarna.
Granskarens röst var sammanfattningsvis lierad med två fenomen, att
hävda sitt omdöme publikt, medierat av bland annat genrens tysta
regler, och att göra detta i allmänhetens namn.
Ett sista genretypiskt tema att lyfta fram är just recensionernas genomgående fixering vid allmänheten, vilket ju syns i mer eller mindre
samtliga föregående citat. Gång på gång repeteras att utställningen är
till för allmänhetens behag, åskådande, kritiska respons och möjlighet
till smakformering. Allmänheten flyter i recensionerna mellan att vara
granskande, betraktande eller i behov av formering.
Imitationsbegreppet i rörelse
Den alla andra bedömningskriterier överordnade naturen/sanningen
handlar om konst i ett mimetiskt paradigm. Konst var imitation, och
under denna period kan imitationsteorin beskrivas som dubbel. Tom
Huhn diskuterar i Imitation and Society: The Persistence of Mimesis in the
Aesthetics of Burke, Hogarth, and Kant (2004) hur den traditionella imi-
2. expositioner
tationsteorin fick ett nytt applikationsområde.385 Huhn visar hur mimesis mindre kom att teoretiseras som en fråga om naturefterbildning
och mer som en fråga om subjektets respons inför inte bara konst
utan också hela den sociala världen.386 Den relevanta analogin för följande avsnitt är inte Huhns filosofiska analys av likaledes filosofiska
1700-talsteorier, utan att Huhn pekar ut ett skifte i utgångspunkt som
har en klar parallell i den mediekultur och den begreppsanvändning
jag undersöker. Ett skifte, alltså, som även ifråga om mimesis gick
från fokus på objektet till fokus på det erfarande subjektet. Men, och
detta är viktigt, i förhållande till recensionernas bedömningskriterier
är det väsentligt att betona att imitationsbegreppet framträder som
dubbelt. Som tidigare var det också orienterat mot det konstnärliga
objektet och de konstnärliga ”reglerna” för representation av en konkret ­eller ideal natur/sanning.387 Konstens imitationsstatus skall alltså
i de konstkritiska medieringarna av akademiutställningen förstås som
en fusion: både en fråga om subjektiv erfarenhet/respons och en fråga
om objektets egenskaper. Båda dessa aspekter finns förklarade i litteratören och tidningsutgivaren Carl Gustaf Leopolds artikelserie ”Om
Imitationen” i Extra Posten.388 Denna text skall nu fungera som en utgångspunkt för en diskussion av imitation som bedömningskriterium
i utställningskritiken.
Konst/imitation beskrivs hos Leopold som subjektiv igenkänning
av natur/sanning och som någonting mer än att känna igen en materiell förlaga. Igenkänning utgör en kategori som så att säga förutsätter
ett igenkännande subjekt. Mottagaren förväntades känna igen sig själv
383. Första två citaten ur [Silverstolpe], ”Kongl. Målare och BildhuggareAcademiens Prisutdelning och Exposition”, JSL 1800, vol. 4:3, s. 169; tredje citatet
[Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och
Exposition”, JSL 1799, vol. 3:2, s. 113.
384. En personhistorisk presentation av Ture Wennberg och Gustaf Abraham
Silverstolpe finns i Nordensvan 1925, s. 135–140.
385. Huhn 2004; om paralleller mellan imitationsteori och kunskapsteori och
det under 1700-talet ökande intresset för mottagarrespons, jfr även Townsend
2001, s. 87, 94, 100–105, 112 utifrån läsningar av Humes texter; om imitations­
paradigmet under 1700-talet som illusions- och responsteori, se Hobson 1982,
särsk. s. 18–80, 180–193, 273–307.
386. Huhn 2004, s. 20, 23–27, 50–53, 55–56, 63, 70, 73–74, 75–76, 118–119,
125–126. Huhns huvudargument gäller dock användningen av mimesis som en
modell för hur olika sinneskapaciteter antogs reproducera varandra.
387. Om den traditionella mimesisteorin från renässansen och Alberti, se översikt hos Barasch 2000 (1985), s. 114–132; om mimesis i konstakademisk tradition,
se Goldstein, kap. 5–8, s. 88–185.
388. [Leopold], ”Om Imitationen”, EP 1792, nr 28, 2/11; forts i nr 29, 3/11;
nr 40, 16/11; nr 41, 17/11. Uppsatsen saknar avslutning.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
185
186 konst i omlopp
som delaktig i en större sanning. Imitationen skulle utöva en dragningskraft just i egenskap av att ytterst återgå på naturen/sanningen.
Efterbildningen av en ideal såväl som konkret materiell natur eller en
natur förmedlad genom förebilder skulle tala till mottagaren, vilken i
detta fall är en läsare (textens exempelkonst är litteratur):
Har wäl, ens ifrån dess första dagning, det mänskliga begrepet
kunnat ledas til uplysning, utan med tilhjelp af redan förut erkända sanningar, tagne ur människo-slägtets allmänna erfarenhet?
Har sinnet någon tid kunnat röras och tjusas genom andra medel
än wäl walda föreställningar ur den bekanta sinliga Naturen?
Will ej hwar Läsare, hwar åhörare för at öfwertygeligen up­lysas
eller bewekas, igenkänna just sitt eget förnuft, framställt i en
segrande styrka, just sina egna känslor uttryckte med all hjertats
wältalighet?389
Det igenkännande subjekt citatet underförstår beskrivs i perceptuellt perspektiv som kroppsligt och tankemässigt fungerande. Det förra framgår av att ”den bekanta sinliga Naturen” bara är ”sinlig” i
förhållande till perceptionen av den. Det senare framgår av att ”det
mänskliga begrepet” motsvarar subjektets kognitiva förmåga. Citatet
pekar vidare ut erfarenheten av konstens imitation som någonting å
ena sidan kognitivt och rationellt, som leder till ”uplysning”. Å andra
sidan förmodas konstens imitation tala lika mycket till känslor; mottagaren antas vilja ”röras”, ”tjusas” och ”bewekas”. Sammanförandet
av det förnuftsmässiga med känslan passar in i det mönster som har
behandlats i förhållande till medborgaren, och i förhållande till omdömet, som formeln för att bland legitima erfarenheter räkna in, inte
bara det privilegierade förnuftet, utan också den traditionellt undertryckta känslan.
När det gäller artikelns argumentation kring konstnärligt skapande
är utgångspunkten, till skillnad från i citatet ovan, att beskriva objektet som produkten av en efterbildningsprocess hos konstnären eller
författaren. Med ideala förtecken förklaras distinktionen mellan en
högre och lägre art av imitation i förhållande till i första hand mate389. [Leopold], ”Om Imitationen”, EP 1792, nr 40, 16/11.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
riella förebilder.390 Den lägre imitationen motsvarar ”härmning” och
påstås alltid stanna vid en ”lägre och utwertes betydelse”. Den högre
imitationen beskrivs med kriterierna ordning, retorisk verkan och selektivt urval, vilket kan jämföras med måleriets komposition, expression och invention. ”Härmningen” utgör ett mer handgripligt eller
ytligt kopierande av ett litterärt tema eller ett visuellt motiv medan
det senare, den högre imitationen, handlar om att fånga karaktären
eller helheten i ett arbete.391
Det som behöver betonas är dock att även den lägre polen, den
”härmande”, skall betraktas som tillskriven egenskaper vilka gjorde
den betydelsefull i sig. Den förutsätter bearbetandet av erkända mönster eller det Leopold kallar (det igenkännbara) ”förrådet” av förebilder både när det gällde ämne och stil.392 Även den lägre imitationen
skulle alltså bära den ackumulerade erfarenheten som garanterade san­
ningen/naturen i det igenkända. Det som tillkommer och förädlar den
högre imitationen är konstnärens skicklighet att för sitt eget syfte välja
och bearbeta erkända mönster.
Inom detta perspektiv på konstnärligt skapande polariserades härmandet mot invention, men det diskvalificerades inte som (subjektiv)
390. Leopolds uppsats är en kritisk respons gentemot Thomas Thorild i En
critik öfver critiker och ett strikt klassicistiskt ställningstagande i fråga om imitation och originalitet. Thorilds text finns i modern upplaga i Thomas Thorild, En
critik öfver critiker med utkast til en lagstiftning i snillets verld (1791), faksimilutg. m.
förord av Stellan Arvidson, Minerva, Stockholm, [1990]. De aspekter av Leopolds
artikel som diskuteras här skall betraktas som ett i tiden filosofiskt allmängods,
och kan jämföras med tidigare behandlade teman i Encyclopédie-inledningen. Jfr
t.ex. Leopolds varning för att låta inbillningen få för stort spelrum i förhållande
till förnuftet och naturen med citaten till noter 114 och 115 ovan: ”På detta sättet
har man updrifwit inbillningen om det stora och sällsynta; famlat långt utom förnuftet och naturen efter owanligheter, och skapat sig af begreppet om originalitet,
begreppet om – widunder.” [Leopold], ”Om Imitationen”, EP 1792, nr 40, 16/11.
391. [Leopold], ”Om Imitationen”, EP 1792, nr 28, 2/11. Denna distinktion
analyseras av Leopold genom att kontrastera imitation av ”sak” och ”sätt”. ”Saken” som föremål för imitation motsvarar att eftergöra det uppenbara som ”står
för ögat at skåda, för handen at tilägna sig” och betraktades som ett mer mekaniskt arbete, till skillnad från imitationen av det ”sätt” ett konstnärligt objekt är
framställt på. Till ”sättet” räknades de skapande kvaliteterna, det som ofta kallades
invention eller uppfinning (jfr de Piles’ definition av invention i not 94 ovan).
392. [Leopold], ”Om Imitationen”, EP 1792, nr 28, 2/11.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
187
188 konst i omlopp
igenkänning. Att betrakta imitationsparadigmet som igenkänning är
förstås mindre relevant i förhållande till en ideal konstsyn, vilken för
övrigt är den som Leopolds artikel ganska polemiskt talar för. Men
i förhållande till recensionernas kritiska bedömningskriterier belyser
detta perspektiv precis det omdömets manövreringsutrymme som de
renodlade ideala hierarkierna inte medgav. Dessutom belyser perspektivet konstkritikens accepterande av de många kopiorna och port­rätten
på akademiutställningen, det vill säga genrer som inte befann sig i
genresystemets topp. Även den så kallade trogna kopian (jfr stillebenet
i Ebelkatalogen) kunde bedömas som sann, i meningen trogen före­
bilder eller naturen, och därmed igenkännbar. Likhetskriteriet, det
härmande, som recensionerna ofta stannar vid i fråga om porträtten,
gjorde det legitimt att i termer av sanning positivt bemöta den genre
som ofta anklagades för att expandera på historiemåleriets bekostnad
och ta konstnärernas tid i anspråk som ett mer marknadsmässigt än
idealt projekt. De många porträtten på akademiutställningen åtföljs i
recensionerna av den typiska kommentaren att ett omdöme inte kan
fällas för att modellen är okänd, det vill säga att frågan om likhet inte
kan avgöras. Detta avser oftast en förväntad helt konkret korrespondens mellan modell och porträtt, ”härmande” imitation:
De 2:ne Portraiterne af Mademoiselle Pasch, äro wäl målade, och
Draperierne mycket naturlige; det ena är ganska igenkän­neligit,
det andra wet man ej om det är likt, efter det är et Portraite i
strängaste incognito.393
Detta konkreta krav på likhet var inte bundet till porträttgenren, utan
dyker upp i omdömen över olika typer av måleri. Journal för Svensk
Litteratur förklarar att det som är misshagligt som ”mörkt och tungt”
i Hilleströms landskap är ursäktat av att det ”torde vara enligt med
naturen i vårt hårda climat”.394
Ett annat likhetsförhållande handlar om kopiorna på utställningen.
Journal för Svensk Litteratur erkänner villigt deras meriter. Dessa meri-
2. expositioner
ter gav inte målaren inventorns intellektuella status, vilket inte heller
var av intresse när omdömesparametern handlade om reproduktion
och identifiering av natur/sanning förmedlad via förebilder. Citatet
påminner om att kopian visar skönhet i ”formerna” och ”behag” i
färgerna som känns igen från originalet och därmed gör kopian god.
Underförstått känns ”formerna” också igen från naturen.
Det vanpryder icke Academiens väggar vid Expositionerna at upsätta goda copior, då de äro gjorda efter mästerliga original, sådana
som den lilla taflan, föreställande Ariadne och Bachus, af Herr
Roselius, efter Åkerström. Mästarens fina känsla af det sköna i
formerna, och det behag i colorit, hvartil ingen svensk målare mer
än han ännu hunnit, igenkändes deri fullkomligen. Deremot vanpryder det Academiens exposition, at så usla stycken der upsättas,
som et portrait i olja, föreställande Assessor von Köhlen, samt et
par andra ömkeliga taflor, den ena en tiggare stödd på sin staf, den
andra en mugg med frugter, hvilka voro under all critik, och hvilkas mästare derföre lemnas i sin anonymitet.395
Kopiorna på utställningen var fullt accepterade som konst.
Igenkänning legitimerade och motiverade såväl den mest konkreta härmande likhet som den mest abstraherade idealisering. Recen­
sionernas uttryck för förhållandena mellan representation och naturen/sanningen skulle kunna exemplifieras otaliga gånger med konkret
likhet, psykologisk eller historisk sannolikhet eller överensstämmelse
med narrativa/visuella mönster. I en kommentar riktad mot en annan
recensents bedömning av en historiemålning av Elias Martin framgår
till exempel att den kritiska punkten handlar om huruvida målningen
väl representerar ett kanoniserat gestaltningsschema:
Ämnet är förr afhandladt; och Herr T. W. hade åtminstone bordt
se Andrens gravure efter le Bruns målning, för at kunna döma rätt
och känna Caracteren och Stilen i Judarnes presentation vid detta
tilfälle.396
393. Sign. Älskare af Konster, ”Reflexioner öfwer Herr T.W:s Reflexioner”,
EP 1794, nr 43, 21/2.
394. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”, JSL 1800, vol. 4:3, s. 185.
395. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”, JSL 1801, vol. 5:3, s. 189–190.
396. Sign. Älskare af Konster, ”Reflexioner öfwer Herr T.W:s Reflexioner”,
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
189
190 konst i omlopp
Samman­fattningsvis kan man säga att om imitationen i en mer ren­
odlad och ideal konstakademiskt förvaltad tradition skulle äga urvalets
och abstraktionens värde, var det i recensionerna mer en fråga om möjligheten att identifiera såväl yttre likhet mellan ett naturligt ­objekt och
en representation, som sannolikhet och trohet mot kanoniska förlagor. När den ideala imitationen anpassades på detta sätt tänjdes också
gränserna för imitationens värde. Den trogna likheten behövde inte
förringas som slavisk när den enligt igenkänningens och omdömets
logik kunde vara riktig eller oriktig.
Effektbegreppet i rörelse
Precis som imitation var ”effekt” en kategori med dubbelt referensområde. Begreppet handlar om det konstnärliga objektets effekt på
åskådaren och hörde ihop med föreställningar om att vissa objektsegenskaper väckte en viss typ av respons. Om imitationsbegreppet
hade en längre tradition och en tyngdpunkt på regler för konstnärligt
skapande, så hade effektbegreppet däremot en tyngdpunkt på föreställningar om mottagarens reaktion.397
Följande citat ur utställningsrecensioner i Journal för Svensk Litteratur
pekar ut egenskaper i bilder som samtliga var nära knutna till effektbegreppet. Om ett av Lorens Paschs porträtt heter det:
Om en correct teckning, då den icke är åtföljd af en lysande eller
behaglig colorit, icke faller i ögonen på de flesta åskådare, så bevisar
det allenast, at desse äro mera intagne af det lysande i effecten, än af
det sanna i formerna.398
I Louis Belangers landskap identifieras egenskaper som påstås tilltala
”alla”:
2. expositioner
Den lätthet och klarhet i färgorna, som nästan gör illusion, har med
skäl upväckt allas förundran.399
Följande år konkluderar tidningen om Louis Belangers bidrag att de
[…] genom sina lysande och behagliga färger hos mängden af åskådare
afvända all vidare granskning.400
Slutligen uttalas också om Belanger att
[…] hans Landskap äro i en grann decorationsstil, och slå således
mycket i ögonen på dem, som icke äro kännare.401
Dessa påståenden kretsar kring uppskattningen hos en generaliserad
åskådare, vilken presenterades inför den publik som potentiellt hade
besökt utställningen och i tidningen kunde läsa om ”sina” preferenser och reaktioner. Publiken gavs möjligheten att identifiera sig med
eller mot ”mängden af åskådare”, kännaren eller den utanförstående
granskaren.
Citaten pekar även ut åskådarnas reaktion som någonting prereflexivt. De beskriver ett sätt att respondera som kan karaktäriseras med
ord som dragningskraft eller lockelse relaterad till de i objekten utpekade egenskaperna illusion, färg och dekoration, vilka karaktäriserades
med bestämningarna ”lysande”, ”behaglig”, ”klarhet” och ”grann”.
Dessa egenskaper påstås räcka för att ”afvända all vidare granskning”.
De sätts alltså i relation till ett intryck som föregår den granskande aktiviteten. Den senare gavs därmed en mer kognitiv och intellektuell
betydelse.
EP 1794, nr 43, 21/2.
397. För effektbegreppet, se Claude-Henri Watelet, ”Effet”, EMBA 1788, vol.
1, s. 238–240; de Piles 1766 (1708), s. 1–22; jfr även diskussionen om illusionistisk
responsteori i Hobson 1982, särsk. s. 18–80, 180–193, 273–307.
398. Min kursiv. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens
Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1798, vol. 2:1, s. 48.
399. Min kursiv. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens
Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1799, vol. 3:2, s. 120.
400. Min kursiv. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare och Bildhuggare-Academiens
Prisutdelning och Exposition”, JSL 1800, vol. 4:3, s. 184. Dessutom nämns Belanger strax igen i samma text: ”Då man nyss varit intagen af det bländande i Hr.
Belangers gouache-målningar, hade man svårt at göra fullkomlig rättvisa åt de
Landskap och Vattenfall Hr. C. P. Hilleström upsatt vid denna exposition.” Citat
s. 185, min kursiv. Antagligen hängde målningarna nära varandra.
401. Min kursiv. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens
Prisutdelning och Exposition”, JSL 1801,vol. 5:3, s. 188.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
191
192 konst i omlopp
Kommentarerna är formulerade utifrån en kontrast mellan naiv
och specialiserad uppmärksamhet, som åtföljdes av kontrasten mellan
kroppslig och själslig stimulans. Det första citatet gör skillnad mellan
uppskattningen av den laddade kategorin ”correct teckning” kännetecknad av ”det sanna i formerna” och det initiala intrycket. Det senare
sägs omfatta merparten av åskådare, det förra alltså färre.
Den modell för respons som Journal för Svensk Litteratur i dessa exempel laborerar med finns diskuterad bland annat i de tre artiklarna
”Dimensions”, ”Effet” och ”Illusion” i Encyclopédie méthodique. Beauxarts.402 I väsentliga avseenden står dessa, precis som Journal för Svensk
Litteratur, i bearbetande förhållande till de Piles’ analys av måleriets
förmåga att locka åskådaren i det inledande kapitlet i Cours de peinture par principes (1766, ffg. 1708).403 Om man situerar dessa texter i
förhållande till varandra och i förhållande till lokala tidningar så var
den intellektuellt profilerade och litterärt orienterade Journal för Svensk
Litteratur mer specialiserad och avgränsad än en nyhets- och annonstidning som Dagligt Allehanda. Som materiell produkt var Encyclopédie
méthodique. Beaux-arts inte lokalt lättillgänglig. Den tillhörde inte det
mediala omlopp som Journal för Svensk Litteratur och Dagligt Allehanda
ingick i. Men i likhet med mitt föregående resonemang om relationerna mellan definitionstyper och medier kan man inte säga att svårtillgängligheten gällde Encyclopédie méthodique som diskursiv produkt.
Det vetande som sammanställdes i Encyclopédie méthodique går också att
identifiera i lokala tidningar, exempelvis i Journal för Svensk Litteratur. I
förhållande till de encyklopedier som har diskuterats hittills representerar Encyclopédie méthodique. Beaux-arts ett mer specialiserat vetande
och står närmare fackspråkliga konstdefinitioner än mer allmänorienterade. Specialiseringen är till och med markerad i titelns sköna konster. Två band av den ämnesindelade Encyclopédie méthodique ägnades
uteslutande åt ”beaux-arts”.
Det går med lätthet att peka ut både namngivna och implicita referenser inom denna grupp av texter, det vill säga mellan recensio-
2. expositioner
nerna i Journal för Svensk Litteratur, artiklarna i Encyclopédie méthodique.
Beaux-arts och de Piles’ avhandling. Inte desto mindre är det angeläget
att behandla dem som mer anonyma kulturella resurser. De referensramar texterna delar kan illustreras med Rafaelexemplet, vilket bland
annat visar hur utsagespridning inte tog hänsyn till nationsgränser. I
förhållande till eventuella brister i Jonas Åkerströms målning av Venus
och Adonis påminner Journal för Svensk Litteratur om att ”sjelfve Rafaël
Urbinos målningar icke slå i ögonen vid första påseende”.404 Rafael
”slår” inte i ögonen för att hans måleri togs som en exponent för en
”naturlig och enkel action, som den förefaller i allmänna lefvernet”.405
Det ”allmänna” och handlingsmomentet syftade på historiemåleriets
ideala och abstraherade kvaliteter, till skillnad från den trogna imitationen av den partikulära naturen eller det slående i den prereflexiva
responsen tillskriven Belangers måleri. Rafaelexemplet skulle illustrera
negationen av att ”slå” i ögonen och lokaliserar därmed det slående
till de lägre ämnessfärerna. I ”Illusion” förklaras att Rafaels måleri
fjärmar sig från det första ögonblickets illusionistiska behag för att
hans arbeten visar kvaliteter som talar mer till konstnärer och kännare: ”car les beautés de Raphaël sont de nature à étonner plus les
artistes qu’à séduire le commun des hommes”.406 Diskussionerna utifrån Rafaelexemplet hos de Piles, som citeras både direkt och indirekt
i ”Illusion”-artikeln,407 är mer finkalibrerade än det korta påståendet
i Journal för Svensk Litteratur och de visar sinsemellan flera nyansskill-
402. Claude-Henri Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 193–196;
Watelet,”Effet”, EMBA 1788, vol. 1, s. 238–240; Pierre-Charles Lévesque &
Charles-Nicolas Cochin, ”Illusion”, EMBA 1788, vol. 1, s. 438–444.
403. de Piles 1766 (1708), s. 1–22.
404. Min kursiv. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens
Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1798, vol. 2:1, s. 46.
405. [Silverstolpe], ”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition”, JSL 1798, vol. 2:1, s. 46.
406. (”ty Rafaels skönheter är av sådan natur att de mera förbluffar konstnärer
än förför människor i allmänhet.”) Lévesque/Cochin, ”Illusion”, EMBA 1788,
vol. 1, s. 440. Min övers. En diskussion av ”séduire” som måleriets grundläggande lockelse finns i de Piles 1766 (1708), s. 1–22. För en intressant analys av
destabiliserandet av maskulint och feminint kodifierade seendepositioner utifrån
de Piles’ ”séduire” och Watteaumålningar, se Nicholas Mirzoeff, ”The Flickers of
Seduction: The Ambivalent and Surprising Painting of Watteau”, Antoine Watteau:
Perspectives on the Artist and the Culture of his Time, red. Mary D. Sheriff, University
of Delaware Press, Newark, 2006, s. 123–132.
407. Jfr Lévesque/Cochin, ”Illusion”, EMBA 1788, vol. 1, s. 440–441 med de
Piles 1766 (1708), s. 9–13, 20.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
193
194 konst i omlopp
2. expositioner
nader.408 Det väsentliga med den typ av repetitioner som bruket av
Rafaelexemplet illustrerar är att gemensamma referensramar i ett nytt
mediesammanhang kunde inkludera förskjutningar av tyngdpunkter
och nya analogier. Därför är det av betydelse att precisera skillnaden
mellan hur effekt definieras i Encyclopédie méthodique. Beaux-arts och
hur begreppet används i Journal för Svensk Litteratur.
De inledande kommentarerna till Paschs och Belangers målningar
relaterar bara till det ögonblickliga och prereflexiva i effektbegreppet.
Detta nämns i ”Effet”-artikeln som en mer eller mindre ovidkommande sorts effekt, nämligen den ur åskådarens perspektiv. Detta perspektiv inkluderar enligt artikeln alla sensationer och känslor som ett
objekt kan väcka, helt i enlighet med skrivningarna i Journal för Svensk
Litteratur. Det ”Effet”-artikeln däremot mera riktar in sig på att analysera är konstnärens medel för att ge målningen ifråga en viss effekt.
Dessa medel består i måleridelarna teckning, färg och klärobskyr, vilka
även beskrivs som styrda av invention och regler.409
Föregående är alltså vad som inte sägs i Journal för Svensk Litteraturcitaten. Deras tyngdpunkt ligger på det som i ”Effet”-artikeln anses vara
oviktigt, nämligen åskådarens prereflexiva respons. Effektbegreppet
användes i Journal för Svensk Litteratur som en kategori för ansamlingen
av de dekorativa egenskaperna ”lysande”, ”slående” och ”grann”, det
vill säga egenskaper räknade till illusionsverkan och det första intryckets behag. Denna typ av prereflexiv respons med sin närhet till illusion
och dekoration kan i själva verket belysas bättre med resonemangen
kring illusion i ”Dimensions” och ”Illusion”. Det senare gällde bedrägeriet som följde av slående naturlikhet och var förknippat med
den trogna eller härmande imitationen, det naiva betraktandet och
kontrasten mellan reflexion och sensation.410 Det naiva betraktandet
förstods som synonymt med att söka efter och stanna vid illusionsupp-
levelsen. Detta skulle enligt ”Dimensions” utgöra skillnaden mellan
att förstå och inte förstå ”fri konst”:
408. För diskussioner relaterade till Rafaelexemplet och ovan citerade Encyclopédie méthodique-artiklar, se Edling 1999, s. 111–119 om Cochins positionering
av ”faire” i förhållande till själsliga delar i måleriet. För en diskussion om Cochins
analys av illusion, i vilken även relationen mellan objektets illusionsegenskaper
och illusionen som ett tillstånd hos subjektet framgår, se Hobson 1982, s. 63–64.
409. Watelet, ”Effet”, EMBA 1788, vol. 1, s. 239.
410. Jfr Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 193–194; Lévesque/
Cochin, ”Illusion”, EMBA 1788, vol. 1, s. 438, 440.
411. (”Detta medel [illusionsverkan] gör […] en fullkomlig lycka på dem som
inte har någon uppfattning om vad som är och bör vara måleriet betraktat huvudsakligen som fri konst.”) Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 194.
Min övers.
412. Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 194; Lévesque/Cochin,
”Illusion”, EMBA 1788, vol. 1, s. 440.
413. ”point de réunion” i Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 194.
414. Watelet, ”Dimensions”, EMBA 1788, vol. 1, s. 194.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Ce moyen [illusionsverkan] a […] une réussite complette sur ceux
qui n’ont aucune idée de ce qu’est & doit être la peinture regardée
principalement comme art libéral.411
I ”Dimensions” förklaras även att den som har förmågan att praktisera
ett specialiserat åskådande inte skulle nöja sig med det flyktiga initiala ögonblickets tillfredsställelse. Genom det första intryckets behag
skulle den specialiserade åskådaren dras in i en reflexiv dimension. Det
första intryckets behag skulle alltså leda vidare till reflexion över och
identifiering av illusionen som konst genom att se illusionens medel i
perspektiv, färgbehandling och så vidare.412
Den prereflexiva effekten utgjorde med andra ord vad som i
”Dimensions” kallas en föreningspunkt för det naiva och specialiserade betraktandet.413 ”Alla” antogs vara lockade av det första ögonblickets behag eller bildens kraft att förföra åskådaren. Skillnaden bestod
i att den initiala effekten utgjorde slutpunkten och hela lockelsen för
den ena och ingången till reflexiv stimulans för den andra.414 Man kan
säga att den prereflexiva föreningspunkten spred det ”överallt” gångbara behaget till naiva åskådare och informerade kännare. Kännaren
blev genom att dela den första lockelsen ”mängden av åskådare” för
en liten stund.
Förening av olika typer av seende och uppskattning i effektbegreppet bildar en analogi till expositionspraktikens förening av spektakel
och specialisering. Kännarens upplevelse skulle ju överlappa den upplevelse som tillskrevs ”mängden af åskådare”. Det viktigaste är dock
att den prereflexiva effektens lockande, slående och initiala behag mot-
195
196 konst i omlopp
svarar det slags också prereflexiva utropsegenskaper som diskuterades i
förhållande till spektaklets responsmodell. Effektbegreppet överlappade spektaklets nöje.
Expositionernas publik
På vilket sätt förhåller sig de expositionsmedier och subjektivitetskonstruktioner som har diskuterats ovan till klass? Den publik som
inkluderade expositionerna i sina konsumtionsvanor gjorde själva deltagandet till något socialt klassificerbart. Som publik blev man sedd
som åskådare, vilket motsvarar att på plats bli sedd av andra medan
man själv betraktar andra åskådare och exponerade objekt. I sin tur
innebär detta att också bli sedd som en socialt identifierbar individ.
Annorlunda uttryckt handlade deltagandet i expositionerna om ett
upprättande av associationer mellan en socialt definierad publik och
vissa kulturaktiviteter.
2. expositioner
mien eller inom högre eller adliga samhällsgrupper.416 Ebelauktionen
besöktes av fyrtio protokollförda köpare ur det högre borgerskapet
(grosshandlare, kungliga sekreterare, officerare). Aristokratin var där­
emot svagt representerad, vilket är genomgående bland tavelköparna/
åskådarna på 1781 års auktioner. I takt med ökad specialisering kan
man alltså se en tendens till social exklusivitet med riktning mot hier­
arkiskt högre yrken och titlar (som står över småhandlare, hantverkare, lägre tjänstemän).
Bland expositionernas tavelköpare/åskådare framträder både en
större och relativt enhetlig grupp och återkommande undantag. Av
totalt sett 215 namn på tavelköpare/åskådare i auktionsprotokoll har
107 namn eller cirka 50 procent kunnat matchas med uppgifter i mantalslängder om titel, yrke och position i den sociala geografin.417 Den
415. Lånebiblioteken: se diagram 4 samt förteckning över bokhandlaren
Magnus Swederus’ låntagare i Margareta Björkman, Läsarnas nöje: Kommersiella
lånebibliotek i Stockholm 1783–1809, diss., Littvet. inst., Uppsala univ., 1992, s. 506–
518, 397–486. Bokauktionskammaren: en social strukturering av köpare och säljare
genomförs i Ankarcrona 1989, s. 100–105, 147–170. Grafiska blad: se förteckningen
på prenumeranterna till Elias och Johan Fredrik Martins gravyrserie Svenska Vuer
i Ahlund 2011, bil. 2, s. 380–381 samt min redogörelse i kap. 3 nedan.
416. Se protokollen listade i not 328 ovan.
417. Namn-, yrkes- och titelangivelser i auktionsprotokollen från 1781 ligger
till grund för sökningen i mantalslängder för Stockholm 1780, som finns på SSA.
Namnsökningen möjliggörs av det senare uprättade namnregistret; själva längderna är inte sökbara efter namn utan organiserade geografiskt. Metodo­logiskt
handlar detta alltså om att matcha namn mellan olika material. Bortfallet kan
förklaras av flera faktorer: inkonsekvent stavning, vanliga namn, parallellt bruk
av olika yrkesbenämningar och titlar, tidsskillnaden mellan auktionsprotokollen
och mantalsregistreringen och att auktionsbesökarna inte behöver ha varit mantalsskrivna i Stockholm. Det finns dock två avsevärt viktigare aspekter som med
all sannolikhet inte bara har påverkat bortfallet utan även den kvarvarande gruppens sammansättning. Den ena är att mantalslängderna är upptecknade med utgångspunkt i hushållsföreståndaren, som ofta (men inte alltid) var hushållets man.
Övriga hushållsmedlemmar är angivna efter den relation de hade till hushålls­
föreståndaren, exempelvis ”dess hustru”. Namnen på de till hushållsföreståndaren
relaterade personerna skrivs alltså inte alltid ut, med följden att framförallt kvinnor
blir anonyma. I gruppen av mantalsmatchade auktionsbesökare finns med andra
ord en asymmetri i förhållande till hushållsföreståndare och därmed i förhållande
till män. Den andra aspekten har att göra med att bortfallet består av vanliga namn
utan titel- eller yrkesangivelse, det vill säga namn som är talrika i båda materialen
och därmed inte matchningsbara. Namnen kan inte särskiljas med hjälp av prominenta titlar eller ovanligare namnformer som var vanligare bland högre sociala
skikt. Följaktligen finns det all anledning att förutsätta att bort­fallet domineras av
lägre samhällspositioner och den matchade gruppen av högre. Min beskrivning
av auktionsbesökarna tar fasta på att (olika) individer (av olika skäl) genom den
aktiva handlingen att köpa tavlor i vidaste mening visade ett intresse för denna
kategori. Denna generalisering bortser från variationer kring köpbeteenden. Mitt
antagande att merparten köpte för egen räkning och av eget intresse utesluter
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Blandade publiker
Nedan följer en beskrivning av publiken utifrån i första hand samhällspositioner, som är gjord med utgångspunkt i protokollförda tavelköpare/åskådare på 1781 års auktioner. Mitt anspråk för resultatet är dock
att det kan generaliseras till samtliga ovan nämnda expositionsmedier,
alltså även nöjesutbudet och akademiutställningarna. Detta anspråk
bygger på att tidigare forskning har ringat in motsvarande publik i
förhållande till närliggande kulturaktiviteter som de nystartade lånebiblioteken och Bokauktionskammaren. Motsvarande samhällspositioner återkommer även bland prenumeranterna på grafiska blad.415
Expositionerna kan först beskrivas utifrån sin skiftande grad av
social avgränsning. I synnerhet Tessinauktionen var dominerad av få
återkommande köpare, så gott som alla positionerade inom akade-
197
198 konst i omlopp
relativt enhetliga gruppen var borgerlig med tyngdpunkt på yrken
med samhällsbärande status. När tavelköparna/åskådarna lokaliseras
geografiskt hamnar de inom Stockholms urbana delar. Denna koncentration till Staden och de från Stadens håll sett centrala delarna
av Norrmalm har visualiserats här genom att tavelköparna/åskådarna
har prickats ut på Stockholmskartan (bild 5). Endast enstaka prickar
finns i de perifera norrområdena och prickarna på Södermalm är på
motsvarande sätt främst lokaliserade i de centrala delarna närmast
Staden.418 Detta inringade centrum var hemort för statsapparaten och
det ekonomiskt mest välbärgade området.419 Det var också platsen för
expositionerna, de kulturella institutionerna och de offentliga nöjesinrättningarna. Wauxhallen, teatrarna och de mer namnkunniga källarna, som Castenhof, hade – liksom Konstakademien, bok-, tidningsoch grafikdistributionen och Auktionskammaren – sin plats i Staden
eller centrala Norrmalm. Centrum profilerade sig mot det fattigare
och industripräglade Södermalm.420 Men även om denna del av publiken kvantitativt kan beskrivas som enhetlig bör det lyftas fram att den
även inkluderade minoritetsgrupper, vilka i förhållande till den större
gruppen både intog positioner ”över” och ”under” i en social hierarki
förenklad som linjär. Adliga tavelköpare/åskådare förekommer med
tolv procent, arbetare och lägre tjänstefolk med fem procent, vilket
också är procenttalet för kvinnliga tavelköpare/åskådare. Den relativa
frånvaron av kvinnor och arbetare/lägre tjänstefolk är i detta fall att
betrakta som en funktion av det använda materialet.421 När ovanstående minoriteter inkluderas i en profilering av samtliga enligt yrke
och titel kan dock hela 96 procent av yrkena/titlarna beskrivas som
borgerliga, med en markant vinkling åt högre positioner och med en
dominans av statliga ämbetsmän, handlare, militärer och hantverkare
alltså inte att siffrorna ovan kan inkludera t.ex. bulvanverksamhet. I underlaget
förekommer ett fåtal personer vars köpbeteende och relationer till annan försäljningsverksamhet indikerar att de handlade för vidareförmedling. Detta visar för
övrigt andrahandsmarknadens utsträckning långt bortom Auktionskammaren.
418. Karteringen är huvudsakligen genomförd med kvartersprecision, i enstaka fall med församlingsprecision. Fördelning: Norrmalm 58 %; Staden 31 %;
Södermalm 11 %.
419. Högberg 1981, s. 16–17.
420. Jfr Hayen 2007 om Katarina församling, s. 108–123.
421. Se not 417 ovan.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
bild 5. Del av General charta öfwer Stockholm med malmarne åhr 1733, Peter Tillæus m.fl.
Karta utan markeringar finns på http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=8560
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
200 konst i omlopp
med egna rörelser, det vill säga representanter för statsförvaltningen
och näringslivet.422
Med detta sagt måste det ändå betonas att publiken skall betraktas
som blandad eller bestående av flera publiker, vilket behöver kommenteras principiellt. En ofta återkommande aspekt i offentlighetsforskning är just publika platsers och sfärers grad av social tillgänglighet.
Inte sällan har detta behandlats med fokus på exkludering. I History of
Participatory Media: Politics and Publics, 1750–2000 (2011) har redaktörerna Ekström, Jülich, Lundgren och Wisselgren gjort det viktiga påpekandet att exkluderingsperspektivet ofta har gått hand i hand med en
betoning av officiella påbud och institutionellt artikulerade syften.423
Viktigare i detta sammanhang är att som ett komplementärt perspektiv fästa uppmärksamhet på inkludering. Detta ligger i linje med vad
exempelvis Per Widén har visat när det gäller tillträdet till Kongl.
Museum under 1790- och början av 1800-talet och Karin Sennefelt
när det gäller det offentliga politiska samtalet i Stockholm under riksdagen 1756–1766.424 Ett relativt öppet socialt tillträde finner även stöd
i annonserna för nöjesutbudet, närmare bestämt i deras anvisningar
om betalning av inträde efter social tillhörighet. Betalningsanvisningar
som ”för hwar person betalas 5 skilling” utom för ”Herrskap” som
”betala efter behag” skall troligen utläsas som att ”Herrskap” betalade
2. expositioner
efter eget gottfinnande, vilket alltså kunde vara mindre än inträdet för
”hwar person” eller kanske ingenting alls. Trots privilegierandet av en
grupp med uppenbart bättre betalningsförmåga talar denna och motsvarande annonser ändå för förväntningar om en blandad publik, det
vill säga att både ”hwar person” och ”Herrskap” förväntades kunna
dyka upp för att se, i detta fall, en dromedar, en apa och två dansande
hundar förevisade på Barnhuskällaren av en inrest italienare.425 I så
gott som samtliga auktionsprotokoll går det även att hitta yrken som
tygvalkare, fiskköpare och piga i samma auktionslokal och i samma
funktion (tavelköpare/åskådare) som högt uppsatta riksråd.426 När det
gäller akademiutställningarna fanns det i likhet med auktionerna inget
formellt tillträdeshinder. De var avgiftsfria fram till 1808.427 Några år
tidigare tog dock vicepreses Piper upp ett förslag till införande av en
avgift för att minska problemen med trängsel på utställningen och i
422. Nedbrutet till yrkeskategorier ser hela fördelningen ut så här: tjänstemän
33 %; handlare 19 %; militärer (varav alla utom två personer bär officerstitlar)
17 %; hantverkare 11 %; högre betjänter 7 %; arbetare (inkl. lägre tjänstefolk) 5 %;
närings­idkare 5 %; övriga (inkl. relationstitlar) 4 %. Samtliga utom arbetarkate­
gorin kan anses tillhöra borgerskapet. Att militärer kan räknas till denna grupp har
mer att göra med sociala och kulturella relationer än med yrke. Se not 190 ovan
för forskningsreferenser om olika yrkens civila och ekonomiska status.
423. Anders Ekström, Solveig Jülich, Frans Lundgren & Per Wisselgren (red.),
”Participatory Media in Historical Perspective: An Introduction”, History of Parti­
cipatory Media: Politics and Publics, 1750–2000, Routledge, New York, London, 2011,
s. 7.
424. Widén 2012, s. 114–116; Karin Sennefelt, ”Mellan hemligt och offentligt:
Sven Hofman vid riksdagen 1765–66”, Riksdag, kaffehus och predikstol: Frihetstidens
politiska kultur 1766–1772, red. Marie-Christine Skuncke & Henrika Tandefelt,
Atlantis, Stockholm, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, 2003,
s. 209–227. Exempel på utgångspunkt i exkluderingsperspektiv finns i Magnus
Olausson, ”Offentlighetstanken och skapandet av ett museum”, Kongl. Museum:
Rum för ideal och bildning, Streiffert, Stockholm, 1993, s. 40.
425. Jfr ”för hwar person betalas 5 skilling, dito för Barnen 2 sk. 6 runst. och
Herrskap betala efter behag”, ”Diverse Kungörelser”, DA 1779, nr 293, 22/12. Se
även t.ex. SP 1788, nr 198, 26/8 om en resande från Hannover som förevisar ett
”Konst-Ur” på källaren Haga. För andra än ”ståndspersoner” är priset åtta skilling. Även här gäller resonemanget att det troligen var gratis för ”ståndspersoner”,
men att även andra än ”ståndspersoner” förväntades komma. Båda annonserna
upprepas i resp. årgångar ett flertal gånger.
426. Några av de yrkesexempel som nämns ovan kan också sättas i relation till
säljarnas yrken, d.v.s. de som genom Auktionskammarens förmedling avyttrade
föremål. Man kan notera att föremål både vandrar från högre sociala grupper till
lägre och tvärtom, vilket i sig kan relateras till de flytande gränserna mellan de
föråldrade stånden. Följande exempel visar cirkulation av varor från säljare med en
högre social position till köpare med en lägre: På Auktionskammaren köpte t.ex. en
tygvalkare ”6 St: Diverse Contrefaits”, en tavla föreställande en hund och 17 ”div.”
små tavlor av en notarie, se Ahlgrens protokoll, 29/10 1781, vol. 21–37, s. 579–591.
Säljarnas inlagor är sammanbundna med detta protokoll, där uppgifter om motiv
finns. På en husauktion vid Järntorget köpte en fiskköpare 35 ”estamper” av en
urfabrikör och på en annan husauktion köpte en körsnär två tavlor och ett landskapsstycke ur ett rådmanssterbhus, se Smedbergs protokoll, 8/9 1781, vol. 1–10, s.
959–979; Gadelius’ protokoll, 7/9 1781, vol. 11–20, s. 527–559. Följande exempel
visar däremot det omvända förhållandet: Ur en lagmans målerisamling köpte ett
i rang högre stående krigsråd på Auktionskammaren två målningar föreställande
en ”Turk” och en ”Turkinna” samt tre holländska dörröverstycken, se Gadelius’
protokoll, 3/5 1781, vol. 11–20, s. 337–349. För yrket piga, jfr slagnr 23 i Smedbergs
protokoll 31/7 1781, vol. 1–10 med mantalslängd Klara västra nedre 1780, s. 218,
SSA. Auktionsprotokollen finna i Auktionsverkets arkiv, SSA.
427. Looström 1887, s. 397.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
201
202 konst i omlopp
första hand tillströmningen av det som underförstått betraktades som
sämre folk. Genom avgiftsbeläggande skulle
[…] bättre folk slippa att skuffas och trängas med sådana, som hellre använde 4 sk[illing]. för sin strupe än för sina ögon.428
Pipers uttalande talar inte bara för det som så att säga kan betraktas som givet, att det existerade sociala skillnader och socialt förakt.
Uttalandet visar också att publiken var blandad.
Om man tar fasta på den socialt blandade publiken kan man i förhållande till borgerlighet och aristokrati säga att expositionerna samtidigt kunde inkludera nya och gamla publiker. Nya i detta sammanhang har att göra med att konst inte bara var nyligen omsatt på en
bredare kulturmarknad utan också i denna process nyligen upptaget i
borgerliga konsumtionsmönster. Den mer traditionella konstpubliken
var aristokratisk (t.ex. greven och kännaren Tessin) och det specialiserade kännarskapet associerat med en social elit.429 Detta kapitel har
visat att omsättningen av konst i en marknadsorienterad mediekultur
var någonting helt annat än en imitation av aristokratiskt kännarskap. Det högtstående ideala urvalet rörde sig mot igenkänning och
den aristokratiske kännaren gjordes till en pedant och ett skämt. Dessa
förskjutningar skall bland annat förstås i förhållande till en förväntad
mottagares preferenser, vilket socialt sett var ny och borgerlig publik.
Därmed kan man säga att upptagandet av konst i borgerligt definierade konsumtionsmönster ingick i att förhandla givna hierarkier och
givna definitioner – i detta fall värden associerade med en aristokratisk kännarkultur.
Sammanfattning
Startpunkten för kapitlet är en jämförelse mellan Konstakademiens
offentliga utställningar och Auktionskammarens publika visningar/
försäljningar av konstföremål, utifrån argumentet att de blir jämförbara när de betrakats som expositionsmedier även om de inte behöver
vara det som institutioner. Jämförbarheten återgår bland annat på en
428. Min kursiv. Citat efter Looström 1887, s. 397.
429. Jfr Laine & Brown 2006, s. 96–97.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
2. expositioner
i tidens expositionsbegrepp inbyggd ambivalens eller dubbel orientering mot både konst och kommers: att exponera för att inför åskådare
visa konst och/eller att exponera för att inför köpare sälja varor. Denna
överlappning mellan områden står i direkt analogi till kapitlets övriga resultat. Som expositionsmedier delade akademiutställningarna
och auktionerna inte bara mediala funktioner (att visa konst för pub­
lik) utan också interaktionsmodeller och relationer till kringmedier,
det vill säga medier som kommenterade dem. Till dessa hörde direkt
kommenterande utställningskataloger, salukataloger, annonser och
konstkritik och indirekt refererande expositionsmedier, som akrobatnummer på stadens gator. Relationerna mellan dessa medier motsvarar
relationer mellan områden vilka mer än en gång har separerats som
konst och nöje.
Jämförelsen mellan akademiutställningarna och auktionerna utgår
från de gemensamma nämnarna att de båda var publika tillställningar,
att de ägde rum i offentliga lokaler och att de utgjorde tillfällen att
som publik se konst exponeras offentligt. En annan viktig aspekt som
knyter dem till varandra är att båda var igenkännbara som spektakel.
Detta var en modell för en viss typ av åskådande och interaktion som
byggde på att som publik stå inför något förevisat: ett skådespel, ett
dansande sällskap lika väl som en exposition av tavlor. Det var också
ett begrepp för nöje. I både mer uttryckliga definitioner av spektaklet
och i de kommentarer om publik och responsarter som gavs i annonser och konstkritik sammanfaller några för spektaklet karaktäristiska
punkter. Det var relaterat till umgänge, högljudda samtal och en prereflexiv, sensationistisk och utropsmässig uppskattning.
Genomgående i kapitlet har tonvikten legat på att spektaklet var
en modell lika möjlig att tillskriva akademiutställningarna som auktionerna och en rad andra omkringvarande spektakel som resande akrobatsällskap eller dans- och musikunderhållning. Detta är inte bara
väsentligt för att utmana då och senare existerande gränser mellan
elit och populärt, konst och nöje, utan även för att denna överlappning mellan akademiutställningarna och auktionerna visar att sådana
demarkationslinjer hade sällskap av andra logiker. En sådan var alltså
möjligheten att identifiera både auktionerna och akademiutställningarna som spektakel.
Spektaklet var i lokala medier liksom i Encyclopédie knutet till di-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
203
204 konst i omlopp
2. expositioner
kotomin kropp och själ i perceptuell belysning. I citaten ur Regnérs
teaterpamflett, i ”Spectacles” i Encyclopédie och i Extra Postens uppvärdering av nöjen, handlade nöjet om en förnimmande mottagares konstitution. Om kropp och själ från mer estetiskt konservativt håll var en
given utgångspunkt för spektaklets underordning, var denna polarisering samtidigt möjlig som språngbräda för att legitimera just det lättsamma nöjet. Detta innebar att även i det legitimerande argumentet
accepterades polerna. Men till skillnad från att lägga tonvikten vid en
hierarki eller en klyfta mellan dem betonades deras axiomatiskt antagna och inbördes kontinuerliga relation. Nöjet legitimerades i analogi
med denna kontinuitet genom ett erkännande av människans inneboende behov av både fördjupad och lättsam stimulans. Nöjet ansågs vara
nödvändigt för att befrämja mer själsliga sysselsättningar. I förhållande
till resultaten i förra kapitlet kan man utifrån föreställningen om nöjet
som något uppfattat av en kroppsligt och tankemässigt fungerande
mottagare lägga spektaklet till sköna konster, den moderna bildningen
och lyxen. Deras gemensamma nämnare var mottagaren, subjektet inkluderat i det perceptuella perspektivet på objektet.
Samtidigt som spektakelbegreppet kunde omfatta både akademiutställningarna och auktionerna kunde båda två också ingå i en helt
annan interaktionsmodell, orienterad mot konstnärlig specialisering,
kännarskap och fackterminologi. Förutom att denna konstruktion av
expositionerna har betonats som en fråga om att överlappa spektaklet har den också behandlats som en fråga om spridning och förskjutning av terminologi. Kapitlet har visat att värden som var etablerade i
konstakademierna, tidens tunga institution för att definiera och analysera de visuella konsternas värde, mål och medel, dels var i omlopp
i expositionernas kringmedier, dels var tagna i bruk med nya tyngdpunkter och nya referensområden, och därmed försatta i begreppslig
rörelse. När de konstakademiskt definierade begreppen imitation och
effekt cirkulerade i salukataloger och utställningsrecensioner aktua­
liserades inte alltid de mer renodlat ideala hierarkierna. Ett typexempel
är imitationsbegreppets förlust av tyngdpunkt på konstnärens selektiva och abstraherande urval, till förmån för ett bejakande av imitation
som en mycket bredare kategori för subjektiv igenkänning. Det senare
kunde inkludera såväl igenkänning av en konkret natur eller en direkt
materiell förebild, som av en ideal abstraktion. Logiken låg med andra
ord i subjektets möjlighet att respondera, att bedöma igenkänning.
Ytterligare en viktig aspekt av meningsförskjutning är att det i
pres­sen betonade medborgerliga tolkningsföreträdet fick utmana den
tra­ditionellt aristokratiska och av fackkunskap definierade kännaren.
Denna figur pekades i tidningarna ut som ett skämt samtidigt som
det specialiserade språket, däribland imitationsbegreppet, ändå togs
i bruk. Skiftet i utgångspunkt kan beskrivas som en frikoppling av
fackter­minologi från kännarskap för att bättre passa ett tolkningsföreträde formulerat som medborgerligt och civiliserat av anständiga nö­
jen. Detta är exempel på värdeförskjutningar till följd av att det specialiserade språket togs upp i en ny mediekultur, vars legitima respektive
illegitima parametrar, tolkningsföreträden och subjektskonstruktioner
stod i relation till i tryck privilegierade borgerliga värden. De senare
skall dock inte tas som en omedelbar modell för hur expositionerna
som sociala tillträdesrum fungerade. Slutligen visar kapitlet, nämligen,
att mönstret av överlappningar mellan akademiutställningarna och
auktionerna hade en motsvarighet i den blandning som jag lyfte fram
i resonemanget om möjligt socialt tillträde och publikens klasstill­
hörighet. Det går visserligen att peka ut en tjänstemannamässig ­eller
borgerlig dominans. Men det är också tydligt att både aristokrati och
lägre sociala grupper deltog i expositionerna. Publiken bör med andra
ord beskrivas som blandade publiker.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
205
3. GRAFIK: MEDIER OCH MENING
I RÖRELSE PÅ MARKNADEN
Grafiken har sedan 1700-talet haft en dubbel status som både skön
konst och reproduktion. Som utgångspunkt för detta kapitel skall jag
inledningsvis förhålla mig till dels det grafiska mediets dubbla status
då, dels den tradition som har etablerat språket för det grafiska mediet idag.
Å ena sidan var grafikens status som skön konst under 1700-talet inte en fråga. Den var en självklarhet, vilket till exempel framgår
av schemat över vetenskaperna och konsterna i inledningen till En­
cyclopédie. Där sorteras grafiken under inbillningen tillsammans med
poesi, måleri och musik. Gravörer hade även positioner inom konst­
akademierna.430 Dessutom var den grafiska konsten föremål för en egen
specialiserad litteratur, med företrädare i Joseph Strutts A Biographical
Dictionary (1785), François Basans Dictionnaire des graveurs anciens et
modernes depuis l’origine de la gravure (1767) och Karl Heinrich von
Heineckens Dictionnaire des artistes, dont nous avons des estampes (1778–
1790).431
Å andra sidan var grafiken föremål för en statustävling med måle430. Det var endast Accademia di San Luca i Rom och Royal Academy i London som helt uteslöt gravörer. Timothy Clayton, The English Print 1688–1802, Yale
University Press, New Haven, London, 1997, s. 202; Louise Lippincott, Selling
Art in Georgian London: The Rise of Arthur Pond, Yale University Press, New Haven,
London, 1983, s. 159.
431. Strutt 1785; Basan 1767; Karl-Heinrich von Heinecken, Dictionnaire des
artistes, dont nous avons des estampes, aves une notice détaillée de leurs ouvrages gravés, 4
vol., Leipzig, 1778–1790.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
207
208 konst i omlopp
riet. I en internationell debatt, förd i första hand av akademiledamöter
och kännare, diskuterades grafikens värde med hjälp av en översättar­
analogi som skulle precisera gravörens arbete och grad av självständighet i förhållande till måleriet. I denna debatt behandlades grafiken som
en översättning, vare sig översättningen värderades som en kopierande
eller inventerande verksamhet. Den franska debatten har diskuterats
av Christian Michel utifrån texter av bland andra Cochin d.y., Watelet
och Du Bos.432 Både utifrån Michels diskussion och i 1700-talstexter är det märkbart att den grafiska syntaxen, gravörens ”handskrift”,
kunde betraktas som tillförande den efterbildade målningen ett eget
och betydelsefullt uttryck. Detta höjde grafiken över det mekaniska
kopierandet och ställde den i jämnhöjd med måleriet som ideal, inventerande konst (jfr ”uppfinningsgåvor” nedan).433 Detta var även
ståndpunkten den svenske gravören Per Floding intog i en uppsats
om den grafiska konsten:
Graveurens mångfaldiga och särskilta sätt at exprimera sig, är
då således det egenteliga som utwisar dess upfinnings-gåfwor
(creation), samt at han ej är en blott efterapning, ty i den händel­
sen skulle alla Graveurens arbeten, til expressions-sättet wäl
förstående, wara hwarannan fulkomligen lika; och då kunde han
icke heller, som han nu likwist är, wara satt uti samma classe med
de konster, hwilka hafwa inbillnings- och upfinnings-gåfwan
(imagination) til sin Basis, nemligen Poësien, Målningen och
Musiquen etc.434
3. grafik
I denna text går Floding till angrepp mot antagandet att grafiken inte
skulle befinna sig i jämnhöjd med måleriet.435 Hos Michel framgår
där­emot att i andra läger hade översättarens/gravörens arbeten enbart
status som kopior, även om de kunde uppskattas som goda sådana.436
Argumenten gick alltså i båda riktningarna. Debattens båda sidor visar
att även när grafiken diskuterades med ideala utgångspunkter var den
inte självskriven som mekanisk reproduktion. Viktigast i detta sammanhang är dock inte de olika ståndpunkterna i översättarfrågan, utan
förekomsten av en ordning som har levt vidare.
Själva analogin pekar ut en uppgift åt den grafiska konsten, nämligen att reproducera, att översätta från ett medium (måleri) till ett
annat. Detta är ett förhållande till måleriet som har varit utmärkande
för den grafiska konsten förstådd även med romantiska och modernistiska förtecken.
Jan af Burén har visat hur nära denna tradition står uppkomsten
och utvecklingen av originalgrafikbegreppet, ett begrepp som förutom att det historiografiskt har haft stor betydelse även fortlever inom
grafiska intresseorganisationer och i ordningen i institutionella samlingar, vilket nämndes i avhandlingens inledning.437 Utifrån af Buréns
forskning kan man sammanfatta fixeringen av originalgrafik vid måleri
i två framträdande moment. För det första i Adam Bartschs inflytelserika och fortfarande använda grafikkatalog Le Peinte Graveur (1803–
1821).438 Redan titeln framhäver gravören som målare; katalogen skiljer sedan gravörer som producerade egen grafik efter egna förlagor från
432. Christian Michel, ”Les Débats sur la notion de graveur/traducteur en
France au XVIIIeme siècle”, Delineavit et Sculpsit: 19 contributions sur les rapports
Dessin-Gravure du XVIe au XXe siècle, Presses universitaires de Lyon, Lyon, 2003,
s. 151–161.
433. Michel menar att etableringen av grafiken som skön framför mekanisk
konst inte var aktuell förrän mitten av 1700-talet och att översättaranalogin var
aktuell fram till början av 1800-talet. Michel 2003, s. 151. Benedict Leca menar
dock i ”An Art Book and its Viewers: The ’Recueil Crozat’ and the Uses of Reproductive Engraving”, Eighteenth-Century Studies, vol. 38, nr 4, 2005, s. 637, att redan
på 1720- och 1730-talen visar marknadsföringen av grafik i Mercure de France att
den presenterades i ett språk som dels skilde grafiken från värdet av reproduktion,
dels tillskrev den mediespecifika egenskaper.
434. Per Floding, Handlingar, rörande en ny upfinning i gravuren och en hos riksens
höglofl. ständer föreslagen gravure-schola, med mera, Stockholm, 1766, s. 35–36.
435. Floding 1766, s. 34.
436. Michel 2003, s. 154.
437. Den internationella grafiklagstifningen under senare delen av 1900-talet
sammanfattas i af Burén 1992, s. 201–211; se även s. 212–257 för amerikanska,
franska och svenska originalgrafikdebatter under samma tid. Om grafikmediet som
delat mellan biblioteks- och konstmuseiinstitutioner, den traditionella skiljelinjen
konstvärde och kunskapsvärde och om konstmuseala samlingsklassificeringar med
utgångspunkt i originalgrafikbegreppet, jfr af Burén 2009, s. 60–81. af Buréns
diskussion gäller uppdelningen av den svenska statens grafiksamling mellan KB
och NM under 1800-talet och samlingens ordning i NM fram till idag.
438. Första volymen av Bartschs grafikkatalog i 21 volymer inleds med
översättaranalogin. Adam Bartsch, Le Peintre graveur, 1803, vol. 1, s. III–IV. Katalogen finns tillgänglig på Internet via Google Books (hämtad 26/4 2013).
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
209
210 konst i omlopp
gravörer som reproducerade andras original.439 För det andra i originalgrafikrörelsen under senare delen av 1800-talet. af Burén diskuterar
hur franska och engelska intresseorganisationer hävdade grafiken som
en autonom konst till skillnad från reproduktiv illustration, genom
att positivt sammanföra den med teckningen och måleriet och negativt kontrastera den mot vad som ansågs vara grafikens traditionella
uppgift, dokumentation. Det viktiga kriteriet för originalgrafik blev
upphovspersonen, konstnären. Till skillnad från vad som tidigare hade
varit praxis skulle en och samma hand sköta den grafiska processens
alla led. Det individuella och konstnärliga uttrycket förknippades med
upphovspersonens karaktär och skulle bevaras genom alla arbetsmoment, från bilden på matrisen till tryckningen.440
Originalgrafikbegreppet har även i senare tid kommit att inkapsla
de värdekriterier som formulerades både med hjälp av översättaranalogin och inom den romantiska originalgrafikrörelsen. Med referens
till Walter Benjamins ”aura” presenterades i en internationell utställningskatalog i slutet av 1900-talet originalgrafiken så här:
Despite the pitfalls of aesthetic judgments, it might be useful
to make some observations about the prestigious aura of the
original print. One must readily grant that an original print is in­
trinsically endowed with a number of very important qualities.
From the initial idea to the final execution, it remains entirely its
author’s creation. This implies that the author’s imagination, sense
of freedom, artistic intentions and idiosyncrasies, and even the
very spirit of his [sic] time are preserved by the print in an un­
adulterated form. […]
There is also little doubt that an original print generates a
­special kind of aesthetic excitement.441
3. grafik
Detta citat är inte valt för att det i sig skulle vara särskilt inflytelserikt,
inte heller för att det skulle representera idag mer aktuella forskningsinriktningar, utan för att det i klartext skriver ut sådant som ofta underförstås i det begrepp som fortfarande används för att rubricera och
sortera grafisk konst: originalgrafik till skillnad från allt möjligt annat,
det vill säga vitt skilda genrer som har slagits ihop för att de inte räknas
som original. Även om denna tradition visst har kritiserats, har den
kommit att reproducera originalets status på bekostnad av annat.442
Originalgrafikbegreppet har alltså inte bara fungerat som ett estetiskt
värdekriterium utan också stått i vägen för alternativa sätt att förhålla
sig till grafik som inte har identifierats som original.
Ovanstående diskussion kan sammanfattas i att att uppdelningen
mellan original och reproduktion har kommit att vila på en underliggande uppdelning i konst och icke-konst. Min följande undersökning
är genomförd med kritiskt avstånd från dikotomin original och reproduktion och bortser därmed från frågan om grafikens konststatus.443
Istället är den intressanta frågan hur mening skapades utifrån grafikmediets relation till en marknad och närstående medier, till modeller
för mediebruk och till en implicit mottagare.
439. Jfr af Burén 1992, s. 26–29. Sedan 1978 är Bartschs katalog under återutgivning och använd bl.a. i af Buréns studie.
440. af Burén 1992, s. 33–61. Till originalgrafikrörelsen hörde intresseorganisationerna med de betecknande namnen La Société des Aquafortistes (1862)
och La Société des Peintres Graveurs (1888) samt publikationen Estampe Originale
(1888).
441. Min kursiv. George Levitine, ”French Eighteenth-Century Printmaking
in Search of Cultural Assertion”, Regency to Empire: French Printmaking 1715–1814,
red. Sandra L. Lipshultz, utställningskat., The Baltimore Museum of Arts and
The Minneapolis Institute of Arts, Baltimore, 1984, s. 16. För ”aura”, se Walter
Benjamin, ”Konstverket i reproduktionsåldern” (1936), Bild och dialektik, essayer i
urval o. övers. av Carl-Henning Wijkmark, Symposion, Stockholm/Stehag, 1991, s.
63–64. Levitines skrivning kan även jämföras med diskussionen om originalgrafikbegreppet i en annan typ av grafiklitteratur, Antony Griffiths’ handbok om grafiska
tekniker Prints and Printmaking: An Introduction to the History of Techniques, British
Museum Publications, London, 1980, s. 10–12. Griffiths hävdar originalgrafikens
värde enligt intentionens och det grafiska originalets värde, inbäddat i en kritik
av att överföra teckningens kvaliteter på grafisk konst.
442. William M. Ivins’ ofta citerade grafikdefinition från 1950-talet, ”pictorial statement”, bröt med en grafikforskartradition orienterad mot originalgrafik,
konnässörskap och kvalitet. Ivins intresserade sig för grafik som ett visuellt kommunikationsredskap med främsta medel i den grafiska syntaxen. Jfr Ivins 1969
(1953), s. 3, 51–70.
443. Detta är ett förhållningssätt som min studie delar bl.a. med forskningen
orienterad mot visuell kommunikation och propaganda. Två historiografiskt betydelsefulla exempel är Ivins 1969 (1953) och Peter Burke, The Fabrication of Louis
XIV, Yale University Press, New Haven, London, 1992.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
211
212 konst i omlopp
Grafiken på marknaden
På marknaden var grafiken upptagen i områden som inte var specialiserade. Marknadsföringen genom tidningsannonser visar att grafik i första hand förmedlades via bokhandeln och lyxvaruhandeln.444
De aktörer, marknadsföringssätt och distributionspraktiker som för
Stockholms del kommer att presenteras nedan finns även beskrivna i
grafikmarknadsforskningen för europeiska centralorter som Paris och
London. Men i särskilt ett avseende skiljer sig Stockholm från dessa. I
den svenska huvudstaden var grafikdistributionen i liten utsträckning
avgränsad till bara grafik. Det fanns inga kommersiellt verk­samma
”marchands d’estampes”, handlare som enbart ägnade sig åt pro­
duktion och distribution av grafik, och det fanns inga ”print shops”.445
Gravörer var sällan direkt involverade i den kommersiella förmedlingen. Marknaden var med andra ord endast i mindre utsträckning en
arena för entreprenörer som Per Floding och, vilket Mikael Ahlunds
forskning har visat, bröderna Johan Fredrik och Elias Martin.446
3. grafik
Förutom genom direkt köp i exempelvis en boklåda salufördes grafik
liksom tidningar och böcker genom prenumeration. Prenumerationer
arrangerades ibland av gravörer, men oftare av mellanhänder i form
av utgivare eller handlare i funktion av både initiativtagare och distributörer.447
I förhållande till varorna, de grafiska bladen, skall det betonas att
samma tryck kunde vara föremål för intresse både inom en mer avgränsad och på en bredare marknad. Det var vanligt att utlandsresenärer
fick förse hemmavarande bekanta med det senaste i grafikväg, vilket
till exempel beskrivs i korrespondensen mellan Floding och flera av
hans socialt högt uppsatta kontakter.448 Skillnaden mellan den privata
förmedlingen och den kommersiella gällde inte i första hand objekten.
444. Se bilaga.
445. För den europeiska grafikmarknaden, se t.ex. Clayton 1997; Cindy
­McCreery, The Satirical Gaze: Prints of Women in Late Eighteenth-Century England, Oxford University Press, Oxford, New York, 2004, kap. 1, s. 13–38; Sheila
O’Connell, The Popular Print in England 1550–1850, British Museum Press, London,
1999; Anton W. A. Boschloo, The Prints of the Remondinis: An Attempt to Reconstruct
an Eighteenth-Century World of Pictures, Amsterdam University Press, Amsterdam,
1998; Kristel Smentek, ”’An Exact Imitation of Nature Acquired at Little Expense’:
Marketing Color Prints in Eighteenth-Century France”, Colorful Impressions: The
Printmaking Revolution in Eighteenth-Century France, utställningskat., National Gallery of Art, Washington, 2003, s. 9–21; Kristel Smentek, ”Sex, Sentiment and
Speculation: The Market for Genre Prints on the Eve of the French Revolution”,
French Genre Painting in the Eighteenth Century, red. Philip Coinsbee, Yale University
Press, New Haven, London, 2007, s. 221–243. Det kan tilläggas att de grafik- eller
konsthandlare som i senare forskning genom att beskrivas som ”konsthandlare”
har fått exemplifiera egenskapen att vara specialiserade, inte sällan har visat sig
ha ganska vittförgrenade sortiment; jfr redogörelserna för de franska konst- och
grafikhandlarna Gersaints och Pierre Sirois’ verksamheter i De Marchi & Van
Miegroet 2006, s. 383–404; Glorieux 2007, s. 87–102.
446. Se bilaga. Det var alltså relativt ovanligt att grafikerna själva, som Floding
och Martin, var direkt involverade i distributionen. Vanligare var att de kommer­
siellt verksamma gravörerna arbetade för uppdragsgivare som t.ex. bokhandlare
och förläggare. Jfr Ahlund 2011, s. 203–239. Se dock Nilsson för träsnidaren Hoffbros marknadsverksamhet, i Sten Åke Nilsson, ”Petter Lorens Hoffbro och fri-
hetstidens bildmanipulationer”, Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok, Gleerups, Lund,
1976, s. 5–34.
447. Exempel: den ofta reproducerade planschen över Sofia Magdalenas intåg såldes som en prenumeration organiserad av tryckaren Johan Georg Lange,
bokhandlaren Carl Abraham Askegren och handlaren Joseph Schürer (d.ä.?). Annonserna vänder sig även explicit till ”Borgerskapet”, se ”Notificationer”, IT 1768,
nr 32, 25/4; ”Notificationer”, IT 1769, nr 19, 6/3. Bokhandlaren Magnus Swederus
är ett exempel på initiativtagare och projektledare för en porträttsamling av kända
svenskar som gavs ut 1778–1781 och salufördes genom prenumeration. Projektet
engagerade bl.a. gravörerna Johan Fredrik Martin och Fredrik Akrel, se ”Avertissement” i KB:s exemplar av samlingen i [Magnus Swederus], Collection de portraits,
des suèdios celebres, graves en taille-douce, Stockholm, 1778–1781.
448. Exempel: under Scheffers envoyétid i Frankrike hemsände han för Tessins
räkning regelbundet de senast utkomna gravyrerna, varav merparten är porträtt,
enligt korrespondens publicerad i Jan Heidner, Lettres particulières à Carl Gustaf
Tessin 1744–1754, diss., Institute d’Etudes Romanes, Stockholms univ., Kungl. Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Stockholm,
1982, s. 127, 154, 209. Samma sak gäller för Flodings studietid i Paris, då Berch i
brev efter brev efterlyste bl.a. de graverade årliga jetongerna till Mercure de France,
två Moyreaustick efter Wouwermans och ett porträtt av Ludvig XV. Brev från
Berch till Floding, 13/10 1758, 7/10 1760, 29/6 1762, KAA. Även hovmarskalken
Charles de Geer kontaktade Floding 1766, efter dennes hemkomst, för att han via
Roslin i Paris skulle ordna en prenumeration på den nya och populära, ännu inte
avslutade, sviten efter Vernets vyer av franska hamnstäder, enligt korrespondens
publicerad i Lundberg 1932, s. 93–94. De franska hamnarna salufördes däremot
under 1780-talet av bokhandlaren Holmberg och lyxvaruhandlaren Schürer d.y.
Vernets stick efterfrågas även av kanslipresidenten Gyllenborg, se breven från Floding till Gyllenborg i Lundberg 1932, s. 72–73.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
213
214 konst i omlopp
De internationella tryck som cirkulerade i privat förmedling kunde
också dyka upp på den lokala marknaden.
Marknadsföringsmedlet framför andra var annonsering i pressen,
vilket på flera sätt var symptomatiskt för den nära relationen mellan grafik och andra tryckmedier. Närheten mellan dessa medier hade
bland annat att göra med att marknaden dominerades av bokhandlare
som ofta samtidigt var tidningsutgivare och förläggare, ibland även
uppdragsgivare för grafikprojekt.
Utbud av variation och alternativ
Bokhandelns grafikutbud kan beskrivas som kännetecknat av variation, alternativ och ett sammangående av svenskt och internationellt.
När det gäller variation är en viktig aspekt att marknadens utbuds- och
konsumtionslogik inte var styrd av konstteoretiskt definierade värden,
men ändå kunde inkludera produkter av mer specialiserat och exklusivt slag. Annonser och salukataloger visar ett brett utbud av genrer
och motiv från små och billiga helgonbilder i träsnitt och William
Wynne Rylands avsevärt dyrare mytologiska scener i färgtryck efter
Angelica Kauffmann till prestigeprojekt efter ”gamla mästare” som
Recueil Crozat.449 Det sistnämnda är ett bra exempel på en exklusiv
produkt som erbjöds hos vissa bokhandlare med sortiment som även
kunde tillmötesgå kännarpreferenser. Recueil Crozat utgjorde en samling gravyrer av de främsta franska akademigravörerna efter italienskt
renässansmåleri.450 Benedict Leca har diskuterat samlingens ordning
3. grafik
i skolor, med den romerska ställd mot den venetianska. Gravyrerna
åtföljs av kommentarer om målningarnas proveniens och beskrivs
förutom med skolbegreppen även med de tillhörande måleridelarna
teckning och färg.451 I bokhandeln ingick Recueil Crozat i en distributionspraktik där den i förhållande till den privata förmedlingen hade
en vidare spridningspotential.
Trots variation ger både annonser och salukataloger bilden av ett
fantastiskt intresse för porträtt. Inte minst annonserna riktar uttryckligen sina meddelanden till ”Portrait-samlares underrättelse” eller erbjuder specifika samlarmotiv som präst- eller läkarporträtt.452 Johan
Christoffer Holmberg och Carl Christoffer Gjörwell är båda representativa exempel på bokhandlare som var inblandade i produktionen,
importen och den kommersiella förmedlingen av grafik. I Holmbergs
boklåda fanns, förutom porträtt av svenska regenter, vetenskapsidkare
och politiker även porträtt av engelska ministrar, franska monarker,
filosofer, poeter och encyklopedister som Rousseau, Gessner, Voltaire,
Diderot och d’Alembert. I Gjörwells sortiment dök det särskilt upp
porträtt av tyska ämbetsmän och poeter.453 Holmbergs annons nedan
449. Se t.ex. sortimenten listade i [Anton Adolf Fyrberg], Catalogue général
des livres et ouvrages en tous genres de litterature, qui se trouvent a la Grande rue Neuve:
maison marquée n:o 130 chez Antoine Adolphe Fyrberg, directeur et libraire de la cour à
Stockholm, Stockholm, 1787, s. 271–282; [Lars Salvius], En ny förteckning på de böcker
som finnas til köps, uti Lars Salvii boklåda i Stockholm på Wästerlånggatan huset n:o 74.
För åhr 1746, Stockholm, 1746, s. 72; [Johan Gustaf Halldin], Catalogue de livres
qui se trouvent à Stockholm, chez Halldin, libraire, Rue Grande Neuve, MDCCLXXIII,
Stockholm, 1773, s. 16.
450. Recueil Crozat var initialt ett samarbete mellan grafikhandlaren PierreJean Mariette och den kända elitsamlaren och bankiren Pierre Crozat. Två volymer
publicerades, 1729 resp. 1742, och 1763 gavs Recueil Crozat ut igen hos grafikhandlaren François Basan, vilket är utgåvan man hittar hos bokhandlaren Halldin på
1770-talet bland liknande titlar (se not 449 ovan). Om Recueil Crozat, se Leca
2005, s. 623–649.
451. Leca 2005, s. 632–636.
452. T.ex. ”Notificationer. Til salu finnes”, SP 1779, nr 249, 5/11; nr 258, 15/11;
”Til salu finnes”, SP 1796, nr 283, 9/12; ”Til salu finnes”, SP 1797, nr 32, 8/2.
453. Bl.a. delar av Johann Friedrich Bauses produktion efter Anton Graff, se
t.ex. sortimentet listat i [Carl Christoffer Gjörwell], Andra bihanget til den förtekning på egna, tilhandlade, eller i commission tagna förlager och böcker, hwilka finnas til
salu uti Upfostrings-Sälskapets boklåda i Stockholm, på Stora Nygatan, uti huset n:o 121, år
1783, September, Stockholm, 1783, s. 78–80. För Gjörwells utbud, se t.ex. följande
kataloger under [Gjörwell]: Almän bibliographie eller förtekning på de böcker, skrifter,
kartor och kopparstick, som finnas til salu, uti kongl. bibliothecarien C.C. Gjörwells boklåda
i Stockholm, i Rådhuset vid Riddarhus-torget belägen, no I, Stockholm, 1775, s. 8; Almän
bibliographie eller förtekning på de böcker, skrifter, kartor och kopparstick, som finnas til salu,
uti kongl. bibliothecarien C.C. Gjörwells boklåda i Stockholm, i Rådhuset vid Riddarhustorget belägen, no 5, Stockholm, 1776, s. 40; Catalog på de utländske böcker, som finnas
i kongl. bibliothecariens C.C. Gjörwells boklåda, i Stockholm wid Riddarhus-torget. September 1778, Stockholm, 1778; Catalog på de böcker som finnas til salu uti UpfostringsSälskapets boklåda, i Stockholm, på Stora-Nygatan, huset n:o 121, Stockholm, 1780; Första
bihanget til den förtekning på egna, tilhandlade, el. i commission tagna förlager och böcker,
hwilka finnas til salu uti Upfostrings-Sälskapets boklåda i Stockholm, på Stora-Nygatan, uti
huset n:o 121. År 1783, Martius, Stockholm, 1783, s. 26, 28, 32–33, 43; Förtekning på de
böcker, hvilka finnas til salu under vilkor af actie-handel uti Upfostrings-Sälskapets boklåda
i Stockholm, år 1784, Stockholm, 1784; Förtekning på de utländska böcker som finnas til
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
215
216 konst i omlopp
listar internationella celebriteter och varvades med motsvarande annonser för svenska kända personer.
Ibland nyss inkomne Estamper graverade af de bästa Mästare,
fin­nes i Holmbergs Boklåda: Konungens i Frankrike Portrait,
Konungens i Preussen och Käjsarens, likaledes den bekante Amiral
Kep­pels Portrait. Dersammanstädes finnes ännu Exemplar af
­­Voltaires kröning och en präktig utsikt af Rousseaus graf; jämwäl
salu hos Joh. Jac. Örnström, Upfostrings-Sälskapets bokhandlare i Stockholm, Stockholm,
1785; Förtekning på de böcker, hvilka finnas til salu uti Upfostrings-Sälskapets boklåda i
Stockholm, år 1786, Stockholm, 1786, s. 15–16; Catalog på de böcker och kopparstick
som finnas til salu i historiska bokhandeln uti Stockholm, Stora Nygatan och huset n:o 121,
Stockholm, 1790; Förtekning på de böcker, bestående dels uti egna förlager, dels uti commissions-artiklar, som finnas til salu uti historiska bokhandeln, i Stockholm på Stora Nygatan, huset n:o 121, Stockholm, 1792; ”Förteckning På Böcker, Som finnas til Salu
uti Historiska Bokhandeln i Stockholm” i Til svenska nationen, Stockholm, 1794;
Förtekning på de böcker, som finnas til salu uti Historiska Bokhandeln, Stockholm, 1796,
s. 7–8. Kata­logerna är inte alltid paginerade, vanligen listas grafiken sist under egen
rubrik. För Holmbergs utbud, se t.ex. följande kataloger under [Johan Christoffer
Holmberg]: I. Supplement au catalogue de livres françois qui se trouvent chez Jean Christ.
Holmberg, libraire à Stockholm 1770, Stockholm, 1770; Förtekning på större och mindre
väl graverade portraiter, öfver kongl. personer, höga herrar och fruntimmer, samt lärda män
och konstnärer, äfven ock på nya utländska väl graverade större och mindre estamper, som
finnas til köps i Holmbergs boklåda i Stora Kyrko-brinken i Stockholm, Stockholm, 1772;
Fortsättning af förteckningen på diverse portraiter, estamper och chartor, som finnas til salu
i Holmbergs boklåda i Stora Kyrko-brinken i Stockholm, Stockholm, 1775; Catalogue des
livres françois, qui se trouvent chez Jean Christopher Holmberg, libraire à Stockholm &
Gothembourg, Stockholm, 1777, s. 15; Catalogue de divers livres de l’impression svédoise,
qui se trouvent chez J.C. Holmberg, libraire et imprimeur à Stockholm, Grande rûe Neuve.
1780, Stockholm, 1780; Förteckning på bokhandlaren Johan Christopher Holmbergs egne
förlags-böcker, som säljes i dess boklåda i Stockholm, til widsatte priser, Stockholm, 1781;
Förtekning på alla, på underteknads eget förlag, från Carl Stolpes tryckeri utkomne böcker,
skrifter, portraiter och gravurer, Stockholm, 1782; Förtekning öfver landt-chartor, vuer
och portraiter, som finnas til salu hos bokhandlaren Holmberg, Stockholm, 1786. De kataloger som inte enbart gäller grafik har i regel grafikutbudet listat sist under egen
rubrik. För Holmbergs utbud, se även förteckningarna publicerade i Stockholms
Posten under [Holmberg], ”Förteckning uppå graverade Svenska och Utländska
Portraiter, som finnas til salu i Bokhandlaren Holmbergs Boklåda”, SP 1779, nr
66, 31/3; ”Förtekning på Swenska Portraiter och Gravurer, som finnas i Holmbergs
Boklåda”, SP 1781, nr 32, 8/2; nr 33, 9/2; nr 46, 24/2.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
3. grafik
gravurer öfwer Americanske Generalen Washington och den
namnkunnige D. Franklin.454
Denna och motsvarande annonser i de lokala tidningarna illustrerar
avsaknaden av skarpa gränser mellan svenskt och internationellt.455
Under hela perioden fanns i boklådorna och lyxvaruhandeln en jämn
tillgång på importerad grafik, med Frankrike, Pommern och England
som främsta importländer.456
Orden variation och alternativ skall öppna för att förstå reproduktion, kopior och serietillverkning utanför både frågor om kvalitet och
karriärintentioner. På marknaden handlade variation och alternativ
om anpassningsbarhet och tillgänglighet och om att underbygga och
möta ett (förmodat) konsumtionsintresse. Detta kan exemplifieras
med Jacob Gillbergs porträtt av Gustav III med pendangporträttet
av Sofia Magdalena (bild 6). När de först nådde marknaden såldes de
relativt dyrt som kvalificerade arbeten i stort format. Detta är tryckta
grafiska blad efter den svenske akademimålaren Lorens Pasch d.y.:s
målade porträtt av kungaparet, det vill säga en elitbeställning som
sedan utfördes i kopparstick av Gillberg, den i Paris utbildade professorn vid Konstakademien.457 Men snart nog erbjöds i boklådorna al454. ”Notificationer. Til salu finnes”, SP 1779, nr 204, 16/9, s. 822.
455. Gränserna mellan svenskt och internationellt är överhuvudtaget ett luddigt område, i synnerhet med tanke på att importerade blad kopierades av svenska
grafiker. När den svenska gravören Johan Snack, en av dem som arbetade direkt
för den kommersiella marknaden på uppdrag av olika handlare, producerade ett
alternativ till det franska trycket Anecdote théâtrale de l’homme unique à tout âge,
före­ställande Voltaires lagerkröning på Comédie Française, behölls bladets franska
adress eller den vanliga inskriptionen i form av titel, versrader och namnet på den
franska utgivaren. Bladet har fått ett tillägg av Snacks ”sculpsit”: bokstavligt som
signaturen i ena hörnet, bildmässigt genom att motivet är förändrat, bl.a. typiskt
spegelvänt i förhållande till den franska versionen. Snacks version finns bl.a. i
NM och UUB, den franska i BnF:s databas Gallica, sökbart under samma titel
(hämtad 20/8 2013).
456. Se bilaga.
457. Holmberg sålde båda alternativen, 1 riksdaler för Gillbergs porträtt och
8 skilling för Akrels enligt [Holmberg] 1777, s. 15. Se även dagboksanteckningen
hos Johan Fischerström, publicerad i Gustaf Näsström, En gustaviansk dagbok: Johan
Fischerströms anteckningar för året 1773, utg. o. kommenterade av Gustaf Näsström,
Samfundet S:t Erik, Stockholm, 1951, s. 124, där Fischerström 1773 antecknade
att pendangen till Sofia Magdalena, Gustav III:s porträtt, säljs för 18 daler kop-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
217
3. grafik
bild 6. Porträtt av Sofia Magdalena, 1774,
Jacob Gillberg efter Lorens Pasch d.y.
bild 7. Porträtt av Sofia Magdalena,
Fredrik Akrel.
bild 8. Porträtt av borgarståndets faddrar,
1779, Johan Snack.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
ternativ till Gillbergs blad, exempelvis Fredrik Akrels porträtt av Sofia
Magdalena (bild 7). Akrels tryck var formatmässigt mindre och billigare än Gillbergs, men fortfarande ett kompetent kopparstick och ett
aktuellt porträtt av drottningen.
Med en betoning på just alternativ förde under året 1779 bokhandlaren Henrik Gustaf Runemark en intensiv annonskampanj i flera
­tidningar för ett av sina utgivningsprojekt, planscher av den nyligen
döpta kronprinsens faddrar (bild 8). I marknadsföringen märks tydliga ansträngningar att peka ut bildernas tillgänglighet och anpassningsbarhet. Annonserna betonade att arken med ett tiotal porträtt
på varje kunde köpas hela, de kunde skäras itu om någon ville ha ett
enstaka port­rätt (priserna varierande efter faddrarnas stånd), de kunde
sändas till landsorten med post och påstods vara lämpliga att bindas
in som böcker eller ramas in för väggexponering.458 Med andra ord talade annon­serna om bildernas funktion som kunskapsföremål (bok)
och dekoration (väggexponering). Dessa båda funktioner var även nära
relaterade till de handelsområden som grafiken på marknaden ingick
i, det vill säga bokhandeln och lyxvaruhandeln.
Genom att höra till bokhandeln hörde grafiken också till det område som kallades ”trycket”.459 I bokhandelns sortiment fanns grafiska
blad till åskådande bland böcker, pamfletter, tidningar, kartor och noter, alltså varor med den gemensamma nämnaren att vara trycksaker.460
parmynt, vilket efter 1776 motsvarade 1 riksdaler.
458. Runemarks annonser dök upp i SP 1779, nr 84, 24/4; nr 199, 10/9; DA
1779, nr 12, 16/1; nr 17, 22/1; nr 62, 17/3; nr 91, 24/4; nr 129, 11/6; nr 158, 16/7;
nr 208, 13/9; nr 279, 6/12; nr 295, 24/12. Porträtten graverades av Johan Snack.
För Runemarks övriga grafikutbud se [Henrik Gustaf Runemark], Förteckning på
swenska böcker som uti partie och minut finnas i nya exemplar hos bokhandlaren Runemark i dess boklåda på Lilla Nygatan, Stockholm, 1784; Förteckning på en del graverade
portraiter, land-chartor och musicalier som finnes i Runémarks boklåda uti huset n:o 137,
på Lilla Nygatan, Stockholm, 1787.
459. Om grafiken som en integrerad del av tryckområdet, jfr McKitterick
2003, t.ex. s. 90–96, 178, 180–183.
460. Om synligheten, jfr Runemarks kommentar, som antyder att ett av hans
importerade partier grafiska blad har blivit kopierade i den billigare tekniken träsnitt, till skada för hans förtjänst: ”Så snart detta [blad] uti fyra dagar varit synligt
i nämnde Boklåda, under hvilken korta tid ingen stor debet kunde ske, blef det
sedan i träsnitt gjort […].” Min kursiv. Kort beskrifning på aërostatiska machinen
1784, under ”Ytterligare Tilläggning”.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
219
220 konst i omlopp
Trycket hade dock ett bredare referensområde. Uttrycket spänner över
de materiella produkterna (tidningar, böcker, grafiska blad etc.) och
deras distribution.461 Det inkluderade associationen till att något var
publicerat och offentliggjort, ett ”allmänt papper”. Trycket var förknippat med information och spridning.
Förutom genom boklådorna hade grafiken ytterligare en förmedlingskanal inom tryckområdet, nämligen via tidningar. I UpfostringsSälskapets Tidningar hörde exempelvis till årgångarna 1783 och 1784 för
varje månad ett gratis kopparstick till prenumeranterna. Enligt utgivaren skulle de tjäna läsarens/åskådarens ”nöje och upmärksamhet”
och läsaren rekommenderades att binda in bilderna med tidningarna
och spara för framtida behov.462 De tjugofyra bladen visar en översikt
av tidens viktiga personer och märkvärdiga händelser som den ryska
kejsarinnan Katarina II, påven Pius IV, Mysores furste Haydar Ali eller Jean-Pierre Blanchards luftskepp. Denna typ av utbud och marknadsföring betonar grafikmediet som en visuell form av samtids- och
allmänorientering.
Om bokhandeln och trycket utgjorde ett marknadsområde med
vissa associationer, utgjorde lyxvaruhandeln ett annat. I sällskap av
exempelvis de föremål som visas i interiörscenen i kapitel ett (bild
3) förmedlades grafik inom ett materiellt område som kulturhistoriker brukar kalla ”nya konsumtionsvaror”.463 Dessa varor förknippades
med det expanderade lyxbegreppet med sina referenser till dekoration, bekvämlighet och behag. ”Nya konsumtionsvaror” såldes tillsammans med grafik bland annat av handlarna Joseph Schürer, far och
son, med butik på Storkyrkobrinken i närheten av bokhandlarstråket
Stora Nygatan.464 Omkring 1785 hade den yngre Schürer i butiken ett
lager av mer än åttatusen grafiska blad, merparten importerade från
gravören och grafikhandlaren François Basan i Paris. Tillsammans med
3. grafik
grafiken fanns även dosor och bläckhorn av elfenben, ljusstakar av engelskt stål, solfjädrar, holländskt ”post- och skrivpapper”, fickurskedjor,
knä- och skospännen.465 Som interiörföremål tillsammans med ljusstakar och serveringsbord eller föremål associerade med modernitet,
legitimt behag och lyx var grafiken en dekoration bland andra.
Dessa två distributionskanaler, bokhandeln och lyxvaruhandeln, är
betecknande för det grafiska mediets många funktioner och anpassningsbarhet. Till anpassningsbarheten hör även att kunskaps- respektive dekorationsstatus inte sammanfaller med någon striktare uppdelning av motiv eller genrer. Interiörscenen i kapitel ett visar (förmodligen) Gillbergs kungaporträtt, exponerade i ”glas och ram”, som
väggdekorationer och inte sorterade i en samlarportfölj och förvarade
bland böcker och annat tryck. Denna anpassningsbarhet var ju även
Runemarks försäljningsargument för fadderporträtten när de pekades
ut som passande för boksamlingen eller väggen, lämpade för dokumentation eller dekoration.466
Socialt omlopp
Det finns både skäl att tala om förstahandsköpare och att betona att
grafikens sociala omlopp inte inskränkte sig till förstahandsköparen.
Det är helt rimligt att anta att utbudet av variation och alternativ
var anpassat efter socialt differentierade konsumtionsvanor, vilket
också förekomsten av en omfattande andrahandsmarknad talar för.467
Spridningen av grafiska blad i andra, tredje och fjärde led var i sig en
461. Jfr även kommentar om betydelseförskjutningen i pressbegreppet från
tryckpress till publicerande i Torbacke 2000, s. 76.
462. [”Sälskapets Tidning…”], UST 1783, nr 1, 2/1, s. 7–8, citat s. 7.
463. T.ex. Maxine Berg, Luxury and Pleasure in Eighteenth-Century Britain, Oxford University Press, Oxford, 2005.
464. Handeln i Gamla stan beskrivs i Marshall Lagerquist, Den yrkesmässiga
möbelhandeln i Sverige intill år 1780: Studier i rokokotidens möbelhantverk och möbel­
distribution, Nordiska museet, Stockholm, 1981, s. 90–98.
465. För Schürer d.y.:s affärer med Basan, jfr uppgifter om skulder och laster
till Stockholm i följande material: Bouppteckning Joseph Schürer 1786/1:231, rådhusrätten, SSA; Brevkonceptet daterat 19/5 1786, Registratur 1786, SSA; Pierre
Casselle, ”Pierre-François Basan marchand d’estampes à Paris (1723–1797)”, Paris
et Ile-de-France, Paris, 1982, s. 168–169 not 62. I bouppteckningen listas även butiksinnehållet och grafiken.
466. Jfr även Elias Martins försäljningsargument i Ahlund 2011, s. 220–226.
467. Grafiska blad såldes regelbundet på Bokauktionskammaren och på de
”vanliga” föremålsauktionerna. Förutom att grafiska blad auktionerades ut för
privatpersoners räkning såldes även hela handelspartier via Auktionskammaren.
T.ex. auktionerades Schürer d.y.:s enorma butikslager ut efter dennes död, se
Wingstedts protokoll 21/3, s. 791–822; 24/3, s. 843–881; 1/4, s. 883–915; 5/4, s.
945–973, 1786; Smedbergs protokoll 22/3, s. 275–287, 387–403; 4/4, s. 361–383,
483–493, 1786, Auktionsverkets arkiv, SSA.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
221
222 konst i omlopp
institution, som omfattade enskilda personer vid enstaka tillfällen, liksom etablerade andrahandshandlare. Till de senare hörde de så kallade
klädmäklarbodarna, vilka bland sina lump- och andrahandsvaror ofta
inkluderade måleri och grafik. I följande annons för ett ”klädmäkleri”
framgår genom själva placeringen i en nyhets- och kungörelsetidning
som Stockholms Weckoblad att annonsen riktade sig till en större krets
och vilka föremål som ansågs värda att locka med:
Uti Klädmäklare-Boden, som är uti Hof-Kamereraren Grönings
Hus på Drottninge-Gatan, äro til salu insatte åtskilliga Fransyska
Estamper af stora Mästare gorde [sic], alle med glas och förgylde
ramar; äfwen åtskilliga Lärda Mäns Portraiter, som i KyrkoHistorien äro bekante.468
Förekomsten av alternativ när det gäller pris, motiv, teknik (t.ex. kopparstick, träsnitt eller några av de högmoderna prick-, färg- eller laveringsteknikerna), möjligheten att köpa enstaka blad ur en serie och så
vidare, är aspekter som gör det troligt att den sociala räckvidden var
mycket större än den mottagare som direkt eller indirekt adresserades
i marknadsföringen och framträdde i prenumerantlistor.
När det gäller förstahandsköparen kan en jämförelse göras med
Mark Halletts diskussion kring den engelska grafikmarknaden. Utifrån
Londontidningarnas annonser, tilltal och kulturutbud vid sidan av
grafik beskriver Hallett förstahandspubliken som urban, relativt litte­
rär och varken ”aristokratisk” eller ”plebejisk”.469 Motsvarande bild
ges även av Stockholmstidningarnas annonssidor. Marknadsföringen
av grafik i förhållande till andra utannonserade kulturprodukter bekräftar den politiskt och socialt expanderande borgerligheten och tillskriver den ett intresse för trycket, alltså böcker, tidningar, musikalier
och grafik till salu. En aspekt av detta är att annonserna förutsätter en
befintlig konsumtionspraktik. Genom att erbjuda varor associerade
med socialt bestämda konsumtionsvanor väckte de även associationer
till klasstillhörighet.
3. grafik
I förhållande till denna förstahandspublik är undersökningen av
Stockholms Postens prenumeranter i kapitel ett värd att bära i minnet.
De samhällspositioner som karaktäriserade tidningsprenumeranterna
skilde sig inte särskilt mycket från de 408 prenumeranter som finns
listade till grafikserien Solemniteter.470 Denna serie utfördes av Floding
och hans elever samt publicerades med några blad i taget som en i
förväg tecknad prenumeration. Tillsammans med bladen publicerades
också en lista över prenumeranterna, vilken skulle bindas ihop med
de övriga arken. I vanlig ordning anger listan namn, titlar och yrken.
Som helhet inkluderar listan samhällspositioner från de högsta inom
bördsaristokratin till stadens tullskrivare, det senare ett yrke vars hela
veckoinkomst motsvarade priset för Solemniteters sista fyra blad.471 Om
listan däremot bryts ned till för prenumeranterna gemensamma egenskaper framträder yrken som förutsatte formell högre utbildning, nya
adelstitlar givna för förtjänst och inte börd samt tjänster i civilförvaltningen.472 Oavsett om det handlar om höga eller låga titlar domineras
prenumeranterna av yrken som ämbets- eller tjänsteinnehavare, personer som utförde ”skrivbordsarbete” i officiell eller privat admini­
stration. Liksom i fråga om Stockholms Posten kan förstahandspubliken
beskrivas som urban och borgerlig.
468. ”Åtskillige Kundgiörelser”, SW 1769, nr 31, 29/7.
469. Mark Hallett, The Spectacle of Difference: Graphic Satire in the Age of Hogarth,
Yale University Press, New Haven, London, 1999, s. 25.
470. Listan över prenumeranter finns inbunden i UUB:s exemplar av Solemniteter i Westinsamlingen.
471. Priset var 32 skilling, vilket var ett standardpris för ett ”vanligt” grafiskt
blad; t.ex. ett porträtt i kopparstick kostade ofta 8 skilling. Mycket enkla bilder i
träsnitt kunde kosta några rundstycken (1 skilling=12 rundstycken). Uppgift om
tullskrivares lön hämtad från ”Ordinarie Stat för Stockholms Stad”, 1781, Stadskamrerarens arkiv, SSA. I förhållande till en nödvändighetsvara som bröd är Solemniteters pris inte ens jämförbart: ett bröd=1 rundstycke enligt Junii månads taxa,
hwarefter följande persedlar skola försäljas i Stockholm, anno 1779, Stockholm, 1779. Ett
besök på Kungliga teatern kommer närmare, vars biljetter gavs i prisklasser mellan
8 och 24 skilling enligt ”Kungörelse”, SW 1779, nr 38, 18/9, s. 152.
472. Med undantag av bördsaristokratin (19 %, inkl. 10 kvinnor) ser prenumeranternas sysselsättningsfördelning ut enligt följande: ämbets-/tjänsteinnehavare
36 % (inkl. 2 kvinnor); handlare 13 %; militärer 9 %; kyrkfolk 5 %; hantverkare/
näringsidkare 4 %; högre betjänter 4 %; fabrikörer 2 %; brukspatroner 1 %; direk­
törer 1 %; osäkert 5 %. I dessa grupper är de tolv representerade kvinnorna in­klu­
derade utifrån adels- och relationstitlar.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
223
224 konst i omlopp
Med andrahandsmarknaden i minnet är prenumerantlistan sanno­
likt inte representativ för alla som någon gång köpte eller ”bara” fick
tillfälle att se grafik.473 Men som en av många tryckta, exponerade
och cirkulerade prenumerantlistor, vilka alltså publicerades tillsammans med sin produkt (tidningar, böcker, gravyrer), skall den liksom
annon­serna betraktas utifrån funktionen att befästa relationer mellan
samhällspositioner och konsumtionsvanor – en marknadsmekanism,
vilken ingick i att klassificera varor, köpare och mediebruk socialt.
Intermedialitet och mediebruk
Grafiken på marknaden ingick i förmedlingspraktiker där den som
del av övriga sortiment existerade som tryck och lyx. Praktiken inlemmade med andra ord grafiken i vissa referensområden. Lyxen har
redan diskuterats. Det som återstår att undersöka är närheten till andra
tryckmedier. Nedan går jag vidare med de två relaterade frågorna om,
för det första, relationer mellan grafik och andra tryckmedier och, för
det andra, modeller för bruk eller närmare bestämt taxonomier för
grafiksamlande.
3. grafik
värderade som massmedium i en retorik knuten till kunskapsspridning. Till detta kommer ytterligare en närhet: att de gemensamt motiverades som översikter.
Redan på 1730-talet introducerade Post-Tidningarna sin veckobilaga som en översikt och relaterade den till en specifik mottagare. Bilagan skulle möta ett behov som påstods vara både mänskligt
och grund­läggande. Som en bevekelsegrund för tidningen, hävdas att
”MEnniskian” alltid upplever begär efter ny kunskap:
MEnniskian är af naturen så aldeles hågad til at wetta nyt, at få
­ibland dem finnas, som icke giärna wilja blifwa underrättade om
det märckwärdige som kan förefalla, ehuru sysselsatte de elliest
kunna wara.474
Dessutom konstateras, med samma generella anspråk, att det tillhör
undantagen från en antagen norm att inte vilja orientera sig om tillståndet i världen. Tidningen skulle erbjuda kunskapsorientering inom
och översikt över
hwarjehanda wettenskaper, såsom Historien och dertil hörande
­delar af Geographien (Jordens beskrifning) Genealogien (Ättertalet) Chronologien (Tideräkningen) Politiquen (Stats-konsten)
Rikens och staters enskylte Intresse, samt allehanda folckslags
­seder och rätter.475
Kunskapsmedier
Grafiken på marknaden har alltså beskrivits som integrerad i trycket
och marknadsförd som ett utbud av visualiserad omvärldsoriente­
ring. Det senare togs upp i samband med grafikdistributionen via
Upfostrings-Sälskapets Tidningar. Tidningen erbjöd bilderna som en
(kunskaps)översikt, vilket är en metafor som även underbyggs av följande jämförelse mellan grafik, tidningar och encyklopedier. Som initiala jämförelsepunkter kan den distributionsmässiga närheten mellan
grafik, tidningar och encyklopedier nämnas, där de internationella encyklopedierna närvarade i lokala tidningar bland annat genom sammandrag. Genom distributionsmässig närhet var de knutna till samma
socialt klassificerade konsumtionsvanor. Dessutom var de gemensamt
Denna modell för översikt ansågs även vara betecknande för encyklopedimediet. I artikeln ”Encyclopedie”, som både trycktes i Svensk
encyclopedie och i Upfostrings-Sälskapets Tidningar, förklaras inte bara det
som togs upp i kapitel ett, att encyklopediernas uppgift var att sammanfatta och klassificera för att skapa hanterbar och därmed översiktlig kunskap. Utan artikeln betonar även att översiktsskapandet skulle
råda bot på ett problematiskt tillstånd. Den ständigt växande mängden
information skulle ha gjort kunskap till något överflödande och oöver-
473. Som andra grafikpublikationer levde Solemniteter vidare på andrahandsmarknaden efter tiden för prenumerationen. Strax efter Flodings död annonserade
t.ex. bokhandlaren Utter ut exemplar, se ”Notificationer. Til salu finnes”, SP 1792,
nr 192, 21/8; SP 1793, nr 64, 19/3.
474. ”Företalet Til Anmärckningarne Wid Swenske Posttidningarne”, ASPT
1734.
475. ”Företalet Til Anmärckningarne Wid Swenske Posttidningarne”, ASPT
1734.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
225
226 konst i omlopp
skådligt. Ett ”omåtteligt öfverflöd af Böcker” försvårade enligt artikeln
encyklopedisk sammanfattning, men motiverade den desto mer.476 I en
artikel med den talande titeln ”A Solution to the Multitude of Books”
(2003) har Richard Yeo diskuterat motsvarande föreställningar om
kunskapsöverflöd i förhållande till Chambers’ Cyclopædia. Yeo påpekar även att detta var en problemformulering som inte står långt ifrån
den idag vanliga diskussionen om moderna/nya mediers informa­tions­
explosion och föreställningen om ett (modernt) informationssam­
hälle.477 Men till skillnad från idag var för Svensk encyclopedie/Upfost­
rings-Sälskapets Tidningar liksom för Cyclopædia medlet för hanterbarhet
encyk­lopedisk översikt.
En gemensam punkt för dessa båda medier var alltså att de erbjöds
som översikter och att de riktade sig till ett kollektivt subjekt som för
bildning, allmänorientering och kunskapsbegär förväntades göra bruk
av tidningen, encyklopedin och grafiken. Till översiktsmetaforen kan
man således även lägga föreställningar om en mottagares behov och
bruk. Och även här kan det noteras att den implicerade mottagaren
inte var utpekad som representant för ett stånd eller ett yrke utan kollektiviserad som människa utifrån vad som mellan raderna framstår
som mer än bara ett intresse för allmänorientering. Det förmodade
mänskliga kunskapsbegäret gällde enligt Post-Tidningarna viljan att
veta som en del av vars och ens naturliga konstitution. Detta generaliserade subjekt var bevekelsegrunden för orienteringen inom olika
kunskapsområden i Post-Tidningarnas veckobilaga eller sammanfattningarna i encyklopediernas uppslagsord.
Samlartaxonomier
Följande diskussion om klassificering av grafik tar som utgångspunkt
en text vilken först behöver introduceras särskilt som ett typexempel
på vetande i omlopp över nationella, mediala och diskursiva områden. Denna text är Roger de Piles’ kapitel ”De l’utilité des Estampes,
& de leur usage” som ingick i en utökad upplaga av Abregé de la vie des
3. grafik
peintres (1715, ffg. 1699).478 Abregé med gravyrkapitlet översattes till
engelska 1706.479
Först och främst är ”De l’utilité” inte en text som utvecklar de
teorier som behandlas i bokens angränsande kapitel, vilka senare har
kommit att förknippas med de Piles och värderats som nyskapande.
Till skillnad från övriga kapitel är ”De l’utilité” en analys av gravyrkonsten som inte är konstteoretiskt specialiserad. Gravyrkapitlet behandlar inte måleriets essens, helhetens effekt eller färgernas art och
värde. Det är med andra ord inte typiskt i den œuvre-konstruktion som
från och med 1700-talet har associerats med de Piles’ namn. Däremot
är kapitlet typiskt för en uppsättning troper som under hela 1700-talet och framförallt under den senare delen, i lexikala uppslagsord, tidningar och uppsatser om gravyrkonsten, fick beskriva grafikens egenskaper och värden.480 Dessutom är det ett kapitel som också under hela
1700-talet utgjorde en implicit eller explicit referens för texter med
helt andra cirkulationsområden än olika versioner av ”De l’utilité”.
En typisk referens ingår i Flodings ”Berättelse, så om KopparstickareKonstens beskaffenhet i Allmänhet som dess tilstånd, i synnerhet uti
Swerige”, vilken publicerades 1766 tillsammans med några konstpolitiska handlingar.481 Flodings uppsats innehåller ett utförligt men inte
markerat eller namngivet referat av nyckelpassager ur de Piles’ gravyrkapitel.482 I sin tur refererades Flodings uppsats, dock inte det implicita de Pilescitatet, i Kongl. Bibliotekets Tidningar om Lärda Saker.483
Detta är ett exempel på hur utsagor cirkulerar eller hur vetande sprids,
och i denna process ofta förlorar sina författarnamn samt överskrider
omlopp karaktäriserbara som mer eller mindre specialiserade och avgränsade, för att inte tala om nationella och tidsmässiga gränser. ”De
476. Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787, nr
49, 30/4, s. 388; Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie 1781, s. 22.
477. Yeo 2003, s. 61–72; för jämförelsen med ”information age” och ”infor­
mation explosion” idag, se s. 61.
478. de Piles 1715 (1699).
479. I den engelska utgåvan har kapitlet titeln ”Of the Usefulness and Use of
Prints” och listas under material på Internet, [Roger de Piles], The Art of Painting,
and the lives of the painters, 1706, s. 54–66. Texten är tillgänglig via Google Books
(hämtad 2/7 2013).
480. Om denna texts ständiga återaktualisering, jfr kommentar hos William B.
MacGregor, ”The Authority of Prints: An Early Modern Perspective”, Art History,
vol. 22, nr 3, 1999, s. 395.
481. Ingår som bilaga A i Floding 1766, s. 28–60.
482. Jfr Floding 1766, särsk. s. 30–33 med de Piles 1715 (1699), särsk. s. 77–81.
483. ”Om en Svensk Gravure-Skola”, KBTLS 1767, nr XV, 29/4, s. 221–223.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
227
228 konst i omlopp
l’utilité” är en viktig text för att det system för samlande och klassificerande som de Piles – och andra – satte på pränt utgjorde en kodifiering
av ett redan befintligt och fortsatt etablerat bruk.
de Piles beskriver ett samlande som var historiskt och dokumentariskt, som omfattade vissa grafiska genrer och en taxonomi där översiktsmetaforen är klart framträdande. Historiskt har i detta sammanhang betydelsen av partikularitet i tid och rum snarare än gammalt.
Historien kunde vara närvarande och aktuell men framförallt knuten
till specifika händelser, platser, personer och seder och inte minst till
samlarens intresse. Den subjektsegenskap som särskilt relateras till det
historisk-dokumentariska samlandet är formulerad som ett generellt
antagande om mänskligt kunskapsbegär samt ekar av påståendet i PostTidningarnas veckobilaga: ”L’Homme naît avec un désir de sçavoir”.484
Den rekommenderade ordningen för den historiska grafiksamlingen är
en uppläggning i gravyrportföljer, vilka på högsta nivå skulle sorteras
efter nation och sedan i tre underavdelningar. Först kommer porträtt
av monarker, höga ämbetsinnehavare och ”enskilda” som har utmärkt
sig i nationens historia. Den andra klassen består av nationens kartor
och prospekt (stads- eller landsvyer) och den tredje klassen innefattar
”allt” som har beröring med nationens historia, till exempel officiella ceremonier, offentliga högtider och märkvärdiga händelser.485 Det
gavs andra och mer konstnärligt specialiserade alternativ för amatörer,
antingen att ordna samlingen efter skolor, efter gravören (utan hänsyn till målaren) eller efter ämnen.486 de Piles gjorde ingen tydlig eller
övergripande uppdelning i inventionsgrafik eller kopierande grafik och
räknade i samma grupper, vilket Leca har noterat, upp gravörer som
producerade original och sådana som inte gjorde det.487
En viktig punkt i förhållande till det historiska samlandet är med
andra ord att det kunde bilda en ordning som rymde både dokumentation och konst. Till detta kommer att de genrer som de Piles placerar i
den historiska samlingen, porträtt, prospekt, kartor och märkvärdiga
händelser, också kunde ingå i samlingar sorterade efter konstnärliga
3. grafik
kriterier. Exempel på detta finns i von Heineckens katalog Idée générale
d’une collection complette d’estampes (1771).488 Katalogen presenteras i förordet som en modell och handbok för grafiksamlare och spränger i den
övergripande skolordningen, som ju associerades med kännare, in en
klass för porträtt och en annan för ”ceremonier, solenniteter, riddar­
ordnar, vapensköldar och begravningar”.489 Motsvarande kan noteras i katalogen över Tessins grafik- och teckningssamling. Den efter
konstnärliga kriterier upprättade skolordningen är kompletterad med
klasser där porträtt samlas med högtidligheter och ornamentsblad.490
Bland ”Céremonies Publiques en Suède” ingår till exempel Runemarks
fadderplanscher, vilket visar att samlartaxonomier organiserade enligt
konstnärligt specialiserade kriterier kunde vara ganska töjbara.491 Det
är utmärkande för det grafiska mediet under denna tid, att det som
både ideal konst och dokumentation, invention och kopia, flöt mellan
och band ihop det dokumentariska med det konstnärliga.
Med detta sagt har ännu ett till grafiken nära relaterat medium introducerats, vilket är samlarkatalogen. Även katalogen kan liknas vid
en översikt genom funktionen att åskådliggöra en disposition, att visa
de över- och underordnade klasserna som strukturerade gravyrportföljen. På samma sätt som sammandragen i kapitel ett sammanfattades grafik- och andra kataloger i tidningarnas ”nyheter från trycket”
– eller (i vid mening) litteraturavdelningar. Dessa punkter kan exemplifieras med Catalogue de portraits (1767), den tryckta förteckningen
över porträttsamlingen tillhörande chefen över Antikvitetsarkivet,
Carl Reinhold Berch.492
Den i katalogen förtecknade porträttsamlingen är organiserad i enlighet med de Piles’ första klass. I katalogens förord, formulerat som
ett brev ”À Monsieur”, det vill säga till läsaren/samlaren, pekas en
484. (”Människan föds med ett begär efter att veta”) de Piles 1715 (1699), s.
74. Min övers.
485. de Piles 1715 (1699), s. 85–86.
486. de Piles 1715 (1699), s. 86–87.
487. Leca 2005, s. 638.
488. von Heinecken 1771.
489. ”des ceremonies, des solemnites, des ordres de chevalerie, des genealogies
ou blasons & de funerailles”. von Heinecken 1771, s. 5. Min övers.
490. Se innehållsförteckningen i [Tessin] 1785, s. 177–178, 377–378, för skolordningen särsk. klass II och III i katalogens första del.
491. [Tessin] 1785, nr 103–105, s. 176–176.
492. Carl Reinhold Berch, Catalogue de portraits, contenant les rois, les reines et
les princes du sang royal de Suède; avec les grands officiers, le clergé, les sçavans, et autres
personnes illustres de la meme nation, gravés en taille-douce: qui font partie des recueils de
Charles-Renaud Berch, Stockholm, 1767.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
229
230 konst i omlopp
skillnad mellan den historiska och den mer konstnärliga grafiken ut
på kvalitativa grunder. Detta var dock en fråga om bättre eller sämre,
inte i första hand om konst eller inte konst och definitivt inte om original eller reproduktion:
L’artiste pourra se moquer de moi, voyant que je mêle les mau­
vaises estampes avec les bonnes. […] sans me vanter, j’ai assez
de lumieres pour distinguer les gravures d’un Landsberg de
celles d’un Drevet. Mais dans mon plan, les portraits servent de
pieces historiques: & pour que la suite soit la plus complette que
possible, je suis, en historien, obligé de faire grace à des morceaux
qu’en amateur je mettrois volontiers au rebut.493
Katalogen upprättar alltså en distinktion mellan det historiska samlandet och det konstnärliga, där det senare relateras till konstnärliga
kvalitetskriterier och kännarkompetens. I detta fall beskriver samlaren
sig själv som identifierad med båda samalartyperna, även om katalogen
manifesterar det historiska intresset och är ordnad därefter.
I katalogen listas gravyrerna under monarker och ”enskilda”, de
förra genealogiskt och de senare alfabetiskt efter den avporträtterades namn. Katalogsidorna är utformade som tablåer indelade i kolumner vilka tjänar klassificering och åskådlighet. I kolumnen invid
sorteringsnamnet (den avbildades namn) ges en kort karaktäristik av
bladet (byst- eller helfigur, publiceringsdetaljer, tillgänglighet, del av
serie o.s.v.). Det ges även uppgifter om format och gravör. De senare
är inte upptagna som inventor med konstnärens status. Katalogen är
uppställd efter den avporträtterade och inte efter gravören. Att den
senare överhuvudtaget nämndes hade ett särskilt skäl. Gravörnamnet
utgjorde ett redskap. Den inledande instruktionen till läsaren/samlaren förklarar:
3. grafik
Le nom du graveur, avec quelques notes distinctives dans les
souscriptions, facilitera la recherche. Car de copier les titres & les
epigrammes tout de long, auroit fait un volume trop pesant dans
votre poche, & de tres ennuyeuse lecture.494
Katalogen publicerades som en handbok, formatet hölls litet för att
den skulle vara portabel som medhavd referens och den gavs ett sammandrag i Lärda Tidningar där den framhölls som föredömlig.495 Denna
modell för samlande och klassificerande gjorde grafiken till en form av
kunskap – men utan att samtidigt upprätta några rigida distinktioner
mot konst.
Det visuella kunskapsmediet:
ett implicit erfarenhetsobjekt
Detta avsnitt inleds med att ställa frågan om grafikmediets mening
och värde till två bildsviter, vilka är valda som representanter för både
marknadsutbudet och modellen för det historiska samlandet. Den ena,
Solemniteter, är utgiven som en serie. Den andra, några ballonger, bildar
en serie i överförd bemärkelse.
Se och veta mer!
De tjugotre text- och bildarken i Solemniteter alternerar mellan panoramavyer och närstudier. Serien visualiserar händelserna kring Adolf
Fredriks död och Gustav III:s trontillträde och bröllop. Bladet, med
den typiskt informationsrika titeln ”Grundritning och elevation af
den lit de parade uti hörnsalen på kongl. slottet i Stockh. der högst sal.
konung Adolph Fredrichs lik var till almänhetens åskådande utstäldt
den XXVIII febr. och föli. dagar MDCCLXXI” (bild 9), visar i den
översta fjärdedelen den kungliga kistan rakt framifrån, i en registrerande vy som kräver avsevärt avstånd. Den nedre delen av planschen
skiftar blickpunkt till en plan uppifrån över rummet. Ingången för
493. (”Konstnären skulle skratta åt mig, då jag blandar dåliga gravyrer med
goda. […] utan att förhäva mig, är jag tillräckligt upplyst för att skilja en Landsbergs arbete från en Drevets. Men enligt min plan tjänar porträtten som historiska stycken: och för att samlingen skall bli så komplett som möjligt, är jag,
som historiker, tvungen att acceptera sådana stycken jag som amatör villigt skulle
tillbakavisa.”) Berch 1767, förordet. Min övers.
494. (”Gravörens namn, med några särskiljande upplysningar om prenumerationen, underlättar eftersökandet. Ty att kopiera titlarna och epigrammen i sin
längd, skulle ha skapat en volym för tung för er ficka, och mycket tråkig läsning.”)
Berch 1767, förordet. Min övers.
495. ”Upsala”, LT 1768, nr 3, 11/1, s. 11–12.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
231
3. grafik
åskådarna (”Q” mellan de nedre vänstra kolonnerna) och utgången
(”R” mellan de två nedre kolonnerna längs höger vägg) är markerad
med bokstäver som korresponderar mot förklarande text. Den kungliga uppvaktningens till synes exakta positioner är lika tekniskt markerade, med bokstäver och punkter runt sorgelägret, och korresponderar
på motsvarande sätt mot de skrivna namnen. Planen och den övre
bilden erbjuder både var och en för sig och tillsammans större och
överskådligare vyer än vad en mänsklig position i rummet någonsin
kunnat ge. Den mänskliga positionen erbjuder i förhållande till bildernas perspektiv bara detaljerna.496
Vyn över kistan framifrån och planen ovanifrån visar alltså dubbla
seendepositioner. På motsvarande sätt visas även dubbla eller till och
med tredubbla syntaxer genom kombinationen av bild, text och tekniska markörer (punkter, fristående bokstäver, genomskärningar). De
tekniska markörerna utgör ett annat språk än det bildmässiga gestaltandet av kistan och sorgedekorationerna och skiljer sig även från bildernas textinslag. De anspelar på konstruktionsritningar, manualer,
kartor och instruktionsblad, och kan jämföras med Stockholmskartans
siffror, bokstäver och rutnät för stadsdelarnas kvarter (bild 5). Denna
dubbla översikt, i form av två seendepositioner och tre syntaxer, följs
av andra översikter, bland annat en schematisk uppställning av sinnebilderna och vapensköldarna i gravkoret (bild 10) och varvas med
extrema närbilder, exempelvis av bordsdekorationerna vid bröllopet.
496. Ett annat resonemang kring översikt i förhållande till panoramavyer förs
i Anders Ekström, ”Det vertikala arkivet: Om översiktsmedier och historiska svindelkänslor”, 1897: Mediehistorier kring Stockholmsutställningen, red. Anders Ekström,
Solveig Jülich & Pelle Snickars, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2006, s.
275–307; Ekström 2009, s. 151–162, och i Anders Ekström, ”Seeing From Above:
A Particular History of the General Observer”, Nineteenth-Century Contexts, vol.
31, nr 3, 2009, s. 185–207, där även växlingen mellan distans och närhet betonas.
Ekströms argument handlar om konstruktionen av en ”allmän observatör”, vars
sinnen och uppfattningsförmåga skulle fostras och skärpas av det Ekström kallar
översiktsmedier, vilka diskuteras bl.a. utifrån medieringar av ballongstigningar i
anslutning till Stockholmsutställningen.
bild 9. ”Grundritning och elevation” ur Solemniteter, 1772–79, Per Floding m.fl.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
233
3. grafik
Ballongserien (bild 11–15) består av svenska bearbetningar efter utländska tryck som producerades mer eller mindre ”på löpande
band” i samband med ballongmanin åren 1783–1784, vilken visade
sig i en ström av tidningsnyheter, ballongbilder, småskrifter och allmän parafernaliakommers. De uppmärksammade händelserna var
Montgolfierbrödernas uppstigning i Paris 1783 och den svenska uppstigningen från Observatoriekullen i september 1784.497 Det snabbproducerade i bilderna är framförallt tydligt i återanvändandet av olika
bildpartier.
På samma sätt som i ”Grundritning” kan man säga att ballongtrycken betonar det dokumentära och partikulära genom detaljerade
och informerande titlar: Expérience du globe aérostatique de M M Charles
et Robert au jardin des Thuileres le 1er december. 1783 (bild 11) och Afritning
på a’rostatiska machinen, hvarmed herrar Robert och Charles gjorde en luftresa, ifrån Thuilleries d. 1 dec. 1783 (bild 12). Det är också typiskt att det
senare bladet är märkt med köpstället ”Finnes til Kjöps uti Arboréns
Boklåda på Stora Nygatan”. Textinslagen förstärker bildernas betoning av det partikulära, av händelser och omständigheter bestämda i
tid och rum.
De översiktliga vyerna visar ballongerna, i tre av bilderna även
omgivningarna, från en omöjlig position. Samtidigt som det distans­
krävande rakt framifrån-perspektivet åskådliggör hela ballongfiguren
accentueras detaljerna (korgarnas ornament, ventilen under ballongen
o.s.v.) som sedda från mycket närmare håll. Den tekniska syntaxen i
”Grundritning” återfinns i Expérience och Afritning, vilka båda är försedda med siffror och bokstäver som korresponderar mot åtföljande
broschyrer.
bild 10. ”Sinnebilder” ur Solemniteter, 1772–79, Per Floding m.fl.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
497. Det roliga uttrycket ”ballongmani” är lånat från titeln på Paul Keens
artikel ”The ’Ballonmania’: Science and Spectacle in 1780s England”, EighteenthCentury Studies, vol. 39, nr 4, 2006, s. 507–535. Nyhetsrapporter om den svenska
ballongstigningen publicerades t.ex. i ”Stockholm, den 20 September”, IT 1784, nr
74, 20/9; ”Nyheter. Stockholm”, UST 1784, nr 72, 27/9, s. 569–570; nr 80, 25/10, s.
633–634. Uppståndelsen kring ballongfärderna lockade inte bara fram småskrifter
och grafik utan också tillverkning och försäljning av t.ex. byggsatser av miniballonger för att inomhus ”roa Sällskaper”, enligt annons i IT 1784, nr 13, 12/2.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
235
3. grafik
bild 11 (t.v.). Expérience
du globe aérostatique,
1784, Johan Snack, sammanbunden med häftet
Kort beskrifning på aërostatiska machinen.
bild 12 (t.h.). Afritning
på a’rostatiska machinen,
1784, Johan Snack, sammanbunden med häftet
Beskrifning på ærostatiska
machinen.
bild 13 (nästa sida).
Den förbättrade aero­
sta­tiska machine, 1784,
Johan Snack.
Broschyrerna är särskilt väsentliga i två avseenden. Dels för att själva bilderna även såldes separat, med den tekniska syntaxen alltså exponerad utan en direkt relation till en förklarande text. De tekniska
markörerna bildar i dessa fall generella tecken för dokumentation, förklaring och precisering. Dels för att ballongerna tillsammans med sina
texter erbjöd en orientering i vetande, i aktuella uppfinningar och tekniker att studera i ord och bild. Tillsammans kan ballongerna och texterna beskrivas som översikter och sammanfattningar. Broschyrerna
förklarade ballongernas konstruktion, återgav nyheter om ballongstigningar eller summerade i punktform de mer eller mindre fabulösa/­
vetenskapliga framtida användningsområdena för luftfarkoster (utforska atmosfären, förekomma åska och hagel, rekognoscera i krig,
bestiga berg, mäta höjd och djup).498
498. Beskrifning om aërostatiska machinen, Stockholm, 1784; Beskrifning på
ærostatiska machinen, Stockholm, 1784; Kort beskrifning på aërostatiska machinen,
Stockholm, 1784.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
237
3. grafik
Den visuella retoriken i att visa mer än vad som kunde gå att se utan
grafisk mediering är knuten till det specifikt grafiska sättet att mediera
både ett ”dokumentärt” innehåll och andra medier som informationsbroschyrer, kartor och konstruktionsritningar. I samtliga bilder framträder en typisk kombination av grafisk syntax, som skapar bildmässig
form med hjälp av linjer, streck och skrafferingar, med text och tekniska
figurer. Bildernas sammanställningar av flera perspektiv gjordes med
hjälp av dessa kombinerade språk. De mediespecifika gestaltningsmöjligheterna apostroferades även i broschyrerna. Häftet Kort be­skrifning
på aërostatiska machinen publicerades i par med bilden Expérience. Där
görs en poäng av att bilden åskådliggör tre tidigare separat publicerade
ballongbilder på ett och samma blad, vilket alltså skall förstås i relation till grafikens representationskonventioner. Bara grafiken var ett
visuellt massmedium, bara grafiken erbjöd tredubbla syntaxer. Häftet
gav även en journalistisk och marknadsmässig motivering av text och
bild i att de tillsammans skulle ”gifva det Svenska Almänna et mera
fullständigt begrep om Upfinningen”.499 ”Fullständigt” står att läsa i
förhållande till titelns ”kort”. Detta är signifikant snarare än kuriöst.
Broschyrernas korta, sammanfattande beskrivningar av vetenskapliga
konstruktioner, rön och framtidsprognoser uppblandade med nyheter
och anekdoter kan knytas till översiktsmetaforen just i bemärkelsen
att ha reda på lite av varje.
En av utgångspunkterna för denna bildanalys är att förstå resultatet som bildernas utsagor om sig själva, det vill säga som påståenden
om det grafiska mediets mening och värde. Utifrån bilderna kan detta
beskrivas som anspråk på dokumentation och kunskap, vilket förstärks
av informationstäthet och kombinationen av bild, text och tekniska
tecken. Slutligen kommer anspråket på kunskap även till uttryck i det
samtidiga visandet av översiktsvyer och partikulära detaljer. Här är
det viktigt att betona just att den distanserade översiktsvyn och de
partikulära detaljerna är samtidigt förekommande, visade på ett och
samma blad.
499. Kort beskrifning på aërostatiska machinen 1784, under ”Om Charles Aërostatiska Machine”.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
239
3. grafik
bild 14. Herr Blanchards luftskepp, 1784,
­Johan Snack, utdelad tillsammans med
Upfostrings-Sälskapets Tidningars majnummer 1784.
bild 15. ”Föreställning af den berömde Aërostatiske Machine […]
Copierad efter et Fransyskt Koppar­
stick”, ur Stockholms Posten 1784.
Dubbla kunskapsperspektiv
De parallella uttrycken för översiktsvyer och partikulära detaljer kan
belysas vidare genom en analogi med den kunskapsteori som låg till
grund för Encyclopédie och Svensk encyclopedie.
Om den visuella växlingen mellan översikt och de partikulära detaljerna kan man, utifrån de båda perspektivens gemensamma kunskapsanspråk, säga att de verkar vara motsägelsefulla. Det partikulära och det översiktliga kan inte vara åtkomligt på en och samma
gång från en och samma horisont, och detta kan relateras till två olika
perspektiv på kunskap. Claudia Moscovici har i en kunskapsteoretisk
läsning av Encyclopédies inledning kallat det ena perspektivet universalistiskt och det andra partikulärt eller relativistiskt.500 Med utgångspunkt i Moscovicis diskussion kan man på motsvarande sätt säga att i
Solemniteter och ballongserien artikuleras ett synergetiskt till skillnad
från bipolärt eller monolitiskt modus. Översikt eller universalitet och
partikularitet eller relativism är samtidiga och samverkande uttryck.
Detta har en analogi i den då och senare välkända metaforen för å ena
sidan människans kunskaper, å andra sidan deras encyklopediska organisation: kartmetaforen (”mappemonde”) som den presenteras i
Encyclopédies inledning.
I första kapitlet nämndes det universalistiska och ensidiga kunskapsperspektivet i ”Discours préliminaire” i förbigående. Men, och
här följer jag Moscovicis analys, detta är alltså bara ett av de två kunskapsperspektiv som kommer till uttryck i inledningen.501 Det kompletteras, som i Solemniteter och ballongserien, av ett perspektiv som
bejakar det partikulära. Följande passage föregås av att inledningen
karaktäriserar själens historiska progression eller kunskapens successiva utveckling, för att sedan kontrastera denna frammarsch mot den
encyklopediska ordningen:
Il n’en est pas de même de l’ordre encyclopédique de nos connois­
sances. Ce dernier consiste à les rassembler dans le plus petit
espace possible, & à placer, pour ainsi dire, le Philosophe au-dessus
de ce vaste labyrinthe dans un point de vûe fort élevé d’où il puisse
500. Moscovici 2000, s. 384–400.
501. Moscovici 2000, särsk. s. 392–395.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
241
242 konst i omlopp
appercevoir à la fois les Sciences & les Arts principaux; voir d’un
coup d’œil les objets de ses spéculations, & les opérations qu’il
peut faire sur ces objets; distinguer les branches générales des
connoissances humaines, les points qui les séparent ou qui les
unissent; & entrevoir même quelquefois les routes secretes qui les
rapprochent. C’est une espece de Mappemonde qui doit montrer
les principaux pays, leur position & leur dépendance mutuelle, le
chemin en ligne droite qu’il y a de l’un à l’autre; chemin souvent
coupé par mille obstacles, qui ne peuvent être connus dans chaque pays
que des habitans ou des voyageurs, & qui ne sauroient être montrés
que dans des cartes particulieres fort détaillées. Ces cartes parti­
culieres seront les différens articles de notre Encyclopédie, &
l’arbre ou système figuré en sera la mappemonde.502
Kartmetaforen skulle belysa både ordningen i Encyclopédie och olika
sorters kunskap betingad av olika perspektiv. Med dess hjälp artikuleras å ena sidan översikten, å andra sidan den partikulära vyn. På
motsvarande sätt kan man å ena sidan uppfatta filosofens utsikts- och
översiktsposition som privilegierad; å andra sidan kan man lika gärna kalla den ensidig. Till skillnad från Solemniteters och ballongernas
åskådare kunde filosofen inte se allt. Filosofen tillerkänns ett partiellt
synfält som bara omfattar den ”raka vägen”, eller de till synes direkta
interrelationerna mellan kunskapsområden (jfr ”länder”). De skiftande kunskapsområdena såg annorlunda ut ”inifrån”. De var invecklade
3. grafik
i en partikulär terräng, i omständigheter som gick det översiktliga
kunskapsperspektivet förbi och som normalt förblev ”hemliga” för
filosofen som sökte den generella kartan. De enskilda kunskapsområdena krävde ett partikulärt inifrånperspektiv. Det senare skall förstås
som kunskap formulerad utifrån en viss horisont betingad av den detaljerade terrängen eller av de olika kunskapsområdena.503 Filosofens
utsiktsplats kan vidare jämföras med den som retoriskt byggs upp i
marknadsföringen av Svensk encyclopedie. I Stockholms Lärda Tidningar
är det utgivarens röst som presenterar projektet. Utgivaren förkunnar
stolt att Svensk encyclopedie är ett derivat av encyklopediskt vetande,
varpå det följer en uppräkning av konsulterade internationella encyklopedier. Som kartmetaforens filosof kryssar utgivaren mellan kunskapsområden representerade av allmänna och specialiserade uppslagsverk. I ”ländernas” ställe listas encyklopedier inom biografi, ekonomi,
historia, naturalhistoria, politik, vetenskaper och konster och sköna
konster.504 Även det partikulära perspektivet erkändes i Svensk encyclopedie: ”En Philosoph, en Theolog, en Anatomicus, en Politicus beskrifver Menniskan helt olika.”505
502. (”Annorlunda ligger det till med den encyklopediska ordningen för våra
kunskaper. Här gäller det att samla dem på minsta möjliga utrymme och placera
filosofen på en utsiktspunkt så högt belägen över denna väldiga labyrint att han samtidigt kan iaktta alla de viktigaste vetenskaperna och konsterna; med ett ögonkast
kan se objekten för sina spekulationer och de operationer han kan göra med dessa
objekt; kan urskilja de större grenarna för de mänskliga kunskaperna, de punkter
som skiljer dem åt och förenar dem; och ibland till och med kan urskilja de hemliga
vägar som för dem nära varandra. Det blir ett slags världskarta som skall utvisa de
viktigaste länderna, deras läge och ömsesidiga förbindelse och den rakaste vägen
mellan två av dem; men den raka vägen spärras ofta av tusen hinder, och dessa
hinder är kända blott för invånarna och resenärerna i varje enskilt land och kan
bara visas på ytterst detaljerade specialkartor. Sådana specialkartor blir de olika
artiklarna i Encyklopedien, och Trädet eller den Systematiska Översikten blir dess
världskarta.”) d’Alembert, ”Discours préliminaire”, EDR 1751, vol. 1, s. xv. Övers.
Stolpe 1981, s. 81–82. Min kursiv. Jfr även Moscovici 2000, s. 393.
503. Jfr Bates’ läsning av den ovan citerade textpassagen som kunskapsteoretiskt
kritisk i förhållande till representationen av terrängen eller den detaljerade världen
i Bates 2002, s. 1–20, särsk. s. 8, 13–14. Jfr även kommentar hos Anthony Vidler,
”Trancparency and Utopia”, Regimes of Description: In the Archive of the Eighteenth
Century, red. John Bender & Michael Marrinan, Stanford University Press, Stanford, California, 2005, s. 178.
504. Gjörwell, ”Stockholm. Kungjörelse om Upfostrings-Sälskapet, des Arbe­
ten och Inrätningar”, SLT 1780, nr 1, 3/10, s. 3–16; forts. nr 2, 10/1, s. 18–20. Se
särsk. s. 3–4
505. Gjörwell, ”Utgifvarens Företal”, Svensk encyclopedie 1781, s. [3], första
noten. Jfr även följande resonemang i ”Encyclopedie”-artikeln i Svensk encyclo­
pedie/Upfostrings-Sälskapets Tidningar. Där konstateras att varje artikelförfattare
”uprigtigt och flitigt sökt Sanningen” samt ”framlagt den samma begripelig och
nyttig.” Ändå kan inte varje författare ”uti en och samma sak hafva enahanda
tankar”. Uttryckt på annat sätt har sanningen inte bara sökts utan också faktiskt
presenterats (jfr ”framlagts”), men rymmer olikheter. Eftersom inte alla författare
talar utifrån samma perspektiv följer enligt texten att ”stridiga meningar och olika
upgifter, inom et dylikt verk, upkomma; ja väl gensägelser och oriktigheter på sina
ställen sig förete”. Det viktiga här är att ”stridiga meningar” står som en annan
punkt än ”oriktigheter”, även om man kan undra hur ”gensägelser” förhåller sig
till å ena sidan acceptabel pluralism, å andra sidan ”oriktigheter”. Inte desto mindre uttrycker denna skrivning att skiftande perspektiv visserligen kunde, men inte
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
243
244 konst i omlopp
De olika kunskapsperspektiven, universalitet och partikularitet,
motsvarar med andra ord olika och samexisterande beskrivningar av
världen eller av ett och samma föremål. I Encyclopédie och i Svensk encyclopedie accepterades därmed en (viss) mångfald av perspektiv som
lika giltiga.506 Översiktsvyn och det partikulära perspektivet var båda
legitima som kunskap. Bilderna synliggjorde de båda perspektiven på
en och samma gång. De visar även den vy som filosofen inte kunde
se. Bilderna talar om att se och veta ur två komplementära perspektiv.
Grafisk visualisering i perceptuellt perspektiv
Det anspråk på dokumentation och kunskap som kommer till uttryck
i Solemniteter och ballongbilderna hade även ett referensområde i före­
ställningar om vissa för grafiken mediespecifika egenskaper. I såväl
lexikala uppslagsord som marknadsföring konstruerades det grafiska
mediet som kunskapsbärande och kunskapsspridande. Även i detta
sammanhang kan de Piles’ ”De l’utilité” betraktas som en nyckeltext.
Det jag närmare skall belysa är ett återkommande uppmärksammande
av grafikens kunskapsföreträde som visuellt verkande medium. Detta
var en visualitetstrop som ofta åtföljdes av ett framhävande av grafikens multiplicerings- och spridningsmöjligheter, eller helt enkelt en
betoning av dess massmediala kapacitet. Grafiken prisades för att göra
det avlägsna närvarande, för att sprida kännedom om främmande länder och händelser, liksom för att åskådliggöra det för ögat osynliga
med hjälp av genomskärningar, kartor och liknande.507
Föreställningarna om grafiken som ett visuellt verkande medium skulle även kunna beskrivas utifrån en lång tradition av jämförelser mellan sinnen och konstarter, med en ofta repeterad referens
i Horatius’ strof ur Ars Poetica, om de i jämförelse med hörseln ”tro-
3. grafik
värdiga ögonen”.508 Denna traditionella sammanföring av seende och
vetande skall dock betonas som bearbetad och medierad i förhållande
till nya mediala omlopp, nya applikationsområden – däribland grafiken – och, vilket jag strax återkommer till, nya axiom.509
I artikeln om gravyrkonsten i Encyclopédie méthodique. Beaux-arts,
som är en sammanfattning av introduktionskapitlet i Joseph Strutts
engelska gravyrlexikon, introduceras det grafiska mediet genom att
dess kunskapsvärde poängteras. Passagen i Encyclopédie méthodique lyder:
[…] de tous les arts d’imitation, il n’en est aucun, sans en excepter
même la peinture, qui soit d’une utilité plus générale que celui
de la gravure. Dès ces commencemens, on s’en est servi pour
étendre les diverses branches de nos connoissances; c’est à cet art
que nous devons les plus sûrs moyens de communiquer la représentation
des objets visibles; c’est lui qui nous a dispensé d’avoir recours à
ces descriptions embarrassées, & presque toujours fautives, dont
on étoit obligé de se servir pour faire connoître ce que l’on peut
aujourd’hui mettre sous les yeux, & indiquer clairement, à l’aide d’une
estampe accompagnée d’une courte explication.510
Hos Strutt:
behövde, motsvara ”oriktigheter”. Gjörwell, ”Encyclopedie”, Svensk encyclopedie
1781, s. 23; Gjörwell, ”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, UST 1787,
nr 49, 30/4, s. 389.
506. Jfr diskussionen i Mark E. Wildermuth, Print, Chaos and Complexity:
Samuel Johnson and Eighteenth-Century Media Culture, University of Delaware Press,
Newark, 2008, s. 54–61 där epistemologiska frågor med utgångspunkt i Samuel
Johnsons texter relateras till föreställningar om en rörlig, textuellt manipulerbar
och marknadsanpassad tryckmediekultur.
507. Jfr de Piles 1715 (1699), s. 78–79, 84, 88–90.
508. I svensk övers. lyder den ofta citerade passagen i Ars Poetica: ”Det som
sänds in genom örat upprör sinnena mindre än det som lagts under trovärdiga
ögon […].” Arvid Andrén (övers.), [Quintus Horatius Flaccus], Diktkonsten/Ars
Poetica, latinsk text m. metrisk övers., inledn. o. kommentar av Arvid Andrén, Paul
Åströms förlag, Jonsered, 1992, s. 25, strof 180. T.ex. de Piles hämtar stöd hos Horatius i utpekandet av grafikens särskilda möjlighet att ”nous instruire d’une maniére plus forte & plus prompte que par la parole”. (”underrätta oss på ett mycket
starkare och mer övertygande sätt än genom tal”) de Piles 1715 (1699), s. 84. Min
övers. Standardreferensen när det gäller de fem sinnena som tema från antiken till
romantiken är Louise Vinge, The Five Senses: Studies in a Literary Tradition, CWK
Gleerup, Lund, 1975, i vilken den aristoteliska traditionen i grupperandet och
rangerandet av sinnena betonas.
509. Jfr Vinge 1975, s. 135–142 om sinnesperception och kunskapsteori under
1600- och 1700-talen.
510. Chéreau, ”Gravure”, EMBA 1788, vol. 1, s. 392. Min kursiv.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
245
246 konst i omlopp
Of all the imitative arts, painting itself not excepted, engraving is
the most applicable to general use, and the most resorted to from
the necessities of mankind. From its earliest infancy, it has been
called in, as an assistant in almost every branch of knowledge; and
has, in a very high degree, facilitated the means of communicating our
ideas, by representing to the sight whatever is capable of visible imitation;
and thereby preventing that circumlocution, which would ill
­­explain, in the end, what is immediately conceived from the actual
­repre­sentation of the object.511
Båda citaten tillskriver det visuella och tryckta mediet en starkare förmåga än andra att i förhållande till ett uppfattande sinne kommunicera
kunskap. Det grafiska mediet påstås i detta avseende överträffa måleriet tack vare att det var tryckt, multiplicerbart och spridningsbart.
En implicit referens görs också till den välkända distinktionen mellan
bilden som omedelbar och rumslig och orden som utdragna och tidsliga.512 Det omständliga och utdragna i text (jfr ”descriptions embar511. Strutt 1785, s. 1. Min kursiv.
512. Om denna jämförelse, se t.ex. Du Bos 1740 (1719), vol. 1, kap. 40, s.
386–399, särsk. s. 386–389, där standardreferensen till Horatius (s. 387) är upptagen i ett kognitionspsykologiskt sammanhang. Du Bos’ förklarar det visuellas
kraft (”pouvoir”) som starkare än ordens för att den verkar genom synen och för
att den använder sig av ”naturliga” till skillnad från ”arbiträra” (instiftade eller
ej mimetiska) tecken. Det är de kognitiva processerna och den inom mimesisteorin förstådda relationen mellan föremålet för representation, den materiella
representationen och sinnesintryckets relation till dessa båda, som spelar in i Du
Bos’ förklaring av de naturliga tecknens visuella styrka. När det yttre föremålet
representeras i bild sker detta med hjälp av imitation, som via associationer väcker
minnesbilden av verklig erfarenhet. Naturen, enligt Du Bos, ”se présente dans un
tableau sous la forme où nous la voïons réellement”. (”presenterar sig i en målning i den form som vi ser den i verkligheten”) Citat s. 388, min övers. Orden,
däremot, verkar genom att successivt beröra flera kognitiva instanser. De måste
som arbiträra tecken först väcka sina mer eller mindre korresponderande idéer,
sedan låta inbillningen arrangera idéerna för att formera mentala bilder. Visuella representationer behöver inte denna omväg. Detta är antaganden som även
återfinns hos Adelcrantz 1757. Ett märkbart associationsschema i denna text är
bild–syn–inbillning–omedelbarhet kontra ord–hörsel–minne–succession; bilden
”angriper” själen ”på en gång”, bilder talar till synsinnet och den mentala förmågan inbillningen, medan orden framförs ”efter hvarannan” samt verkar med hjälp
av hörseln och minnet. Adelcrantz 1757, s. 10–11, 13, 16. För en diskussion om
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
3. grafik
rassées”, ”circumlocution”) ställs mot omedelbarheten i ett visuellt
intryck, att på en gång se ”allt” i samma vy (jfr ”mettre sous les yeux
& indiquer clairement”, ”immediately conceived”).
En särskilt intressant aspekt i dessa lexikala grafikdefinitioner är
att deras uttryck för tron på en säkrare och underlättad kommunikation förutsätter en perceptuell akt. Det grafiska mediet relateras till
synen som det för grafikens del väsentliga sinnesintrycket och till ett
kognitivt bearbetande sinne. Uttrycken för att veta (jfr ”se servir pour
faire connoître”, ”communicating our ideas”) hörde ihop med föreställningen om ett erfarande subjekt vars perception bygger på sinnesförnimmelser och vars kunskap är resultatet av mentalt processade
intryck. Dessa beskrivningar av grafikmediet demonstrerar ett outtalat
perceptuellt perspektiv på grafik, vilket kommer till uttryck i att grafik
som (kunskaps)objekt sätts i relation till en sensorisk och reflexiv apparat. Citaten talar däremot inte om det grafiska mediets kunskapsfunktioner genom att till exempel tematisera det motiv en bild kommunicerar, och inte heller genom att diskutera hur motivet är eller
bör vara gestaltat (t.ex. reglerat av perspektiv- och proportionslära).
I Flodings uppsats om gravyrkonsten återkommer temana från
Encyclopédie méthodique och Strutt. Nedanstående textpassage är översatt från de Piles’ gravyrkapitel, där de kursiverade orden uttryckligen
är refererade till Horatius.513 Det som skall noteras är emellertid inte i
första hand den hos Floding inbäddade referensen, utan att det grafiska mediet som visuellt medium antogs gestalta klarare och effektivare
än ord och att det antogs förmedla en representation förstådd som ett
kunskapsobjekt. Även här framträder ett uppfattande subjekt mellan
raderna. Den visuella (kunskaps)kommunikationen (jfr påståendet att
grafiken ”underrättar”) sätts i relation till ett underförstått subjekts
uppfattning som skulle effektiviseras genom bildens visuella språk:
naturliga och arbiträra tecken hos Lessing och en situering av denna distinktion i
upplysningsfilosofi, se Wallenstein 2011, s. 204, 208, 209–211.
513. ”Les choses, dit Horace, qui entrent par les oreilles prennent un chemin
bien plus long, & touchent bien moins que celles qui entrent par les yeux, lesquels
sont des témions plus sûrs & plus fidéles.” (”Sakerna, säger Horatius, som kommer
in genom öronen, tar en bra mycket längre väg, och berör oss bra mycket mindre
än de som kommer in genom ögonen, vilka är de säkraste och trognaste vittnen.”)
de Piles, 1715 (1699), s. 84. Min övers. Se not 508 ovan.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
247
248 konst i omlopp
Gravurens Alster, eller hwad som egenteligen kallas Koppar­
stycken, Koppar-Aftrycker, äro uti Konster och Wetenskaper
dis­coursens tolk och ljus, samt de rätta medel, hwarigenom
Auctorerne communicera sina tankar; deras tungomål förstås af
alla folkslag, genom deras Figurer explicera sig de mållösa och
tros de döfwa blifwa hörande. De förnöja sinnena genom naturens
efter­apande; De underrätta på et mycket snabbare och kraftigare sätt än
orden, och uttrycka ännu oftare det som med ord ej kan beskrifwas […].514
Även när en nyproducerad grafikserie efter Hogarth presenterades
i Almänna Tidningar framhölls visuella kommunikationssätts företräde. Hogarth lovordas för att sprida moralisk-didaktiska exempel i
”Kopparstycken” och påstås ha lyckats bättre än andra ”Lärare” tack
vare det grafiska mediets visuella åskådliggörande. Det senare kontrasteras mot det utdragna skrivna eller talade:
Han [Hogarth] har således härigenom blifwit en större Lärare
för Människo-slägtet, än månge Moralister med alla deras torra
demon­strationer och monotoniska afmålningar [i ord].515
3. grafik
bland annat på en etablerad samhörighet mellan syn och förnuft eller
mellan ett sinne och en kognitiv förmåga.516
Samhörigheten mellan syn och förnuft inkluderade en mer än etablerad sinneshierarki. Martin Jay har till exempel kallat synens top�position i västerländsk filosofisk tradition för ett okulärcentristiskt paradigm.517 Hur det än förhåller sig med okulärcentrism skall föreställningen om synens kognitiva position framhållas som statusgivande
för grafiken som perceptuellt – det vill säga visuellt – verkande kunskapsmedium. Detta kan förtydligas genom en analogi med en artikelserie om sinnena i tidningen Den Enfaldige Natur-Forskaren, där den
traditionella referentialiteten mellan förnuft, sanning och synintryck
bekräftas.518 Den nedan citerade passagen handlar generellt om den externa världen förmedlad via sinnesintryck och de förvanskningar som
antogs kunna uppstå i den perceptuella processen.519 I artikeln och i
citatet nedan vänder Natur-Forskaren visserligen på sinneshierarkin.
Men i detta sammanhang är det viktigare att hierarkin ändå är fullt befintlig i form av ett inte explicit kommenterat antagande.520 Synen som
514. Min kursiv. Floding 1766, s. 30.
515. ”Wetenskaper och Konster. Gravure”, AT 1770, nr 107, 11/9, s. 426.
”Av­målning” liksom ”målning” har i allmänna sammanhang under denna period
fram­förallt betydelsen ”skildring”. Jfr SAOB webbversion, spalt M1809, ”Målning” 2a.
516. Jfr Vinge 1975, s. 18 om hierarkin hos Aristoteles, s. 137 om hierarkin
hos La Mettrie.
517. Jay diskuterar okulärcentrism som en fond för en ”anti-okulär” diskurs
representerad av franska 1900-talsfilosofer som bl.a. Foucault och Sartre. Martin
Jay, ”In the Empire of the Gaze: Foucault and the Denigration of Vision in Twentieth-Century French Thought”, Foucault: A Critical Reader, red. David Couzens
Hoy, Basil Blackwell, Oxford, New York, 1986, s. 175–204.
518. [Johan Fischerström], Den Enfaldige Natur-Forskaren, nr 2–4, del II, 1769,
s. 9–32.
519. Liksom ifråga om erkännandet av de dubbla, översiktliga och partikulära,
kunskapsperspektiven visar även detta exempel en mer kritisk kunskapssyn än
den mer eller mindre naiva korrespondensteori som ibland kollektivt tillskrivs
”upplysningen”. Natur-Forskaren beskriver inte den perceptuella medieringen som
en direkt och oproblematisk spegling av föremålet för perception, utan det är först
genom sinnenas förmedling och sedan genom kognitiv bearbetning den inre bilden
framträder för ”förståndet”. Om denna perceptionsmodell som utgångspunkten
för camera obscura-metaforen, se Jonathan Crary, Techiques of the Observer: On Vision
and Modernity in the Nineteenth Century, MIT Press, Massachusetts, Cambridge,
1990, kap. 1, s. 26–66.
520. Frågan om sinneshierarkin är refererad till Nicholas Saunderson och
diskussionen om de blinda som har återfått synen. Saunderson adresserades även
av Denis Diderot i Lettre sur les aveugles, à l’usage de ceux qui voyent, London, 1749,
tillgänglig på Internet via Bnf:s databas Gallica (hämtat 23/8 2013) och i sv. övers.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
I citaten under denna rubrik kan man alltså för det första peka på ett
underförstått perceptuellt perspektiv i beskrivningarna av grafiken
som kunskapsobjekt, för det andra på den starka traditionen i sammanföringen av seende och vetande – och för det tredje på att dessa
punkter var sammanblandade. Det nya kunskapsteoretiska axiomet
var sammanfört med ärvda standardreferenser och medierat i internationella såväl som svenska texter, från facklitteratur till allmänna
tidningar.
När grafiken betraktas som meningsbestämd utifrån relationerna
till kunskap, perception, bild och syn följde med dessa till varandra relaterade begrepp även en särskild auktoritet. Denna auktoritet byggde
249
250 konst i omlopp
traditionellt befann sig högst i hierarkin skulle enligt Natur-Forskaren
egentligen vara övertrumfad av känseln som det mer trovärdiga sinnet. Men eftersom kognitionen i praktiken påstås fungera på ett annat sätt antyder artikeln att man ändå inte kommer undan ögonens
rapporter. Och det är denna skrivning som är betecknande för synens
kognitiva status. I citatet nedan förs synen ihop med ”förståndet”, den
sägs ”nåla” sitt föremål och beskrivs som undanträngande för andra
sinnesintryck. Synen görs till någonting som, per automatik, objektifierar på ett aktivt, expansivt och behärskande sätt.
Utaf alla sinnen underrättar oss Känslan förnämligast, om den
Impression som andre kroppar kunna göra på wår egen. […]
Känslans omdömen äro de säkraste: De skulle wara fullkomligare,
om icke Synen ständigt blandade sig derwid; ty som ögat nålar sit
föremål snarare än handen, så dömer Förståndet nästan alltid efter
det förras intygande, hwilket likwäl ofta är förhastadt och således
ofta bedrägeligit.521
Oavsett den omvända sinneshierarkin aktualiserade Natur-Forskaren
sambandet mellan syn och förnuft, liksom den med synen förknippade
kraften att färga de intryck som förmedlas av andra sinnen.
Grafikens kunskapsstatus skall även betraktas i förhållande till en i
kognitiva sammanhang flitigt använd bildmetafor.522 Även denna mei Tore Wretöö (övers.), [Denis Diderot], Brev om de blinda, övers., inledn. o. efterskrift av Tore Wretöö, Atlantis, Stockholm, 2002.
521. [Fischerström] 1769, s. 32. Tack till David Dunér som har nämnt artikelserien om sinnena i Natur-Forskaren för mig. Artikelserien har även behandlats
av Dunér själv i David Dunér, ”Camera obscura: Ögat och det mörka rummet”,
Ögon, Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets årsskrift, Lund, 2008, s. 76–84, om
camera obscura-metaforen i svensk vetenskap under 1600- och 1700-talen.
522. Ett närliggande metaforbruk, som även kan tillskrivas funktionen att
auktorisera grafikmediet som kunskapsmedium, har diskuterats av William B.
MacGregor i en uppslagsrik artikel om hur specifikt grafiktekniska termer i 1600och 1700-talsfilosofi och pedagogik konverterades till metaforer för själsliga funktioner. MacGregor 1999, s. 389–419, särsk. s. 404–405. De franska och engelska
begrepp som MacGregor behandlar motsvaras bl.a. av svenskans uttryck att någonting gör ”avtryck” i sinnet (jfr t.ex. ”Koppar-Aftrycker” om grafiska blad i
citatet till not 514 ovan) och att någonting ”etsar” sig fast. Båda uttrycken växlar
alltså mellan referensområden i grafiska termer/tekniker och kognitiva processer.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
3. grafik
tafor hörde hemma i den typ av mediala omlopp som Natur-Forskaren
och Almänna Tidningar var en del av. I följande exempel handlar det
om Stockholms Postens sammandrag av uppslagsordet ”Imagination” i
Encyclopédie. Vad skrivningarna i Stockholms Posten visar är att med hjälp
av bildmetaforen kunde en abstrakt mental enhet konkretiseras. I följande kunskapsteoretiska nyckelmeningar beskrivs ”bild” som redskapet för att tänka:
Ingen ting inkommer i begreppet [kognitionen] utan en bild. För
at kunna förwärfwa det så orediga begreppet [ordet som betecknar] om en omätelig rymd, måste man äga [den mentala] bilden af
en några fots rymd. […]
Man gör sjelf ingen bild; man samlar, man sammanbinder dem.
[…]
Den som kan hämta de flesta bilder ur Minnets Magasin, är den
som har mästa imagination.523
Som i flera av de ovan citerade texterna generaliseras den individuella erfarenheten här till ett mänskligt kollektiv. Det generaliserade
subjektet tillskrivs ingenting mindre än kunskapsproduktiv aktivitet,
genom de mer eller mindre mekaniskt utförda kombinationerna av
mentala bilder.
Encyclopédie-artikeln som Stockholms Posten sammanfattar är implicit
byggd på Locke medan Addison explicit nämns i texten.524 Där beskrivs
den mentala bilden som ett resultat av individuell erfarenhet, vilket
innebar att den förstods som förmedlad via kroppens mekanik: som
uppfattad, oberoende av vilja, via rörelser i nerver och organ orsakade
av förnimmelser. Dessa fysiska impulser utgjorde stimuli på lägsta nivå
som i sin tur skulle sätta de kognitiva förmågorna i rörelse och stegvis
523. ”Om Imagination”, SP 1798, nr 42, 20/2. För ”begrepp” i den förra betydelsen, jfr följande passage i Extra Posten: ”Begrepp. Förmögenheten at inse sakers
art och sammanhang, de må höra til tanke- eller bildnings-gåfwan. Den som fattar
et philosophiskt raisonnement, följer en mathematisk demonstration, skönjer en
mechanisk sammansättning, träffas af en sann jemförelse o. s. w. är en begripande
Man.” [”Det finnes wissa…”], EP 1793, nr 95, 29/4. Jfr även s. 255.
524. François Arouet de Voltaire, ”Imagination”, EDR 1765, vol. 8, s. 560–563.
För referensen till Addison, se s. 561.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
251
252 konst i omlopp
mer aktivt bearbetas av minne, förnuft och inbillning. Inbillningen
utsågs till den bildskapande förmågan framför andra och därmed till
absolut nödvändig för att kunna tänka, alternativt formera bilder.525
Inbillningens bilder, påstår Encyclopédie-artikeln, är själva fundamentet
för alla föreställningar:
Vous prononcez les termes abstraits, grandeur, vérité, justice, fini,
infini; mais ce mot grandeur est-il autre chose qu’un mouvement
de votre langue qui frappe l’air, si vous n’avez pas l’image de quel­
que grandeur? Que veulent dire ces mots vérité, mensonge, si
vous n’avez pas apperçu par vos sens que telle chose qu’on vous avoit
dit existoit en effet, & que telle autre n’existoit pas? & de cette
expérience ne composez-vous pas l’idée générale de vérité & de
mensonge? & quand on vous demande ce que vous entendez par
ces mots, pouvez-vous vous empêcher de vous figurer quelque
image sensible, qui vous fait souvenir qu’on vous a dit quelquefois
ce qui étoit, & fort souvent ce qui n’étoit pas? […] il est vrai que
le sens de la vûe fournit seul les images [förser inbillningen med
bilder]; & comme c’est un espece de toucher qui s’étend jusqu’aux
étoiles, son immense étendue enrichit plus l’imagination que tous
les autres sens ensemble.526
525. ”tous vos raisonnemens, toutes vos connoissances, sont fondées sur des
images tracées dans votre cerveau […] ces images sont la base de toutes vos notions […].” (”alla era reflexioner, alla era kunskaper, är grundade på bilder spårade
i er hjärna […] dessa bilder är basen för alla era begrepp […].”) Voltaire, ”Imagination”, EDR 1765, vol. 8, s. 561. Min övers.
526. (”Ni uttalar de abstrakta termerna storlek, sanning, rättvisa, ändlighet,
oändlighet; men detta ord storlek, är det någonting annat än vibrationen av ert
språk som träffar luften, om ni inte hade föreställt er bilden av någon storlek? Vad
vill dessa ord, sanning, lögn, säga, om ni inte genom era sinnen hade förnummit att
något man har sagt er verkligen existerar, och att något annat ni har hört inte
existerar? Och på denna erfarenhet, bygger ni inte er generella idé om sanning och
lögn? Och när man frågar er vad ni förstår av dessa ord, kan ni då hindra er från
att föreställa er någon sensoriskt förnimbar bild, som får er att minnas att man någon
gång har sagt er något riktigt och mycket ofta något oriktigt? […] det är sant att
synsinnet ensamt förser [inbillningen] med bilder; och som det är ett sätt att röra
som sträcker sig ända till stjärnorna, berikar dess enorma räckvidd inbillningen
mer än alla andra sinnen tillsammans.”) Voltaire, ”Imagination”, EDR 1765, vol.
8, s. 560, 561. Min övers., min kursiv.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
3. grafik
Vänd till läsaren, frågar artikeln alltså retoriskt om inte den egna erfarenheten, det man har förnummit via sinnesintryck, verifierar försanthållanden, och om inte intrycken genom mentala bilder ger innehåll
åt det abstrakta och underförstått ”arbiträra” (instiftade, inte naturliga) språket.527 Den individuella erfarenheten erkändes därmed som
ett kritiskt raster för att avgöra sant eller falskt.528 Den retoriska frågan
om abstrakta termers innebörd, eller deras tillstånd av tecken utan betecknat om det saknades en bild, förminskar det lingvistiska språkets
kognitiva effektivitet. Orden är utan korresponderande bilder ”bara”
materiella vibrationer i luften.
Synen tillskrivs däremot kraft och extension. Detta sinne liknas
vid ”ett sätt att röra” med enorm räckvidd, vilket alltså kontrasterar
mot och därmed förminskar känseln, sinnet relaterat till rumslig närhet. Synen firas som kognitionsredskapet framför andra och, utifrån
samarbetet med minne och inbillning, som bildförmedlare, som redskapet för att tänka. Påståendet om synfältets enorma extension (”immense étendue”) kan inte bara jämföras med Lockes ”sight, the most
comprehensive of all our senses”, utan även med de visuellt gestaltade
översiktsvyerna i Solemniteter och ballongerna.529 Bilderna visar inte
bara genom sina översiktsvyer det vidgade synfältet utan även detta
synfält som innefattande ”bilder” i egenskap av kognitiva byggstenar.
I detta avsnitt har jag hittills diskuterat grafikmediets relation till
kunskap, perception, bild och syn. Den modell som gemensamt aktualiseras i citaten ur Encyclopédie méthodique, Strutt, Floding och Almänna
Tidningar, och genom analogi auktoriserades av sinneshierarkin och
bildmetaforen, placerar det grafiska objektet i relation till ett uppfattande sinne. I perceptuellt perspektiv skall grafikens kunskapsstatus
alltså inte i första hand förstås som illustrativ eller dokumentarisk utan
527. För en diskussion om inordnandet av ”naturliga” objekt i ”arbiträra”
klasser genom begreppsliga klassifikationer, se d’Alembert, ”Discours préliminaire”,
EDR 1751, vol. 1, s. xv; om ”arbiträra” och ”naturliga” tecken, se not 512 ovan.
528. Denna diskussion kan även knytas till O’Neals studie av det nya erfarenhetsbegreppet och dess fokus på subjektets perception och kognition som något
aktivt och formbart. Jfr O’Neal 1996, s. 14, 42, 58–59, 227.
529. John Locke, An Essay Concerning Human Understanding (1690), complete
and unabridged, collated and annotated by Alexander Campbell Fraser, 2 vol.,
Dover Publications, New York, 1959, bok II, kap. IX, § 9.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
253
254 konst i omlopp
som inkluderad i föreställningarna om ett aktivt förnimmande och via
sinnesintryck kunskapsproducerande subjekt. Därmed har även grafik
som kunskapsmedium artikulerats som ett erfarenhetsobjekt eller ett
objekt satt i relation till en perceptuellt uppfattande mottagare.
Referentialitet mellan kognitiva och sociala kategorier
De kognitiva begreppen tillhörde ett generaliserat subjekt som också
var socialt bestämt. Det senare behöver framförallt betraktas som en
fråga om vilka referenser de kognitiva begreppen öppnade för. Här
skall jag återknyta till subjektskonstruktionen medborgare och frågan
om social klassificerbarhet.
Referentialiteten mellan kognitiva begrepp och socialt definierade
egenskaper kan belysas utifrån en artikel i Extra Posten, vilken tar som
sin uppgift att publicera förklaringar till ”själens hwarjehanda tankeförmögenheter”. Artikeln skulle vara pedagogisk och didaktisk, vilket
bland annat märks i dispositionen av texten. Den är uppställd efter begrepp som ”omdöme”, ”inbillning” och motsvarande, med tillfogade
kortare eller längre lexikalt präglade förklaringar.
Artikelns genomgående pronominaliseringar är maskulina och det
bestämda och obestämda subjektet är ”man”. Detta växlande bestämda
och obestämda ”man” sammanfaller dock med en mer bestämd talarposition, även i förment neutral användning (den andra kursiveringen
nedan): Vem har legitimitet att tala förnuftets språk, att ge sig till att
sammanfatta, förklara och definiera ”begrepp” och ”förstånd”? Den
röst som också inkluderar sig själv i kategorierna, som gör anspråk på
dem.530
530. Landes har kommenterat tidens tryckmedier som platsen för att effektivisera genusmässiga klassificeringar av detta slag. Jfr Landes 1988, s. 50, 53, 54. I
detta sammanhang betonar Landes även att det finns starka skäl att göra skillnad
mellan olika publika sfärer och olika tryckmedier. Tidningar producerade av och
för kvinnor är ett av hennes exempel som behandlas på s. 58–61, vilket under
denna period även hade svenska motsvarigheter. Det senare framgår redan av
Margareta Berger, Äntligen ord från qwinnohopen! Om kvinnopress under 1700-talet,
Akademilitteratur, Stockholm, 1984. På motsvarande sätt skall de maskulina
tolkningsföreträden och identifikationsmekanismer som verkade i pressen och
kvin­nors handlingsutrymme i praktiken skiljas åt, vilket framgår av Anna Lena
Lindberg, En mamsell i akademien: Ulrica Fredrica Pasch och 1700-talets konstvärld,
Signum, Stockholm, 2010 och Anna-Maria Rimm, Elsa Fougt, kungl. boktryckare:
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
3. grafik
Begrepp. Förmögenheten at inse sakers art och sammanhang, de
må höra til tanke- eller bildnings-gåfwan. Den som fattar et philo­
sophiskt raisonnement, följer en mathematisk demonstration,
skönjer en mechanisk sammansättning, träffas af en sann jäm­
förelse o. s. w. är en begripande Man. […]
Förstånd. Skörd af omdöme. Samladt förråd af dess erfarenhet,
synnerligast i ämnen som höra til samhälls lefnadens fördelar. Man
säger icke en Man af förstånd i Metaphysiken, i Astronomien, i
Geometrien. Man säger simpelt en Man af förstånd, och menar
dermed en Man af omdöme, som känner menniskan, samman­
lefnaden, och de ämnen som uplysa deras natur eller nytta.531
Talaren skriver in sin egen röst i, och förbehåller ”begrepp”, ”förstånd”
och ”erfarenhet” för, en ”man”.
Vidare privilegieras dessa erfarenhetsbegrepp i förhållande till en
implicit medborgares egenskaper, vilka känns igen från diskussionen i
kapitel två. ”Förstånd”, enligt skrivningarna ovan, stod nära den indi­
viduella erfarenhet som skulle tjäna samhällsnyttan med hjälp av insikter även av moraliskt och känslomässigt slag. Det maskulina subjekt
som ägde förstånd ägde också sociala talanger (jfr ”som känner menniskan, sammanlefnaden”) vilka inkluderades i den moraliska känslan
som en förutsättning för att kunna fungera i det borgerliga samhället.
Förståndet blir med andra ord villkorat av dessa med medborgerlighet
associerade egenskaper. Det var ju precis verkandet för samhälls- och
allmännyttan som pekades ut som de främsta medborgerliga dygderna,
sekunderade av social vana, ansvars- och pliktkänsla, skicklighet och
”tankekraft” byggd på ”upplysning”.532
Till detta kommer att subjektskonstruktionen medborgare också
var relaterad till de yrken som hörde till tidnings- och grafikmedierAktör i det litterära systemet ca 1780–1810, diss., Littvet. inst., Uppsala univ., 2009, i
deras resp. studier av Ulrica Fredrica Paschs karriär som porträttmålare och Elsa
Fougts karriär som kungl. boktryckare.
531. Min kursiv. [”Det finnes wissa…”], EP 1793, nr 95, 29/4.
532. Jfr föreg. diskussion i kap. 2, utifrån sign. Publicola, ”En liten uplysning
om det ordet Allmänhet”, DA 1781, nr 62, 16/3; sign. J.L., ”Något om egenskapen
af en Medborgerlig uplysning, och dess utwidgande tid från tid”, EP 1794, nr 87,
16/4.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
255
256 konst i omlopp
nas förstahandspublik, vilka redogjordes för utifrån prenumerantförteckningarna i Stockholms Posten och Solemniteter. Yrkena visade sig ha
en slagsida åt samhällsnytta i form av tjänster i civilförvaltning och
administrationen av privata industrier. Därmed sammanfaller yrkena
med de positivt formulerade uppgifterna att kollektivt bära ansvar för
den samhälleliga förvaltningens, ekonomins och kulturens framsteg.
Annorlunda uttryckt kan man lägga medborgerlighet med sina vidhäftande egenskaper till samhällspositioner som omfattade urbanitet,
ämbeten och tjänster i förvaltningen, industriverksamhet och formell
bildning.
De kognitiva egenskaper som tillskrevs medborgaren stod med andra ord i en bekräftande relation till de samhällspositioner som dominerade grafik- och tidningsmediernas förstahandspublik. Den sub­
jektivitet som privilegierades i tryck kan varken frigöras från klass ­eller
genus. Den klassmässiga och genusmässiga vinklingen ger sig även
till känna i det tolkningsföreträde som underbyggde talarpositionen
i Extra Posten. Här kan det emellertid påpekas att även om ett tolkningsföreträde har en klassaspekt skall det inte förväxlas med klass.
Den u
­ rbana borgerlighetens kvinnor och barn kunde inte med samma ”rätt” göra anspråk på medborgarens egenskaper. Det tolknings­
företräde som var förknippat med vissa kognitiva förmågor, medborgerlighet och en rad samhällstjänande yrken, gällde med andra ord
inte ­oförnuftiga, ociviliserade, obildade, inte heller kvinnor, barn ­eller
sjuka…
3. grafik
individuell, erfarenhetsmässig, utveckling.533 Först och främst gör texten skillnad på sysslor och nöjen. Sysslor relateras till ansvar och plikt,
inte bara för ett jag utan även för jaget i ett större samhällsmaskineri.
Sysslor ställs på arbetets och samhällsprogressionens sida. Nöjen skulle
däremot ha med vila, omväxling, avkoppling och förströelse att göra.
I förhållande till sysslor positioneras nöjen visserligen som någonting
annat, men inte som en sekundär och underlägsen pol. De beskrivs
som nödvändiga avbytare till arbete och plikter och deras nödvändighet hänvisas till deras ursprung i människans konstitution. Nöjen påstås vara betingade av egenkärlek och ”Menniskans naturliga drift” till
bekvämligheter och behag.534 Det gjordes med andra ord ingen skarp
distinktion mellan sysslor som hörde ihop med intellektuellt e­ ller själsligt krävande arbete och nöjen som hörde ihop med sensorisk stimulans, ”bara” behag. Även nöjen kunde vara av själsligt slag. Nöjen pekas
ut som en ”naturlig” och nödvändig rekreation inför sysslor som medförde att de senare kunde utföras på ett bättre och bättre sätt. Sysslorna
villkorades därmed som nöjenas betingade mål; även om sysslorna var
viktigare var de beroende i den bemärkelsen att de inte kunde fullföljas
utan nöjen.535 Det skrivande jaget förklarar:
När jag mina syslor med all redighet och erforderlig ifwer för­
waltar, när jag aflöser dem med oskyldiga lifwets nöjen, och ibland
dessa ej föracktar äfwen [inte ens] de ringaste. När jag hos mig sjelf
utmärker den särskilta rang nöjen emellan, och dem efter den
[det] högre ­eller ringare wärde de äga med mindre eller större
hog eftersträfwar; då och icke eljest tilbringar jag min tid på et
för­nuftigt, och mit ändamål anständigt sätt. Då winner jag min
medfödda önskan at wara lycklig, så wida, som menniskliga sakers
inrättning det tillåta.536
Legitimering av grafik som kunskap och nöje
Betoningen ovan av grafiken som kunskapsmedium betyder självklart
inte att denna definition skulle ha varit allenarådande. Avslutningsvis
är det därför värt att uppmärksamma den viktiga och ömsesidigt legitimerande relationen mellan polerna i par som kunskap och dekoration,
plikt och nöje, reflexion och behag. Värt att inledningsvis påminna
om är att i marknadsföringen pekades grafiken ut som nytta och nöje,
som kunskap och dekoration. Grafikmediets dubbla status skall utifrån en analogi med följande resonemang förstås utifrån en särskild
föreningspunkt.
I den tidigare citerade artikelserien ”Betraktelser öfwer Syslor och
Nöjen” i Almänna Tidningar samordnas sysslor med nöjen och med
533. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 69, 26/11; nr 71,
29/11; nr 73, 1/12; nr 75, 3/12; nr 79, 8/12; nr 81–82, 10/12; nr 89, 18/12.
534. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 73, 1/12.
535. Detta knyter på ett intressant sätt an till överskridandet av kropp- och själdikotomin i Shustermans analys av förströelsebegreppet utifrån bl.a. Montaigne
och Nietzsche. Jfr Richard Shusterman, ”Entertainment: A Question for Aesthetics”, British Journal of Aesthetics, vol. 43, nr 3, 2003, s. 295–296, 298–299.
536. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 73, 1/12.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
257
258 konst i omlopp
Inte ens ”de ringaste” av ”oskyldiga lifwets nöjen” förtjänade enligt
skri­benten förakt av den som ville investera sin tid på ett sätt som
utveck­lade både kropp och själ eller maximerade både sysslor och nöjen.
Enligt samma resonemang som fördes i samband med spektaklet
utgör detta en komplex polarisering av sysslor och nöjen där polerna
både accepteras och överbryggas. I likhet med vad som kom fram i
diskussionen kring spektaklet, lokaliserar ovanstående artikel en före­
ningspunkt för sysslor och nöjen i en individ som i erfarenheten före­
nar kropp och själ. Och även i analogi med andra föregående diskussioner laborerar texten med ett generellt subjekt, som inte desto mindre
var relaterat till ett tolkningsföreträde som privilegierade maskulint
definierad med/borgerlighet. Samtidigt var det en subjektskonstruktion som kunde utgöra en föreningspunkt för vad man kan kalla kontinuerliga polariseringar genom att förnuft och plikt knöts ihop med
sällskapsliv, behag och anständiga njutningar. Utifrån medborgarens
logik handlade denna sammanföring av poler om att civiliseras och
utvecklas som individ. Analogt kan man alltså säga att grafikens kunskapsstatus inte var diametralt motsatt grafik som nöje och inte heller
auktoriserad som kunskap på nöjets bekostnad. Som både kunskap och
nöje var grafiken däremot legitimerad i förhållande till den perceptuellt och socialt modellerade individen: den civiliserade med/borgaren.
3. grafik
Utgångspunkten för kapitlet är en kritik av den klyvning som sedan
början av 1800-talet har följt grafikmediet, nämligen uppdelningen
i original och reproduktion vilken korresponderar mot en underliggande uppdelning i konst och icke-konst. Mitt förhållningssätt handlar
däremot om att i marknadsspridning och intermedialitet hitta andra
meningsproduktiva relationer som grund för att diskutera grafiken
som visuellt massmedium.
Undersökningen visar att även grafiken på marknaden kan beskrivas utifrån rörelsemetaforen, som bilder i omlopp. Importerade tryck
förmedlades tillsammans med svenska, de nådde en förstahandsmarknad och levde sedan vidare på en omfattande andrahandsmarknad. Att
grafiken vandrade vidare i andra hand vidgar även den möjliga sociala
cirkulationen bortom den köpande publik som utgjorde förstahands-
marknadens målgrupp. Via en undersökning av en prenumerantförteckning går det i detta liksom i föregående kapitel att peka ut en borgerlig samhällsklass som förstahandsköpare. Men samtidigt indikerar
både andrahandsmarknaden och marknadsföringens betoning av alternativ i pris, motiv, antal och storlek att det fanns en större social räckvidd än vad prenumerantförteckningen antyder. Till den marknadsmässiga rörligheten hör även att både exklusivare och enklare tryck
förmedlades tillsammans, liksom olika grafiska genrer (reproduktioner av måleri, samtidshändelser, porträtt, stads- och landskapsvyer).
I kapitlet riktas även uppmärksamhet mot marknadens anpassningsbarhet. Det varierade utbudet skulle passa många och olika konsumtionsmöjligheter och -preferenser. I detta sammanhang skall marknadsanpassning dock inte förenklas till ett alltid utslätat utbud som
alltid var underställt sociala distinktionsbehov. Vad det istället öppnar
för är att synliggöra varierande grafiska funktioner och definitioner –
att samma bilder var definierade av parallella bruk. Återkommande i
marknadsföringen i tidningarna är att utannonserade bilder erbjöds
som dekorationer, ”i glas och ram”, eller som kunskapsobjekt bland
böcker och tidningar. Grafiken var nära förknippad med både didaktiska och dekorativa funktioner, med betoning på att ett och samma
tryck kunde fylla båda.
I förhållande till marknaden har det även betonats att grafiken ingick i marknadsområden som inte var specialiserade på enbart grafik.
Som kommersiell produkt var grafiken upptagen i bokhandeln och
lyxvaruhandeln. Det sistnämnda marknadsområdet knyter an till den
i kapitel ett behandlade lyxen, medan associationerna kring det förra
har undersökts närmare. Som bokhandelsvara var grafiken en trycksak
bland böcker och tidningar och förknippades positivt med den massmediala funktionen kunskapsspridning. Detta hade grafiken gemensamt med två andra tryckmedier, tidningar och encyklopedier.
Kapitlet har även givit ett perspektiv på grafik som kunskapsmedium,
vilket har diskuterats utifrån en typ av samlartaxonomi där utgångspunkten för ordning och urval var omvärldsorientering och historisk
dokumentation. Detta var en samlarmodell som återfinns både i en av
grafiklitteraturens klassiker, de Piles’ ”De l’utilité des Estampes”, och
i mindre välkända texter som Berchs tryckta grafikkatalog med sammanfattning i Lärda Tidningar. I denna modell för samlande gjordes
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Sammanfattning
259
260 konst i omlopp
3. grafik
samlarobjektet till en del av en historisk översikt och till ett kunskapsföremål. Trots detta behövde den historiska samlingen inte exkludera
det som senare har kommit att kallas original- eller konstgrafik.
Med utgångspunkt i grafikens status som tryckvara och i modellen
för den historiska samlingen har jag gått vidare med analysen av grafik
som visuellt kunskapsmedium genom att diskutera två bildserier: en
som gestaltar händelserna kring Adolf Fredriks död och Gustav III:s
kröning och en annan som visar ballonguppstigningar. Motiven i sig
har dock varit av sekundär betydelse, utan betoningen har legat på hur
bilderna med hjälp av lån från andra medier visualiserar grafik som ett
kunskapsmedium. Den för grafiken typiska tredubbla syntaxen, vilken
inkluderar bildmässig gestaltning i kombination med text och tekniska tecken, skapade möjliga associationer till konstruktionsritningar
och kartor. Ett annat sätt som bildernas kunskapsstatus visualiserades på är deras uttryck för två komplementära kunskapsperspektiv,
vilket gäller det samtidiga bejakandet av översiktsvyer och partikulära
detaljer. Genom en analogi med kunskapsperspektiven artikulerade
i Encyclopédie och Svensk encyclopedie kan bildernas översiktsvyer tillsammans med de accentuerade detaljerna läsas som en visualisering av
både den partikulära terrängen och den överskådliga ”kartan”, enligt
metaforen i Encyclopédies förord. Det viktiga för bildernas del är alltså
att de visar båda perspektiven på en och samma gång. Denna visuella
retorik har diskuterats vidare i förhållande till den visualitetstrop som
i lexikala grafikdefinitioner traditionsenligt hävdade grafikens visuella
omedelbarhet framför ordens succession. Men framförallt har det visuellas kunskapsauktoritet satts i samband med de ömsesidigt förstärkande relationerna mellan föreställningar om kunskap, syn, perception och bild, det senare i form av en metafor som i Stockholms Postens
sammanfattning av Encyclopédie-artikeln ”Imagination” betecknade en
mental enhet, en inre bild. Ur denna analys skall särskilt två resultat
lyftas fram.
Det ena gäller begreppslig rörlighet, och bekräftar de tidigare kapitlens beskrivning av att begrepp och föreställningar från skilda håll
– från facklitteratur, från internationella encyklopedier, från antikens
författare – blandades i Stockholms tidningar och småskrifter.
Det andra resultatet handlar om att grafiken som visuellt kunskapsmedium var implicit erkänd som ett erfarenhetsobjekt. Detta framgår av
exempel hämtade ur såväl den internationella grafiklitteraturen som
svenska tidningar. Jag har riktat uppmärksamhet mot lexikala utsagor
om grafikmediet, i vilka ett perceptuellt perspektiv och det tidigare behandlade kunskapsteoretiska axiomet utgör byggstenar i beskrivningar
där grafiken ”mellan raderna” framträder som föremål för en aktivt
förnimmande och tankeproducerade mottagare.
Avslutningsvis diskuterar kapitlet kognitiva begrepp som subjektsegenskaper med utgångspunkt i artikeln i Extra Posten, i vilken
de kognitiva begreppen förklarades och samtidigt sammanfördes med
sociala egenskaper. Man kan se klara paralleller till diskussionen om
medborgarbegreppet i kapitel två. I båda fallen framträder de förment
allmängiltiga subjektsegenskaperna förnuft, förstånd, omdöme och erfarenhet, liksom även känsla och behag, som fogade till en maskulin,
civiliserad och statstjänande medborgare. I sin tur stod tolkningsföreträdet konstruerat som medborgerligt i direkt och privilegierande relation till den bildning, det tjänste- och ämbetsinnehav, den urbanitet
och anständighet som ingick i att klassificera borgerlighet.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
261
AVSLUTNING:
GRÄNSÖVERSKRIDANDEN
Under 1700-talet var konst en flexibel och gränsöverskridande kategori. Detta påstående sammanfattar vad min undersökning har handlat om. Konst har diskuterats som en fråga om begrepp och värden i
omlopp, i användning i en mediekultur som i sig själv var gränsöverskridande. Helvétius i Extra Posten och Montesquieu i Stockholms Posten
var inte bara franska filosofer i lokala tidningar utan också namn som
rörde sig över texter både då och senare klassificerade som filosofi och
förströelselitteratur. När den konstakademiska fackterminologin uppträdde i annonser – bredvid andra annonser för skönhetsvatten och
färska citroner – hade fackspråket överskridit gränsen för aristokratisk
kännarkultur genom att exponeras på en mer populär marknad. När
holländskt ”mästarmåleri” ur en privat samling såldes/visades på auktion på värdshuset Castenhof rörde det sig om gränserna mellan den
exklusiva och i skolbegrepp betecknade samlingen och en expositionshändelse igenkännbar som kommers och nöje.
Avslutningsvis skall jag föreslå ett transnationellt perspektiv på den
urbana, massmediala och marknadsorienterade mediekultur som undersökningen har synliggjort. Därefter skall jag peka ut möjliga alternativa snitt i förhållande till tidens lexikalt/institutionellt etablerade
konstbegrepp och värdehierarkier.
Internationell mediekultur
Den mediekultur jag har beskrivit var internationell till sitt innehåll.
Tematiska referenskedjor var allt annat än beroende av geografiska
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
263
264 konst i omlopp
gränser. Samma frågor om konst, bildning, samhällsnytta och nöje
kunde diskuteras i Stockholm som i Paris och London.
En annan aspekt som hittills bara har berörts i förbigående och som
det nu är dags att ta upp, handlar om hur den marknadsorienterade
mediekulturen i Stockholm som typ förhåller sig till företeelser i andra europeiska städer. Utifrån internationell kulturmarknadsforskning
är det inte svårt att peka ut likheter, vilka inkluderar ett motsvarande
medie- och marknadsutbud (akademiutställningar, auktioner, tidningar, grafik o.s.v.), borgerliga konsumtionsvanor och urbanitet.537 Det är
mer eller mindre självklart att dessa överensstämmelser inte innebär
att det i Stockholm skulle ha varit frågan om samma omfattning och
differentierade utbud som i exempelvis Paris och London. Men inte
desto mindre kan likhet i utbud bilda utgångspunkt för en annan typ
av jämförelse, som bygger på tanken att samma slags utbud inkluderade samma slags medie- och marknadsfunktioner. De senare utgjorde
precis de mekanismer som skapade transnationalitet.538 Min undersökning har uppmärksammat funktionerna att låna och importera från
diverse håll, blanda lånen med varandra och uppta dem i diskussionerna för dagen. Lånen infogades i ett lokalt utbud – svenska por537. Detta framgår t.ex. av beskrivningarna av kulturmarknader i England och
Tyskland i Brewer 1997 och North 2003 (2008), även om mitt följande argument
varken motsvarar eller motsägs av deras övriga diskussioner.
538. Ett vanligare argument i tidigare svensk 1700-talsforskning som har berört
kulturmarknadsfrågor (”konstmarknad” i följande ref.) har varit att i förhållande
till London och Paris, för Stockholms del, göra ett antal negativa reservationer: den
engelska/franska marknaden var större, långt mer differentierad och inkluderade
en publik som räckte för att försörja både konstnärer och nöjesentreprenörer. Detta
är en typ av jämförelse som är etablerad både i specialforskningen, t.ex. i Ahlund
2011, s. 204–205 och Laine & Brown 2006, s. 107–108, vilka båda har en konstnärskarriär som ingång till marknadsfrågor, och i översiktslitteraturen, t.ex. i Pontus Grate, ”Bildkonsten”, Signums svenska konsthistoria: Frihetstidens konst, Signum,
Lund, 1997, s. 170, 255; Pontus Grate, ”Bildkonsten”, Signums svenska konsthistoria:
Den gustavianska konsten, Signum, Lund, 1998, s. 196. Jag har ingen anledning att
argumentera emot dessa påståenden i sak, utan min undersökning ställer frågan
från ett annat håll. Den mediekultur jag har beskrivit skall skiljas från t.ex. nyhetsförmedling i privat cirkulerade brev eller furstliga gallerier öppna i första hand
för personliga nätverk. Med medie- och marknadsfunktioner som utgångspunkt
ligger det specifika alltså i transnationella regelbundenheter, snarare än i nationell
egenart. Därmed ställs också den öppna frågan: är nationella jämförelser det givna
sättet, eller ens ett väsentligt sätt, att artikulera skillnader eller profilera egenart?
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
avslutning
trätt bland engelska, tyska och franska i boklådorna på Stora Nygatan,
Baumgarten och Voltaire i Stockholms Posten – och exponerades för en
publik som kunde göra fritt bruk av dem eller använda dem bekräftande, kritiskt eller rent av på ”fel” sätt. Detta innebar att hierarkier, som
konsternas ideala imitation kontra ”härmande” kopia, kunde rubbas.
I konstkritiken vidgades det traditionstunga imitationsbegreppet till
en avsevärt vidare fråga om igenkänning eller ett bedömningskrite­
rium med en springande punkt i mottagarens omdöme och jämförelser. Även när en brevskrivare i Stockholms Posten inledde sin text med att
referera till ”Baumgarten i sin Esthetique, Sulzer i sin Theorie för de
sköna Konsterna, och Robinet i Artikeln Beaux Arts uti Dictionnaire
des Sciences, Morale & Politique”, var det inte en text som handlade
om det som ofta förknippas med de två första namnen (estetikens definition och teoretiserande av konstspecifika egenskaper).539 I artikeln
skrevs den inledande tredubbla referensen ihop med den i pressen mer
gångbara frågan om konsternas effekter i samhället, inklusive en syrlig
kommentar om deras förfall till lyx.
När medie- och marknadsfunktioner bildar utgångspunkt för jämförelse finns det alltså anledning att tala om en marknadsorienterad
mediekultur som fanns parallellt på flera platser. Likaså framstår transnationalitet som ett mediekulturellt kännetecken. Det specifika för
denna typ av mediekultur var bearbetningen av internationella teman
och själva funktionen att sprida: trycka, importera, offentliggöra, visa
för publik.
Alternativa snitt
Avhandlingens huvudsakliga resultat består i synliggörandet av möjliga parallella och alternativa snitt i förhållande till lexikalt/institutionellt och även historiografiskt etablerade begrepp och hierarkier.
Föregående tre kapitel har samtliga kretsat kring relationerna mellan konst, lyx, dekoration, nöje och kunskap, vilket motsvarar relationer mellan konst och områden som alltsedan 1700-talet har varit
separerade från konst eller utifrån lexikala, institutionella och historiografiska gränslinjer varit förstådda som ”andra” områden. Mina
539. [”Baumgarten i sin Esthetique…”], SP 1779, nr 181, 20/8, s. 728.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
265
266 konst i omlopp
tre exempelstudier visar däremot hur de var relaterade till varandra.
Här vill jag även lyfta själva uttrycket snitt. I detta uttryck förtydligas att relationerna mellan konst och andra områden har upprättats
genom att skära ut förbindelser som var igenkännbara då och synliggjorda genom en aktiv handling i dag. Ordet signalerar aktivitet. Det
handlar om att välja delar, artikulera förbindelser mellan dem och ta
bort omgivningar för att åskådliggöra. De valda delarna i ett utpekat
mönster ingick också i andra möjliga sammanställningar. Om de senare hade synliggjorts hade de bildat ett annat mönster, varit framlyfta
och renodlade som något annat. I detta sammanhang kan det även betonas att alternativa inte bara avser andra alternativ i förhållande till
tidens lexikala/institutionella begrepp och värden utan också i förhållande till den linje som har betonats historiografiskt – formerandet
av sköna konster. En av drivfjädrarna i denna undersökning har varit
insikten att enhetligheten som har tillskrivits detta begrepp blir långt
mindre tydlig när man undersöker hur de vid denna tid mer eller mindre klart definierade sköna konsterna också var intrasslade i parallella
och alternativa mönster.540
En sammanbindande figur för sköna/fria konster, spektaklets nöje
och grafiken som kunskapsmedium var den aktivt erfarande, förnimmande, tänkande och kännande mottagaren. Eller annorlunda uttryckt: ett i perceptuella termer generaliserat subjekt samtidigt modellerat som medborgare och igenkännbart som den urbana borgaren.
Denna länk mellan sinsemellan olika objekt har i föregående diskussioner följts som ett perceptuellt perspektiv, ett sammanförande av konst,
lyx, dekoration, nöje och kunskap genom den gemensamma relationen
till en mottagare. De två viktigaste punkterna i förhållande till detta
perspektiv är, för det första, att det bygger på ett inkluderande av den
uppfattande parten i förståelsen av objekten. Även i utsagor om måleri,
lyx och nöje synliggjordes ett uppfattande subjekt genom att objekten
kommenterades som föremål för perception. För det andra var det ett
perspektiv som inkluderade sköna/fria konster bland föremål och erfa-
avslutning
renheter vilka ur lexikal/institutionell synpunkt skulle separeras från,
eller åtminstone underordnas, de förädlade konsterna.
Närmare bestämt handlade detta om en genrell kunskapsteoretisk
eller i vid mening estetisk horisont. I artikeln om målar- och skulpturkonsterna i Stockholms Posten demonstrerades perspektivet i en bisats.
De visuella konsterna påstods tala till ”ögat, inbillningens lifligaste
organ”.541 Även om detta uttalande inte åtföljs av någon vidare förklaring återkallar det i sin korthet hela modellen: konsterna var föremål för visuell perception (via ögat) och sinnesförnimmelserna antogs
stå i en obruten eller samverkande förbindelse med de tankemässiga
kapaciteterna (här inbillningen). Citatet aktualiserar med andra ord
både relationen mellan kroppsliga och tankemässiga processer och relationen mellan objekt och subjekt. Måleriet och skulpturen nämndes
som sammanbundna med subjektets uppfattningsförmågor. Dessutom
aktualiserade citatet denna modell i tryck, i förhållande till ett mediekulturellt rum där referensområdet inte bara inkluderade målar- och
skulpturkonsterna, utan även det urbana nöjet, den moderna bildningen och andra aktiviteter, föremål och företeelser tematiserade som
mottagarorienterade. Jämförbarheten ligger som sagt inte i objekten.
Jag har citerat uttalanden som handlar om väsensskilda föremål. När
perception togs upp i Stockholms Postens sammanfattning av uppslags­
ordet ”Imagination” i Encyclopédie handlade det om ett intryck vilket
som helst: ”Ingen ting inkommer i begreppet utan en bild”, det vill
säga utan ett visuellt intryck som sedan skulle lagras i minnet.542 När
Lärda Tidningar sammanfattade Adelcrantz’ lyxtal handlade det om
materiella och behagsproducerande omgivningar. Lyxen var föremål
för någons ”ögon och andra sinnen”:
Skaparen har ingifwit henne [människan] en åstundan efter något
mera beqwämlighet, något nöje, någon prydelighet och wälmåga.
Hon wil hafwa hus, bohag och kläder; något at förnöja ögon och
andra sinnen med.543
540. Hos t.ex. Shiner ligger fokus på att belysa vägen till begreppslig enhet och
etablering, d.v.s förklara hur den kategori som har kommit att bli synonym med
1700-talet, sköna konster, formerades och institutionaliserades. Hos mig har ambitionen redan från början varit att söka relationer mellan ofta separerade områden.
Se kommentarer i noterna 3 och 7 ovan samt jfr Shiner 2001, kap. 5–7, s. 75–188.
541. Sign. Plagiarius, ”Om Målningar och Bildhuggerier”, SP 1781, nr 113,
18/5, s. 457–458; citat s. 458.
542. ”Om Imagination”, SP 1798, nr 42, 20/2.
543. Min kursiv. ”Stockholm”, LT 1757, nr 92, 24/11, s. 366.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
267
268 konst i omlopp
När skiftande objekt refererades till som föremål för perception synliggjordes en samhörighet med ett uppfattande och allmängiltiggjort subjekts kroppsliga och själsliga förmågor. Med denna utgångspunkt var
bildning, enligt Anti-Pedantens brev i Stockholms Posten, något man tillägnade sig genom att använda sina ”fem sinnen” och ”öfwa sinnet”.544
Det positiva erkännandet av sinneserfarenheten som delaktig i produktionen av tankar och känslor och som en i sig legitim erfarenhet
hade en viktig konsekvens i ett ganska radikalt bejakande av nöje, dekoration och det laddade, ”bara” fysiska och misstänkt degenererade,
behaget. Denna omprioritering av värdeordningen i kropp och själ
innebar också en omvärdering av akademitraditionens ideala konstegenskaper och en opposition mot den moraliska laddningen i det fysiska och egennyttiga. Det perceptuella perspektivet erbjöd ett språk
som legitimerade nöje och behag. Det möjliggjorde utpekandet av en
brygga snarare än ett avstånd mellan kropp och själ, eller analogt mellan ”sysslor och nöjen”, enligt föreställningen att båda var nödvändiga
för varandra och till och med för ”mennisklig lycksalighet” enligt uppsatsen i Almänna Tidningar.545 Även inkluderandet av konst i lyxbegreppet hade motsvarande radikala konsekvenser. Lyxens bevekelsegrund
var bland annat, som framgår av citatet ur Lärda Tidningar ovan, det
”bara” kroppsliga behaget, eller det behag som var sammanfört med
dekorativa framför ideala konstegenskaper.
I perceptuellt perspektiv fördes sköna/fria konster samman med
kunskap, lyx, dekoration och nöje med utgångspunkt i relationen till
en förnimmande mottagare. Detta är en konstruktion som både inkluderar och överskrider lexikalt/institutionellt definierade gränser.
Ett motsvarande resonemang om överlappningar mellan nöje och
mer konstspecifikt avgränsade områden kan föras med utgångspunkt
i studien av expositionsmedierna eller relationerna mellan akademiutställningar och offentliga auktioner. Studien handlade om att visa
hur dessa mediepraktiker sammanföll och hur sammanfallandet bildade ett snitt som både inkluderade och skar över de värdehierarkier
och den specialisering som förknippades med Akademien. Min diskussion startade i de grundläggande iakttagelserna att både auktionerna
544. Sign. Anti-Pedant, ”Om Pedanteri”, DA 1781, nr 157, 12/7.
545. ”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, AT 1773, nr 75, 3/12.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
avslutning
och akademiutställningen utgjorde publika platser för att se framvisad
konst, och att båda konstruerades i sina kringmedier – salu- och utställningskataloger, konstkritik, annonser – som spektakel och som mer
specialiserade evenemang. Skillnaden mellan spektakel och specialisering handlade om att det omfattande spektakelbegreppet inkluderade
uppträdanden på gator och torg, all slags teater, publika dans-, festoch umgängestillställningar i egenskap av nöje. Spektaklets nöje kunde
alltså göras gällande både i förhållande till akademiutställningarna och
auktionerna. De konstnärligt mer specialiserade expositionshändelserna hörde däremot ihop med kännarskap och fackterminologi, vilket lätt kan associeras med Kongl. Målare- och bildhuggareakademien,
Konstakademien, som institution. Men på motsvarande sätt kunde
specialiseringen även aktualiseras i förhållande till vissa auktioner.
Som underlag för att tala om en specialiserad auktionstyp har jag visat dels hur vissa auktionsutbud dominerades av måleri, dels hur facktermer som skol- och genrebeteckningar i kringmedierna erbjöds som
ett språk för att förhålla sig till måleriet. Specialisering till skillnad från
spektakel avser med andra ord en exposition omgärdad av konstspecifika begrepp och värden. Långt viktigare är att dock både spektakel
och specialisering var modeller som kunde inkludera både auktionerna
och akademiutställningarna. Att båda expositionstyperna var tillförda egenskaper som hörde till spektaklets modell respektive den mer
konstnärligt specialiserade modellen innebar också att även de senare
associativt återkallade en hel rad parallella praktiker: Pricesällskapets
publika akrobat- och ridnummer, fyrverkerier, teatern, alla löpande
stadsauktioner där måleriet trängdes med sammetsrockar, begagnade
peruker, eldskärmar och järnspett…
Oavsett akademiens institutionella status var utställningarna också
upptagna i spektaklets nöjestaxonomi och den med akademien förknippade specialiseringen inkluderade vissa auktioner. Auktionerna
och akademiutställningarna överlappade varandra som expositionsmedier. Utifrån detta mediala tvärsnitt är det svårt att skilja akademiutställningarna, historiografiskt förknippade med teman som konstkritikens etablering, uppkomsten av ett offentligt konstliv och en bredare
konstmarknad, från spektaklets kommers och nöje.
Även när det gäller grafiken som visuellt kunskapsmedium är det i
denna undersökning en grundläggande punkt att det var ett medium
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
269
270 konst i omlopp
avslutning
som också var erkänt som en av de sköna konsterna. Grafikens identifierbarhet som kunskapsmedium har i likhet med expositionspraktiken diskuterats utifrån ett medialt perspektiv. Den distribuerades
som en trycksak bland andra och var tillsammans med tidningar och
encyklopedier kodifierad som ett instrument för kunskapsspridning,
men till skillnad från de senare auktoriserad som kunskapsredskap på
visuella meriter. Här avslutningsvis vill jag däremot lägga tonvikten
vid att grafiken som medium var etablerat som flytande mellan områden. I samlarstrukturer förknippade med konstspecifika principer –
skolordningen i von Heineckens Idée générale d’une collection complette
d’estampes (1771) och i Tessinkatalogen (1785) – sprängdes även avdelningar för kunskapsgrafik in. På ett liknande inkluderande sätt erbjöds
i tidningarnas annonssidor grafiken som både kunskap och dekoration.
Handlarna missade inte att betona att bilderna både lämpade sig för
boksamlingen och för väggen. Slutligen är det svårt att hitta lexikalt
orienterade utsagor om grafikmediet från denna tid som inte samtidigt
förhåller sig till grafik som konst och kunskap, dessutom perceptuellt
effektiviserad kunskap. Detta gäller uttalanden alltifrån uppslagsordet
i Encyclopédie méthodique till anmälningen av nytryck efter Hogarth i
Almänna Tidningar.
Avhandlingen problematiserar gränser genom att visa hur sköna/
fria konster eller konstspecifikt avgränsade kategorier också var indragna i andra möjliga sammanställningar. Detta kan även uttryckas
som att gränserna som konstituerade sköna/fria konster var befintliga
men möjliga att överskrida. Sköna/fria konster var parallellt identifierbara som erfarenhetsobjekt bland andra, som inkluderade i lyxbegreppet eller i spektaklets nöje. Självklart utgjorde även de senare
avgränsade områden, men avgränsade enligt andra närhetsparametrar.
En väsentlig konsekvens av att lyfta fram möjliga parallella mönster
är följaktligen att synliggöra hur flera gränser korsade varandra, gränser som inte sällan också utmanade varandra. Den ideala imitationen
var också inkluderad i spektaklets nöje. Med detta sagt, kvarstår ändå
frågan om vad det i detta mediekulturella sammanhang innebar att
gränserna som konstituerade sköna/fria konster ”var befintliga”. Det
finns starka skäl att även problematisera mina genomgående referenser
till lexikala/institutionella konstbegrepp och värden.
I avhandlingens inledning fördes en diskussion om den historiogra-
fiska renodlingen av begreppet sköna konster. I förhållande till denna historieskrivning öppnade jag kapitel ett med att betona att flera
konstbegrepp var i omlopp samtidigt. Detta inbegriper konstruktioner
som liknar sköna konster, akademitraditionens visuella konster och
mer flytande sammanställningar av hantverk, vetenskaper och konster,
de sistnämnda ofta givna ett sammanhållande argument i progression.
Viktigare än pluraliteten är dock att även konstruktioner som stod
nära sköna konster tillskrevs samhällsnyttiga och moraliska snarare än
konstspecifika mål. Exempelvis i Större sammandrag: de sköna konsterna ”tjena ej blott til förnöjelse och et ädelt tidsfördrif; utan göra ock
[…] mennisko-slägtet wigtigare tjenster”.546 Å ena sidan kan man säga
att det är typiskt för den mediekultur jag har behandlat att man kan
hitta spår av en renodling som så att säga inte visar sig själv. I detta perspektiv framstår avsaknad av renodling delvis som en fråga om ­genreoch mediekonventioner. De mångdimensionella belysningar och fördjupade resonemang kring ett ämne man kan vänta sig i en filosofisk
avhandling hörde inte hemma i Stockholms tidningar och småskrifter.
Å andra sidan kan det utifrån tidigare forskning ifrågasättas om det
ens i mer fördjupade texter går att hitta något annat än just spår av
en renodling, som så att säga alltid finns någon annanstans – och inte
sällan i senare forskning. När det gäller begreppet sköna konster har
inte minst Porter, som refererades i inledningen, argumenterat för att
denna kategori aldrig har varit så ren och prydlig som i historieskrivningen.547 I andra undersökningar har den konstakademiska genrehier­
arkin, liksom förhållandet mellan ideala och materiella konstegenskaper även hos 1700-talets ledande akademiteoretiker, visat sig vara mer
komplexa än enkelt polariserade.548 Min undersökning bekräftar med
andra ord svårigheten att någonstans hitta, om inte absoluta, så dock
mer renodlade positioner.
Därmed återkommer jag till mitt huvudargument. Hela denna undersökning är ett exempel på att parallella snitt alltid är möjliga. Konst
var samtidigt kodifierat i flera mer eller mindre konstspecifika begrepp,
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
546. Större sammandrag 1779, del 1, s. 33.
547. Porter 2009, s. 1–24.
548. Edling 1999, särsk. s. 43–44, 48–49, 87–88, 96–97, 112–119, 120–128. Om
genrehierarkin i fransk konstkritik, se även Wrigley 1993, s. 285–313.
271
272 konst i omlopp
det var synliggjort som erfarenhetsobjekt bland andra, det inkluderades i det omfattande lyxbegreppet, akademiutställningarna var också
ett spektakel och grafiken var lika mycket en av de sköna konsterna
som en dekoration och ett kunskapsmedium. På detta sätt framträder konst som en flexibel och gränsöverskridande kategori. Dessutom
framträder själva parallelliteten som en egen gränsöverskridande variabel. När gränser är på en gång befintliga och korsade av andra gränser
framstår samtliga involverade gränser som mindre distinkta.
SUMMARY
Art in Circulation. Meaning, Media, and Market
in Eighteenth-Century Stockholm
Introduction
This is an investigation of art’s circulation within a media and market
culture comprising prints, papers and public exhibitions in Stockholm
during the second part of the eighteenth century. In eighteenth-century
Stockholm, like in other European cities, there was a growing, lively
and interconnected set of practices which all had to do with using,
consuming and relating to an expanding supply of cultural goods.
Papers, prints and exhibitions, themselves public media, existed among
other fashionable urban pleasures: amusement halls, coffee houses,
book stalls, luxury wares shops and the like. Equally important in
this thesis is that papers, prints and exhibitions shared a concern with
art. They all had bearing on how art was made public, visible and
meaningful.
My aim is to explore how art was mediated and given meaning
within an urban media culture in Stockholm during the second part
of the eighteenth century. The aim includes the following questions:
How was art circulated on the market? What were the meaning and
value of art, and how were meaning and value made?
This aim is critically framed by the well-known historiography
about the formation of the concept of the so-called fine arts in the
eighteenth-century. I am proposing that this concept, whether it is
a construction of the eighteenth century or of the 1950’s when Paul
Oskar Kristeller published his still often cited article on its origins,
is of lesser importance. Rather than approaching art as a question of
eighteenth-century art theory or philosophical definitions, I treat it as
an open concept, one that can be reinvigorated by examining conceptual
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
273
274 art in circulation
summary
and intermedial relations at work in the media culture under study.
By media culture I assume a landscape of interconnected public media
sharing conventions and functions which shape or mediate the content
they transmit. When axiomatic beliefs, concepts of value and concepts
of art – always in plural – are approached as a matter of uses and
reworkings of cultural resources, and without a point of departure
in philosophical or art theoretical discourse, there is good reason to
bracket the history of the establishment of the supposedly monolithic
concept of the fine arts. But with this said, I still recognize the
dissemination of philosophical/art theoretical discourse as a cultural
resource, but one that has to be discussed with a starting point in
mediation and use, or, in other words, with close attention to the
cultural mixing, distortion and reworking of content more elaborately
treated somewhere else. In working with art as an open concept I
exclude neither particular instances of art, such as the medium of print,
nor media practices around art, like public exhibitions, from answering
the questions about the making of meaning and value.
Theoretically and methodologically the area of study is developed
in terms taken from discourse and media theory and complemented
with insights from the sociological study of cultural consumption. My
analysis is based on establishing thematic meetings between state­ments,
in the inclusive sense of linguistic concepts as well as visual or practical
articulations of meaning. The thematic approach is not narrowed to
œuvres or explicit references between, for instance, different written
texts. I deal with content and meaning in thematic relations of
analogy, distortion or opposition in addition to likeness. This ana­
lytical procedure is combined with some quantitative work with sale
catalogues, auction protocols, and lists of subscribers to papers and
prints, a type of material which is used to bring forth a class perspective
on cultural consumption.
Generally, the material consists of three different groups. Most re­
ferred to is a corpus of about one hundred article-length texts pulled
from the Swedish eighteenth-century press. Due to the transnational
character of the topics discussed in the Swedish texts, I make a point
of cross-reading them with articles in international encyclopaedias
and particularly the French Encyclopédie. The periodical material is
chosen from an initial survey of twenty papers published in Stockholm
between 1750 and 1800. A second set of material consists of prints
selected from a survey of book dealers’ sale catalogues, a selection that
is representative of the market supply. Lastly, the study also includes
the quantitative material mentioned in the previous paragraph.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Chapter 1. Concepts of Art: Definitions in Circulation
The chapter opens with a presentation of concepts in use in periodical
papers and didactical texts such as the Swedish Svensk encyclopedie with
its international counterparts. My first aim is to stress the indefiniteness
and fluidity of, not one, but several partly overlapping, partly opposing,
concepts. ‘Art’ was a name with many definitions. It could embrace
what would today be called handicraft and trade, grouped with
painting, sculpture and architecture. It could be delimited to the visual
arts in accordance with the art academic tradition. It could invoke
the subordination of the mechanical arts as applied and exercised for
economic gain. On the other hand, it could just as well invoke an
appreciation of the mechanical arts in terms of progression and utility.
This multiplicity is worth emphasizing because of the tendency in
previous research to make the eighteenth century synonymous with
the formation of the fine arts, or the systematization of some highly
valued art forms characterized by properties (beauty, imitation)
understood as specific to art. Another reason to stress the conceptual
manifoldness is that it opens other possible routes of analysis than
the path that is already known, the story about the (mechanical and
liberal) arts’ development into (fine) art.
In this chapter I also establish a distinction between two types of
definitions of art, one lexical and one implicit. The most important
analytical difference between them is that the former regards explicit
statements about art, which may be explanatory, commentary or
critical, but which in all cases directly point to art. This is not the case
in implicit definitions. The implicit definition explored in the chapter
is luxury. The argument for exploring the concept of luxury as a model
applicable to art is that art was commonly included among the objects
and experiences that were used to exemplify luxury.
The model for the lexical type of definition is the encyclopaedic
entries. My choice of model is invoked by studies of conceptual and
275
276 art in circulation
summary
intermedial relations between themes in local papers and international
encyclopaedias. Another reason is that lexical definitions had authority.
They comprised a set of standard hierarchies and conceptual horizons
accepted as legitimate. But, true as this is, it must also be granted
that it was not only traditional and uncontroversial subjects that
can be called lexical. The traditional dichotomy between body and
mind, underpinning the subordination of the mechanical arts, was
accompanied by something particularly treated in this chapter, the new
and axiomatic belief that sensory input was involved in the production
of thoughts and feelings and thus that body and mind were aligned in
a continuous relation. This axiom can be found in Almänna Tidningar
and Stockholms Posten as well as in the famous introduction to the
Encyclopédie.
This axiomatic belief is of importance for one of the chapter’s
main results, a discursive pattern I introduce as a perceptual perspective.
Among statements referring to art in the papers, there can be noted
implicit references to art as objects of perception, or better yet, ob­
jects put in relation to a perceptually defined subject. Painting and
sculpture, according to one letter in Stockholms Posten, spoke to ‘the
eye, the liveliest organ of the imagination’. This short clause recalls the
whole model: the arts are mentioned as objects of perception in their
speaking to the eye, and the sensory input is alluded to as standing in
a continuous relation to the cognitive capacities, as operating on the
imagination. Typically, these kinds of statements are made implicitly
and incidentally, in cases when art is discussed in relation to something
other than perception (its possible benefits for society, for instance).
Although I have aligned this perspective with aesthetics, I have also
made the reservation that, in calling it aesthetic, it should not be
loaded with anything else than simply an orientation to perceptual
experience. My point is to disconnect this type of perceptually oriented
statement from the narrower view on aesthetics as a theory of art and
beauty, a view which is present in Swedish eighteenth-century texts
as well as in later research, even though it is also often challenged.
Interestingly enough the perceptual perspective is recurrent in my dis­
cussions both of the public and of luxury.
Regarding the perceptual theme and the public, cultural competence
and polite manners were, in letters to Posten and Dagligt Allehanda, also
framed as a question of experience, something that were to be gained
through overarching perceptual and cognitive capabilities.
In the discussion of luxury two aspects can be related to the
perceptual perspective. The first is a more general focus on experience
and consumption, or phenomena that concern a subject, someone
using and appreciating. This subjective approach is not always stated
in the philosophical language of body and mind. In the rhetoric of
progression, where art, luxury and taste together were singled out
as signs of modernity, the logic of consumption and acquisition was
evoked by treating the signs of modernity as subjective properties. And,
even in discussions regarding cultural groups rather than individuals,
attention was turned towards the part of society that had acquired or
made use of art, luxury, and taste. This can be noted in two printed
speeches, one by the president of the Academy of Art, Carl Fredric
Adelcrantz (1757) and the other by the politician Anders Johan von
Höpken (1741, reissued 1773), and also in letters and articles published
in the press. The second aspect is that luxury, and thus art, was part
of a conceptual network where it was accompanied by the notions
comfort and pleasure. These themes have been thoroughly examined
in previous research on both aesthetics and cultural history. But in this
study I am approaching them from an unusual angle in highlighting
the perceptual part of convenience, which is normally treated in
relation to material environments, and in stressing the applicability
of pleasure beyond philosophical aesthetics. Moreover, I am pointing
to shared conceptual frameworks by comparing the views on pleasure
in an article on ‘business and pleasure’ in Almänna Tidningar and the
entry ‘Plaisir’ in the Encyclopédie. The main points are that pleasure
is, in these and other examples, treated as a notion under which art is
grafted to an array of other (non-art) pleasures, and that pleasure is
described as an experience in terms of the axiomatic relation between
sensory input, thoughts and feelings.
When luxury/art is framed by the perceptual perspective, there
is a shift of value in decorative art properties to be observed, or, to
put it in other terms, properties associated with luxury and pleasure
but deprecated in lexical and art academic hierarchies. However,
the physical, the fleeting and the superficial qualities attributed to
decoration and pleasure were of a great complexity. They were also
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
277
278 art in circulation
made target of a lively cultural critique where they were addressed as a
moral issue and a threatening element in the modern civilization. But
nonetheless, ‘embellishment’ was also included in the positive values
of civilized society as the very quintessence of living conveniently.
And, in addition, these values were also legitimized by being included
in a bourgeois concept of respectability.
My discussion about the types of subjectivity and social class
that were privileged in the press further confirms bourgeois values.
The papers addressed and described a public with properties such as
refinement, spare time, cultural competence, and the habit of reading
periodicals. These properties are well-matched by the bourgeois
occupations, titles, and urbanity that dominated the list of subscribers
to Stockholms Posten. The public was not only culturally, but also socially,
biased.
The last of the main findings in this chapter is my metaphorical
description of art as being in circulation. This suggests flux rather
than fixation and includes both conceptual and medial transfer. As a
subject in print, I have described art as dependent on a media practice
that summarized and borrowed. International as well as Swedish
texts were printed in summaries in the papers and were implicitly
or explicitly referred to in letters and editorial articles. The speech
of Adelcrantz (1757) and its summaries in the competing magazines
Swenska Mercurius (1758) and Lärda Tidningar (1757), together with
a masked translation in Stockholms Posten (1785) of a passage from
Montesquieus Lettres Persanes (1721), are a case in point in showing
the circulation of a concept (luxury) over time, over discursive areas
(economy and culture) and over national borders. As a matter of
definition the chapter has framed art as a name in circulation over
parallel and overlapping conceptual areas. Viewed as a perceptual
object it can neither be disconnected from the perceiving subject nor
from a range of different objects: fine arts, polite manners or luxury.
summary
The point of departure in this chapter is a comparison between the
public exhibitions arranged by the Academy of Art (from 1784) and
the public displays/sales of art by the Town’s Auction Chamber.
These two institutions are normally regarded as very different. The
Academy’s exhibitions were intended to show contemporary art in
public, whereas the Auction Chamber aimed at selling second-hand
art, amongst other things. In spite of these differences, my argument is
that the practices, if not the institutions, are comparable when regarded
as media of exposition. My comparison is related to the ambivalence
inherent in the eighteenth-century concept of exposition. It embraced
both art and commerce. Its emphasis was on displaying something
in public: art/goods for viewers/buyers. The concept’s overlapping
fields of reference moreover constitute an analogy for the findings
in this chapter. The Academy’s exhibitions and the auctions did not
only share media functions (to display art in public) but also models
of interaction and relations to surrounding media. These were media
commenting on the exhibitions/auctions, either directly in the case
of exhibition- and sales catalogues or advertisement and art criticism,
or indirectly in the case of other media practices, such as all sorts of
theatre and entertainment in the streets or in amusement halls. The
relations between these media correspond to relations between areas
more than once separated in terms of art and entertainment.
The comparison between the Academy’s exhibitions and the
auctions thus builds on their communality in providing occasions
for viewing art in public. Another important interconnecting factor
is that they were both recognizable as spectacles. The spectacle was a
model for a certain kind of spectatorship. It can be described as the
conceptualization of standing in front of something exposed, whether
a play, a dancing company, or a wall of pictures. It was also the concept
for entertainment. Some shared views on the entertainment of the
spectacle can be pointed out in both the more extensive definition, the
entry ‘Spectacles’ in the Encyclopédie, and in comments about public
responses in advertisement and criticism in local papers. The spectacle
was related to lively socializing and a pre-reflexive, immediate, sort of
response.
One of the main points in this chapter is that the spectacle was
a model just as conceivable for the Academy’s exhibitions as for the
auctions and a whole group of surrounding spectacles, for example, the
travelling Price family showing acrobatic stunts in the streets or the
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Chapter 2. Expositions: Overlapping Media Practices
and Models of Interaction
279
280 art in circulation
summary
dancing at Wauxhallen. This point is essential exactly for challenging
both then- and now- existing boundaries between categories such as
elite and popular or art and entertainment. And further, the overlap
between the Academy’s exhibitions and the auctions show that
demarcations such as these were accompanied by completely other
patterns. In linking the exposition events together by intermedial
relations, I pursue an analytical cut that does not account for
institutional agendas, but for the possibility of one media practice
recalling the other.
In both local papers and in the Encyclopédie, the entertainment of
the spectacle was tied to the polarity of body and mind in perceptual
view. In the pamphlet on the modern theatre by the publicist Gustaf
Regnér, in an article about the need to avoid ennui in Extra Posten, and
in the entry ‘Spectacles’, entertainment was explained with reference
to the constitution of a perceiving subject. If the polarity between body
and mind from more conservative aesthetic standpoints could be the
very basis of the subordination of the spectacle, it was nonetheless also
turned into an argument that legitimized precisely ‘facile’ pleasure and
‘mere’ entertainment. In other words, the poles were accepted also in
the legitimizing argument put forth by Extra Posten. But instead of
stressing a hierarchy or a cleavage between them, the emphasis was
put on their axiomatically conceived and continuous interrelations.
Sensory pleasure was valued in analogy with this continuity between
body and mind, and by the acknowledgement of a human need of both
serious and facile stimulus. In relation to the findings in Chapter One,
the perceptual view on entertainment suggests that entertainment
can be added to fine arts and luxury as an object of perception. Their
common denominator was the perceiving, experiencing and enjoying
subject.
The other main point of this chapter is that while both the
Academy’s exhibitions and the auctions were conceivable as spectacles,
they were both also conceivable as more specialized events, connected
to a model of interaction comprising connoisseurship and arttheoretical terminology. This parallel construction of the expositions
has been addressed both as a question of a model overlapping the
spectacle and as a question of dissemination and re-evaluation of
art theoretical terminology. I have shown that values traditionally
established in the academies, the prestigious institutions for defining
and analysing visual art’s values, ends, and means, were in circulation
in the expositions’ surrounding media: ads, journalistic criticism, sales
catalogues and so on. And when circulating in this specific media
culture, the art theoretical language came to be used with other accents
and other fields of reference. It was in conceptual flux. A case in point
is the concept of imitation, which lost its emphasis on the selective
and abstracting choice of the artist and was put to use as a much
wider category for subjective recognition. Its scope could include the
recognition of a concrete nature or of a material prototype just as well
as an ideal abstraction, sharing a logic of recognition in the subject’s
possibility to respond, to judge correspondence. Another important
case of meaning in flux is the replacement of the connoisseur by the
papers’ favourite stereotype, the citizen. Even though the connoisseur
was, in various articles and a satirical print on the cover of Stockholms
Posten, turned into a joke, the analytical tools of the connoisseur, arttheoretical language, were still appropriated. I have treated this shift
in subjectivity as a disconnection of the specialized terminology from
connoisseurship, in order to better fit an ideal user conceptualized
as civic and civilized by bourgeois respectability. The art-theoretical
discourse was grafted into a media culture whose parameters of value
and legitimacy connected to the priority of bourgeois values in the
press. This is a class priority that should, however, be separated from
the issue of public access to the expositions.
Lastly the chapter shows that the pattern of overlap between the
Academy’s exhibitions and the auctions has a counterpart in the socially
mixed public. My examination of auction protocols and adverts clearly
shows a domination of bourgeois occupations and titles, just as in the
case of subscribers to Stockholms Posten. But it is also clear that both
members of the aristocracy and the working population took part in
the exposition practice.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Chapter 3. Prints: Meaning and Media in Flux
on the Market
This chapter proceeds from a critique of the split, which, since the
beginning of the nineteenth century, has accompanied the medium of
281
282 art in circulation
summary
pictorial prints, namely the division in original and reproduction. In
its turn, the division of original and reproduction corresponds to an
underlying division in art and non-art. My alternative approach is to
focus market distribution and intermediality as the basis of discussing
prints as a visual mass medium.
Prints on the market are, like concepts in previous chapters, to be
described with metaphors of movement, as pictures in flux. Imported
prints were distributed together with Swedish works. They reached
the first-hand market and subsequently had a long life on the secondhand market, a commercial trajectory which widens the possible social
circulation beyond the first-hand buyer. Even though my study of a
subscribers list confirms a bourgeois consumer, the extensive secondhand market, like the emphasis in the advertisement on alternative
offers regarding prize, motif, and seize, indicates that the social scope
of the market was more extensive than the list of subscribers suggests.
The flexibility of the market is further indicated by the parallel
distribution of both more exclusive and cheaper prints as well as of
different genres (reproductions of paintings, contemporary events,
portraits, town- and landscapes). Variety, social inclusiveness and
flexibility all point to the adaptability of both the market and the prints.
The varying supply should fit several and different consumption pre­
ferences and possibilities, or conditions that do in no way entail that
market adaptability should be reduced to a vapid range of pictures,
always submitted to ends of social distinction. Rather, adaptability is
a way of highlighting different functions and definitions of prints, that
the same pictures were defined by parallel uses. Recurrent in the ads
are presentations of prints as decorations, in ‘glass and frame’, or as
objects of knowledge like papers, encyclopaedias, and books.
I have also stressed that prints were part of a non-specialized market.
They were distributed by book shops and in the fashion trade, by
luxury wares merchants. The latter market area is closely related to the
themes treated in Chapter One, luxury, decoration and pleasure, while
the associations surrounding the former have been discussed further.
Pictorial prints were, like items in book shops, handled among other
prints, books and papers and positively associated with mass-media
and dissemination of knowledge as its foremost function. This is the
starting point for my analysis of pictorial prints as a medium of knowledge.
The framing of prints as a medium of knowledge has another
starting point in a widely shared collectors’ taxonomy, in which order
and choice were due to notions of orientation about the world and
historical documentation. This model for print collecting is to be
found both in one of the canonical texts on prints, Roger de Piles’
essay ‘De l’utilité des Estampes’ (1699, 1715), and in much lesserknown texts such as the Swedish numismatic and print collector Carl
Reinhold Berch’s printed portrait catalogue (1767). Berch’s portrait
catalogue was also summarized in Lärda Tidningar (1768). The model
for collecting presented in these texts turned prints into objects of
knowledge, and more precisely, into a part of an historical overview. In
spite of the historical order, the documentary collection did not have
to exclude prints later referred to as originals or art prints.
The analysis of prints as a visual medium of knowledge proceeds
with discussing the pictures themselves. Two series of prints are
approached: one that shows the events surrounding the death of
King Adolf Fredrik and the accession of Gustav III and another that
shows balloon flights. But the motifs are secondary. My concern is
with how the pictures, with help from other media, visualise prints
as a medium of knowledge. One part of the answer is found in the
print’s triple syntax, or the combination of a pictorial language with
text and technical signs, bringing about associations to maps and
construction plans. Another part of the answer lies in attending to
the two complementary views on knowledge which are stated in
the pictures, in the form of a synchronous recognition of overviews
and particular details. My reading brings forth an analogy with the
perspectives on knowledge articulated in Encyclopédie and in Svensk
encyclopedie, an analogy where the details read as the particular terrain,
and the extensive views as the surveyable ‘map’, according to the
metaphor used in the introduction to the Encyclopédie. Of foremost
importance is that the pictures show both perspectives in one view.
This visual rhetoric has further been discussed in relation to the tropes
of visibility, which in lexical definitions of engraving, according to
tradition, affirmed the pictorial immediacy before the succession of
words. But above all, the visual authority of knowledge has been
connected to the equally supporting notions of sight, perception,
and ‘image’, the latter as the metaphor which in Stockholms Posten’s
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
283
284 art in circulation
summary of the Encyclopédie entry ‘Imagination’ concretized thought.
In this analysis there are two results to be noted.
One concerns conceptual flexibility and confirms the previous
chapter’s description of concepts and notions from various origins –
from specialized literature, from international encyclopaedias, from
antique writers – as mixed in the local papers.
The other concerns the implicit affirmation of prints as a visual
medium of knowledge and as an object of experience. This affirmation
is evident from the international literature on prints as well as from
statements in local papers. Here, again, I have attended to the per­
ceptual perspective as constituting the pattern, which, between the
lines, informed references to prints as objects for a perceiving and
thinking subject.
Finally the chapter discusses cognitive notions as subjective – and
thereby also social – properties. The point of departure is an article in
Extra Posten, in which cognitive capabilities were explained and also
implicitly related to social qualities. There are numerous parallels to
my discussion in Chapter Two about the concept of citizen. In both
cases the putative universality of reason, comprehension, judgement,
and experience, like also feeling and pleasure, is severely narrowed
by being grafted to a masculine, civilized, and state-serving citizen.
This construction of privileged subjectivity was in its turn well fitted
to the politeness, the appointments and offices, the urbanity and
respectability that classified the bourgeois.
summary
Together these three chapters invite an understanding of art as a flexible
and transgressive category. Firstly, art has been framed by a media
culture with transgressive functions. Secondly, my thesis throws light
on alternative cuts, both to eighteenth-century lexical/institutional art
demarcations and hierarchies, and to the historiographically favoured
narrative of the formation and establishment of the concept of fine
arts.
The media cultural occurrences I have presented all took part in
blurring the lines between the local and the international, the elite
and the popular, the specialized and the heterogeneous. French philo­
sophers were treated in Stockholms Posten and Extra Posten, English
prints appeared in local book shops and Dutch ‘master paintings’ were
auctioned at the tavern and ballrooms at Castenhof. Differently stated,
thematic references did not only cross national borders, but also the
line between philosophy proper and more popular literature, in which
they appeared adjacent to debates about street-cleaning and ads about
beauty water. Prints on the book market could be of a ‘high art’ type
and still be recognized as a visual mass medium, and likewise ‘master
paintings’ from private collections were shown in public events more
related to commerce and entertainment than to the cabinet of the
connoisseur. At work here are the media mechanisms of publishing,
importing, and showing in public, which, I argue, above all constituted
mechanisms of transgression.
Furthermore, I suggest that this particular media culture should be
understood as a type existing in parallel places, in London and Paris
as well as in Stockholm. This does not, of course, mean that local
particularities did not exist or that the scope and supply were exactly the
same in different places. My emphasis on type of culture and its media
and market functions, rather than local differences, is a complementary
approach. It has the benefit of exposing transnationality as the very
sign of both cultural content and cultural mechanisms.
The alternative cuts I propose concern relations between often
separa­ted fields. My thesis show how art was interrelated to luxury,
enter­tainment, decoration, and knowledge, areas which, since the
eighteenth century, have been separated from art. To begin with, in
this concluding space, something has to be said about alternative cuts.
This is the analytical activity that makes alternative patterns appear.
It equals a selection of parts, a cutting-off from other parts, and a con­
structing of patterns predicated upon my critical reading of the history
that is already well-known, the formation and establishment of the fine
arts. The mainspring of my analysis is the insight that the homogeneity
ascribed to the more-or-less clearly defined ‘fine arts’, is much less
evident when asking which other patterns they were simultaneously
involved in.
One alternative cut appears in the form of the perceptual perspective,
in the sense that it was applicable to the fine arts as well as to objects
explicitly treated as luxury, decoration, entertainment, and knowledge.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Conclusion: Crossed Borders, Blurred Distinctions
285
286 art in circulation
summary
It is thus a construction that both includes and exceeds lexically and
institutionally imposed delimitations of art. The altogether different
objects it could circumscribe were tied together by the notion of the
perceiving, feeling and thinking subject, or a subject generalized as
‘human’, modelled out in social terms as a citizen and recognizable
as the urban bourgeois. The perceptual perspective was conditioned
by an aesthetic model with vast applicability. Statements on fine
art as well as on luxury, decoration, and so on, were, by the implicit
act of pointing at someone perceiving, enjoying and apprehending,
bringing subjectivity to the fore in a cultural space whose frames of
references included the blurred lines between art and luxury, art and
entertainment and art and knowledge.
My second argument concerning alternative cuts is demonstrated
in the chapter on media of exposition and builds on the idea that
the Academy’s exhibitions – generally linked to connoisseurship, fine
arts and art theoretical discourse – in crucial respects overlap the
Town’s auctions, with their references to spectacle, entertainment and
commerce. When the cut is guided by attention to proximity in media
practice, it is possible to see how even the art criticism is tempered
by notions relating to the entertainment of the spectacle. And, on
the other side, this approach also shows how certain auctions fostered
connoisseurs’ taste. The most important point is, however, that both
the entertaining spectacle and the specialization associated with the
Academy were notions and practices applicable to both the auctions
and to the Academy’s exhibitions.
Lastly the study on prints shows the indefiniteness of the medium.
Admit­tedly one of the fine arts, prints were also authorized as knowl­
edge on visual merits and advertised just as suitable for the wall as for
the book shelf.
In conclusion, then, my thesis problematizes borders. In three
studies I demonstrate how delimitations specific to art were included in
other possible conceptual or medial cuts. One important consequence
of analysing parallel and alternative patterns is thus throwing light
on how several different delimitations crossed each other. In other
words, how the fine arts existed, on the one hand, in the sense of being
mentionable and conceptually available, although neither precise nor
sharply defined, and, on the other hand, simultaneously recognizable
as perceptual objects among others, as included in the concept of
luxury or in the entertainment of the spectacle. When borders are
understood as both existing and being crossed by others, all involved
borders lose their (supposed) distinctness.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Proofreading: Mara Haslam
287
MATERIAL OCH LITTERATUR
Material i arkiv och samlingar
Stockholm
Kungl. Akademiens för de fria konsterna arkiv (KAA)
Brev till Per Floding, inbundna i svart pärm med påskriften ”Handskrefne
brev”
Nationalmuseum (NM)
Grafiksamlingen
Bildarkivet
Nordiska museet
Bildarkivet
Ämnesordnade bildsamlingen
Riksarkivet (RA)
Kommerskollegiums arkiv, Kammarkontoret
Dc1Tulljournaler (1739–1789)
Dc2 Handelsbalanstabeller (1738–1805)
Stockholms stadsarkiv (SSA)
Auktionsverkets arkiv
AIa Protokoll (1762, 1781, 1783, 1786)
FIa Stadsauktionsinlagor och förteckningar (1775, 1781, 1786)
FIc Husauktionsinlagor och förteckningar (1775, 1781, 1786)
Bouppteckningar Stockholms rådhusrätt och magistrat 1751–1800
Mantalslängder 1780
Stadskamrerarens arkiv
FIVa3 Avlöningslistor från 1735–1829
Kungliga biblioteket (KB)
Enheten för vardagstryck
Okatalogiserade auktions- och salukataloger från 1700–1900-talen
Kart- och bildenheten
Grafiksamlingar
289
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
290 konst i omlopp
Uppsala
Uppsala universitetsbibliotek (UUB)
Kart- och bildenheten
Grafiksamlingar
Material på Internet
http://books.google.com/
Bartsch, Adam, Le Peintre graveur, 21 vol., Wien, 1803–1821
[Piles, Roger de], The Art of Painting, and the Lives of the Painters, London, 1706
http://gallica.bnf.fr/
Diderot, Denis, Lettre sur les aveugles, à l’usage de ceux qui voyent, London, 1749
Rousseau, Jean-Jacques, Discours qui a remporté le prix à l’Académie de Dijon. En
l’année 1750. Sur cette question proposée par la même Académie: Si le rétablissement
des sciences et des arts a contribué à épurer les mœurs, Genève, [1750]
Rousseau, Jean-Jacques, Discours sur l’origine et les fondemens de l’inegalité parmi
les homes, Amsterdam, 1755
1700-talsgrafik
http://www.library.yale.edu/walpole/index.html
1700-talsgrafik
Tryckt material
material och litteratur
Encyclopédie méthodique. Beaux-arts, red. Claude-Henri Watelet & Pierre-Charles
Lévesque, 2 vol., Paris, 1788–1791
”Dimensions”, vol. 1, 1788–1791 (Claude-Henri Watelet)
”Effet”, vol. 1, 1788–1791 (Claude-Henri Watelet)
”Gravure”, vol. 1, 1788–1791 (Chéreau)
”Illusion”, vol. 1, 1788–1791 (Pierre-Charles Lévesque & Charles-Nicolas
Cochin)
Encyclopédie; ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers, par une société
de gens de lettres, red. Denis Diderot & Jean le Rond d’Alembert, 17 vol., Paris,
Neuchâtel, 1751–1772
”Art”, vol. 1, 1751 (Denis Diderot)
”Desir”, vol. 4, 1754 (Louis de Jaucourt)
”Discours préliminaire”, vol. 1, 1751 (Jean le Rond d’Alembert)
”Exposer”, vol. 6, 1756 (Edme-François Mallet)
”Idée”, vol. 8, 1765 (Louis de Jaucourt)
”Imagination”, vol. 8, 1765 (François Arouet de Voltaire)
”Luxe”, vol. 9, 1765 (Jean-François de Saint-Lambert)
”Peinture”, vol. 12, 1765 (Louis de Jaucourt)
”Plaisir”, vol. 12, 1765 (Louis de Jaucourt)
”Sens”, vol. 15, 1765 (Louis de Jaucourt)
”Spectacles”, vol. 15, 1765 (Louis de Jaucourt)
Svensk encyclopedie, innefattande alla vetenskaper och konster; samt efter de bästa källor författad af et sälskap lärde, red. Carl Christoffer Gjörwell, 1 vol., Stockholm, 1781
”Encyclopedie”, vol. 1, 1781 (Carl Christoffer Gjörwell)
”Utgifvarens Företal”, vol. 1, 1781 (Carl Christoffer Gjörwell)
”Ästhetik”, vol. 1, 1781 (Gustaf Regnér)
Encyklopedier
Cyclopædia, or an Universal Dictionary of Arts and Sciences; containing the definitions
of the terms; and acconts of the things signify’d thereby, in the several arts, both liberal
and mechanical, and the several sciences, human and divine, red. Ephraim Chambers, 2 vol., London, 1728
”Art”, vol. 1, 1728
Dictionnaire universel des sciences morale, économique, politique et diplomatique; ou bibliothèque de l’homme d’état et du citoyen, red. Jean Baptiste René Robinet, 30 vol.,
London, 1777–1783
”Art. Beaux-arts”, vol. 6, 1777–78
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Tidningar
Almänna Tidningar
”Anmärkningar Om Konsterne i Swerige”, nr 118, 12/10; 119, 15/10; 123,
24/10; 125, 29/10; 127, 31/10, 1770 (Carl Reinhold Berch)
”Betraktelser öfwer Syslor och Nöjen”, nr 69, 26/11; nr 71, 29/11; nr 73, 1/12;
nr 75, 3/12; nr 79, 8/12; nr 81–82, 10/12; nr 89, 18/12, 1773
”Strödda Anmärkningar och Reflexioner öfwer åtskilliga ämnen”, nr 33–34,
18/10, 1773
”Wetenskaper och Konster. Gravure”, nr 107, 11/9, 1770
”Wetenskaper och Konster. Måleri”, nr 14, 18/1, 1772
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
291
292 konst i omlopp
material och litteratur
Anmärckningar Wid Swenska Post-Tidningarne
”Företalet Til Anmärckningarne Wid Swenske Posttidningarne”, 1734
Kongl. Bibliotekets Tidningar om Lärda Saker
”Om en Svensk Gravure-Skola”, nr XV, 29/4, 1767
Dagligt Allehanda
[Annonser] 1779, 1786
”En liten uplysning om det ordet Allmänhet”, nr 62, 16/3, 1781 (sign. Publicola)
”Om Förnuftet”, nr 225, 2/10, 1780
”Om Pedanteri”, nr 157, 12/7, 1781 (sign. Anti-Pedant)
Lärda Tidningar
”Stockholm”, nr 22, 29/3, 1753
”Stockholm”, nr 65, 21/8, 1755
”Stockholm”, nr 92, 24/11, 1757
”Upsala”, nr 3, 11/1, 1768
Extra Posten
”Connoisseuren”, nr 125, 5/6, 1795
[”Det finnes wissa…”], nr 95, 29/4, 1793
”Något om egenskapen af en Medbeorgerlig uplysning, och dess utwidgande
tid från tid”, nr 87, 16/4, 1794 (sign. J.L.)
”Något om Ledsnaden”, nr 3, 3/10, 1792
”Om Critiker och Stridskrifter”, nr 45, 24/2; nr 46, 25/2, 1794 (Carl Gustaf
Leopold)
”Om Imitationen”, nr 28, 2/11; nr 29, 3/11; nr 40 16/11; nr 41, 17/11, 1792
(Carl Gustaf Leopold)
”Reflectioner öfwer Expositionen på Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academien, År 1793”, nr 28, 2/2; nr 30, 5/2, 1793 (Ture Wennberg)
”Reflexioner öfwer Herr T.W:s Reflexioner”, nr 43, 21/2; nr 44, 22/2, 1794
(sign. Älskare af Konster)
Inrikes Tidningar
[Annonser] 1768, 1769, 1784, 1786
”Stockholm, den 5 Februarii”, nr 11, 5/2, 1784
”Stockholm, den 20 September”, nr 74, 20/9, 1784
Journal för Svensk Litteratur
”Förklaring af Utgifvaren”, vol. 1, häfte 5, 1797 (Gustaf Abraham Silverstolpe)
”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition”,
vol. 2, häfte 1, 1798 (Gustaf Abraham Silverstolpe)
”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Pris-utdelning och Exposition”,
vol. 3, häfte 2, 1799 (Gustaf Abraham Silverstolpe)
”Kongl. Målare och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”,
vol. 4, häfte 3, 1800 (Gustaf Abraham Silverstolpe)
”Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens Prisutdelning och Exposition”,
vol. 5, häfte 3, 1801 (Gustaf Abraham Silverstolpe)
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Posten
”Til Herr Knauser”, nr 77, 15/4, 1769 (sign. Liberalis)
”Til Herr Sederik”, nr 116, 20/9, 1769 (sign. Uno Syrach)
”Til Mæcenas”, nr 114, 13/9, 1769 (Per Jusleen, sign. Konstwän)
Stockholm. Gazette
[Annonser] 1743
Stockholms Lärda Tidningar
”Stockholm”, del 16, nr 85, 11/11, 1779
”Stockholm. Kungjörelse om Upfostrings-Sälskapet; des Arbeten och Inrätningar”, del 17, nr 1, 3/1; nr 2, 10/1, 1780 (Carl Christoffer Gjörwell)
Stockholms Posten
[”Ack, hwad det är wackert!”], nr 77, 3/4, 1784
[”Af Dagbladet för…”], nr 44, 21/2; nr 45, 22/2, 1799 (sign. Dixi)
”Angående Expositionen på Kongl. Målare och Bildhuggare Academien detta
år”, nr 28, 4/2; nr 29, 5/2, 1794 (sign. T[ure].W[ennberg].)
[Annonser] 1779, 1781, 1788, 1789, 1792, 1793, 1796, 1797
[”Baumgarten i sin Esthetique…”], nr 181, 20/8, 1779
”Belefwenhet”, nr 92, 22/4, 1786
[”Bland nöjen som…”], nr 188, 20/8, 1793
”Borgeliga Samhället”, nr 154, 8/7, 1784
”Bref om Konsternas och yppighetens nytta”, nr 266, 16/11, 1785
”Ecce superveniunt Satyri”, nr 55, 7/3, 1794 (sign. T[ure].W[ennberg].)
”Förtekning på de här i Staden varande Prænumeranter å detta Dagblad, för
innevarande år”, nr 10, 13/1; nr 11, 15/1; nr 13, 17/1; nr 14, 18/1; nr 19, 24/1;
nr 34, 10/2; nr 40, 17/2, 1787
”Galanteriet”, nr 190, 18/6, 1786
[”I andra Bandet…”] nr 111, 16/5; nr 113, 19/5; nr 115, 22/5; nr 118, 25/5, 1798
(sign. T[ure].W[ennberg].)
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
293
294 konst i omlopp
[”I dessa dagar …”], nr 35, 12/2, 1795 (sign. T[ure].W[ennberg].)
[”Intet folk är odrägeligare…”], nr 161, 17/7, 1781
”Målning af tidens seder”, nr 62, 16/3, 1780
”Nej, tacka wil jag wår tid!”, nr 10, 14/1, 1794
”Några Reflexioner öfwer Tidehwarfwet”, nr 202, 3/9, 1783
[”Om det gifwes…”], nr 81, 12/4, 1780 (sign. Candid)
”Om det Täcka”, nr 8, 11/1, 1783
”Om Förställning”, nr 14, 19/1, 1790
”Om Imagination”, nr 42, 20/2, 1798
”Om Målare-Konsten; af Mercier”, nr 236, 15/10, 1796
”Om Målningar och Bildhuggerier”, nr 111, 16/5; nr 112, 17/5; nr 113, 18/5,
1781 (sign. Plagiarius)
”Om smak hos kännare”, nr 5, 8/1, 1791
”Om Smaken”, nr 121, 28/5, 1783
”Pedanter”, nr 71, 27/3, 1784
”Reflexioner öfwer en uteslutande Smak”, nr 3, 4/1, 1798
”Reflexioner öfwer Expositionen på Kongl. Målare- och Bildhugg. Academien
innewarande År”, nr 28, 4/2, 1795 (sign. T[ure].W[ennberg].)
”Rien n’est beau que le vrai, le vrai seul est aimable”, nr 135, 16/6, 1798
”Stockholm”, nr 257, 13/11; nr 258, 15/11, 1779
[”Stridskrifter, huru de…”], nr 58, 11/3, 1799 (sign. Tertius Interveniens)
”Swar på de anmärkningar en Anonym gjort wid de Arbeten jag inlemnat til
Exposition på Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academien”, nr 105, 9/5,
1798 (Per Estenberg)
”Til Anonymen, som i Stockholms-Posten N:o 44 och 45 beskrifwit sin äfwentyrliga wandring genom Kongl. Målare-Academiens Salar”, nr 52, 4/3,
1799 (sign. Scripsi)
”Yppigheten”, nr 164, 20/7, 1784
material och litteratur
”Lärda Nyheter. Stockholm”, årg. 3, del 3, januari, 1758
”Paris”, årg. 1, oktober, 1755
Svenska Parnassen
”Nyheter. Stockholm”, februari, 1784 (Gustaf Regnér)
”Nyheter. Stockholm”, januari–mars, 1785 (Gustaf Regnér)
”Nyheter. Stockholm”, januari–mars, 1786 (Gustaf Regnér)
Tidningar om Lärda Saker
”Förtekning på Svenske Konstnärer, ifrån år 1719 til närvarande tid”, nr 39,
8/4; nr 43–44, 13/5; nr 45–46, 27/5, 1769
Upfostrings-Sälskapets Tidningar
”Encyclopedie. Philosophie; Lärdoms-Historia”, nr 49, 30/4, 1787 (Carl Christoffer Gjörwell)
”Nyheter”, nr 72, 27/9, 1784
”Nyheter”, nr 80, 25/10, 1784
”Nyheter. Stockholm”, nr 43, 8/6, 1786
[”Sälskapets Tidning…”], nr 1, 2/1, 1783
Övrigt tryckt material
Swenska Mercurius
[”Joh. Winckelmanns Sendschreiben…”], årg. 1, februari, 1764
”Lärda Nyheter. Paris”, årg. 4, del 4, april–juni, 1759
Adelcrantz, Carl Fredrik, Tal om de fria konsters värde och nytta; hållit för Kongl. Veten­
skaps academien vid praesidii nedläggande, den 23 julii, år 1757, Stockholm, 1757
Alembert, Jean le Rond de, Inledning till Encyklopedien (1751), övers. Jan Stolpe,
inledn. Tore Frängsmyr, Bokförlaget Carmina, Uppsala, 1981
Basan, François, Dictionnaire des graveurs anciens et modernes depuis l’origine de la gravure; avec une notice des principales estampes qu’ils ont gravées, Paris, 1767
Berch, Carl Reinhold, Catalogue de portraits, contenant les rois, les reines et les princes du
sang royal de Suède; avec les grands officiers, le clergé, les sçavans, et autres personnes
illustres de la meme nation, gravés en taille-douce: qui font partie des recueils de CharlesRenaud Berch, Stockholm, 1767
Beskrifning om aërostatiska machinen, Stockholm, 1784
Beskrifning på ærostatiska Machinen, Stockholm, 1784
Catalogue d’une très-belle collection de tableaux, des plus fameux maîtres, dont la vente se
fera le 3 de Mars 1781 au Castenhoff le matin entre 10–12 & l’apresmidi entre 3 & 5
heures, utan tryckort, 1781
Diderot, Denis, Brev om de blinda (1749), övers., inledn. o. efterskrift av Tore Wretöö, Atlantis, Stockholm, 2002
Du Bos, Jean Baptiste, Reflexions critiques sur la poesie et sur la peinture.[…] quatriéme
édition revûë, corrigée & augmentée par l’auteur, 3 vol. Paris, 1740 (1719)
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Stockholms Post-Tidningar
[Annonser] 1742, 1769, 1779
Stockholms Weckoblad
[Annonser] 1769, 1779
Svenska Magazinet
”Om Känslan af det Höga och Vackra”, februari, 1766
295
296 konst i omlopp
material och litteratur
[Fischerström, Johan], Den Enfaldige Natur-Forskaren, nr 2–4, del II, 1769
Floding, Per, Handlingar, rörande en ny upfinning i gravuren och en hos riksens höglofl.
ständer föreslagen gravure-schola, med mera, Stockholm, 1766
[Floding, Per m.fl.], Solemniteter, som föreföllo i kongl. recidence-staden Stockholm, åren
1771 och 1772; bestående uti: sorge- och frögde-prydnader, sinnebilder och inscriptioner,
tänkespråk, grundritningar och elevationer, samt processions-ordningar, vid högstsalig
konung Adolph Friedrichs bisätning och begrafning uti Riddareholms kyrkan; likaledes
vid deras konglige maijestäters konung Gustaf III:s och drotning Sophia Magdalenas
kröning i St Nicalai kyrka; kongl. maijestäts hylning; och änteligen kongl. maijestäts tal
vid regements-förändringen, jämte grundritning til rikssalen vid samma tilfälle, med
mera, Stockholm, 1772–79
[Fyrberg, Anton Adolf], Catalogue général des livres et ouvrages en tous genres de litterature, qui se trouvent a la Grande rue Neuve: maison marquée n:o 130 chez Antoine
Adolphe Fyrberg, directeur et libraire de la cour à Stockholm, Stockholm, 1787
Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition år 1798,
Stockholm, 1798
Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition, år 1799,
Stockholm, 1799
Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition, år 1800,
Stockholm, 1800
Förteckning på Kongl. Svenska målare- och bildhuggare-academiens exposition, år 1801,
Stockholm, 1801
[Gjörwell, Carl Christoffer], Almän bibliographie eller förtekning på de böcker, skrifter,
kartor och kopparstick, som finnas til salu, uti kongl. bibliothecarien C.C. Gjörwells bok­
låda i Stockholm, i Rådhuset vid Riddarhus-torget belägen, no I, Stockholm, 1775
[Gjörwell, Carl Christoffer], Almän bibliographie eller förtekning på de böcker, skrifter,
kartor och kopparstick, som finnas til salu, uti kongl. bibliothecarien C.C. Gjörwells bok­
låda i Stockholm, i Rådhuset vid Riddarhus-torget belägen, no 5, Stockholm, 1776
[Gjörwell, Carl Christoffer], Andra bihanget til den förtekning på egna, tilhandlade,
eller i commission tagna förlager och böcker, hwilka finnas til salu uti Upfostrings-Säl­
skapets boklåda i Stockholm, på Stora Nygatan, uti huset n:o 121, år 1783, September,
Stockholm, 1783
[Gjörwell, Carl Christoffer], Catalog på de böcker och kopparstick som finnas til salu i historiska bokhandeln uti Stockholm, Stora Nygatan och huset n:o 121, Stockholm, 1790
[Gjörwell, Carl Christoffer], Catalog på de böcker som finnas til salu uti UpfostringsSälskapets boklåda, i Stockholm, på Stora-Nygatan, huset n:o 121, Stockholm, 1780
[Gjörwell, Carl Christoffer], Catalog på de utländske böcker, som finnas i kongl. bibliothecariens C.C. Gjörwells boklåda, i Stockholm wid Riddarhus-torget. September 1778,
Stockholm, 1778
[Gjörwell, Carl Christoffer], Första bihanget til den förtekning på egna, tilhandlade, el.
i commission tagna förlager och böcker, hwilka finnas til salu uti Upfostrings-Sälskapets
boklåda i Stockholm, på Stora-Nygatan, uti huset n:o 121. År 1783, Martius, Stockholm, 1783
[Gjörwell, Carl Christoffer], ”Förteckning På Böcker, Som finnas til Salu uti Historiska Bokhandeln i Stockholm” i Til svenska nationen, Stockholm, 1794
[Gjörwell, Carl Christoffer], Förtekning på de böcker, bestående dels uti egna förlager,
dels uti commissions-artiklar, som finnas til salu uti historiska bokhandeln, i Stockholm
på Stora Nygatan, huset n:o 121, Stockholm, 1792
[Gjörwell, Carl Christoffer], Förtekning på de böcker, hvilka finnas til salu under vilkor af
actie-handel uti Upfostrings-Sälskapets boklåda i Stockholm, år 1784, Stockholm, 1784
[Gjörwell, Carl Christoffer], Förtekning på de böcker, hvilka finnas til salu uti Upfostrings-Sälskapets boklåda i Stockholm, år 1786, Stockholm, 1786
[Gjörwell, Carl Christoffer], Förtekning på de böcker, som finnas til salu uti Historiska
Bokhandeln, Stockholm, 1796
[Gjörwell, Carl Christoffer], Förtekning på de utländska böcker som finnas til salu hos
Joh. Jac. Örnström, Upfostrings-Sälskapets bokhandlare i Stockholm, Stockholm, 1785
[Halldin, Johan Gustaf], Catalogue de livres qui se trouvent à Stockholm, chez Halldin,
libraire, Rue Grande Neuve, MDCCLXXIII, Stockholm, 1773
Heinecken, Karl-Heinrich von, Dictionnaire des artistes, dont nous avons des estampes,
aves une notice détaillée de leurs ouvrages gravés, 4 vol., Leipzig, 1778–1790
Heinecken, Karl-Heinrich von, Idée générale d’une collection complette d’estampes. Avec
une dissertation sur l’origine de la gravure & sur les premiers livres d’images, Leipzig,
Wien, 1771
[Holmberg, Johan Christoffer], Catalogue de divers livres de l’impression svédoise, qui
se trouvent chez J.C. Holmberg, libraire et imprimeur à Stockholm, Grande rûe Neuve.
1780, Stockholm, 1780
[Holmberg, Johan Christoffer], Catalogue des livres françois, qui se trouvent chez Jean
Christopher Holmberg, libraire à Stockholm & Gothembourg, Stockholm, 1777
[Holmberg, Johan Christoffer], Fortsättning af förteckningen på diverse portraiter,
estamper och chartor, som finnas til salu i Holmbergs boklåda i Stora Kyrko-brinken i
Stockholm, Stockholm, 1775
[Holmberg, Johan Christoffer], Förteckning på bokhandlaren Johan Christopher Holmbergs egne förlags-böcker, som säljes i dess boklåda i Stockholm, til widsatte priser, Stockholm, 1781
[Holmberg, Johan Christoffer], ”Förteckning uppå graverade Svenska och Utländska Portraiter, som finnas til salu i Bokhandlaren Holmbergs Boklåda”,
Stockholms Posten, nr 66, 31/3, 1779
[Holmberg, Johan Christoffer], Förtekning på alla, på underteknads eget förlag, från
Carl Stolpes tryckeri utkomne böcker, skrifter, portraiter och gravurer, Stockholm,
1782
[Holmberg, Johan Christoffer], Förtekning på större och mindre väl graverade portraiter, öfver kongl. personer, höga herrar och fruntimmer, samt lärda män och konstnärer,
äfven ock på nya utländska väl graverade större och mindre estamper, som finnas til köps
i Holmbergs boklåda i Stora Kyrko-brinken i Stockholm, Stockholm, 1772
[Holmberg, Johan Christoffer], ”Förtekning på Swenska Portraiter och Gravurer,
som finnas i Holmbergs Boklåda”, Stockholms Posten, nr 32, 8/2; nr 33, 9/2; nr
46, 24/2, 1781
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
297
298 konst i omlopp
material och litteratur
[Holmberg, Johan Christoffer], Förtekning öfver landt-chartor, vuer och portraiter, som
finnas til salu hos bokhandlaren Holmberg, Stockholm, 1786
Holmberg, Johan Christoffer, I. Supplement au catalogue de livres françois qui se trouvent
chez Jean Christ. Holmberg, libraire à Stockholm 1770, Stockholm, 1770
Horatius, Diktkonsten/Ars Poetica, latinsk text m. metrisk övers., inledn. o. kommentar av Arvid Andrén, Paul Åströms förlag, Jonsered, 1992
Hume, David, Essays moral, political, and literary, edited and with a foreword, notes
and glossary by Eugene F. Miller, rev. uppl., Liberty Fund, Indianapolis, 1985
Hume, David, Herr David Humes politiske afhandlingar om handel och yppighet. Stockholm, trykte på Johan Georg Langes förlag, år 1767, Stockholm, 1767
Höpken, Anders Johan von, Tal, om yppighets nytta. Hållit för Kongl. Swenska weten­
skaps academien, år 1740, Stockholm, 1741
Höpken, Anders Johan von, Tal, om yppighets nytta. Hållit För Kongl. Svenska veten­
skaps-academien, år 1740, Stockholm, 1773
Junii månads taxa, hwarefter följande persedlar skola försäljas i Stockholm, anno 1779,
Stockholm, 1779
Kort beskrifning på aërostatiska machinen, Stockholm, 1784
[Lange, Johan Georg], Förlagscatalogus, eller förteckning på allehanda oinbundne böcker
och tractater, som finnas til köps hos Johan Georg Lange i Stockholm, Stockholm, 1779
[Lange, Johan Georg], Förteckning på de til Kongl. Swenska wetenskaps academiens handlingar hörande inträdes- præsidii- och åminnelse-tal, swar på förestäldta frågor, samt
andre af Kongl. Academien utgifne arbeten och tal, hållne wid andra tilfällen, jämte
K. Swenska patriot. sällskapets handlingar och journaler, de första åren 1776 och 1777;
som finnas til köps uti Johan Georg Langes boklåda, huset n:o 78 på Stora Nygatan i
Stockholm, Stockholm, 1791
Leopold, Carl Gustaf, Om Smaken och dess allmänna lagar, i Carl Gustaf Leopolds samlade skrifter, band 2, Stockholm, 1801
Locke, John, An Essay Concerning Human Understanding (1690), complete and unabridged, collated and annotated by Alexander Campbell Fraser, 2 vol., Dover
Publications, New York, 1959
Montesquieu, Charles-Louis de Secondat, Lettres persanes (1758), dossier et notes
réalisés par Alain Sandrier, lecture d’image par Valérie Lagier, 2 vol., Gallimard, Paris, 2006
Neikter, Jacob Fredrik, Undersökning om ordsakerne till smakens olikhet, upkomst och
fall hos särskilte folkslag. Upläst vid inträdet i Kongl. Vitterhets historie och antiquitets
academien den 21 januarii 1787, ingår i Kongl. Vitterhets historie och antiquitets academiens handlingar, Stockholm, 1793
Piles, Roger de, Abregé de la vie des peintres, avec des reflexions sur leurs ouvrages, et un
traité du peintre parfait; de la connoissance des desseins; de l’utilité des estampes. […]
Revûë & corrigée par l’auteur; avec un abregé de sa vie, & plusieurs autres additions,
Paris, 1715 (1699)
Piles, Roger de, Cours de peinture par principes (1708), Amsterdam & Leipzig, 1766,
ingår i Oeuvres diverses de M. de Piles, vol. 2, Amsterdam & Leipzig, 1767
Regnér, Gustaf, Tankar om svenska theatern, och förslag til dess uphjelpande, Stockholm, 1780
[Runemark, Henrik Gustaf], Förteckning på en del graverade portraiter, land-chartor
och musicalier som finnes i Runémarks boklåda uti huset n:o 137, på Lilla Nygatan,
Stockholm, 1787
[Runemark, Henrik Gustaf], Förteckning på swenska böcker som uti partie och minut
finnas i nya exemplar hos bokhandlaren Runemark i dess boklåda på Lilla Nygatan,
Stockholm, 1784
[Salvius, Lars], En ny förteckning på de böcker som finnas til köps, uti Lars Salvii boklåda
i Stockholm på Wästerlånggatan huset n:o 74. För åhr 1746, Stockholm, 1746
[Salvius, Lars], Förteckning på de böcker och tractater, som på direct. Lars Salvii kåstnad
äro tryckte och uplagde, samt finnas til köps i dess boklåda på Norrebro, til det därå utsatta pris, Stockholm, 1759
Scheffer, Carl Fredrik, Tal, hållit för Kongl. Vetenskaps academien vid praesidii afläggande, den 2 augusti, år 1755 [Anmärkningar öfver vetenskapers, vitterhets och konsters
närvarande tilstånd i vårt rike], Stockholm, 1755
[Silverstolpe, Gustaf Abraham], Apendix n:o I. Förteckning på nyligen inkomna fran­
syska böcker, som försäljas hos G. A. Silfverstolpe. Maji 1797, Stockholm, 1797
Strutt, Joseph, A Biographical Dictionary; containing an historical account of all the engravers, from the earliest period of the art of engraving to the present time, and a short
list of their most estemed works, vol. 1, London, 1785
Större sammandrag af alla wetenskaper; til swenska ungdomens tjenst utgifwit af et Upfostrings-Sälskap, del 1, Stockholm, 1779
Sulzer, Johann Georg, Allgemeine Theorie der Schönen Künste, Leipzig, 1771–74
[Swederus, Magnus], Collection de portraits, des suèdios celebres, graves en taille-douce,
Stockholm, 1778–1781
[Swederus, Magnus], Fransyska, engelska och italienska böcker, som finnas til köps hos
Swederus, Stockholm, 1787
Tessin, Carl Gustaf, Carl Hårlemans äre-minne, på Kongl. Vetenskaps academiens väg­
nar teknat af hans excellence riks-rådet &c. Carl Gustaf Tessin, den 19 martii, 1753,
Stockholm, 1753
[Tessin, Carl Gustaf], Catalogue d’une collection […] dont la vente au plus offrant se fera
le […] du mois de […] 1786, et jours de relevée, dans la Grande sale d’assemblée de
l’Académie royale de peinture et de sculpture à Stockholm, Stockholm, 1785
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker med utkast til en lagstiftning i snillets verld
(1791), faksimilutg. m. förord av Stellan Arvidson, Minerva, Stockholm, [1990]
[Utter, Isak], Förteckning på böcker, som finnas til salu hos bokhandl. Utter. De utstrukne
äro utsålde, utan ort och år
[Utter, Isak], Förteckning på böcker som finnas til salu hos bokhandlaren Isaac Utter i
Stockholm, samt til större delen i Götheborg uti Tyska skolhuset, i Åbo på Boklådan, i
Carlscrona hos bokbindaren Rau, och flerstädes i landsorterne, utan ort och år
Wennberg, Ture, Reflexioner öfver expositionen i Kongl. Målare- och bildhuggare-academien, Stockholm, 1796
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
299
300 konst i omlopp
Årstrycket, Stockholm, 1756
Årstrycket, Stockholm, 1766
material och litteratur
Adorno, Theodor W., Aesthetic Theory, övers. o. inledn. Robert Hullot-Kentor,
University of Minnesota Press, Minneapolis, 1997 (1970)
Ahlund, Mikael, Landskapets röster: Studier i Elias Martins bildvärld, diss., Konstvet.
inst., Uppsala univ., Atlantis, Stockholm, 2011
Alm, Mikael & Bo Vahlne (utg.), Överkammarherrens journal 1778–1826: Ett gusta­
vianskt tidsdokument, Kungl. Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande
Skandinaviens historia, Stockholm, 2010
Almquist, Johan Axel, ”Uppfostringssällskapet”, Historisk tidskrift, årg. 25, 1905
Alpers, Svetlana, The Art of Describing: Dutch Art in the Seventeenth Century, University of Chicago Press, Chicago, 1983
Alvarez, Mari-Tere, ”The Almondea: The Second-Hand Art Market in Spain”,
Auctions, Agents and Dealers: The Mechanisms of the Art Market, 1660–1830, red.
Jeremy Warren & Adriana Turpin, Beazley Archive, Oxford, 2007
Andersson, Gudrun, Stadens dignitärer: Den lokala elitens status- och maktmanifestation
i Arboga 1650–1770, Atlantis, Stockholm, 2009
Andrén, Arvid (övers.), se Horatius, under ”Övrigt tryckt material”
Ankarcrona, Anita, Bud på böcker: Bokauktioner i Stockholm 1782–1801: Traditionen–
böckerna–publiken, diss., Littvet. inst., Stockholms univ., 1989
Bal, Mieke, Travelling Concepts in the Humanities: A Rough Guide, University of Toronto Press, Toronto, Buffalo, London, 2002
Bates, David, ”Cartographic Aberrations: Epistemology and Order in the Encyclopedic Map”, SVEC 2002:05 Using the Encyclopédie: Ways of Knowing, Ways of
Reading, red. Daniel Brewer & Julie Candler Hayes, Oxford, 2002
Barasch, Moshe, Theories of Art: 1. From Plato to Winckelmann, Routledge, New York,
London, 2000 (1985)
Barasch, Moshe, Theories of Art: 2. From Winckelmann to Baudelaire, Routledge, New
York, London, 2000 (1990)
Baudrillard, Jean, For a Critique of the Political Economy of the Sign, övers. o. inledn.
Charles Levin, Telos Press, St. Louis, 1981
Baxandall, Michael, Patterns of Intention: On the Historical Explanation of Pictures, Yale
University Press, New Haven, London, 1985
Beardsley, Monroe C., Aesthetics From Classical Greece to the Present: A Short History,
University of Alabama Press, Tuscaloosa, London, 1966
Becq, Annie, ”Creation, Aesthetics, Market: Origins of the Modern Concept of
Art”, Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction of Art, red. Paul Mattick
Jr, Cambridge University Press, Cambridge, 1993
Benjamin, Walter, ”Konstverket i reproduktionsåldern” (1936), Bild och dialektik,
essayer i urval o. övers. av Carl-Henning Wijkmark, Symposion, Stockholm/
Stehag, 1991
Bennich-Björkman, Bo, Författaren i ämbetet: Studier i funktion och organisation av författarämbeten vid svenska hovet och kansliet 1550–1850, diss., Littvet. inst., Uppsala
univ., Svenska bokförlaget, Stockholm, 1970
Berg, Maxine, Luxury and Pleasure in Eighteenth-Century Britain, Oxford University
Press, Oxford, 2005
Berg, Maxine, ”New Commodities, Luxuries and their Consumers in EighteenthCentury England”, Consumers and Luxury: Consumer Culture in Europe 1650–1850,
red. Maxine Berg & Helen Clifford, Manchester University Press, Manchester,
New York, 1999
Berg, Maxine & Elizabeth Eger (red.), ”The Rise and Fall of the Luxury Debates”, Luxury in the Eighteenth Century, Palgrave Macmillan, Houndmills, New
York, 2003
Berger, Margareta, Äntligen ord från qwinnohopen! Om kvinnopress under 1700-talet,
Akademilitteratur, Stockholm, 1984
Berleant, Arnold, Re-thinking Aesthetics: Rogue Essays on Aesthetics and the Arts, Ashgate, Aldershot, 2004
Bermingham, Ann, ”Introduction”, The Consumption of Culture, 1600–1800: Image,
Object, Text, red. Ann Bermingham & John Brewer, Routledge, London, 1995
Berry, Christopher J., The Idea of Luxury: A Conceptual and Historical Investigation,
Cambridge University Press, Cambridge, 1994
Bjurström, Per, ”Carl Gustaf Tessin as a Collector of Drawings”, Figura, Uppsala, 1967
Bjurström, Per, ”Physiocratic Ideals and National Galleries”, The Genesis of the Art
Museum in the 18th Century, red. Per Bjurström, Nationalmuseum, Stockholm,
1993
Björkman, Margareta, Läsarnas nöje: Kommersiella lånebibliotek i Stockholm 1783–1809,
diss., Littvet. inst., Uppsala univ., 1992
Boas, George, ”The Arts in the ’Encyclopédie’”, The Journal of Aesthetics and Art
Criticism, vol. 23, 1964
Boëthius, Bertil, ”Ebel, Niclas”, Svenskt biografiskt lexikon, band 11, Bonniers, Stockholm, 1945
Bohls, Elizabeth A., ”Disinterestedness and Denial of the Particular: Locke, Adam
Smith, and the Subject of Aesthetics”, Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction of Art, red. Paul Mattick Jr, Cambridge University Press, Cambridge, 1993
Bolter, Jay David & Richard Grusin, Remediation: Understanding New Media, The
MIT Press, Cambridge, Massachusetts, London, 1999
Bonnier, Isidor Adolf & August Hånell, Anteckningar om svenska bokhandlare intill
år 1935, kompletterade o. utg. av August Hånell, band II, Bonniers, Stockholm, 1935
Boschloo, Anton W.A., The Prints of the Remondinis: An Attempt to Reconstruct an Eighteenth-Century World of Pictures, Amsterdam University Press, Amsterdam, 1998
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Litteratur
301
302 konst i omlopp
material och litteratur
Bourdieu, Pierre, Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste, övers. Richard
Nice, inledn. Tony Bennett, Routledge, London, New York, 1984 (1979)
Bourdieu, Pierre, The Logic of Practice, övers. Richard Nice, Polity Press, Cambridge,
1990 (1980)
Brewer, John, ”’The Most Polite Age and the Most Vicious’: Attitudes Towards
Culture as a Commodity 1660–1800”, The Consumption of Culture 1600–1800:
Image, Object, Text, red. Ann Bermingham & John Brewer, Routledge, London,
New York, 1995
Brewer, John, The Pleasures of the Imagination: English Culture in the Eighteenth Century, Harper Collins Publishers, London, 1997
Bromwich, David, ”Rousseau and the Self without Property”, The Social Contract
and the First and Second Discourses, red. Susan Dunn, Yale University Press, New
Haven, London, 2002
Brown, Carolina, Liksom en herdinna: Litterära teman i svenska kvinnoporträtt under 1700-talet, diss., Konstvet. inst., Uppsala univ., Carlsson, Stockholm, 2012
Brunius, Jan, ”Stockholms målarämbete intill 1700-talets mitt”, RIG, årg. 48, 1965
Bryson, Norman, ”Art in Context”, Studies in Historical Change, red. Ralph Cohen,
University Press of Virginia, Charlottesville, London, 1992
Burén, Jan af, Det mångfaldigade originalet: Studier i originalgrafikbegreppets uppkomst,
teori och användning, diss., Konstvet. inst., Sthlms univ., Carlsson, Stockholm,
1992
Burén, Jan af, Grafik: Konst & kunskap på papper, Nationalmuseum, Stockholm, 2009
Burke, Peter, The Fabrication of Louis XIV, Yale University Press, New Haven, London, 1992
Carlsson, Sten, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700–1865: Studier rörande det svenska
ståndssamhällets upplösning, Gleerup, Lund, 1973 (1949)
Casselle, Pierre, ”Pierre-François Basan marchand d’estampes à Paris (1723–
1797)”, Paris et Ile-de-France, Paris, 1982
Cavazzini, Patrizia, Painting as Business in Early Seventeenth-Century Rome, Pennsylvania State University Press, University Park, 2008
Christensson, Jakob, Lyckoriket: Studier i svensk upplysning, diss., Humanistiska fakulteten, Lunds univ., Stockholm, Atlantis, 1996
Clayton, Timothy, The English Print 1688–1802, Yale University Press, New Haven,
London, 1997
Cowan, Brian, ”Arenas of Connoisseurship: Auctioning Art in Later Stuart England”, Art Markets in Europe, 1400–1800, red. Michael North & David Ormrod,
Ashgate, Aldershot, 1998
Crary, Jonathan, Techiques of the Observer: On Vision and Modernity in the Nineteenth
Century, MIT Press, Massachusetts, Cambridge, 1990
Craske, Matthew, Art in Europe 1700–1830: A History of the Visual Arts in an Era of
Unprecedented Urban Economic Growth, Oxford University Press, Oxford, New
York, 1997
Crow, Thomas, ”Diderot’s Salons: Public Art and the Mind of the Private Critic”,
Diderot on Art I: The Salon of 1765 and Notes on Painting, övers. John Goodman,
inledn. Thomas Crow, Yale University Press, New Haven, London, 1995
Crow, Thomas, Painters and Public Life in Eighteenth-Century Paris, Yale University
Press, New Haven, 1985
Crowley, John E., The Invention of Comfort: Sensibility and Design in Early Modern
Britain and Early America, Johns Hopkins University Press, Baltimore, London, 2001
Culler, Jonathan, Framing the Sign: Criticism and its Institutions, Basil Blackwell,
Oxford, 1988
Culler, Jonathan, On Deconstruction: Theory and Criticism after Structuralism, Routledge, London, New York, 2007 (1982)
Culler, Jonathan, The Pursuit of Signs: Semiotics, Literature, Deconstruction, Routledge
& Kegan Paul, London, Henley, 1981
Cusset, Catherine, No Tomorrow: The Ethics of Pleasure in the French Enlightenment,
University Press of Virginia, Charlottesville, London, 1999
Dahl, Eva-Lena, ”Rousseaus civilisationskritik”, [Jean-Jacques Rousseau] Kulturen och människan: Två avhandlingar, övers. Gustaf Gimdal & Inga-Lill Grahn,
Daidalos, Göteborg, 1992
Danielsson, Ing-Mari, Den bildade smaken: Målade dekorationer hos borgerskapet i
­frihetstidens Stockholm, diss., Konstvet. inst., Sthlms univ., Stockholmia förlag,
Stockholm, 1998
Danius, Sara, Cecilia Sjöholm & Sven-Olov Wallenstein (red.), Aisthesis: Estetikens
historia, del 1, Thales, Stockholm, 2012
Derrida, Jacques, Dissemination, övers., inledn. o. noter Barbara Johnson, Continuum, London, New York, 1981
Dickie, George, The Century of Taste: The Philosophical Odyssey of Taste in the Eighteenth
Century, Oxford University Press, New York, Oxford, 1996
Duncan, Carol, Civilizing Rituals: Inside Public Art Museums, Routledge, London,
New York, 1995
Duncan, Carol & Alan Wallach, ”The Universal Survey Museum”, Museum Studies:
An Anthology of Contexts, red. Bettina Messias Carbonell, Blackwell Publishing,
Malden, 2004
Dunér, David, ”Camera obscura: Ögat och det mörka rummet”, Ögon, Sydsvenska
medicinhistoriska sällskapets årsskrift, Lund, 2008
Edling, Marta, Om måleriet i den klassicistiska konstteorin: Praktikens teoretiska posi­tion
under sjuttonhundratalets andra hälft, diss., Konstvet. inst., Stockholms univ.,
1999
Ekman, Rolf, Estetikens historia från sjuttonhundratalets början till och med Goethe,
Gleerup, Lund, 1963
Ekström, Anders, ”Det vertikala arkivet: Om översiktsmedier och historiska svindelkänslor”, 1897: Mediehistorier kring Stockholmsutställningen, red. Anders Ekström, Solveig Jülich & Pelle Snickars, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm,
2006
Ekström, Anders, ”Kulturhistorisk medieforskning: Fyra spår”, Mediernas kultur-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
303
304 konst i omlopp
material och litteratur
historia, red. Solveig Jülich, Patrik Lundell & Pelle Snickars, Statens ljud- och
bildarkiv, Stockholm, 2008
Ekström, Anders, Representation och materialitet: Introduktioner till kulturhistorien,
Nya Doxa, Nora, 2009
Ekström, Anders, ”Seeing From Above: A Particular History of the General Observer”, Nineteenth-Century Contexts, vol. 31, nr 3, 2009
Ekström, Anders, Solveig Jülich, Frans Lundgren & Per Wisselgren (red.), ”Participatory Media in Historical Perspective: An Introduction”, History of Participatory Media: Politics and Publics, 1750–2000, Routledge, New York, London, 2011
Ekström, Anders, Solveig Jülich & Pelle Snickars (red.), ”I mediearkivet”, 1897:
Mediehistorier kring Stockholmsutställningen, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2006
Elleström, Lars, ”The Modalities of Media: A Model for Understanding Intermedial Relations”, Media Borders, Multimodality and Intermediality, red. Lars
Elleström, Palgrave Macmillan, London, New York, 2010
Emt, Ewa Jeanette, ”Baumgarten och den moderna estetikens födelse”, Konsten och
konstbegreppet, Kairos, Stockholm, 2000
Fairclough, Norman, Discourse and Social Change, Polity Press, Cambridge, Malden, 1992
Farago, Claire J., ”The Classification of the Visual Arts in the Renaissance”, The
Shapes of Knowledge from the Renaissance to the Enlightenment, red. Donald R. K
­ elly
& Richard H. Popkin, Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991
Ferguson, Bruce W., ”Exhibition Rhetorics: Material Speech and Utter Sense”,
Think­ing about Exhibitions, red. Reesa Greenberg, Bruce W. Ferguson & Sandy
Nairne, Routledge, London, New York, 1996
Ferry, Luc, Homo Aestheticus: The Invention of Taste in the Democratic Age, övers.
Robert de Loaiza, University of Chicago Press, Chicago, London, 1993
Fisher, John A., ”High Art Versus Low Art”, The Routledge Companion to Aesthetics,
red. Berys Gaut & Dominic McIver Lopes, Routledge, London, New York,
2005 (2002)
Foucault, Michel, Vetandets arkeologi, övers. C. G. Bjurström, aktualiserad o. genomgången av Sven-Erik Torhell, Arkiv förlag, Lund, 2002 (1969)
Frow, John,”Intertextuality and Ontology”, Intertextuality: Theories and Practices,
red. Michael Worton & Judith Still, Manchester University Press, Manchester,
New York, 1990
Frängsmyr, Tore, Sökandet efter upplysningen: Perspektiv på svenskt 1700-tal, ny rev.
utgåva, Natur och kultur, Stockholm, 2006 (1993)
Fumaroli, Marc, ”Les abeilles et les araignées”, La Querelle des Anciens et des Mo­dernes
précédé d’un essai de Marc Fumaroli, Gallimard, Paris, 2001
Gitelman, Lisa & Geoffrey B. Pingree (red.), ”Introduction: What’s New About
New Media?”, New Media, 1740–1915, MIT Press, Cambridge, Massachusetts,
London, 2003
Glorieux, Guillaume,”Pierre Sirois (1665–1726): le premier marchand de Wat-
teau”, Auctions, Agents and Dealers: The Mechanisms of the Art Market, 1660–1830,
red. Jeremy Warren & Adriana Turpin, Beazley Archive, Oxford, 2007
Goldstein, Carl, Teaching Art: Academies and Schools from Vasari to Albers, Cambridge
University Press, Cambridge, 1996
Goodman, Dena,”Furnishing Discourses: Readings of a Writing Desk in Eighteenth-Century France”, Luxury in the Eighteenth-Century: Debates, Desires and
Delectable Goods, red. Maxine Berg & Elizabeth Eger, Palgrave Macmillan,
Houndmills, New York, 2003
Granberg, Olof, Svenska konstsamlingarnas historia III: Gustav III–Karl XIII, Stockholm, 1931
Grate, Pontus, ”Bildkonsten”, Signums svenska konsthistoria: Den gustavianska konsten, Signum, Lund, 1998
Grate, Pontus, ”Bildkonsten”, Signums svenska konsthistoria: Frihetstidens konst, Sig­
num, Lund, 1997
Griffiths, Antony, Prints and Printmaking: An Introduction to the History of Techniques,
British Museum Publications, London, 1980
Guyer, Paul, Values of Beauty: Historical Essays in Aesthetics, Cambridge University
Press, Cambridge, 2005
Habermas, Jürgen, Borgerlig offentlighet: Kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det
mo­derna samhället, övers. Joachim Retzlaff, Arkiv förlag, Lund, 1984 (1962)
Hallberg, Peter, ”Den läsande nationen: Utgivningen och spridningen av Olof
­Dalins svenska rikshistoria, 1747–1763”, Nationalism och nationell identitet i
1700-talets Sverige, red. Åsa Karlsson & Bo Lindberg, Uppsala, 2002
Hallett, Mark, The Spectacle of Difference: Graphic Satire in the Age of Hogarth, Yale
University Press, New Haven, London, 1999
Hayen, Mats, Stadens puls: En tidsgeografisk studie av hushåll och vardagsliv i Stockholm,
1760–1830, diss., Hist. inst., Sthlms univ., 2007
Hedenborg, Susanna, Reproduktionens resurser: Spädbarnsvård i Stockholm 1750–1850,
Studentlitteratur, Lund, 2004
Heidner, Jan, Lettres particulières à Carl Gustaf Tessin 1744–1754, diss., Institute
d’Etudes Romanes, Stockholms univ., Kungl. Samfundet för utgivandet av
handskrifter rörande Skandinaviens historia, Stockholm, 1982
Hobson, Marian, The Object of Art: The Theory of Illusion in Eighteenth-Century France,
Cambridge University Press, Cambridge, 1982
Horkheimer, Max & Theodor Adorno, Upplysningens dialektik, övers. Lars Bjurman
& Carl-Henning Wijkmark, Daidalos, Göteborg, 1996 (1944)
Huhn, Tom, Imitation and Society: The Persistence of Mimesis in the Aesthetics of B
­ urke,
Hogarth, and Kant, Pennsylvania State University Press, University Park, Pennsylvania, 2004
Hultmark, Emil, Kungl. Akademiens för de fria konsterna utställningar 1794–1887,
Stockholm, 1935
Högberg, Staffan, Stockholms historia 2: Småstaden fabriksstaden storstaden, Bonnier
fakta, Stockholm, 1981
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
305
306 konst i omlopp
material och litteratur
Hökby, Nils-Göran & Ann-Sofi Topelius (red.), Hemma i konsten, Nationalmusei
utst. kat. nr 502, Nationalmuseum, Stockholm, 1987
Ivins, William Mills Jr, Prints and Visual Communication, MIT Press, Cambridge,
1969 (1953)
Jaffe, Kineret S., ”The Concept of Genius: Its Changing Role in Eighteenth-Century French Aesthetics”, Essays on the History of Aesthetics, red. Peter Kivy, University of Rochester Press, Rochester, New York, 1992
Jay, Martin, ”In the Empire of the Gaze: Foucault and the Denigration of Vision
in Twentieth-Century French Thought”, Foucault: A Critical Reader, red. David
Couzens Hoy, Basil Blackwell, Oxford, New York, 1986
Johansson, Viktor J., Extra Posten 1792–1795: Studier i 1790-talets svenska press och litte­
raturhistoria, vol. 1–2, Göteborg, 1936
Josephson, Ragnar, Den svenska smaken: Konstkritik och konstteori från barock till
roman­tik, Studentlitteratur, Lund, 1997
Jungmarker, Gunnar, ”Svensk grafik från sjuttonhundratalets mitt till inemot
arton­hundratalets slut”, Svensk grafik från tre sekler: En översikt omfattande tiden
från 1700-talets mitt till våra dagar, red. Harald Sallberg & Gunnar Jungmarker,
Stockholm, 1957
Jülich, Solveig, Patrik Lundell & Pelle Snickars (red.), ”Mediernas kulturhistoria:
En inledning”, Mediernas kulturhistoria, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm,
2008
Jönsson, Dan, Estetisk rensning: Bildstrider i 2000-talets Sverige, 10-tal bok, Stockholm, 2012
Kaiser, Thomas E., ”Rhetoric in the Service of the King: The Abbé Dubos and the
Concept of Public Judgment”, Eighteenth-Century Studies, vol. 23, nr 2, 1989–
1990
Kavanagh, Thomas M., Enlightened Pleasures: Eighteenth-Century France and the New
Epicureanism, Yale University Press, New Haven, London, 2010
Keen, Paul, ”The ‘Ballonmania’: Science and Spectacle in 1780s England”, Eighteenth-Century Studies, vol. 39, nr 4, 2006
Kelly, Donald R., ”History and the Encyclopedia”, The Shapes of Knowledge from
the Renaissance to the Enlightenment, red. Donald R. Kelly & Richard H. Popkin,
Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991
Ketelsen, Thomas, ”Art Auctions in Germany during the Eighteenth Century”,
red. Michael North & David Ormrod, Art Markets in Europe, 1400–1800, Ashgate, Aldershot, 1998
Ketelsen, Thomas, ”’In Keeping with the Truth’: The German Art Market and
its Role in the Development of Connoisseurship in the Eighteenth Century”,
Auctions, Agents and Dealers: The Mechanisms of the Art Market, 1660–1830, red.
Jeremy Warren & Adriana Turpin, Beazley Archive, Oxford, 2007
Kivy, Peter, The Seventh Sense: Francis Hutcheson & Eighteenth-Century British Aesthetics, Oxford University Press, Oxford, New York, 2003
Koselleck, Reinhart, Futures Past: On the Semantics of Historical Time, övers. o. inledn.
Keith Tribe, Columbia University Press, New York, 2004 (1979)
Kristeller, Paul Oskar, ”The Modern System of the Arts: A Study in the History
of Aesthetics”, Journal of the History of Ideas, vol. XII–XIII, 1951–52
Kristeva, Julia, ”The Bounded Text” (1969), Desire in Language: A Semiotic Approach
to Literature and Art, red. Leon S. Roudiez, övers. Thomas Gara, Alice Jardine,
Leon S. Roudiez, Columbia University Press, New York, 1980
Kristeva, Julia, ”Word, Dialogue, and Novel” (1969), Desire in Language: A Semiotic Approach to Literature and Art, red. Leon S. Roudiez, övers. Thomas Gara,
Alice Jardine, Leon S. Roudiez, Columbia University Press, New York, 1980
Kwass, Michael, ”Consumption and the World of Ideas: Consumer Revolution
and the Moral Economy of the Marquis de Mirabeau”, Eighteenth-Century Studies, vol. 37, nr 2, 2004
Kwass, Michael, ”Ordering the World of Goods: Consumer Revolution and the
Classification of Objects in Eighteenth-Century France”, Representations, 2003
Lagerquist, Marshall, Den yrkesmässiga möbelhandeln i Sverige intill år 1780: Studier i
rokokotidens möbelhantverk och möbeldistribution, Nordiska museet, Stockholm,
1981
Lagerquist, Marshall, ”Hem och människor”, Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1943, Stockholm, 1942
Lagerqvist, Lars O. & Ernst Nathorst-Böös, Vad kostade det? Priser och löner från
medeltid till våra dagar, LTs förlag, Stockholm, 1997 (1984)
Laine, Merit, ”En Minerva för vår Nord”: Lovisa Ulrica som samlare, uppdragsgivare
och byggherre, diss., Konstvet. inst., Uppsala univ., 1998
Laine, Merit, & Carolina Brown, Gustaf Lundberg 1695–1786: En porträttmålare och
hans tid, Nationalmuseum, Stockholm, 2006
Landes, Joan B., Women and the Public Sphere in the Age of the French Revolution, Cornell University Press, Ithaca, London, 1988
Leca, Benedict, ”An Art Book and its Viewers: The ’Recueil Crozat’ and the Uses
of Reproductive Engraving”, Eighteenth-Century Studies, vol. 38, nr 4, 2005
Levitine, George, ”French Eighteenth-Century Printmaking in Search of Cultural
Assertion”, Regency to Empire: French Printmaking 1715–1814, red. Sandra L. Lipshultz, utställningskat., The Baltimore Museum of Arts and The Minneapolis
Institute of Arts, Baltimore, 1984
Liliequist, Jonas, ”Ära, dygd och manlighet: Strategier för social prestige i 1600och 1700-talets Sverige”, Lychnos, 2009
Lilja, Kristina, Sofia Murhem & Göran Ulväng, ”Auktionshandeln i stad och på
landsbygd: Varucirkulation i Enköping med omnejd under 1700- och 1800-­
talen”, Varans vägar och världar: Handel och konsumtion i Skandinavien ca 1600–
1900, red. Christer Ahlberger & Pia Lundqvist, Göteborgs univ., 2007
Lindberg, Anna Lena, En mamsell i akademien: Ulrica Fredrica Pasch och 1700-talets
konstvärld, Signum, Stockholm, 2010
Lippincott, Louise, Selling Art in Georgian London: The Rise of Arthur Pond, Yale University Press, New Haven, London, 1983
Looström, Ludvig, Den svenska Konstakademien under första århundradet af hennes
tillvaro 1735–1835, Stockholm, 1887
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
307
308 konst i omlopp
material och litteratur
Looström, Ludvid, I svenska konstnärskretsar för omkring hundrafemtio och hundra år
sedan, Norstedt, Stockholm, 1916
López-Varela Azcárante, Asunción, ”Intertextuality and Intermediality as Crosscultural Communication Tools: A Critical Inquiry”, Cultura: International Journal of Philosophy of Culture and Axiology, vol. 8, nr 2, 2011
Lund, Hans (red.), ”Medier i samspel”, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel,
Studentlitteratur, Lund, 2002
Lundberg, Gunnar W., ”Carl Gustaf Tessins konstsamling på Åkerö”, Carl Gus­
taf Tessin och konsten, red. Per Bjurström, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1970
Lundberg, Gunnar W., Le graveur suédois Pierre-Gustave Floding à Paris et sa correspondance, Paris, 1932
Lundell, Patrik, Pressen i provinsen: Från medborgerliga samtal till modern opinionsbildning 1750–1850, diss., Inst. f. kulturvet., Lunds univ., Nordic Academic Press,
Lund, 2002
Lundell, Åke, Auktionsverket i Stockholm, Borås, 1974
Lundstedt, Bernhard, Sveriges periodiska litteratur: 1645–1812, band 1, Stockholm,
1895
MacGregor, William B., ”The Authority of Prints: An Early Modern Perspective”,
Art History, vol. 22, nr 3, 1999
Marchi, Niel De & Hans J. Van Miegroet (red.), ”Transforming the Paris Art Market, 1718–1750”, Mapping Markets for Paintings in Europe 1450–1750, Brepols,
Turnhout, 2006
Marshall, David, The Frame of Art: Fictions of Aesthetic Experience, 1750–1815, Johns
Hopkins University Press, Baltimore, 2005
Mattick, Paul Jr (red.), ”Art and Money” Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction of Art, Cambridge University Press, Cambridge, 1993
Mattick, Paul Jr (red.), ”Introduction”, Eighteenth-Century Aesthetics and the Reconstruction of Art, Cambridge University Press, Cambridge, 1993
McClellan, Andrew, ”The Museum and its Public in Eighteenth-Century France”,
The Genesis of the Art Museum in the 18th Century, red. Per Bjurström, Nationalmuseum, Stockholm, 1993
McCreery, Cindy, The Satirical Gaze: Prints of Women in Late Eighteenth-Century
England, Oxford University Press, Oxford, New York, 2004
McKendrick, Neil, John Brewer & J.H. Plumb, The Birth of a Consumer Society: The
Commercialization of Eighteenth-Century England, Hutchinson, London, 1982
McKitterick, David, Print, Manuscript and the Search for Knowledge 1450–1830, Cambridge University Press, Cambridge, 2003
McNeil, Peter, ”Macaroni Masculinities”, Fashion Theory, vol. 4, nr 4, 2000
Michel, Christian, ”Les Débats sur la notion de graveur/traducteur en France au
XVIIIeme siècle”, Delineavit et Sculpsit: 19 contributions sur les rapports Dessin-Gravure du XVIe au XXe siècle, Presses universitaires de Lyon, Lyon, 2003
Michel, Patrick, ”Le Tableau et son Prix à Paris, 1760–80”, Auctions, Agents and
Dealers: The Mechanisms of the Art Market, 1660–1830, red. Jeremy Warren &
Adriana Turpin, Beazley Archive, Oxford, 2007
Mirzoeff, Nicholas, ”The Flickers of Seduction: The Ambivalent and Surprising
Painting of Watteau”, Antoine Watteau: Perspectives on the Artist and the Culture
of his Time, red. Mary D. Sheriff, University of Delaware Press, Newark, 2006
Mitchell, W. J. T., ”There Are No Visual Media”, Journal of Visual Culture, vol. 4,
nr 2, 2005
Mortensen, Erik, Kunstkritikkens og kunstopfattelsens historie i Danmark 1: Nationen til
gavn, Rhodos, Köpenhamn, 1990
Mortensen, Preben, Art in the Social Order: The Making of the Modern Conception of
Art, State University of New York Press, Albany, 1997
Moscovici, Claudia, ”Beyond the Particular and the Universal: D’Alembert’s ’Discours préliminaire’ to the Encyclopédie”, Eighteenth-Century Studies, vol. 33,
nr 3, 2000
Moselius, Carl David, Gustav III och konsten med en inledning om Tessin och Lovisa
­Ulrika, särtryck ur Nationalmusei årsbok 1939, Uppsala, 1940
Mount, Harry, ”The Monkey with the Magnifying Glass: Constructions of the
Connoisseur in Eighteenth-Century Britain”, Oxford Art Journal, vol. 29, nr
2, 2010
Moxey, Keith, The Practice of Theory: Poststructuralism, Cultural Politics, and Art History, Cornell University Press, Ithaca, London, 1994
Mral, Brigitte, När tidningen var till för läsarna: Lokalpress på 1700-talet, Högskolan
i Örebro, 1996
Mullan, John & Christopher Reid (red.), Eighteenth-Century Popular Culture: A Sel­
ection, Oxford University Press, Oxford, New York, 2000
Mulvey Roberts, Marie, ”Preface”, Pleasure in the Eighteenth-Century, red. Roy Porter
& Marie Mulvey Roberts, Macmillan, Houndmills, Basingstoke, 1996
Nilsson, Sten Åke, ”Petter Lorens Hoffbro och frihetstidens bildmanipulationer”,
Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok, Gleerups, Lund, 1976
Nordensvan, Georg, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet: 1. Från
Gustav III till Karl XV, Bonniers, Stockholm, 1925
Nordin, Jonas, Frihetstidens monarki: Konungamakt och offentlighet i 1700-talets Sverige,
Atlantis, Stockholm, 2009
North, Michael, ”Material Delight and the Joy of Living”: Cultural Consumption in the
Age of Enlightenment in Germany, övers. Pamela Selwyn, Ashgate, Aldershot,
2008 (2003)
North, Michael & David Ormrod (red.), ”Introduction: Art and Its Markets”, Art
Markets in Europe, 1400–1800, Ashgate, Aldershot, 1998
Näsström, Gustaf, En gustaviansk dagbok: Johan Fischerströms anteckningar för året
1773, utg. o. kommenterade av Gustaf Näsström, Samfundet S:t Erik, Stockholm, 1951
O’Connell, Sheila, The Popular Print in England 1550–1850, British Museum Press,
London, 1999
Olausson, Magnus, ”Offentlighetstanken och skapandet av ett museum”, Kongl.
Museum: Rum för ideal och bildning, Streiffert, Stockholm, 1993
O’Neal, John C., The Authority of Experience: Sensationist Theory in the French En-
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
309
310 konst i omlopp
material och litteratur
lightenment, Pennsylvania State University Press, University Park, Pennsylvania, 1996
Orr, Mary, Intertextuality: Debates and Contexts, Polity Press, Cambridge, Malden,
2003
Oscarsson, Ingemar, ”Med tryckfrihet som tidig tradition (1732–1809)”, Den svenska pressens historia: I begynnelsen (tiden före 1830), Ekerlids förlag, Stockholm,
2000
Panofsky, Erwin, Idea: A Concept in Art Theory, övers. Joseph J. S. Peake, University
of South Carolina Press, Columbia, 1968
Pears, Iain, The Discovery of Painting: The Growth of Interest in the Visual Arts in England 1680–1768, Yale University Press, New Haven, 1988
Peterson, Bo, ”’Yppighets Nytta och Torftighets Fägnad’: Pamflettdebatten om
1766 års överflödsförordning”, Historisk tidskrift, årg. 47, 1984
Popkin, Jeremy D., ”Periodical Publication and the Nature of Knowledge in Eighteenth-Century Europe”, The Shapes of Knowledge from the Renaissance to the Enlightenment, red. Donald R. Kelly & Richard H. Popkin, Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London, 1991
Popkin, Jeremy D. & Jack Censer, ”Some Paradoxes of the Eighteenth-Century
Periodical”, SVEC 2004:06 Enlightenment, Revolution and the Periodical Press, red.
Hans-Jürgen Lüsebrink & Jeremy D. Popkin, Oxford, 2004
Porter, James I.,”Is Art Modern? Kristeller’s ’Modern System of the Arts’ Reconsidered”, British Journal of Aesthetics, vol. 49, nr 1, 2009
Porter, Roy, ”Enlightenment and Pleasure”, Pleasure in the Eighteenth Century, red.
Roy Porter & Marie Mulvey Roberts, Macmillan, Houndmills, Basingstoke,
1996
Rajewsky, Irina O., ”Border Talks: The Problematic Status of Media Borders in the
Current Debate about Intermediality”, Media Borders, Multimodality and Intermediality, red. Lars Elleström, Palgrave Macmillan, London, New York, 2010
Ray, William, ”Talking About Art: the French Royal Academy Salons and the Formation of the Discursive Citizen”, Eighteenth-Century Studies, vol. 37, nr 4, 2004
Ray, William, The Logic of Culture: Authority and Identity in the Modern Era, Blackwell Publishers, Oxford, 2001
Retford, Kate, ”From the Interior to Interiority: The Conversation Piece in Geor­
gian England”, Journal of Design History, vol. 20, nr 4, 2007
Rimm, Anna-Maria, Elsa Fougt, kungl. boktryckare: Aktör i det litterära systemet ca 1780–
1810, diss., Littvet. inst., Uppsala univ., 2009
Runefelt, Leif, ”Från yppighets nytta till dygdens försvar – den frihetstida debatten
om lyx”, Historisk tidskrift, årg. 124, 2004:2
Saisselin, Rémy G., Taste in Eighteenth Century France: Critical Reflections on the Origins of Aesthetics or an Apology for Amateurs, Syracuse University Press, Syracuse,
New York, 1965
Sandström, Sven, ”Floding, Per Gustaf ”, Svenskt konstnärslexikon, band II, red.
Gösta Lilja, Bror Olsson & S. Artur Svensson, Allhems förlag, Malmö, 1953
Scott, Katie ”Framing Ambition: The Interior Politics of Mme de Pompadour”,
Between Luxury and the Everyday: Decorative Arts in Eighteenth-Century France,
red. Katie Scott & Deborah Cherry, Blackwell, Oxford, 2005
Seamon, Roger, ”Criticism”, The Routledge Companion to Aesthetics, red. Berys Gaut
& Dominic McIver Lopes, Routledge, London, New York, 2005 (2002)
Sennefelt, Karin, ”Mellan hemligt och offentligt: Sven Hofman vid riksdagen
1765–66”, Riksdag, kaffehus och predikstol: Frihetstidens politiska kultur 1766–1772,
red. Marie-Christine Skuncke & Henrika Tandefelt, Atlantis, Stockholm,
Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, 2003
Sgard, Jean, ”Lire le journal en 1753”, Media and Political Culture in the Eighteenth
Century, red. Marie-Christine Skuncke, Kungl. Vitterhets historie och antikvi­
tets akademien, Stockholm, 2005
Sha, Richard C., Perverse Romanticism: Aesthetics and Sexuality in Britain, 1750–1832,
Johns Hopkins University Press, Baltimore, 2009
Sheriff, Mary D., ”Decorating Knowledge: The Ornamental Book, the Philosophic Image and the Naked Truth”, Between Luxury and the Everyday: Decorative
Arts in Eighteenth-Century France, red. Katie Scott & Deborah Cherry, Blackwell
Publishing, Oxford, 2005
Sheriff, Mary D., Moved by Love: Inspired Artist and Deviant Women in EighteenthCentury France, University of Chicago Press, Chicago, London, 2004
Sheriff, Mary D., ”Seeing Beyond the Norm: Interpreting Gender in the Visual
Arts”, The Question of Gender: Joan W. Scott’s Critical Feminism, red. Judith Butler
& Elizabeth Weed, Indiana University Press, Bloomington, Indianapolis, 2011
Sheriff, Mary D., ”Une approche subversive: la dimension érotique dans la peinture du XVIIIe siècle”, Histoire de l’art, nr 66, 2010
Shiner, Larry, The Invention of Art: A Cultural History, University of Chicago Press,
Chicago, London, 2001
Shusterman, Richard, ”Aesthetic Experience: From Analysis to Eros”, The Journal
of Aesthetic and Art Criticism, vol. 64, nr 2, 2006
Shusterman, Richard, ”Entertainment: A Question for Aesthetics”, British Journal
of Aesthetics, vol. 43, nr 3, 2003
Shusterman, Richard, ”Of the Scandal of Taste: Social Privilege as Nature in the
Aesthetic Theories of Hume and Kant”, Eighteenth-Century Aesthetics and the
Reconstruction of Art, red. Paul Mattick Jr, Cambridge University Press, Cambridge, 1993
Shusterman, Richard, Pragmatist Aesthetics: Living Beauty, Rethinking Art, Rowman
& Littlefield Publishers, Lanham, Boulder, New York, Oxford, 2000 (1992)
Sjöding, Allan E., Leopold den gustavianske smakdomaren: Hans utveckling till första upp­
lagan av samlade skrifter (1800–1802), diss., Uppsala univ., Västerås, 1931
Smentek, Kristel, ”’An Exact Imitation of Nature Acquired at Little Expense’:
Marketing Color Prints in Eighteenth-Century France”, Colorful Impressions:
The Printmaking Revolution in Eighteenth-Century France, utställningskat., National Gallery of Art, Washington, 2003
Smentek, Kristel, ”Sex, Sentiment and Speculation: The Market for Genre Prints
on the Eve of the French Revolution”, French Genre Painting in the Eighteenth
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
311
312 konst i omlopp
material och litteratur
Century, red. Philip Coinsbee, Yale University Press, New Haven, London,
2007
Smith, Woodruff D., Consumption and the Making of Respectability 1600–1800, Routledge, New York, 2002
Snickars, Pelle, ”Mediearkeologi: Om utställningen som mediearkiv”, 1897: Mediehistorier kring Stockholmsutställningen, red. Anders Ekström, Solveig Jülich &
Pelle Snickars, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2006
Solkin, David H., Painting for Money: The Visual Arts and the Public Sphere in Eighteenth-Century England, Yale University Press, New Haven, London, 1992
Solkin, David H. (red.), Art on the Line: The Royal Academy Exhibitions at Somerset
House 1780–1836, Yale University Press, New Haven, London, 2001
Stecker, Robert, Aesthetics and the Philosophy of Art: An Introduction, Rowman &
Littlefield Publishers, Lanham, Boulder, New York, Toronto, Oxford, 2005
Steorn, Patrik, ”Migrating Motifs and Productive Instabilities: Images of Fashion
in Eighteenth-Century Swedish Print Culture”, Konsthistorisk tidskrift, vol. 82,
nr 3, 2013
Stolpe, Jan (övers.), se Alembert, Jean le Rond de, under ”Övrigt tryckt material”
Svanfeldt, Gunnar, Posten 1768–1769 och dess författare: Ett litteraturhistoriskt bidrag till
studiet av frihetstidens sista skede, diss., Uppsala univ., Uppsala, 1937
Svenska Akademiens ordbok (SAOB), webbversion, 2009
Sylwan, Otto, Svenska pressens historia till statshvälfningen 1772, Gleerup, Lund, 1896
Söderberg, Rolf & Göran Söderström (red.), De sköna konsternas akademi: Konstakademien 250 år, Allmänna förlaget, Stockholm, 1986
Söderström, Rose-Marie, Bostadskultur, informationsflöden och hantverkare 1740–1820
med utgångspunkt i Bålby (Närke) och Skottbergska gården (Blekinge), diss., Inst. f.
kulturvetenskaper, Lunds univ., Sekel, Lund, 2009
Tatarkiewicz, Władysław, History of Aesthetics III: Modern Aesthetics, övers. Chester
A. Kisiel & John F. Besemeres, Mouton, Haag, Paris, 1974
Thorburn, David & Henry Jenkins (red.), ”Introduction”, Rethinking Media
Change: The Aesthetics of Transition, MIT Press, Cambridge, Massachusetts,
London, 2003
Topelius, Ann-Sofi & Magdalena Gram (red.), Klädd och oklädd, Nationalmusei
utst. kat. nr 589, Nationalmuseum, Stockholm, 1996
Torbacke, Jarl, ”Nu grundläggs den moderna utvecklingen (1809–1830)”, Den
svenska pressens historia: I begynnelsen (tiden före 1830), Ekerlids förlag, Stockholm, 2000
Townsend, Dabney (red.), Eighteenth Century British Aesthetics, Baywood Publishing
Company, Amityville, 1999
Townsend, Dabney, Hume’s Aesthetic Theory: Taste and Sentiment, Routledge, London, New York, 2001
Tsien, Jennifer, The Bad Taste of Others: Judging Literary Value in Eighteenth-Century
France, University of Pennsylvania Press, Philadelphia, 2012
Wahlberg, Anna Greta, ”Konstkritiken”, Signums svenska konsthistoria: Karl Johans­
tidens konst, Signum, Lund, 1999
Wallenstein, Sven-Olov, Bildstrider: Föreläsningar om estetisk teori, AlfabetaAnamma, Göteborg, 2001
Wallenstein, Sven-Olov (övers. o. efterskrift), ”Efterskrift”, [Gotthold Ephraim
Lessing], Laokoon eller om gränserna mellan måleri och poesi (1766), Daidalos, Göteborg, 2011
Wallerstein, Immanuel, ”Citizens All? Citizens Some! The Making of the Citizen”,
Comparative Studies in Society and History, vol. 45, nr 4, 2003
Ward, Martha, ”What’s Important about the History of Modern Art Exhibi­
tions?”, Thinking about Exhibitions, red. Reesa Greenberg, Bruce W. Ferguson
& Sandy Nairne, Routledge, London, New York, 1996
Weimarck, Torsten, Akademi och anatomi: Några aspekter på människokroppens historia
i nya tidens konstnärsutbildning och ateljépraktik, med särskild tonvikt på anatomiundervisningen vid konstakademierna i Stockholm och Köpenhamn fram till 1800-talets
början, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag, 1996
Weimarck, Torsten, ”Målningar – ’åtskillige wackra Stycken… men mera aktade
efter dukens finhet, än efter den derpå anwände konsten…’ Kvalitetshistoriska
anteckningar kring materiam superabat opus med utgångspunkt från bl.a. några
äldre svenska exempel”, Konst och bildning: Studier tillägnade Sven Sandström, red.
Jan-Gunnar Sjölin, Carlsson, Stockholm, 1994
Whale, John, Imagination Under Pressure 1789–1832: Aesthetics, Politics and Utility,
Cambridge University Press, Cambridge, 2000
Widén, Per, Från kungligt galleri till nationellt museum: Aktörer, praktik och argument i
svensk konstmuseal diskurs 1815–1845, diss., Inst. f. litt., idéhist. och religion, Göteborgs univ., Gidlunds, Hedemora, 2009
Vidler, Anthony, ”Trancparency and Utopia”, Regimes of Description: In the Archive
of the Eighteenth Century, red. John Bender & Michael Marrinan, Stanford University Press, Stanford, California, 2005
Wieselgren, Oscar, ”Yppighets nytta”: Ett bidrag till de ekonomiska åskådningarnas historia i Sverige under det adertonde århundradet, Skrifter utgivna av K. Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Uppsala, 1912
Wildermuth, Mark E., Print, Chaos and Complexity: Samuel Johnson and EighteenthCentury Media Culture, University of Delaware Press, Newark, 2008
Vinge, Louise, The Five Senses: Studies in a Literary Tradition, CWK Gleerup, Lund,
1975
Wretöö, Tore (övers.), se Diderot, Denis, under ”Övrigt tryckt material”
Wrigley, Richard, The Origins of French Art criticism: From the Ancien Régime to the
Restoration, Oxford University Press, Oxford, New York, 1993
Yeo, Richard, ”A Solution to the Multitude of Books: Ephraim Chamber’s ’Cyclo­
pædia’ (1728) as ’The Best Book in the Universe”’, Journal of the History of Ideas,
vol. 64, nr 1, 2003
Young, Paul J., Seducing the Eighteenth-Century Reader: Reading, Writing and the
­Question of Pleasure, Ashgate, Aldershot, 2008
Ågren, Karin, Köpmannen i Stockholm: Grosshandlares ekonomiska och sociala strategier
under 1700-talet, diss., Ekonomisk-historiska inst., Uppsala univ., 2007
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
313
314 BILDFÖRTECKNING
FÖRKORTNINGAR
omslag. Del av ”Om Imagination”, textsida ur Stockholms Posten 1798, nr 42, 20/2,
i kvartoformat. Foto: Jens Östman, Kungliga biblioteket. Del av Adolf Fredrik
och de fria konsterna, 1761. Per Gustaf Floding (1731–1791), gravyr, 51,8 x 38,5
cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 1. Del av Adolf Fredrik och de fria konsterna, 1761. Per Gustaf Floding (1731–
1791), gravyr, 51,8 x 38,5 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 2. Adolf Fredrik och de fria konsterna, 1761. Per Gustaf Floding (1731–1791),
gravyr, 51,8 x 38,5 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 3. Georg Diedrich Heimbergers hem, omkr. 1790. Carl Wilhelm Swedman
(1762–1840), akvarell, 25 x 32 cm. Foto: Sören Hallgren, Nordiska museet.
bild 4. ”Ridiculous taste or the ladies absurdity”, ur Stockholms Posten 1779, nr 152,
17/7. Träsnitt, kvartosida. Foto: Jens Östman, Kungliga biblioteket.
bild 5. Del av General charta öfwer Stockholm med malmarne åhr 1733, Peter Tillæus
m.fl., gravyr, 141 x 163 cm. Foto: Jarmo Sundman, Stockholms stadsarkiv.
bild 6. Porträtt av Sofia Magdalena, 1774. Jacob Gillberg (1724–1793) efter Lorens
Pasch d.y. (1733–1805), gravyr, 37,9 x 27,1 cm. Foto: Uppsala universitets­
bibliotek.
bild 7. Porträtt av Sofia Magdalena. Fredrik Akrel (1748–1804), gravyr, 24,1 x 17,3
cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 8. Porträtt av borgarståndets faddrar, 1779. Johan Snack (1756–1787), gravyr,
44,8 x 32,4 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 9. ”Grundritning och elevation” ur Solemniteter, 1772–79. Per Floding (1731–
1791) m.fl., gravyr, 39,3 x 24,6 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 10. ”Sinnebilder” ur Solemniteter, 1772–79. Per Floding (1731–1791) m.fl.,
gravyr, 39,6 x 24,6 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 11. Expérience du globe aérostatique, 1784. Johan Snack (1756–1787), gravyr,
27,9 x 18,5 cm, sammanbunden med häftet Kort beskrifning på aërostatiska
­machinen. Foto: Jens Gustafsson, Kungliga biblioteket.
bild 12. Afritning på a’rostatiska machinen, 1784. Johan Snack (1756–1787), gravyr,
19,7 x 12 cm, sammanbunden med häftet Beskrifning på ærostatiska machinen.
Foto: Jens Gustafsson, Kungliga biblioteket.
bild 13. Den förbättrade aerostatiska machine, 1784. Johan Snack (1756–1787), gravyr,
22,5 x 14,5 cm. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 14. Herr Blanchards luftskepp, 1784. Johan Snack (1756–1787), gravyr, oktavsida. Utdelad tillsammans med Upfostrings-Sälskapets Tidningars majnummer
1784. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
bild 15. ”Föreställning af den berömde Aërostatiske Machine […] Copierad efter et Fransyskt Kopparstick”, ur Stockholms Posten 1784, nr 9, 13/1. Träsnitt,
kvartosida. Foto: Jens Gustafsson, Kungliga bibliotektet.
ASPT
AT
BnF
DA
EDR
Anmärckningar Wid Swenska Post-Tidningarne
Almänna Tidningar
Bibliothèque Nationale de France
Dagligt Allehanda
Encyclopédie; ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des
­métiers, par une société de gens de lettres
EMBA
Encyclopédie méthodique. Beaux-arts
EP
Extra Posten
IT
Inrikes Tidningar
JSL
Journal för Svensk Litteratur
KAA
Kungl. Akademiens för de fria konsterna arkiv
KB
Kungliga biblioteket
KBTLS
Kongl. Bibliotekets Tidningar om Lärda Saker
LT
Lärda Tidningar
NM Nationalmuseum
Pn
Posten
RA
Riksarkivet
SG
Stockholm. Gazette
SLT Stockholms Lärda Tidningar
SvM
Svenska Magazinet
SM
Swenska Mercurius
SP
Stockholms Posten
SPT Stockholms Post-Tidningar
SSA
Stockholms stadsarkiv
SW
Stockholms Weckoblad
SvP Svenska Parnassen
TLS Tidningar om Lärda Saker
UST Upfostrings-Sälskapets Tidningar
UUB
Uppsala universitetsbibliotek
315
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
bilaga
BILAGA
Kvantitativa resultat i kapitel tre
I denna bilaga presenteras kvantitativa sammanställningar av material
som ingår i beskrivningen av grafiken på marknaden: 1) sjötullens anteckningar om varuimport till Stockholm 1739–1789, 2) saluannonser i
tre Stockholmstidningar 1779 och 3) bokhandelskataloger 1750–1800.
Grafikimport
Under hela perioden 1739–1789 förekom en officiellt registrerad grafikimport för kommersiell förmedling. Detta gäller även under perioder på 1750- och 1760-talen då grafiska blad på grund av sin status som
lyxvaror var belagda med importförbud.549 Grafikimporten presenteras
i tablån nedan utifrån uppgifter hämtade från journaler förda vid Stora
sjötullen i Stockholm, i vilka in- och utförda varor registrerades.550
Tulljournalerna upptar bland andra inkomna handelsvaror, ”kopparstycken”, ”perspectiver” (stadsvyer, byggnadselevationer, landskapsutsikter) och ”estamper”, sorterade efter utskeppningsort/-land, och
anger ett monetärt värde. Det monetära värdet är i detta sammanhang
ointressant eftersom det inte säger någonting om de registrerade lasternas storlek. Mina nedslag i journalerna är gjorda för vart femte år.
Uppgifter saknas för åren 1764, 1794, 1799. Varje i tulljournalen införd
post är tolkad som ett, vid ett tillfälle, ankommet parti och i tablån
översatt till siffran ”1”.
Tablån visar endast den lagliga importen. Som när det gäller böcker
är det sannolikt att det också togs in grafikpartier på omvägar för vidare försäljning. Att det rör sig om import för kommersiell distribution
framgår av att tulljournalerna användes av Kommerskollegium som
statistiskt underlag för sammanställningar av den nationella handelsbalansen. Journalerna ger inga uppgifter om enskilda importörer eller
handlare (annat än att det rör sig om varor inkomna till Stockholm).
316 549. Importförbudet för grafik anges i Förordning 4/11 i Årstrycket 1756.
550. Detta material finns i Kommerskollegiums arkiv, RA.
England
Frank­rike
Holland
Medelhavet
Pom­mern
1739
2
1
1
1744
1
1
1
1
1749
2
1
1
1
1754
1
1
1
1759
1
1
1769
1
1
1
1774
1
1
1779
1
3
1784
1
3
1789
2
1
Ryssland
Tyska orter
1
Antal
partier
5
4
5
1
4
2
1
1
4
3
1
1
1
2
1
9
6
1
1
4
figur 3. Uppställning av till Stockholm importerad grafik 1739–1789, utifrån
uppgifter från tulljournaler i Kommerskollegiums arkiv, Riksarkivet.
Annonsering för grafiska blad 1779
Till skillnad från importstatistiken ger marknadsföringen i pressen
en bild av vilka individuella och institutionella aktörer som var involverade i den kommersiella grafikdistributionen. Tidningarna Dagligt
Allehanda, Stockholms Post-Tidningar och Stockholms Posten ligger till
grund för min genomgång av annonser exempelåret 1779. Dessa tidningar kom ut med tre till sex nummer per vecka och innehåller en
till saluavdelning i varje nummers avslutande annons- och kungörelse­
sektion. Förutom att annonserna utgjorde ett marknadsföringsredskap
för den som handlade med grafik och alltså pekar ut den aktör som
erbjuder varorna, anger de ibland även bladens titlar, motiv, gravörer
och priser, men lika ofta nämns till exempel bara ”nyligen inkomna
kopparstick”. 1779 publicerades 113 annonser som nämner ”kopparstick”, ”estamper” eller ”gravyrer” i ovanstående tidningar.
Följande aktörer profileras i annonserna:
Aktörer som förmedlade grafik med hjälp av pressen 1779:
boklådor 48 %
auktioner (föremåls- och bokauktioner) 45 %
handlare 5 %
övriga aktörer (annonserande privatpersoner, gravörer) 2 %
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
317
318 konst i omlopp
Annonserna visar alltså endast vilka aktörer som använde pressen och
hur fördelning och dominans inom just denna marknadsföringskanal
ser ut. Därför är det värt att nämna att tidningarna ingick i en nära
yrkesmässig relation mellan grafik- och bokhandlare, förläggare, tryckare, tidningsutgivare och -redaktörer (inte sällan en och samma person
i flera funktioner). Det är med andra ord inte särskilt förvånande att
bokhandelns sortiment dominerar marknadsföringen i pressen. Detta
innebär inte nödvändigtvis att bokhandeln hade störst sortiment eller
att den över tid var den mest etablerade grafikförmedlingen. En annan etablerad, men inte i lika stor utsträckning utannonserad, grafikdistribution gick via lyxvaruhandeln. Inom detta område profilerade
sig bland andra far och son Joseph Schürer som hade fört grafik sedan
1750-talet. I ett butiksinventarium från 1785 visar sig verksamheten
vara försedd med ett mycket stort lager på mer än 8000 blad, importerat från Frankrike.551
Exempelåret 1779 är kompletterat med tidigare och senare nedslag som bekräftar bilden av fördelning och dominans mellan aktörer,
med skillnaden att annonsunderlaget ett decennium tidigare är avsevärt mindre. Detta har i första hand att göra med pressmediets egen
expansion och den successiva utvidgningen av annonsavdelningarna.
Bokhandlare som sålde grafik
Av de cirka sextiofem bokhandlare som enligt Isidor Adolf Bonniers
och August Hånells bokhandlarförteckning (1935) var verksamma i
Stockholm under 1700-talet har jag närmare undersökt bokhandelskataloger från nitton bokhandlare (förläggare/tidningsutgivare etc.)
vars verksamhet infaller under perioden 1750–1800.552 De nitton bok-
bilaga
handlarnamnen har matchats mot samtliga bokhandelskataloger från
denna period som finns bevarade på UUB. De bokhandlare som utifrån
detta bestånd listar grafik i sina kataloger är följande:
Bokhandlare som sålde grafik 1750–1800:
Anton Adolf Fyrberg
Carl Christoffer Gjörwell
Johan Gustaf Halldin
Johan Christoffer Holmberg
Henrik Gustaf Runemark
Lars Salvius
Gustaf Abraham Silverstolpe
Magnus Swederus
Isak Utter553
551. Bou. Joseph Schürer d.y. 1786/1:123, SSA. En annan handlare som förde
grafik var Johan Gottfrid Alard, vars butiksinnehåll listas i bouppteckningen efter
hustrun Margareta Augusta Burger von Ritterstein i bou. 1771/2:60, se s. 67 för
grafik. Se även Alards annonser i DA 1769, nr 44, 23/2; nr 156, 28/7; nr 279, 11/12;
SPT 1769, bihang till nr 59 31/7; SW 1769, nr 4, 21/1; nr 9, 25/2; nr 31, 29/7; nr 51,
16/12; IT 1769, nr 6, 19/1; nr 16, 23/2; nr 97, 11/12; nr 98, 14/12. Andra exempel
på grafikförsäljningen i lyxvaru-/möbelhandeln finns hos Lagerquist 1981, bilaga
I, s. 281–286 och s. 116–117.
552. Isidor Adolf Bonnier & August Hånell, Anteckningar om svenska bokhandlare intill år 1935, kompletterade o. utg. av August Hånell, band II, Bonniers,
Stockholm, 1935, s. 35–78. Tack till Anna-Maria Rimm som tipsade mig om bok-
handelskataloger.
553. Se t.ex. följande kataloger: [Fyrberg] 1787, s. 271–282; [Gjörwell] 1775, s.
8; [Gjörwell] 1776, s. 40; [Gjörwell] 1778; [Gjörwell] 1780; [Gjörwell] 1783 Första
Bihanget, s. 26, 28, 32–33, 43; [Gjörwell] 1783 Andra Bihanget, s. 78–80; [Gjörwell]
1784; [Gjörwell] 1785; [Gjörwell] 1786, s. 15–16; [Gjörwell] 1790; [Gjörwell] 1792;
[Gjörwell] 1794; [Gjörwell] 1796, s. 7–8; [Halldin] 1773, s. 16; [Holmberg] 1770;
[Holmberg] 1772; [Holmberg] 1775; [Holmberg] 1777; [Holmberg] 1780; [Holmberg] 1781; [Holmberg] 1782; [Holmberg] 1786; [Runemark] 1784; [Runemark]
1786; [Salvius] 1746; [Salvius] 1759; [Gustaf Abraham Silverstolpe], Apendix n:o
I. Förteckning på nyligen inkomna fransyska böcker, som försäljas hos G. A. Silfverstolpe.
Maji 1797, Stockholm, 1797, s. 20; [Magnus Swederus] Fransyska, engelska och italienska böcker, som finnas til köps hos Swederus, Stockholm, 1787, s. 20; [Isak Utter],
Förteckning på böcker som finnas til salu hos bokhandlaren Isaac Utter i Stockholm, samt til
större delen i Götheborg uti Tyska skolhuset, i Åbo på Boklådan, i Carlscrona hos bokbindaren
Rau, och flerstädes i landsorterne, utan ort och år; [Utter], Förteckning på böcker, som
finnas til salu hos bokhandl. Utter. De utstrukne äro utsålde, utan ort och år. Av annonserna 1779 framgår även att bokhandlaren Johan Arborén hade grafik i sitt
sortiment: SP 1779, nr 172, 10/8; nr 198, 9/9; nr 224, 8/10; nr 236, 23/10; DA
1779, nr 45, 24/2; nr 67, 23/3; nr 117, 27/5.
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
319
namnregister
Bourdieu, Pierre 23, 30, 43, 88, 125,
128
NAMNREGISTER
Addison, Joseph 42, 70, 87, 88, 251
Barthes, Roland 54
Adelcrantz, Carl Fredrik 73, 74, 94,
95, 96, 97, 98, 99, 100, 104, 107,
110, 111, 114, 115, 126, 128, 132,
133, 246, 267
Bartsch, Adam 209, 210
Adlerhielm, kapten 145
Adolf Fredrik 16, 100, 102, 103, 231,
260
Adorno, Theodor W. 117, 118
Ahlund, Mikael 42, 112, 135, 196,
212, 221, 264
Akrel, Fredrik 213, 217, 218, 219
Alard, Johan Gottfrid 318
Alberti, Leon Battista 185
Alembert, Jean le Rond de 38, 54, 56,
57, 58, 59, 60, 63, 72, 215, 242, 253
Almquist, Johan Axel 54
Almänna Tidningar (AT) 11, 37, 45,
46, 56, 103, 119, 121, 122, 131, 132,
248, 251, 253, 256, 257, 268, 270
Alpers, Svetlana 162
Alvarez, Mari-Tere 136
Andersson, Gudrun 91
Andrén, Arvid 245
Ankarcrona, Anita 144, 145, 196
Basan, François 102, 207, 214, 220,
221
Bates, David 55, 243
Batteux, Charles 66
Baudrillard, Jean 30
Baumgarten, Alexander Gottlieb 14,
67, 68, 69, 265
Bause, Johann Friedrich 215
Baxandall, Michael 27, 33, 76, 77, 162
Beardsley, Monroe C. 15, 50, 56
Becq, Annie 14
Belanger, Louis 190, 191, 193, 194
Benjamin, Walter 210, 211
Bennich-Björkman, Bo 91
Berch, Carl Reinhold 19, 20, 46, 102,
213, 229, 230, 231, 259
Brown, Carolina 20, 117, 148, 202,
264
Bruegel, Jan d.y. 157
Bryson, Norman 36, 98
Dagligt Allehanda (DA) 37, 38, 54, 72,
76, 84, 85, 132, 139, 146, 154, 159,
160, 167, 169, 170, 192, 201, 219,
255, 268, 317, 318, 319
Burén, Jan af 39, 209, 210
Dahl, Eva-Lena 123
Burger von Ritterstein, Margareta
Augusta 318
Dalin, Olof 90
Burke, Edmund 71, 83, 117
Burke, Peter 211
Den Enfaldige Natur-Forskaren 249,
250, 251
Bäck, Abraham 155
Derrida, Jacques 38
Bruegel, konstnärsfamilj 156
Brunius, Jan 95
Carlsson, Sten 91
Dickie, George 175
Casselle, Pierre 221
Dictionnaire universel des sciences morale,
économique, politique et diplomatique;
ou bibliothèque de l’homme d’état et
du citoyen 67
Cavazzini, Patrizia 95
Berger, Margareta 254
Chéreau, encyklopediförfattare 245
Berleant, Arnold 14, 23, 69, 70, 147
Christensson, Jakob 54, 77, 78
Bermingham, Ann 18, 43
Clayton, Timothy 207, 212
Berry, Christopher J. 92, 93, 111
Cochin, Charles-Nicolas d.y. 19, 20,
102, 192, 193, 194, 195, 208
Bjurström, Per 156, 161
Anrep, Reinhold 145
Blanchard, Jean-Pierre 220
Arborén, Johan 319
Boas, George 55
Aristoteles 249
Boëthius, Bertil 156
Askegren, Carl Abraham 213
Bohls, Elizabeth A. 41, 71, 147
Atterbom, Per Daniel Amadeus 148
Bolter, Jay David 28, 29
Björkman, Margareta 196
Bacon, Francis 49, 58
Bonnier, Isidor Adolf 318
Bal, Mieke 28
Boschloo, Anton W. A. 212
Boucher, François 154
Danielsson, Ing-Mari 94
Descamps, Jean-Baptiste 76
Censer, Jack 82
Bonnet, Charles 73
320 Bromwich, David 118
Berg, Maxine 93, 94, 95, 96, 100, 128,
220
Anmärckningar Wid Swenska Post-Tidningarne (ASPT) 37, 225
Barasch, Moshe 15, 47, 50, 158, 159,
164, 185
Brewer, John 15, 18, 24, 43, 77, 87, 88,
89, 90, 128, 264
Cyclopædia, or an Universal Dictionary of
Arts and Sciences; containing the definitions of the terms; and acconts of the
things signify’d thereby, in the several
arts, both liberal and mechanical, and
the several sciences, human and divine
50, 51, 52, 53, 77, 226
Chambers, Ephraim 50, 226
Diderot, Denis 38, 50, 51, 52, 176,
215, 249, 250
Du Bos, Jean Baptiste 65, 152, 175,
176, 208, 246
Duncan, Carol 147, 161
Dunér, David 250
Cock, Marten de 157
Condillac, Etienne Bonnot de 72, 73
Cowan, Brian 136
Ebel, Christian 155, 156, 157, 164,
165, 188, 197
Crary, Jonathan 249
Edling, Marta 157, 161, 194, 271
Craske, Matthew 172
Eger, Elizabeth 93, 94, 95, 96, 100
Croos, Anthoine Jansz. van der 157
Ehrensvärd, Gustaf Johan 148
Crow, Thomas 135, 176
Ekeblad, Claes Julius 156
Crowley, John E. 114
Ekman, Rolf 179
Crozat, Pierre 214
Ekström, Anders 13, 19, 22, 29, 34,
35, 42, 137, 200, 233
Culler, Jonathan 27, 36, 38, 98
Cusset, Catherine 118
Elleström, Lars 34, 35
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
321
322 konst i omlopp
namnregister
Emt, Ewa Jeanette 68
Gessner, Salomon 215
Encyclopédie méthodique. Beaux-arts
(EMBA) 190, 192, 193, 194, 195,
245, 247, 253, 270
Encyclopédie; ou dictionnaire raisonné des
sciences, des arts et des métiers, par une
société de gens de lettres (EDR) 38,
50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59,
60, 61, 62, 63, 65, 70, 71, 77, 95,
100, 110, 117, 119, 120, 121, 122,
131, 132, 140, 147, 149, 150, 151,
187, 203, 204, 207, 241, 242, 244,
251, 252, 253, 260, 267
Estenberg, Per 175
Extra Posten (EP) 11, 22, 37, 140, 142,
143, 151, 152, 153, 167, 168, 171,
174, 178, 179, 185, 186, 187, 188,
190, 204, 251, 254, 255, 256, 261,
263
Fairclough, Norman 27, 33, 34
Farago, Claire J. 14
Ferguson, Bruce W. 141
Ferry, Luc 71, 108
Fischerström, Johan 217, 249, 250
Fisher, John A. 15
Flodin, Samuel Konrad 155
Floding, Per 17, 19, 20, 100, 101, 102,
159, 208, 209, 212, 213, 223, 224,
227, 232, 234, 247, 248, 253
Foucault, Michel 25, 26, 27, 28, 35
Fougt, Elsa 255
Frow, John 27
Frytom, Frederik van 165
Frängsmyr, Tore 38, 82
Fumaroli, Marc 105
Fyrberg, Anton Adolf 214, 319
Geer, Charles de 213
Geist, Anders 145
Gersaint, Edme-François 212
Ketelsen, Thomas 136, 155
Gillberg, Jacob 217, 218, 219, 221
Hume, David 42, 69, 70, 87, 93, 95,
108, 175, 179, 185
Gitelman, Lisa 29, 42, 43
Hutcheson, Francis 22, 41, 69, 70
Gjörwell, Carl Christoffer 54, 74, 77,
78, 82, 83, 215, 226, 243, 244, 319
Hånell, August 318
Kongl. Bibliotekets Tidningar om Lärda
Saker (KBTLS) 37, 227
Glorieux, Guillaume 155, 212
Högberg, Staffan 91, 198
Goldstein, Carl 14, 16, 47, 53, 155,
158, 185
Höpken, Anders Johan von 94, 95,
96, 99, 106, 109, 110, 117, 132
Hårleman, Carl 163
Goodman, Dena 95, 96, 99, 100
Graff, Anton 215
Granberg, Olof 156
Inrikes Tidningar (IT) 37, 138, 159,
160, 213, 235, 318
Grate, Pontus 264
Ivins, William Mills Jr 42, 211
Griffiths, Antony 211
Grusin, Richard 28, 29
Jaffe, Kineret S. 60
Gustav III 37, 217, 231, 260
Jaucourt, Louis de 65, 110, 119, 120,
121, 122, 147, 150, 151
Guyer, Paul 14, 58, 69, 175
Gyllenborg, kanslipresident 213
Habermas, Jürgen 22, 24, 85, 90
Hallberg, Peter 90
Halldin, Johan Gustaf 214, 319
Hallett, Mark 222
Haydar Ali 220
Hayen, Mats 91, 198
Hedenborg, Susanna 91
Heidner, Jan 213
Heinecken, Karl Heinrich von 161,
207, 229, 270
Helvétius, Claude-Adrien 152, 263
Hilleström, Carl Peter 188
Hobson, Marian 57, 185, 190, 194
Jay, Martin 249
Jenkins, Henry 35, 42
Johansson, Viktor J. 22, 140
Johnson, Samuel 244
Josephson, Ragnar 94
Journal för Svensk Litteratur (JSL) 37,
81, 175, 177, 182, 183, 184, 188,
189, 190, 191, 192, 193, 194
Kivy, Peter 14, 68, 69, 70, 72
Konstakademien (Kungl. Akademien
för de fria konsterna, Kongl. Målare- och bildhuggareakademien)
11, 13, 20, 29, 73, 92, 94, 95, 135,
136, 137, 138, 139, 140, 141, 154,
159, 198, 202, 217, 268, 269
Koselleck, Reinhart 168
Kristeller, Paul Oskar 13, 14, 15, 16,
55, 66
Kristeva, Julia 27, 54
Kwass, Michael 100, 112, 114, 115
Lacombe, Jacques 76
La Font de Saint-Yenne, Etienne 175
Lagerquist, Marshall 125, 220, 318
Lagerqvist, Lars O. 166
Laine, Merit 20, 202, 264
Lairesse, Gérard de 164
Lamazzo, Giovanni Paolo 159
La Mettrie, Julien Offray de 249
Jungmarker, Gunnar 102
Lancret, Nicolas 154
Jusleen, Per 80, 87
Landes, Joan B. 85, 86, 90, 254
Jülich, Solveig 13, 19, 22, 34, 35, 42,
137, 200
Lange, Johan Georg 75, 213
Jönsson, Dan 66
Leca, Benedict 208, 214, 215, 228
Kaiser, Thomas E. 176
Leopold, Carl Gustaf 178, 179, 185,
186, 187, 188
L’Archevêque, Pierre 80
Lessing, Gotthold Ephraim 14, 247
Hoffbro, Petter Lorens 212
Kant, Immanuel 22, 42, 58, 76, 117,
175, 179
Hogarth, William 248, 270
Katarina II 220
Lévesque, Pierre-Charles 192, 193,
194, 195
Holmberg, Johan Christoffer 213,
215, 216, 217, 319
Kauffmann, Angelica 214
Levitine, George 210, 211
Kavanagh, Thomas M. 118, 122
Liliequist, Jonas 129, 172
Horatius 244, 245, 246, 247
Keen, Paul 235
Lilja, Kristina 136, 139
Kelly, Donald R. 58
Lindberg, Anna Lena 254
Kessel, Jan van 165, 166
Lippincott, Louise 207
Horkheimer, Max 118
Huhn, Tom 41, 57, 83, 117, 184, 185
Hultmark, Emil 138
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
323
324 konst i omlopp
Locke, John 56, 71, 72, 73, 77, 251,
253
namnregister
Montaigne, Michel de 257
Paine, Thomas 71
Roslin, Alexander 213
Montesquieu, Charles-Louis de
­Secondat de 96, 97, 98, 103, 133,
263
Panofsky, Erwin 16, 47
Looström, Ludvig 95, 102, 136, 176,
201, 202
Pasch, Lorens d.y. 190, 194, 217, 218
Rousseau, Jean-Jacques 73, 93, 107,
112, 113, 122, 123, 215
Montgolfier, Jacques-Etienne 235
Pasch, Ulrica Fredrica 255
Runefelt, Leif 94, 95, 96, 111
López-Varela Azcárante, Asunción 34
Ludvig XV 213
Montgolfier, Joseph-Michel 235
Pears, Iain 136
Runemark, Henrik Gustaf 219, 221,
229, 319
Lund, Hans 34, 35
Mortensen, Erik 135
Lundberg, Gunnar W. 102, 156, 213
Lundell, Patrik 13, 19, 22, 82, 90
Mortensen, Preben 13, 14, 15, 18, 41,
62, 87, 88, 117, 147
Lundell, Åke 136
Moscovici, Claudia 55, 63, 241, 242
Lundgren, Frans 200
Moselius, Carl David 156
Piles, Roger de 53, 60, 157, 159, 162,
163, 170, 187, 190, 192, 193, 226,
227, 228, 229, 244, 245, 247, 259
Lundstedt, Bernhard 37
Mount, Harry 170, 172
Pilo, Carl Gustav 154
Sandström, Sven 102
Lärda Tidningar (LT) 37, 46, 47, 55,
73, 74, 114, 115, 133, 162, 163, 231,
259, 267, 268
Moxey, Keith 24
Pingree, Geoffrey B. 29, 42, 43
Saunderson, Nicholas 249
Moyreau, Jean 213
Pino, Paolo 159
Mral, Brigitte 76, 89
Piper, Fredrik Magnus 201, 202
Scheffer, Carl Fredrik 46, 47, 48, 49,
51, 52, 53, 54, 55, 56, 73, 213
Mulvey Roberts, Marie 118
Pius IV 220
Scheffer, major 145
MacGregor, William B. 227, 250
Murhem, Sofia 136, 139
Plumb, J. H. 128
Schiller, Friedrich 42, 117, 181
Mallet, Edme-François 140
Mörk, Jacob 156
Popkin, Jeremy D. 77, 82
Schröder, Georg Engelhard 156
Nathorst-Böös, Ernst 166
Porter, James I. 14, 15, 16, 55, 62, 66,
271
Schürer, Joseph d.y. 213, 220, 221, 318
Marchi, Niel De 136, 155, 212
Mariette, Pierre-Jean 214
Neikter, Jacob Fredrik 179, 180
Porter, Roy 118
Scott, Katie 114
Marshall, David 69, 108, 175
Netscher, Caspar 154
Nietzsche, Friedrich 257
Posten (Pn) 37, 65, 79, 80, 87, 98, 99,
105, 106, 107, 108, 114, 132
Seamon, Roger 15
Martin, Elias 112, 135, 189, 196, 212,
221
Post-Tidningarna, se Stockholms PostTidningar
Sgard, Jean 76
Mandeville, Bernard 93, 95
Martin, Johan Fredrik 196, 212, 213
Mattick, Paul Jr 14, 41, 62, 117
McClellan, Andrew 159
McCreery, Cindy 212
McKendrick, Neil 128
McKitterick, David 42, 219
McNeil, Peter 172
Mercier, Louis-Sébastien 20, 21, 27,
34
Michel, Christian 208, 209
Nilsson, Sten Åke 212
Nordensvan, Georg 136, 176, 184
Nordin, Jonas 102
North, Michael 43, 136, 155, 264
Näsström, Gustaf 217
O’Connell, Sheila 212
Olausson, Magnus 200
O’Neal, John C. 41, 42, 56, 63, 72,
111, 120, 253
Peeters, Clara 165
Pernety, Antoine-Joseph 76
Peterson, Bo 94
Price, resande underhållningssällskap
146, 147, 148, 151, 269
Rafael 154, 163, 171, 193, 194
Rajewsky, Irina O. 34, 35
Ray, William 41, 87, 142, 181
Regnér, Gustaf 70, 138, 149, 150, 151,
177, 178, 204
Reid, Thomas 69, 70
Ryland, William Wynne 18, 214
Saint-Lambert, Jean-François de 100
Saisselin, Rémy G. 176
Salvius, Lars 74, 75, 214, 319
Schürer, Joseph d.ä. 213, 220
Sennefelt, Karin 200
Sha, Richard C. 117
Shaftesbury, Anthony Ashley Cooper
22, 41, 83, 87, 88
Sheriff, Mary D. 32, 59
Shiner, Larry 13, 14, 15, 47, 50, 55,
62, 147, 176, 266
Shusterman, Richard 23, 41, 69, 117,
118, 175, 179, 180, 181, 257
Silfverstolpe, överste 145
Reynolds, Joshua 53, 71, 125
Silverstolpe, Gustaf Abraham 81, 175,
177, 182, 183, 184, 188, 189, 190,
191, 193, 319
Rimm, Anna-Maria 254, 318
Sirois, Pierre 212
Robinet, Jean Baptiste René 67
Sjöding, Allan E. 179
Mitchell, W. J. T. 35
Robinet, Louis 67, 154
Smentek, Kristel 212
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Michel, Patrick 136, 155
Miegroet, Hans J. Van 136, 155, 212
Mirabeau, Victor Riqueti de 112
Mirzoeff, Nicholas 193
Ormrod, David 155
Orr, Mary 27, 54
Oscarsson, Ingemar 32, 37, 42, 89, 97
Ovidius 104
Retford, Kate 125
325
326 konst i omlopp
namnregister
Smith, Woodruff D. 43, 129, 167
Svenska Magazinet (SvM) 37, 76
Snack, Johan 217, 218, 219, 237, 240
Swenska Mercurius (SM) 22, 37, 74,
76, 133
Wennberg, Ture 140, 142, 174, 175,
179, 183, 184
Voltaire, François Arouet de 73, 77,
215, 217, 251, 252, 265
Wennerdahl, Nils 154
Wouters, Frans 158, 165, 166
Svenska Parnassen (SvP) 37, 138
Vermeer, konstnärsfamilj 156
Wouwermans, Philips 213
Snyers, Peter 165, 166
Sylwan, Otto 22
Vernet, Joseph 213
Wretöö, Tore 250
Sofia Magdalena 213, 217, 219
Söderström, Rose-Marie 114
Whale, John 40, 41, 71
Wrigley, Richard 135, 164, 176, 271
Snickars, Pelle 13, 19, 22, 29, 34, 35,
39, 40, 42, 137, 141
Solkin, David H. 135
Widén, Per 161, 200
Sparre, Fredrik 154
Tatarkiewicz, Władysław 159
Vidler, Anthony 243
Yeo, Richard 77, 226
Spectator, The 88
Tatler, The 88
Wieselgren, Oscar 94
Young, Paul J. 122
Stecker, Robert 118
Teniers, konstnärsfamilj 156
Wildermuth, Mark E. 244
Steele, Richard 88
Tessin, Carl Gustaf 154, 156, 159,
160, 161, 162, 163, 164, 166, 170,
174, 196, 202, 213, 229, 270
Winckelmann, Johann Joachim 76
Steorn, Patrik 172
Stockholm. Gazette (SG) 37, 156
Stockholms Lärda Tidningar (SLT) 37,
80, 243
Stockholms Posten (SP) 11, 20, 21, 22,
27, 34, 37, 38, 60, 61, 62, 63, 64,
67, 76, 77, 80, 81, 83, 84, 89, 92,
96, 97, 98, 103, 107, 108, 112, 113,
116, 122, 123, 124, 131, 133, 138,
139, 142, 146, 147, 148, 156, 171,
173, 174, 175, 178, 179, 180, 181,
183, 201, 215, 216, 217, 219, 223,
224, 240, 251, 256, 260, 263, 265,
267, 268, 317, 319
Stockholms Post-Tidningar (SPT) 37,
139, 144, 156, 225, 226, 228, 317,
318
Stockholms Weckoblad (SW) 37, 222,
223, 318
Stolpe, Jan 57, 58, 60, 63, 242
Strutt, Joseph 102, 207, 245, 246,
247, 253
Sulzer, Johann Georg 67, 70
Svanfeldt, Gunnar 80
Swederus, Magnus 196, 213, 319
Swedman, Carl Wilhelm 127
Svensk encyclopedie, innefattande alla
vetenskaper och konster; samt efter
de bästa källor författad af et sälskap
lärde 54, 70, 77, 78, 82, 83, 88,
225, 226, 241, 243, 244, 260
Thorburn, David 35, 42
Thorild, Thomas 187
Zoffany, Johann 125
Vinge, Louise 245, 249
Wisselgren, Per 200
Ågren, Karin 91
Wollstonecraft, Mary 71
Åkerström, Jonas 193
Tidningar om Lärda Saker (TLS) 37, 46
Tillæus, Peter 199
Torbacke, Jarl 37, 220
Townsend, Dabney 57, 69, 175, 185
Tsien, Jennifer 18, 105
Ulväng, Göran 136, 139
Upfostrings-Sälskapets Tidningar (UST)
37, 78, 82, 83, 159, 160, 161, 163,
164, 166, 174, 220, 224, 225, 226,
235, 240, 243, 244
Utter, Isak 224, 319
Wahlberg, Anna Greta 176
Wallach, Alan 161
Wallenstein, Sven-Olov 14, 50, 62,
68, 69, 247
Wallerstein, Immanuel 166
Ward, Martha 140
Vasari, Giorgio 16
Watelet, Claude-Henri 190, 192, 194,
195, 208
Watteau, Antoine 154, 193
Weimarck, Torsten 47, 94, 104, 159
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
327
Konst i omlopp © Sonya Petersson & Makadam förlag 2014 · www.makadambok.se
Fly UP